The purpose of this Master’s thesis is to examine the portrayals of class in four Swedish contemporary novels that have been mentioned as working class literature in the literary public sphere. During the 20th century, society has undergone vast changes due to globalization and technology development. The rise in standards of living for most people in the Western societies has led to changed consumption patterns. In consequence, there has been increased emphasis given to cultural rather than materialist explanations of social stratification. The theoretical approach of this study is based on class theories that emphasize either materialist or cultural explanations of social stratification. The methodology used is based on the analysis of ideas. In order to examine the portrayals of class in the four novels, an analysis scheme has been constructed on the bases of theories of Marx, Weber, Bourdieu and Giddens. The ideal types used are as follows: Economic capital, Cultural capital, Class in itself – class for itself, Production, exploitation, profit, Consumption, lifestyles, taste, Status and Societal change. The study argues that in spite of the fact that cultural conditions such as cultural capital and consumption patterns are evident markers of class belonging, the determining factor for class belonging is economic conditions, especially for the underclass. It also argues that the main purpose of contemporary working class literature is to criticize the class society and social inequity. Another central theme is societal change and how this affects working life and social stratification. The novels are permeated with the dichotomies we – they and power – powerlessness. There is a pessimistic picture of society that appears in the novels, where solidarity has disappeared and the characters express feelings of resignation and despair. / Uppsatsnivå: D

Modernitet har ofta skildrats i litteraturhistorien med hjälp av en sammanbindning mellan panoramavy och bildningsresa. Ettsärskilt narrativ återkommer i sådana berättelser: protagonisten kämpar för att hitta genom storstadens myllrande gator, blir så småningom bekant med democh fullföljer därmed sin bildningsresa. Detta symboliseras genom en panoramavy över staden. Uppsatsen undersöker Hassan Loo Sattarvandis Still (2008), vilken använder panoramavyn i sin skildring av Stockholmsförorten Hagalund men tematiserar monotoni i stället för den förändring som tematiseras i skönlitteratur om moderniteten. Syftet med uppsatsen är att diskutera i vilken utsträckning denna kontrast beror på stadsplaneringen i Hagalund och vad ett sådant samspel mellan monotoni och miljö innebär för skildringen av modernitet. Genom geokritisk metod, vilken analyserar hur miljön påverkar berättelsen genom karaktärers rörelsemönster, framträder stadsplaneringen som gemensam komponent mellan de återkommande panoramavyerna, moderniteten, bildningsresan, flanerande och slutligen monotonin som tematik. Stadsplaneringen i romanen är nämligen utformad för att stävja moderniteten, och förlagan till utformningen härrör ur panoramavyn som uttryck för kontroll. Detta resulterar i att protagonisten i Still flanerar i cirklar och aldrig kan fullfölja sin bildningsresa, vilket symboliseras med en konstant panoramavy. Monotonin som tematik integreras och binds således till romanens miljö för att uttrycka segregation, avsaknad av utvecklingspotential och en avstannad modernitet. Uppsatsens bidrag består i en ny läsning av romanen, i vilken tematiken är bunden till sin miljö, som bör skänka nytt ljus till svensk arbetarlitteratur och läsningar av förortsskildringar i stort.