Introduktion: Vid en graviditet sker ett stort antal fysiologiska och psykologiska förändringar som kan leda till en försämrad upplevd livskvalitet. Vetenskapligt stöd finns för att fysiskt aktiva kvinnor anpassar sig snabbare, mår bättre och får färre komplikationer av sin graviditet, men hur fysisk aktivitet påverkar den upplevda livskvaliteten är mindre studerat. Syfte: Att undersöka effekter av fysisk aktivitet på livskvalitet hos gravida samt kvaliteten på nyligare tillkomna studier inom området. Ett ytterligare syfte var att undersöka hur livskvalitet har mätts samt om viss typ av fysisk aktivitet eventuellt verkar kunna påverka olika komponenter inom livskvalitet. Metod: Litteratursökningen utfördes i PubMed och Cinahl. De inkluderade studierna var randomiserade kontrollerade studier publicerade mellan år 2010 och 2022 med syfte att undersöka hur olika typer av fysisk aktivitet påverkar livskvaliteten under graviditet. Urvalsprocessen genomfördes enligt PRISMA’s flödesschema och kvalitetsgranskningen utfördes med PEDro-skalan. Resultat: Totalt tio artiklar inkluderades efter litteratursökning och relevansbedömning. Studierna bedömdes ha moderat till god kvalitet. Sju olika utvärderingsmått användes för att bedöma livskvalitet hos deltagarna, vanligast förekommande var SF36. Åtta av tio studier uppvisade signifikanta resultat på förbättrad livskvalitet till följd av fysisk aktivitet. Komplexiteten i begreppet livskvalitet gör det svårt att dra slutsatser om vilka komponenter inom livskvalitet som påverkas av olika typer av fysisk aktivitet. Konklusion: Fysisk aktivitet verkar vara positivt för att förbättra livskvaliteten under graviditet. Att uppnå tillräcklig intensitet, frekvens och duration verkar vara av större vikt än val av aktivitet. För att kunna dra säkrare slutsatser om hur olika typer av fysisk aktivitet påverkar olika komponenter inom livskvalitet krävs fler och större studier.

Bakgrund: KOL är den tredje vanligaste dödsorsaken världen över. Pulmonary rehabilitation är en vanlig del av behandlingen som fysioterapeuter ofta utgår ifrån vid rehabilitering för patienter som lider av KOL. Telerehabilitering är ett alternativ till pulmonary rehabilitation. Forskning som jämför effektiviteten av telerehabilitering hos patienter som lider av KOL är dock begränsad. På senare tid har det på grund av bland annat coronapandemin uppkommit ett ökat behov av att utvärdera hur effektiv telerehabilitering är jämfört med pulmonary rehabilitation eller obehandlad kontrollgrupp.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att systematiskt granska vetenskapliga artiklar vad gäller effekten av telerehabiltering på livskvalité samt, kondition och muskelstyrka hos patienter med KOL och att bedöma tillförlitligheten av artiklarnas sammanvägda resultat. Metod: Metoden som valdes var en litteraturstudie. Sökningen genomfördes i Pubmed och CINAHL. Kvalitén av åtta studier från sökningen granskades med PEDro och resultatets tillförlitlighet bedömdes med GRADEstud. Resultat: Kvalitén i de åtta studierna som inkluderades varierade mellan medelgod och hög. För utfallsmåttet livskvalité påvisades att telerehabilitering är lika effektivt som pulmonary rehabilitation och tillförlitligheten bedömdes som måttligt hög (+++). För utfallsmåttet fysisk kapacitet kunde man inte påvisa att telerehabilitering är lika effektivt som pulmonary rehabilitation där tillförlitligheten bedömdes som låg (++). Endast två studier hade med utfallsmåttet muskelstyrka vilket gjorde resultatet svårbedömt.  Konklusion: Telerehabilitering bedömdes vara lika effektivt som pulmonary rehabilitation avseende livskvalité men detsamma kunde inte påvisas för fysisk kapacitet. Mer forskning inom området behövs och framtida forskning bör försöka eftersträva mer likhet i interventionerna. / Background: Chronic obstructive pulmonary disease (COPD) is the third leading cause of death worldwide. Pulmonary rehabilitation is a common part of the treatment that is often used by physical therapists. Telerehabilitation is an alternative to traditional pulmonary rehabilitation, but it has a limited amount of research. Lately, partially because of the Covid-19 pandemic there has been an increased need to evaluate the effects of telerehabilitation.  Objective: The objective of this systematic review was to systematically review scientific studies regarding the effects of telerehabilitation on health-related quality of life, physical capacity and muscle strength among patients suffering from COPD. The aim of this study was also to assess the reliability of the combined results of the studies. Method: A systematic search was conducted in Pubmed and CINAHL. Eight studies were reviewed using PEDro and the reliability of the result was assessed using GRADEstud. Results: The quality of the studies varied between good and excellent. Telerehabilitation was deemed to be equally effective as pulmonary rehabilitation regarding the outcome health related quality of life and the reliability for the result was rated as moderately high (+++). The effectiveness of telerehabilitation for the outcome physical capacity proved not to be certain with a low (++) reliability. Only two studies included the outcome muscle strength which meant it could not be assessed.  Conclusion: Telerehabilitation was deemed to be equally effective as pulmonary rehabilitation for the outcome health related quality of life but not for the outcome physical capacity. More research on the subject is needed and future studies should aim to have the interventions be more similar.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund En stor andel av äldre personer drabbas av demenssjukdom i Sverige. Sjukdomen ger ofta en känsla av att tappa sin identitet och upphov till beteendemässiga symtom som försämrar livskvalitet och skapar lidande. Med hjälp av olika omvårdnadsåtgärder kan dessa personer få hjälp att återskapa sin identitet, minska oro och ångest och därmed öka deras livskvalitet och välbefinnande. Syfte Att beskriva omvårdnadsåtgärder som främjar hälsorelaterad livskvalitet hos personer med demenssjukdom. Metod Studien genomfördes som en strukturerad litteraturstudie med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Databaserna som användes var CINAHL och PubMed, artiklarna som användes var publicerade mellan 2019 och 2024. Resultat I resultatet framkom att det viktigaste för att öka livskvaliteten för personer med demenssjukdom är individanpassat stöd och aktiviteterna. Involverar personer med demenssjukdom i sociala sammanhang, främjar delaktighet och skapa en trygg omgivning för att bidra till en bättre livskvalitet. Terapiformer som fysisk aktivitet, djurterapi och musikterapi har visat sig ha betydande positiva effekter på hälsa och välbefinnande hos personer med demenssjukdom. Slutsats De olika omvårdnadsåtgärderna som har en positiv effekt på livskvaliteten och välbefinnandet är exempelvis fysisk aktivitet, att vara ute i naturen, att bibehålla sociala relationer och känna en gemenskap, att lyssna på musik samt att vara i närheten av djur. / Background A large proportion of elderly individuals are affected by dementia in Sweden. The disease often leads to a sense of losing one's identity and gives rise to behavioral symptoms that deteriorate quality of life and cause suffering. Through various nursing interventions, these individuals can receive help to restore their identity, reduce agitation and anxiety, thereby increasing their quality of life and well-being. Aim To describe nursing interventions that promote health-related quality of life in people with dementia. Method The study was conducted as a structured literature review with elements of the methodology used in systematic reviews. The databases used were CINAHL and PubMed, and the articles used were published between 2019 and 2024. Results The results revealed that the most important factor in increasing the quality of life for people with dementia is individualized support and activities. Involving people with dementia in social settings promotes participation and creates a secure environment to contribute to a better quality of life. Therapies such as physical activity, animal-assisted therapy, and music therapy have been shown to have significant positive effects on the health and well-being of individuals with dementia. Conclusions The various nursing interventions that have a positive effect on quality of life and wellbeing include, for example, physical activity, being outdoors in nature, maintaining social relationships and a sense of community, listening to music, and being in the presence of animals.

Background: Overweight and obesity represent huge concerns for children's physical and mental well-being. This study examined the relationship between body mass index (BMI) and health-related quality of life (HRQoL), somatoform complaints, and behavioral problems in children and adolescents. Additionally, the influence of sex, age, and socioeconomic status (SES) on these associations was considered. Methods: In total, we studied 2350 participants between the ages of 4 and 18 years (1213 4- to 10-years-old (child sample) and 1137 11-to 18-year-olds (adolescent sample)). To assess HRQoL, somatoform complaints, and behavioral difficulties, we applied the KIDSCREEN-27, a short form of the Giessen Complaints Questionnaire, and the Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ). The BMI was transformed to BMI standard deviation scores (BMI-SDS), according to German gender- and age-specific reference data. Associations were investigated using linear regression analyses. Each association was checked for interaction with sex, age, and SES. Results: Regarding HRQoL, we found worsening scores in physical well-being and psychological well-being with increasing BMI-SDS. Somatoform complaints were not significantly associated with BMI-SDS. Conduct problems, peer relationship problems, and emotional problems (the latter only in the adolescent sample) were positively associated with BMI-SDS. While we did not observe any significant interactions with sex, we found some significant interactions with age and/or SES. Conclusion: Our findings highlight the importance of mental difficulties in children and adolescents with higher BMI and, consequently, underline the relevance of including psychological interventions in the treatment of overweight or obesity.

This thesis describes patients in acute postoperative pain as well as patients with acute cancer-related pain in palliative care, and their experiences and perceptions of pain management in relation to HRQOL and the multidimensionality of pain. A combination of qualitative and quantitative methods was chosen. Data were collected using interviews and questionnaires; APS, SF:36 and a new developed questionnaire PC-PPQ measuring care related to pain management in palliative care. For assessing pain VAS and Pain-o-Meter were used. The study group consisted of 100 patients on their second postoperative day, and of 75 patients with cancer-related pain from two palliative care teams. The result showed that at the time of the interview 29 of the patients with postoperative pain reported a pain > 3 on VAS and 79 reported VAS > 3 as worst pain past 24 hours. The higher the intensity of pain the less satisfied the postoperative patients were with the nurses´ way of treating their pain. Thirty-three patients stated that they had received information regarding the importance of pain relief. Patients with postoperative pain as well as patients with cancer-related pain had been prescribed analgesics mostly a combination of Paracetamol, NSAID and opioid. Of the 75 patients with cancer-related pain and in palliative care 22 patients reported pain >3 on POM-VAS and 47 patients reported >3 on POM-VAS as worst pain past 24 hours. Twenty-eight patients reported an average pain > 3 on POM-VAS past 24 hours. Twenty-four patients used the words troublesome or tiring when describing their affective pain. Sensory pain was described as prickling or sore by 15 patients. The patients perceived their pain as “aching all over” and expressed a wish for pain relief as well as a fear for increased pain. HRQOL especially physical functioning decreased for patients with average pain > 3. Being cared for by a nurseled or a physician-led palliative care team indicated no statistically significant differences for patients´ HRQOL or pain intensities. The patients had experienced a statistically significant better care after being referred to a palliative care team, despite that pain control had not been optimized. Patients expressed a need for communication, planning and trust in order to improve pain management. Continuity of care and the opportunity to talk increase the patients feeling of security, as well as improved their perceived pain control. Structured ongoing discussion concerning pain management from an early stage of the disease or already preoperatively can provide an important intervention to meet the results of this thesis. Pain assessment covering the multidimensionality of pain, and pain treatment plans including both pharmacological and non-pharmacological treatment are further important interventions.