Syftet med arbetet är att undersöka hur 14 kommuner i Stockholms län integrerar grön infrastruktur i den kommunala planeringen. Utöver det vill arbetet även utreda hur kommunernas arbete med grön infrastruktur relaterar till Länsstyrelsen Stockholms handlingsplan för grön infrastruktur och till den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen - RUFS2050. Rapporten avser att besvara följande frågor:  Hur arbetar kommuner i Stockholmsregionen med grön infrastruktur? Hur relaterar kommunernas arbete med grön infrastruktur till RUFS2050 och till Länsstyrelsens handlingsplan för grön infrastruktur? Vilka insatsområden för grön infrastruktur prioriteras över lag i den kommunala planeringen? Hur arbetar kommunerna med mångfunktionella områden och konnektivitet?  För att besvara dessa frågor har en litteraturstudie av kommunernas styrdokument med koppling till grön infrastruktur gjort. Inventeringar av respektive kommuns hemsida har gjorts för att hitta dessa styrdokument. För varje kommun presenteras vilka planer som kan kopplas till deras gröna infrastruktur, hur de vill arbeta med sina grön- och blåstrukturer, samt hur kommunen arbetar med uppföljning av sitt arbete och mellankommunal samverkan.  Arbetet påvisar att de flesta kommuner saknar en konkret handlingsplan för grön infrastruktur, och ingen standardiserad process för att arbeta med ämnet finns etablerad. RUFS är ett mycket viktigt underlag, men Länsstyrelsen Stockholms handlingsplan för grön infrastruktur finns inte implementerad i dagsläget, antagligen på grund av att den är relativt ny tidsmässigt. Störst fokus läggs på kulturella och försörjande ekosystemtjänster, följt av stödjande tjänster. Alla kommuner vill jobba med mångfunktionella områden, men enbart ett fåtal fokuserar på de barriärer som påverkar konnektiviteten, samt arbetar för att motverka dem. Sammantaget kan man se att ett behov finns för en mer standardiserad process berörande integreringen av grön infrastruktur i den kommunala planeringen. / The purpose of this report is to explore how 14 municipalities in the county of Stockholm incorporate green infrastructure into their municipal planning. Furthermore, the work also investigates how the municipalities work with green infrastructure in relation to the County Administrative Board of Stockholm's action plan for green infrastructure, and the regional development plan for the Stockholm Region. The following questions are answered:  How does the municipalities within the Stockholm region work with green infrastructure? How does the municipalities implementation of green infrastructure relate to the action plan for green infrastructure, and the regional development plan for the Stockholm Region? What areas within green infrastructure are mostly prioritised in municipal planning? How does the municipalities work with multifunctional areas and connectivity?  To answer these questions a literature study of municipal documents related to green infrastructure has been made. These documents were found by thoroughly searching through each municipality's website. For each municipality there is a summary describing what documents were found, how the municipality integrates green and blue structures into their planning, and also how they follow-up their work and co-operate with neighbouring municipalities.  The study shows that most municipalities lack an actual action plan for green infrastructure, and there is no established process for the municipalities to follow when working with green infrastructure. The regional development plan for the Stockholm region is a great asset for the municipalities, as all of them base their municipal planning on it. However, the County Administrative Board of Stockholm's action plan for green infrastructure has not been implemented into the municipal planning as of today, probably because of it being relatively new. The main areas within green infrastructure that are being prioritised are cultural and provisioning ecosystem services, followed by supporting services. All municipalities want to work with multifunctional areas, but only a few of them prioritise barriers that affects the connectivity within their green infrastructures. Overall, there is a clear need for a more standardised process for the integration of green infrastructure into municipal planning.

Ekosystem med hög biodiversitet bidrar med många ekosystemtjänster i samhället och skapar motståndskraft mot klimatförändringar samt naturkatastrofer. Men globalt är den biologiska mångfalden hotad och anses vara en av de planetära gränserna som ligger i riskzonen att utlösa eventuellt irreversibla tröskeleffekter. Av denna anledning har den Europeiska unionen skapat en strategi för bevarandet av den biologiska mångfalden och ställer krav på alla medlemsstater att agera för att biologisk mångfald ska återhämtas och bevaras. Därför har samtliga av Sveriges länsstyrelser tagit fram en regional handlingsplan för grön infrastruktur, som ska underlätta implementerandet av gröna lösningar. I Stockholms län har dessutom Region Stockholm tagit fram en utvecklingsplan där de arbetar med grönstruktur, vilket ämnar bevara länets biodiversitet och ekosystemtjänster. Syftet med rapporten var att undersöka arealer av utvalda delar av grön infrastruktur och grönstruktur inom länet samt att analysera hur dessa fördelas på kommunal nivå. En sådan inblick kan underlätta vid planering och implementering av grön infrastruktur och grönstruktur. Studien utfördes inom ramen för forskningsprojektet (re)Planering av naturbaserade lösningar och grön infrastruktur för hållbar urban omställning (REPLAN). Arealerna beräknades med hjälp av programmet ArcGIS, där grönstrukturen samt utvalda delar av den gröna infrastrukturen initialt analyserades separat, varpå ett snitt och en union sammanställdes. Resultatet påvisade en stor variation av arealerna av grön infrastruktur och grönstruktur mellan respektive kommun samtidigt som vissa trender kunde identifieras. Exempelvis resulterade en hög andel av den ena inte nödvändigtvis i en hög andel av den andra. Vidare observerades att kommuner belägna längre bort från centrala Stockholm hade en benägenhet att ha mer grön infrastruktur än grönstruktur. Centralt belägna kommuner tenderade att ha relativ låg areal av båda, samt att snittet främst begränsades till exempelvis naturreservat. Områden innehållande en så kallad grön kil hade högre andel grönstruktur än områden utan. Rapportens valda begränsningar påverkade resultatet, där fler valda parametrar såsom naturtyper, skyddade områden och rekreationsområden hade genererat ett annat resultat. Det är viktigt att förstå kommunernas varierande förutsättningar vid implementering av grönstruktur och grön infrastruktur för att på ett adekvat sätt kunna planera för bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster. / Ecosystems with high biodiversity contribute to many ecosystem services in society and create resilience to climate change and natural disasters. But globally, biodiversity is under threat and is considered to be one of the planetary boundaries that are at risk of triggering irreversible threshold effects. For this reason, the European Union has created a strategy for the conservation of biodiversity and calls on all Member States to take action to restore and preserve biodiversity. Therefore, all of Sweden's county administrative boards have developed a regional action plan for green infrastructure, to facilitate the implementation of green solutions. In Stockholm County, Region Stockholm has created a development plan where they work with greenstructure that aims to preserve the county's biodiversity and ecosystem services. The purpose of the report was to examine areas of selected parts of green infrastructure and greenstructure within the county and to analyse how these are distributed at a municipal level. Such insights can facilitate the planning and implementation of green infrastructure and greenstructure. The study was carried out within the framework of the research project (re)Planning Nature-Based Solutions and Green Infrastructure for Sustainable Urban Transformation (REPLAN). The analyses were carried out using the ArcGIS program, where greenstructure and selected parts of the green infrastructure were initially analysed separately, after which their intersection and union were compiled. The results showed a large variation in the areas of green infrastructure and greenstructure between each municipality, while certain trends could be identified. For example, a high proportion of one did not necessarily result in a high proportion of the other. Furthermore, it was observed that municipalities located further away from central Stockholm tended to have more green infrastructure than greenstructure. Centrally located municipalities tended to have a relatively low area of both, and the intersect was mainly limited to, for example, nature reserves. Municipalities containing a so-called green wedge had a higher proportion of greenstructure than municipalities without. The report's chosen limitations affected the result, where other parameters could have generated a different result. It is important to understand the municipalities' varying conditions when implementing greenstructure and green infrastructure to be able to adequately plan for the conservation of biodiversity and ecosystem services.

Grönområden innehar oumbärliga värden för en hållbar framtid men måste i en växande stad konkurrera om marken med flera andra viktiga funktioner. För grönområden och dess värden utgörs det största motsättande intresset av ny bebyggelse och den fragmentering av grönstrukturen som det medför. Dessutom hindrar ofta de administrativa gränserna funktionell förvaltning av naturresurser och dess ekosystem. En förståelse för komplexiteten av olika skalor och aktörer i förvaltningen av grönområden är därför av betydelse.  Uppsatsen undersöker hur regional grönstruktur som spänner över flera administrativa gränser förvaltas i kommunal planering. Genom fallstudien Rösjökilen i norra Stockholm presenteras skillnader och likheter i de sex berörda kommunernas styr- och policydokument inom ämnet. Planeringsförutsättningar, svårigheter och förbättringsmöjligheter undersöks genom intervjuer med tjänstepersoner från kommunerna och regionala aktörer samt exemplifieras med två utvalda stadsutvecklingsprojekt i anslutning till kilen. Dessutom undersöks påverkan av en utpekad regional grön kil och en tillhörande kilsamverkan.  Uppsatsen visar på att arbetssättet och det framtagna kunskapsunderlaget skiljer sig i de studerade kommunerna. Vidare indikerar studien att utpekandet av kilen har haft stor påverkan på den övergripande kommunala planeringen. Den aktiva kilsamverkan ses som ett bra exempel på att arbeta med en gemensam naturresurs på landskapsnivå, men det finns utvecklingspotential i vilka frågor som tas upp. Studien uppmärksammar ett behov hos tjänstepersonerna att, antingen inom kilsamverkan eller genom nya nätverk, samverka kring hur grönstruktur ska inkorporeras på bästa sätt med andra typer av samhällsplanering, specifikt kring det konkurrerande markintresset. / Green space comprise indispensable values for a sustainable future but has to compete for the same physical space as multiple other important functions in the growing city. As for green areas and their inherent values the most pressing contradicting interest is new development and the fragmentation of green structure it entails. Additionally, the administrative borders often hinders functional management of natural resources and their ecosystem services. It is therefore of importance to create an understanding of the complexity of the different scales and actors involved in the management.  The thesis investigates how regional green structure that spans several administrative borders is managed in local municipal planning. The case study of Rösjökilen in Stockholm highlights similarities and differences between its six concerned municipalities in terms of their policy documents. Municipal civil servants as well as regional actors are interviewed to study preconditions for planning, difficulties and possible improvements. The effect of having a defined regional green wedge and a formal collaboration tied to it is also investigated.  The thesis shows that the way in which the selected municipalities work with green structure as well as amount of produced reports differs. Furthermore, the thesis indicates that the defined regional green wedge has had a large impact on the municipal planning. The active formal collaboration within the green wedge is seen as a good example of working with a collective natural resource on a landscape scale, but that there is a potential to elaborate on what type of issues to include. In the thesis it is highlighted a need among the civil servants to, either within the existing collaboration in the green wedge or through new networks, collaborate on how green space is best incorporated with other matters of urban planning, especially in terms of the competing new development.

Green terms to bring the greenery back to cities have frequently begun to be coined as a result of rapid urbanization. To emphasize the benefits of urban greenery, terms such as nature-based solutions (NbS) and green infrastructure (GI) have been raised in planning circles. This study aims to present municipal stories about how municipalities understand, integrate and apply NbS and GI in their planning documents and practices, and what challenges they face along the different levels of the Swedish planning system, which limit their application. The study is based on individual focus group discussions with five municipalities: Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna and Värmdö. The discussions are based on the same questionnaire, where GI and NbS application, understanding and integration from Swedish spatial planning are discussed. The study shows that knowledge and application of GI and NbS varies between the municipalities. The municipalities are also in unison that they need support and further guidance to increase application and understanding, as the Swedish planning system currently does not provide this. The municipalities that contributed to the study also talk about their different conditions for a wider application of green terms and working methods, as these are governed by economics and politics. For further research on municipal application, conversations with politicians can be initiated for their point of view on how greening concepts are received by them in the municipalities, as well as conversations with organizations and authorities that distribute information, municipal legislation and guidance. / Denna studie syftar till att presentera kommunala berättelser om hur kommuner förstår, integrerar och tillämpar NbS och GI i sina planeringsdokument och praxis, och vilka utmaningar de står inför längs de olika nivåerna i det svenska planeringssystemet, som begränsar deras tillämpning. Studien baseras på enskilda fokusgruppsdiskussioner med fem kommuner; Haninge, Nynäshamn, Sollentuna, Solna och Värmdö. Diskussionerna grundas på samma frågeformulär, där GI och NbS tillämpning, förståelse och stöd av svensk planering diskuteras. Studien visar att kunskapen och appliceringen av GI och NbS varierar mellan kommunerna. Kommunerna är också unisona i att de behöver stöd och vidare vägledning för att öka appliceringen och förståelse, då det svenska planeringssystemet i dagsläget inte tillhandahåller det. Kommunerna som bidrog i studien berättar också om deras olika förutsättningar för en vidare tillämpning av gröna termer och arbetssätt, då dessa styrs av ekonomi och politik. För vidare forskning om kommunal tillämpning kan förslagsvis samtal med politiker inledas för deras synpunkt på hur gröna planeringskoncept mottas av dem i kommunerna samt samtal med organisationer och myndigheter som distribuerar information, kommunal lagstiftning och vägledning.

Since the early 2000s, the city of Paris has launched several greening initiatives with the scope of, among many, strengthening its green infrastructure (henceforth, GI). With the support of the municipality, citizens actively participate in this transformation, for instance by reactivating and managing former wasteland sites, making the streets blossom, covering walls and roofs with plants and creating new micro-ecosystems. But what is their impact? Citizens engaged in selected participatory initiatives along the local GI have been questioned and interviewed to find out more about their projects. Citizens - either alone, in small groups, organised in local associations, start-ups or companies - act for different reasons and do not always know the concept of GI. Questionnaire respondents value their project first of all because it improves their living environment, but also because it facilitates reconnecting with nature and promotes biodiversity. However, their actions are not coordinated as to effectively reinforce GI. In other words, people’s projects spread everywhere and not particularly where they are most needed. Through the revision of local planning and policy documents, as well as interviews with key actors, this work also highlights contradictions between definition, strategies, maps and meanings of the GI in Paris. Some recommendations are provided to expand the ecological and public GI of today into a veritable multifunctional GI through multidisciplinary and participatory approaches. / Sedan början av 2000-talet har staden Paris startat flera grönskande initiativ med syfte attbland annat återinföra naturen i staden och stärka dess gröna infrastruktur (GI). Med kommunens stöd deltar medborgarna aktivt i denna omvandling, till exempel genom att återaktivera och gemensamt sköta tidigare ödemarker, få gatorna att blomma, täcka väggar och tak med växter och skapa nya mikroekosystem. Men vad är deras inverkan? Medborgare som deltar i utvalda deltagande initiativ längs den lokala GI har utfrågats och intervjuats för att ta reda på mer om sina projekt. Medborgare - antingen ensamma, i små grupper, organiserade i lokala föreningar, nystartade företag eller företag - agerar av olika skäl och känner inte alltid till begreppet grön infrastruktur. De som svarar på frågeformuläret värderar först sitt projekt eftersom det förbättrar deras livsmiljö, men också för att det underlättar återanslutning med naturen och främjar biologisk mångfald. Men deras handlingar samordnas inte för att effektivt stärka GI, eller delar av det. Med andra ord, människor som grönar projekt sprids överallt och inte särskilt där de behövs mest. Genom översynen av lokala planerings- och policydokument, samt intervjuer med nyckelaktörer, belyser detta arbete också motsägelser mellan GI-definition, strategier, kartor och betydelser. Vissa rekommendationer tillhandahålls för att utöka dagens ekologiska och offentliga GI till en verifierbar multifunktionell GI genom multidisciplinära och deltagande strategier. / Depuis le début des années 2000, la ville de Paris a lancé plusieurs initiatives de végétalisation pour réintroduire la nature dans la ville et renforcer ses trames vertes et bleues (TVB). Avec le soutien de la municipalité, les citoyens participent activement à cette transformation, par exemple en réactivant et en gérant d’anciennes friches, en faisant fleurir les rues, en recouvrant les murs et les toits de végétaux et en créant de nouveaux microécosystèmes. Mais quel est leur impact ? Les citoyens engagés dans des initiatives participatives sélectionnées le long de la TVB locale ont été interrogés et interviewés pour en savoir plus sur leurs projets. Les citoyens - seuls, en petits groupes, organisés en associations locales, start-up ou entreprises - agissent pour des raisons différentes et ne connaissent pas toujours le concept de TVB. Les répondants au questionnaire valorisent d’abord leur projet parce qu’il améliore leur cadre de vie, mais aussi parce qu’il facilite la reconnexion avec la nature et favorise la biodiversité. Cependant, leurs actions ne sont pas coordonnées pour renforcer efficacement les TVB. En d’autres termes, les projets de végétalisation des citoyens se répandent partout et pas particulièrement là où ils sont les plus nécessaires. À travers l’analyse des documents de planification locaux, ainsi que des entretiens avec des acteurs clés, ce travail met également en évidence les contradictions entre la définition, les stratégies, les cartes et les significations des TVB. Quelques recommandations sont formulées pour faire de la TVB écologique et publique d’aujourd’hui une véritable TVB multifonctionnelle à travers des approches multidisciplinaires et participatives.

A key challenge for sustainable urban development is to deal with the effects of climate change. To approach this issue, ecosystem-based adaptation (EbA), i.e. the use of ecosystem services for climate adaptation, has been promoted by both scholars and practitioners. In this context, the thesis addresses two research questions: how EbA is included in strategic climate adaptation planning and how EbA is implemented in practice. To tackle these topics, the study uses a multiple case study design, where the process from strategic planning to its implementation is investigated in two Northern European cities: Copenhagen and Malmö. To collect in-depth data, qualitative methods were used: a document analysis and semi-structured interviews with planning officials were conducted. The findings of the study show that there is a high degree of awareness of the different EbA measures, their potential role to address climate change effects and their co-benefits in climate adaptation plans. However, the practical implementation of the plans was executed only at a project-based scale to address some climate change impacts rather than holistically and on a regional level. The main EbA measure that was used was the expansion and transformation of public green space. The thesis concludes that a more comprehensive approach concerning the use of EbA is needed and further mainstreaming is highly required. / En viktig utmaning för hållbar stadsutveckling är att adressera effekterna av de stundande klimatförändringar. För att ta sig an denna fråga har användningen av ekosystembaserad anpassning (EbA), dvs. användningen av ekosystemtjänster för klimatanpassning, främjats av både forskare och utövare. I detta sammanhang behandlar studien två forskningsfrågor: hur EbA ingår i strategisk klimatanpassningsplanering och hur EbA implementeras i praktiken. Studien innehåller en fallstudie- design, där processen från strategisk planering till dess genomförande undersöks i två nordeuropeiska städer: Köpenhamn och Malmö. För att samla in data användes två kvalitativa metoder: en dokumentanalys och semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner på kommuner. Resultaten från studien visar att det finns en hög grad av medvetenhet om de olika EbA åtgärderna, deras potentiella roll för att hantera klimatförändringseffekter och deras synergier i klimatanpassningsplaner. Det praktiska genomförandet av planerna utfördes endast i en projektbaserad skala för att ta med vissa klimatförändringseffekter snarare än på ett holistiskt vis och på en större regional nivå. Den viktigaste EbA åtgärden som användes var utbyggnaden eller omvandlingen av de offentliga grönytorna. Sammanfattningsvis har studien visat på att det finns behov av ett mer heltäckande tillvägagångssätt och ytterligare integrering beträffande användandet av EbA krävs.