The primary purpose of this study is to demonstrate that the most consistent themes in the selected novels are love and happiness. The novels are: Bonjour tristesse, 1954; Un certain sourire, 1956; La chamade, 1965; Les merveilleux nuages, 1961; Un profil perdu, 1974; Aimez-vous Brahms, 1959; Le garde du coeur, 1968; and De guerre lasse, 1985. Sagan challanges her heroines, and her readers, to find happiness. Each of the heroines handles the individual search for love and happiness in her own specific way. Throughout the novels, love represents pain and suffering as Sagan describes the emptiness of life in modern society. Her works show the futility of love in a world preoccupied by superficial things.

I denna uppsats som i sin allra enklaste form är en analys av ledmotivsanvändningen i filmen Sagan om Ringen ville jag ta reda på vilka olika narrativa funktioner dessa ledmotiv kan ha. Genom att jag genomförde en analys där jag såg filmen i kronologisk ordning och tittade på två slumpmässigt utvalda ledmotiv och deras berättande funktioner kom jag fram till att ledmotiven verkligen har en central roll i filmens musikaliska struktur. Ledmotiven används föra att underbygga den fortskridande handlingen och hjälpa publiken följa med i denna. Samtidigt klargör vissa av dessa ledmotiv saker i handlingen som annars skulle vara dolda, saker som inte berättas med vare sig ord eller bilder utan med musik.

Syftet med denna uppsats är att visa hur maskulinitet gestaltas i filmtrilogin Härskarringen och att undersöka huruvida karaktärerna är nyskapande eller stereotypa. Härskarringen valdes ut i samband med en större undersökning bland manliga gymnasieelever. Vi använder oss av en kvalitativ analys av de tre filmerna. I Härskarringen presenteras en stereotyp bild av maskulinitet där typiska manliga karaktärsdrag är att vara ädel, fysiskt stark, modig, lojal, ödmjuk, potent, intelligent, beskyddande, respektingivande och med en stark vilja att kämpa för det rätta.

BakgrundSagan har alltid använts i förskolans verksamhet med avsikten att vila och få chans att varva ner lite. Idag är meningen med sagan oftast densamma ute i verksamheterna men pedagogerna idag har blivit mer medvetna om vad sagan har för möjligheter för språkutvecklingen. Sagan skapar möjligheter till diskussion, samtal och chans att utveckla sin självkänsla genom att prata inför andra och våga träda fram i rollspel.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur pedagogerna arbetar med sagan som pedagogiskt redskap i verksamheten för att främja barns språkutveckling och hur pedagogerna ser sagans förändring genom de senaste trettio åren.MetodVi har valt att använda kvalitativa intervjuer i vår undersökning. Vi använde oss av intervjuer som redskap för att få svar på vårt syfte till studien. Vi har intervjuat verksamma pedagoger på tre utvalda förskolor i Västra Götalands län.ResultatPedagogerna i vår studie upplever att sagan ger många möjligheter till barns språkutveckling. Pedagogerna talar också om användningen av sagan genom tiderna, även hur vi pedagoger involverar barnen i arbetet med sagan. Pedagogerna talar även om sagans påverkan på fantasin och självkänslan som något positivt i utvecklingen. En del pedagoger anser att det är viktigt att pedagogerna är medveten om förändringar och mottaglig för nya idéer och arbetsätt med sagan som språkutvecklande redskap. / Program: Lärarutbildningen

No description available.

<p>Denna uppsats är en studie av Eyvind Johnsons användande av sagoformen i romansviten <em>Romanen om Olof</em> (1934-37), och behandlar de fyra sagor som infogats i verket. Utgångspunkten är Johnsons eget påstående att sagorna är "på sitt sätt det mest realistiska i boken". Studien syftar till att redogöra för hur sagorna fungerar som verklighetsskildringar, och på vilket sätt de är realistiska. Sagorna sätts i samband med Johnsons eget liv; eftersom detta ligger till grund för <em>Romanen om Olof</em> är den biografiska kontexten av stor vikt då man diskuterar verklighetsförankringen i sagorna. En enkel översikt över sagobegreppet och Johnsons sagors relation till den muntliga folkdiktningen presenteras även.</p><p>Att Johnsons sagor är realistiska har en dubbelbottnad innebörd; dels är de realistiska på så vis att de skildrar romanpersonernas andliga verklighet, något som för Johnson är omöjligt att göra i någon annan form. De är även realistiska på så sätt att de fungerar som omvägar till den sanning som är så pass känslomässigt laddad, att den blir för svår att konfrontera i klarspråk. Uppsatsen avslutas med en analys av den första sagan i ordningen, Sagan om dimman och lungsoten. Denna analys är ett försök att konkretisera de slutsatser som gjorts genom uppsatsen.</p>

Denna uppsats är en studie av Eyvind Johnsons användande av sagoformen i romansviten Romanen om Olof (1934-37), och behandlar de fyra sagor som infogats i verket. Utgångspunkten är Johnsons eget påstående att sagorna är "på sitt sätt det mest realistiska i boken". Studien syftar till att redogöra för hur sagorna fungerar som verklighetsskildringar, och på vilket sätt de är realistiska. Sagorna sätts i samband med Johnsons eget liv; eftersom detta ligger till grund för Romanen om Olof är den biografiska kontexten av stor vikt då man diskuterar verklighetsförankringen i sagorna. En enkel översikt över sagobegreppet och Johnsons sagors relation till den muntliga folkdiktningen presenteras även. Att Johnsons sagor är realistiska har en dubbelbottnad innebörd; dels är de realistiska på så vis att de skildrar romanpersonernas andliga verklighet, något som för Johnson är omöjligt att göra i någon annan form. De är även realistiska på så sätt att de fungerar som omvägar till den sanning som är så pass känslomässigt laddad, att den blir för svår att konfrontera i klarspråk. Uppsatsen avslutas med en analys av den första sagan i ordningen, Sagan om dimman och lungsoten. Denna analys är ett försök att konkretisera de slutsatser som gjorts genom uppsatsen.

Syftet med denna uppsats är att utifrån en receptionsanalys av Härskarringens bilder av män diskutera mediepedagogikens roll i skolan, samhället och i elevens skapande av en egen kulturell identitet. Jag har genomfört två gruppintervjuer med totalt sex respondenter, tre pojkar och tre flickor. Detta källmaterial analyserades med hjälp av annan vetenskaplig forskning och teori. Min undersökning visar att elevers kulturella identitet delvis är sammankopplad med hur man uppfattar medier. Respondenterna problematiserade även medias inverkan i skapandet av en kulturell identitet. De menade att det var lätt att ryckas med i handling och de värderingar som finns i Härskarringen. Men de uttryckte också en vilja att kunna titta kritiskt på populärkulturen och hålla sig på avstånd. Uppsatsen utmynnar i en vilja om en generell mediepedagogik som genomsyras av en förståelse för elevens befintliga och pågående kulturella identitetsprocess.

No description available.

Denna studie utreder de motstridiga uppgifter som idag förekommer om Bo Hanssons mest framgångsrika album Sagan om Ringens reception i Sverige efter att den gavs ut december 1970. Dess genomslag har i dagens relativt knapphändiga receptionsmaterial beskrivits som en omedelbar succé men samtidigt som enbart måttlig. Studien innefattar huvudsakligen insamlade och granskade historiska primärkällor i form av dags- och kvällstidningsartiklar från Sveriges fyra största tidningar och styrs av en huvudfråga och en följande bifråga: I vilken omfattning omskrevs verket och hur formulerades receptionen i dåtidens svenska press? Bifrågan grundas i utsagor om en särställning som Bo Hansson idag anses ha erhållit jämte sin samtida sociokulturella kontext, nämligen sjuttiotalets svenska Musikrörelse även kallad Proggrörelsen. Studien föranleds av ett biografiskt bakgrundsavsnitt och avrundas med en kort biografisk epilog som syftar till att stärka läsarens helhetsförståelse av uppsatsens centrala artikelstudie. En summering med slutledningar och övriga iakttagelser presenteras i en avslutande diskussion som kan konstatera att det inte förelåg en omedelbar medial uppmärksamhet kring Sagan om Ringen i Sverige och att svensk press först började omskriva verket efter dess banbrytande internationella genomslag två år senare. Tecken på en viss konstnärlig särställning kring Bo Hansson framkommer i artikelstudien och exemplifieras ytterligare i slutdiskussionen.