No description available.

<p>Immateriella tillgångar har fått en ökad betydelse vid företagsförvärv i dagens teknik- och informationsbaserade samhälle eftersom de utgör en stor del av ett företags värde (KPMG,2010). När immateriella tillgångar har identifierats ska de värderas till verkligt värde – något som länge varit omdebatterat på grund av problematiken i att objektivt värdera dessa tillgångar (Marton et al., 2008, s. 304). Det ställer således högre krav på revisorn vid granskningen av huruvida företagsledningen har värderat tillgångarna till ett rättvisande värde eller inte (Ekberg & Lorentzon, 2007). Eftersom redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar är ett komplext område blir frågan vilken problematik revisorn möter vid granskningen av denna redovisning. Syftet med den här kandidatuppsatsen är att undersöka vilka svårigheter som föreligger för revisorn vid granskning av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv. Teorin diskuterar revision och dess standarder men även problematiken kring immateriella tillgångar och verkligt värde vilket uppsatsens ämne sammanbinds med. För den empiriska undersökningen valdes tre stycken auktoriserade revisorer ut för djupgående intervjuer.</p><p>Studiens resultat visar på att revisorerna finner det svårt att granska företagens uppskattningar och beräkningar av verkligt värde på immateriella tillgångar vid företagsförvärv. Det beror främst på de komplexa värderingsmodellerna men även på grund av bedömningsfaktorn i uppskattningarna och beräkningarna. Detta gör att revisorerna i större utsträckning måste ta hjälp av bland annat interna experter vilket innebär att granskningsprocessen tar längre tid. Slutsatsen är att revisorerna upplever att granskningsprocessen är förenad med svårigheter på grund av bedömningsfaktorn och immateriella tillgångars komplexa natur vilket ställer högre krav på deras kritiska bedömningsförmåga.</p>

<p>Den 1:a januari 2005 infördes nya redovisningsregler gällande företagsförvärv. Samtliga svenska börsnoterade företag skall redovisa i enlighet med IFRS 3 Företagsförvärv och IAS 38 Immateriella tillgångar. De nya reglerna innebär bland annat att varumärken och andra immateriella tillgångar skall värderas separat från goodwill i balansräkningen. Syftet med uppsatsen är att undersöka effekten av IAS 38 på svenska företags redovisning av immateriella tillgångar, med fokus på varumärken. Studien gäller företagens hantering av varumärken vid förvärv samt värderingsmetod för dessa. Undersökningen har gjorts genom studier av svenska börsnoterade företags årsredovisningar och en intervju med en auktoriserad revisor. Slutsatserna är att det är få företag som redovisar varumärken separat. Detta kan bero på höga värderingskostnader, obetydligt värde på varumärket eller av ointresse hos företagen. Det råder även brister i upplysningarna gällande hanteringen av varumärkena. Den vanligaste värderingsmetoden är dock Relief from Royalty som är en typ av kassaflödesmetod.</p>

Immateriella tillgångar har fått en ökad betydelse vid företagsförvärv i dagens teknik- och informationsbaserade samhälle eftersom de utgör en stor del av ett företags värde (KPMG,2010). När immateriella tillgångar har identifierats ska de värderas till verkligt värde – något som länge varit omdebatterat på grund av problematiken i att objektivt värdera dessa tillgångar (Marton et al., 2008, s. 304). Det ställer således högre krav på revisorn vid granskningen av huruvida företagsledningen har värderat tillgångarna till ett rättvisande värde eller inte (Ekberg &amp; Lorentzon, 2007). Eftersom redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar är ett komplext område blir frågan vilken problematik revisorn möter vid granskningen av denna redovisning. Syftet med den här kandidatuppsatsen är att undersöka vilka svårigheter som föreligger för revisorn vid granskning av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv. Teorin diskuterar revision och dess standarder men även problematiken kring immateriella tillgångar och verkligt värde vilket uppsatsens ämne sammanbinds med. För den empiriska undersökningen valdes tre stycken auktoriserade revisorer ut för djupgående intervjuer. Studiens resultat visar på att revisorerna finner det svårt att granska företagens uppskattningar och beräkningar av verkligt värde på immateriella tillgångar vid företagsförvärv. Det beror främst på de komplexa värderingsmodellerna men även på grund av bedömningsfaktorn i uppskattningarna och beräkningarna. Detta gör att revisorerna i större utsträckning måste ta hjälp av bland annat interna experter vilket innebär att granskningsprocessen tar längre tid. Slutsatsen är att revisorerna upplever att granskningsprocessen är förenad med svårigheter på grund av bedömningsfaktorn och immateriella tillgångars komplexa natur vilket ställer högre krav på deras kritiska bedömningsförmåga.

No description available.

Den 1:a januari 2005 infördes nya redovisningsregler gällande företagsförvärv. Samtliga svenska börsnoterade företag skall redovisa i enlighet med IFRS 3 Företagsförvärv och IAS 38 Immateriella tillgångar. De nya reglerna innebär bland annat att varumärken och andra immateriella tillgångar skall värderas separat från goodwill i balansräkningen. Syftet med uppsatsen är att undersöka effekten av IAS 38 på svenska företags redovisning av immateriella tillgångar, med fokus på varumärken. Studien gäller företagens hantering av varumärken vid förvärv samt värderingsmetod för dessa. Undersökningen har gjorts genom studier av svenska börsnoterade företags årsredovisningar och en intervju med en auktoriserad revisor. Slutsatserna är att det är få företag som redovisar varumärken separat. Detta kan bero på höga värderingskostnader, obetydligt värde på varumärket eller av ointresse hos företagen. Det råder även brister i upplysningarna gällande hanteringen av varumärkena. Den vanligaste värderingsmetoden är dock Relief from Royalty som är en typ av kassaflödesmetod.

No description available.

Problemformulering: Inom ramen för redovisningsrekommendationerna IAS 38 och RR15 finns ett visst mått av tolkningsutrymme för att avgöra om företagens utgifter för FoU ska ses som en tillgång eller snarare som en förbrukad resurs. Om företagens tolkning och därmed tillämpning av rekommendationerna skiljer sig åt kan jämförbarheten mellan företagens finansiella rapporter försvåras. Frågeställningar: Tolkningsutrymmet i rekommendationerna leder till följande frågeställningar: Vilka faktorer påverkar hur företag inom läkemedelsbranschen väljer att redovisa utvecklingsutgifter? Var går gränsdragningen mellan aktiverade och kostnadsförda utvecklingsutgifter? Finns några samband dels mellan de företag som aktiverar utvecklingsutgifter, dels mellan de företag som inte aktiverar? Vilka är då dessa samband? Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur företag inom läkemedelsbranschen väljer att redovisa utgifter för forskning och utveckling samt hur detta påverkar jämförbarheten mellan företagens årsredovisningar. Metod: För att besvara syftet har främst primärdata samlats in genom intervjuer med redovisningsansvariga på företag inom läkemedelsbranschen. Utöver detta har sekundärdata granskats då företagens årsredovisningar analyserats utifrån utvalda variabler. Sekundärdata har även utgjorts av relevant litteratur och rapporter. Slutsatser: Osäkerheten i utfallet av forskningsprojekten är den främsta faktorn som påverkar hur företag som producerar läkemedel väljer att redovisa utvecklingsutgifter. Gränsdragningen för när egenutvecklade arbeten redovisas som tillgångar sker som tidigast då produkten är nära en registreringsansökan till aktuell myndighet. Undersökningen visar att företag som kommit längre i sitt utvecklingsarbete oftare aktiverar utvecklingsutgifter än företag som befinner sig i tidigare kliniska faser. Av studien framgår även att redovisningssätt väl återspeglar i vilket skede de egenutvecklade arbetena står och att jämförbarheten är god då företagen följer rådande praxis vilket är att tolka rekommendationerna snävt.

Under de senaste årtiondena har värdering och redovisning av immateriella tillgångar blivit omdebatterade av redovisningspraktiker, standardsättare och akademiker. En av de debatterade immateriella tillgångarna är forskning och utveckling och den internationella standarden IAS 38 redogör för hur en sådan tillgång ska redovisas. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida redovisningsinformationens värderelevans påverkas av en balansföring av samtliga investeringar i forskning och utveckling. Studien utgår från en kvantitativ ansats och omfattar de svenska börsnoterade företag som redovisade investeringar i forskning och utveckling under räkenskapsåren 2001 till 2010. För att utreda syftet konstruerades en balansföringsmodell och därefter gjordes multipla regressionsanalyser på resultaten från den modellen. Vi förväntar oss ett samband mellan att balansföra investeringar i forskning och utveckling och en ökad värderelevans, samt ett samband mellan balansföring och aktiepriser.

Since 2005 all companies listed on a regulated stock exchange within the European Union are required to present their financial reports in accordance with International Financial Reporting Standards (IFRS) and International Accounting Standards (IAS). The purposes of these standards are to accomplish international harmonization of accounting rules to make financial reports more comparable. However, recent research has shown that some firms tend to use goodwill strategically in a business combination by manipulating the acquired assets and consciously allocate the intangible assets to goodwill to reduce the depreciation in the income and decrease costs. This phenomenon may reduce the comparability between financial reports and thus has an opposite effect on the purpose of IFRS and IAS.The aim of this study is to show how the companies involved in this study allocate goodwill strategically. Furthermore, the introduction of the new standards has contributed to that goodwill now is a subject for impairment test, therefore we want to show whether this affected the comparability of the companies in this study.An empirical study was conducted, based on interviews with four Swedish managers. The empirical findings are discussed in the light of the IASB Conceptual Framework, IAS 36 impairment test, allocation of goodwill and the comparability between companies. Our study reveals that three of four companies has a strategy for allocating goodwill. It is also clear that comparability has been reduced by the introduction of IAS 36; all respondents agree and highlight the problem of subjectivity of the management.