<p>Denna uppsats handlar om gudsbevis; om det är väsentligt att de finns och hur trovärdiga de förekommande är. För att behandla detta ämne har jag läst böcker som jag ansett varit relevanta i frågan. Det mest omdiskuterade gudsbeviset är det "ontologiska", först formulerat av Anselm av Canterbury. Han hävdade att eftersom existens i verkligheten alltid är större än existens enbart i medvetandet, och vi kan <em>tänka </em>oss ett väsen så stort att vi inte kan tänka oss något större, så måste detta väsen även existera i verkligheten. Malcolm utvecklade detta argument till att Guds existens måste vara logiskt nödvändig. Det ontologiska gudsbeviset fick kritik av Gaunilo för sin användning av begreppet ”väsen”, som denne tyckte var alltför luddigt och svårhanterligt. Andra bevis och argument som tas upp i uppsatsen är det moraliska argumentet, det kosmologiska gudsbeviset och det analoga teleologiska gudsbeviset. Det moraliska argumentet menar att den moral som vi alla har inom oss grundar sig i en objektiv moralisk lag, som i sin tur är instiftad av Gud själv. Det kosmologiska gudsbevisets främsta förespråkare är Thomas av Aquino, och arabiska filosofer som gav sin version namnet Kalams kosmologiska gudsbevis. Båda dessa har sin utgångspunkt i att universum en gång började existera, och att det därför måste ha en orsak till sin existens (kausalitetsprincipen), alltså har någon/något skapat det med en avsikt. Det analoga teleologiska gudsbeviset kallas även designargumentet, och pekar på att eftersom hela tillvaron är så delikat utformad och anpassad så att liv kan uppstå och överleva, måste det finnas en skapare, en ”designer” bakom, och denna skapare är Gud. Den mesta av kritiken dessa argument fått grundar sig i att kritikerna ansett att premisserna varit ologiska, eller att dess förespråkare använt begrepp som varit irrationella och/eller oklara. Det begrepp som jag ändå fann mest logiskt var det kosmologiska gudsbeviset, då främst Kalams version. Detta eftersom jag anser att det inte går att argumentera mot kausalitetsprincipen. På frågan om det är väsentligt med ett bevis för Guds existens, måste jag ändå svara nej. Det må var en kul tanke att leka med; går det att bevisa att han verkligen finns? Men i slutändan så är det ändå så att den kraft som tron ger, övervinner alla logiska förklaringar och bevis.</p>

Denna uppsats handlar om gudsbevis; om det är väsentligt att de finns och hur trovärdiga de förekommande är. För att behandla detta ämne har jag läst böcker som jag ansett varit relevanta i frågan. Det mest omdiskuterade gudsbeviset är det "ontologiska", först formulerat av Anselm av Canterbury. Han hävdade att eftersom existens i verkligheten alltid är större än existens enbart i medvetandet, och vi kan tänka oss ett väsen så stort att vi inte kan tänka oss något större, så måste detta väsen även existera i verkligheten. Malcolm utvecklade detta argument till att Guds existens måste vara logiskt nödvändig. Det ontologiska gudsbeviset fick kritik av Gaunilo för sin användning av begreppet ”väsen”, som denne tyckte var alltför luddigt och svårhanterligt. Andra bevis och argument som tas upp i uppsatsen är det moraliska argumentet, det kosmologiska gudsbeviset och det analoga teleologiska gudsbeviset. Det moraliska argumentet menar att den moral som vi alla har inom oss grundar sig i en objektiv moralisk lag, som i sin tur är instiftad av Gud själv. Det kosmologiska gudsbevisets främsta förespråkare är Thomas av Aquino, och arabiska filosofer som gav sin version namnet Kalams kosmologiska gudsbevis. Båda dessa har sin utgångspunkt i att universum en gång började existera, och att det därför måste ha en orsak till sin existens (kausalitetsprincipen), alltså har någon/något skapat det med en avsikt. Det analoga teleologiska gudsbeviset kallas även designargumentet, och pekar på att eftersom hela tillvaron är så delikat utformad och anpassad så att liv kan uppstå och överleva, måste det finnas en skapare, en ”designer” bakom, och denna skapare är Gud. Den mesta av kritiken dessa argument fått grundar sig i att kritikerna ansett att premisserna varit ologiska, eller att dess förespråkare använt begrepp som varit irrationella och/eller oklara. Det begrepp som jag ändå fann mest logiskt var det kosmologiska gudsbeviset, då främst Kalams version. Detta eftersom jag anser att det inte går att argumentera mot kausalitetsprincipen. På frågan om det är väsentligt med ett bevis för Guds existens, måste jag ändå svara nej. Det må var en kul tanke att leka med; går det att bevisa att han verkligen finns? Men i slutändan så är det ändå så att den kraft som tron ger, övervinner alla logiska förklaringar och bevis.

<p>This essay discusses and criticizes Richard Swinburne's inductive argument for the existence of God. In his The Existence of God, Swinburne aims at showing that the existence of God is more probable than not. This is an argument taking into consideration the premises of all traditional arguments for the existence of God. Swinburne uses the phenomena and events that constitute the premises of these arguments as evidence in an attempt to show that his hypothesis is more probably true than nor. Swinburne pursues this task by way of applying Bayes' theorem. The aim of this essay is normative - to judge the strength of Swinburne's argument for the existence of God. My primary objections towards Swinburne is that he professes a subjective concept of probability, that he relies too heavily on simplicity as a virtue of plausible and probable hypotheses and that his concept of God involves an incoherent picture of God's nature. I question not only the actual success of Swinburne's project but what his argument, if it had been successful, would have been able to establish.</p> / <p>Denna uppsats diskuterar och kritiserar Richard Swinburne's induktiva argument för Guds existens. I sin The Existence of God, försöker Swinburne visa att Guds existens är mer trolig än inte. Detta argument tar alla traditionella argument för Guds existens i beräknande.. Swinburne  använder de fenomen och händelser som utgör premisser för dessa argument som bevis i ett försök att visa att hans hypotes är mer trolig än inte.  Han genomför detta genom att använda sig av Bayes teorem. Syftet med denna uppsats är normativt - att bedöma styrkan I Swinburnes argument för Guds existens.  Mina primära invändningar mot Swinburne är att han  använder sig av ett subjektivt sannolikhetsbegrepp, att han förlitar sig allt för starkt på enkelhet som en förklaringsmässig dygd och att hans Gudsbegrepp inbegriper en inkoherent bild av Guds natur. Jag ifrågasätter den faktiska framgången i Swinburnes  projekt, och även vad Swinburne hade kunnat fastställa om hans projekt hade varit framgångsrikt.</p>

This essay discusses and criticizes Richard Swinburne's inductive argument for the existence of God. In his The Existence of God, Swinburne aims at showing that the existence of God is more probable than not. This is an argument taking into consideration the premises of all traditional arguments for the existence of God. Swinburne uses the phenomena and events that constitute the premises of these arguments as evidence in an attempt to show that his hypothesis is more probably true than nor. Swinburne pursues this task by way of applying Bayes' theorem. The aim of this essay is normative - to judge the strength of Swinburne's argument for the existence of God. My primary objections towards Swinburne is that he professes a subjective concept of probability, that he relies too heavily on simplicity as a virtue of plausible and probable hypotheses and that his concept of God involves an incoherent picture of God's nature. I question not only the actual success of Swinburne's project but what his argument, if it had been successful, would have been able to establish. / Denna uppsats diskuterar och kritiserar Richard Swinburne's induktiva argument för Guds existens. I sin The Existence of God, försöker Swinburne visa att Guds existens är mer trolig än inte. Detta argument tar alla traditionella argument för Guds existens i beräknande.. Swinburne  använder de fenomen och händelser som utgör premisser för dessa argument som bevis i ett försök att visa att hans hypotes är mer trolig än inte.  Han genomför detta genom att använda sig av Bayes teorem. Syftet med denna uppsats är normativt - att bedöma styrkan I Swinburnes argument för Guds existens.  Mina primära invändningar mot Swinburne är att han  använder sig av ett subjektivt sannolikhetsbegrepp, att han förlitar sig allt för starkt på enkelhet som en förklaringsmässig dygd och att hans Gudsbegrepp inbegriper en inkoherent bild av Guds natur. Jag ifrågasätter den faktiska framgången i Swinburnes  projekt, och även vad Swinburne hade kunnat fastställa om hans projekt hade varit framgångsrikt.

Uppsatsen behandlar i vilken utsträckning som de fem olika varianterna av det ontologiska gudsbeviset presenterade av Anselm, Descartes, Malcolm, Plantinga respektive Gödel är rimliga.

This essay consists of a comparative study of the ontological argument for the existence of God asformulated by St. Anselm of Canterbury and René Descartes. The comparative analysis itselfconsists of two parts. Firstly, a comparative study of the argument itself, and an examination of theunderlying metaontological commitments that form the basis of the respective arguments, whichare then likewise contrasted. The stated purpose is to examine whether two versions of theontological argument that appear to be similar may have an underlying framework that makes themfundamentally fundamentally distinct in a way that is not immediately apparent. The analysis foundthat this was the case, and that there are significant differences in how the argument is formulated.This is of interest especially as these two thinkers wrote in and were influenced by widely differingcultural, intellectual and academic contexts, which may be reflected in their work. Ontologicalarguments for the existence of God as a phenomenon is a metaphysical argument that seeks toprove that God exists without relying on empirical and observational evidence. Rather, one seeksthrough these ontological arguments to show that the existence of God is self-evident.With Anselm and Descartes this happens in a seemingly very similar yet fundamentally differentway. The results of this study demonstrate differences that appear primarily in the starting point forthe respective discourses, as well as in the methodology that is applied. Anselm bases his discourseon a distinctly neoplatonic foundation regarding the highest good, which he later extrapolates to amore comprehensive reasoning regarding the distinction between different natures according togreatness, of which goodness is one such greatness. Descartes, on the other hand, anchors hisdiscourse in scholastic philosophy and especially the idea of the causal principle of transference,especially in relation to human consciousness and the idea or the concept of God which manifeststherein. These results have been achieved primarily by examining Anselm's arguments based onsecondary sources that relate both directly and indirectly to his ontological argument, which in itssimplicity otherwise consists almost in its entirely of a self-evident descriptive definition of whatGod is. However, the differences that emerge are not of such a degree that a division of these twoargument into different categories can be made with a high degree of confidence. On the otherhand, it is of interest to analyze these underlying frameworks for ontological arguments in order toalso be able to analyze the potential influence or impact of various contextual aspects such as place,time and prevailing academic culture as this essay attempts to do.