Detta arbete handlar om de lärprocesser som skapandet av handdockor i bildundervisningen erbjuder. Det är inte materialen i sig som står i centrum, utan det är vad materialen gör när de kombineras och bearbetas och hur det kopplas till olika lärprocesser som min undersökning haft som syfte att undersöka. Den insamlade empirin bygger på deltagande observation samt intervjuer med fem elever respektive en bildlärare som arbetat med att bygga handdockor. I arbetet har jag utgått från frågeställningen: Vad tillför dockskapande till undervisningeni bild, och på vilket sätt är en docka ett redskap för lärande? Jag arbetar också själv som dockmakare och därför har egna reflektioner kopplat till skapandet tagit plats i undersökningen och blivit en del av empirin. Som bakgrund har jag skrivit hur dockor har använts ur ett historiskt perspektiv samt min relation till skapandet utifrån situationer där jag blivit utmanad i både tanke och handling. Tidigare forskning tar upp hur dockor används som ett didaktiskt redskap, olika teoriperspektiv och kopplingen till konsten och bildundervisningen. Jag har sedan valt att undersöka skapandet från multimodal och narrativ teori, vilka tar upp hur vi kommunicerar med hjälp av teckenskapande resurser samt berättandets funktion kopplat till förståendet av jaget och hur man lär med hjälp av berättelser. Min undersökning visar att det i konstruktionen av en karaktär/docka sker en dialog och ett reflekterande i skapandeprocessen. En docka har också en medierande funktion vilket betyder att den tillskrivs personliga egenskaper och uppfattas som en ”egen individ”. Dockan skiftar fokus bort från oss själva ochär därmed friare att förhålla sig till omgivningen än om man själv skulle agera eller spela en roll. Vilket öppnar upp för alternativa frågeställningar. Dockans koppling till leken fyller också en viktig funktion då leken möjliggör att även allvarsamma ämnes kan ges utrymme. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att dockor erbjuder ett mångbottnat lärande där dockan blir ett multimodalt meningsskapande redskap för reflektion och transformation. Slutligen argumenterar jag för att dockor och docktillverkning bör få spela en större roll i undervisningssammanhang då arbetet inte bara svarar upp på de många olika kunskapskrav som skolan ställer på undervisningen utan också samtidigt ställer en mängd frågor, vilket gör att arbetet kan spela en allt viktigare roll i hur vi blir till som individer och hur vi skapar mening och tar plats i världen.

Syftet med studien är att få kunskap om hur och i vilka situationer handdockan används pedagogisktför att fånga barnen in i sagans värld. Olika möjligheter och metoder på hur handdockan kananvändas ska även påvisas. Det finns inte något bredare material vad gäller tidigare forskning omhur handdockan används genom sagan och arbetet har avgränsats till just det. Den teoretiskautgångspunkten är ur ett sociokulturellt perspektiv. Begrepp som mediering och literacy har använtsför att analysera materialet. Metoderna är kvalitativa i form av två semistrukturerade intervjuer medpedagoger och fyra deltagande ostrukturerade observationer av barn i åldrarna 3-5 år. Resultatenvisade att handdockan kunde användas som ett redskap för att fånga barns uppmärksamhet,engagera barnen i samspelet med handdockan och för att fantisera och skapa en lustfylld miljö.Barnen kunde fångas in i sagan genom att lyssna till, berätta, spela upp eller samtala om sagan.Slutsatsen är att genom handdockans utseende lockas barnen in i sagans värld när de lyssnar ellerberättar själva. Kommunikationen och samspelet som skapas sker när barnen pratar med och viahanddockan. Handdockans närvaro bidrar även till att öka barns språkliga- och kommunikativaförmåga och att utvidga deras fantasi i ett socialt samspel.

Syftet med undersökningen är att studera förskollärares olika synsätt på handdockan i förskolan. För att undersöka detta använde jag metoden gruppintervju, vilket gav mig möjligheten att intervjua tre förskollärare samtidigt. Metoden bidrog till att respondenterna argumenterade för sina åsikter samt skapade diskussioner kring ämnet, då alla intervjuades samtidigt och på så vis kunde ta del av varandras åsikter. Det empiriska materialet analyserades genom ett sociokulturellt perspektiv där Lev S. Vygotskijs teorier är centrala (Kroksmark, 2011). Genom Vygotskijs teorier om språket, fantasi och verktyg identifierades tre temaområden som vidare visade sig vara olika synsätt på handdockan. Undersökningens resultat visar att handdockan kan användas som motivator, kommunikationsverktyg samt att den vuxna genom handdockan kan närma sig barnets värld. Resultatet påvisar hur viktigt det är att en vuxen deltar i barnets vardag, vilket jag relaterar till det som Vygotskij (Kroksmark, 2011) kallar för den proximala utvecklingszonen. Genom denna undersökning framkommer det att handdockan kan användas som ett framgångsrikt verktyg med flera synsätt och många möjligheter i förskolans verksamhet. / The purpose of this survey is to examine the teaching approaches among preschool teachers. In order to examine the purpose of the survey I held a group interview with three preschool teachers, a method which allowed the respondents to discuss the topics and argue for their opinions all together. The empiric data was analyzed through a sociocultural perspective in which the theories of Lev S. Vygotsky are central (Kroksmark, 2011). Through these theories concerning language, fantasy and tools, three themes, which eventually turned out to be various teaching approaches on the hand puppet, were identified. The result of the survey shows that the hand puppet can be utilized as a motivator, a tool for communication and to make its grown-up user come closer to the child’s world. The result of the survey emphasizes the importance of grown-up’s participation in children’s everyday life, which I relate to what Vygotsky (Kroksmark, 2011) identifies as the zone of proximal development. Furthermore the survey shows that the hand puppet may be used as a successful tool, with several teaching approaches and many possibilities in preschool.