Bakgrund: Hjärtsvikt är vanligt förekommande i den svenska befolkningen och är den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning. Bristande följsamhet till den farmakologiska hjärtsviktbehandlingen är idag ett stort problem inom sjukvården. Detta bidrar till ökade sjukhusinläggningar samt ökad dödlighet hos hjärtsviktspatienterna. Icke-farmakologisk behandling har dock kunnat ses som ett komplement till den farmakologiska behandlingen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters följsamhet till, samt beskrivningar och upplevelser av, att följa icke-farmakologiska riktlinjer i samband med hjärtsvikt. En granskning av kvaliteten beträffande de inkluderade studiernas undersökningsgrupp utfördes även. Metod: En beskrivande litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna söktes vid databaserna Pubmed och Cinahl. Delar från studiernas resultat plockades ut och analyserades. Dessa delades sedan upp under kategorier och underkategorier passande för att svara till litteraturstudiens frågeställningar. Resultat: Generellt var följsamheten till de icke-farmakologiska behandlingsriktlinjerna bristande. Flest antal hinder identifierades beträffande riktlinjer gällande saltrestriktioner. Törst, glömska, samt fysiska symtom var även de stora hinder till en följsam icke-farmakologisk behandling. De största fördelarna som identifierades till en följsam behandling var ökat välmående samt minskade sjukhusinläggningar. Slutsats: En generellt bristande följsamhet till de icke-farmakologiska behandlingsriktlinjerna gällande salt- och vätskerestriktioner, regelbunden vägning samt träning förekommer bland hjärtsviktspatienter. Många hinder till en följsam behandling identifierades, men även fördelar till att vara följsam till icke-farmakologiska behandlingsriktlinjer beskrevs i studierna.

Bakgrund: Tonsilloperation är den vanligaste kirurgin som utförs på barn och ungdomar. Operationen medför långvarig smärta samt hög frekvens av illamående. I Sverige år 2012 kontaktade nästan en fjärdedel av alla föräldrar till barn som genomgått tonsillkirurgi sjukvården p.g.a. ej acceptabel smärta. Syfte: Syftet var att i en nationell studie kartlägga farmakologiska rutiner och informationen i samband med tonsilloperation hos barn och ungdomar. Metod: Kvantitativ deskriptiv studie, vilket utfördes som en enkätstudie där populationen var 52 öron-näs hals-kliniker i Sverige. Respondenter var öronläkare, öronsjuksköterska, anestesiläkare och anestesisjuksköterska (totalt 163 enkäter). Resultat: Svarsfrekvensen var 88 % från totalt 47 kliniker. Till största del gavs informationen till barn och föräldrar muntligt och skriftligt. Webbsidan Tonsilloperation.se utnyttjades som informationsmedel hos mindre än 50 % av klinikerna. Vanligast var intravenös anestesiinduktion och inhalationsanestesi som underhåll. Steroider användes för att förebygga illamående. Drygt 40 % av klinikerna hade skriftliga riktlinjer för postoperativ smärtbehandling till inneliggande patienter och till hemmet. Den farmkologiska behandlingen bestod huvudsakligen av paracetamol (70 % doserade enligt FASS) och NSAID. Åttio procent av klinikerna använde Citodon®, få ordinerade klonidin (11 %) och opioider (12 %). Konklusion: Resultaten visar på behov av evidensbaserade riktlinjer av farmakologisk behandling i samband med tonsilloperation. Utökat teamarbete gällande perioperativt omhändertagande i samband med tonsilloperation skulle höja vårdkvalitén.

Bakgrund Sjukdomen fibromyalgi drabbar i genomsnitt två procent av befolkningen i varje land och 90 procent av de insjuknade är kvinnor. Fibromyalgi kan debutera i alla åldrar och ännu finns ingen effektiv metod för att bota sjukdomen. De främsta symtomen vid fibromyalgi är generell och ständig värk som flyttar runt i kroppen samt en onormal trötthet och kraftlöshet. Depression är också ett vanligt symtom hos personer med fibromyalgi. Många personer med fibromyalgi väljer att använda sig av icke farmakologiska behandlingar för att lindra sina symtom. Kombinationen mellan farmakologisk behandling för exempelvis sömnproblem tillsammans med icke farmakologiska behandlingar som fysisk aktivitet och akupunktur har visats sig ha god effekt. Sjukvårdens tro på alternativa behandlingsmetoder är, och har tidigare visat sig, svag trots att forskning visar på tillfredsställande symtomlindring vid icke farmakologisk behandling. Syfte Syftet var att utvärdera effekten av icke farmakologiska behandlingsmetoder för symtomlindring hos personer med fibromyalgi. Metod Metoden som användes för att svara på syftet var litteraturöversikt. Artiklar söktes i databaserna PubMed och CINAHL. Litteraturöversikten innefattar 16 artiklar. Resultat De icke farmakologiska metoderna som utvärderades var akupunktur, qigong, massage och fysisk aktivitet. Alla metoder visade sig ha god effekt på reducerad smärta, antal smärtpunkter, ångest samt depression. Qigong och massage visade sig även förbättra sömnkvalitén. Fysisk aktivitet och massage ökade även den fysiska funktionen. Slutsats De icke farmakologiska metoderna akupunktur, qigong, massage och fysisk aktivitet har alla visat positiv effekt för symtomlindring hos personer med fibromyalgi.

Bakgrund: Personer med demens har en försämrad förmåga att förstå och kommunicera med omgivningen och därför kan det vara svårt och krävande att vårda personer med demens. Agitation är ett vanligt beteendeproblem vid demenssjukdom och är påfrestande för såväl personen med demens, som för vårdgivaren. Personer med demens behandlas främst farmakologiskt trots de biverkningar som läkemedelsbehandlingen orsakar och därför behövs andra behandlingsstrategier och omvårdnadsåtgärder för att öka välbefinnandet och minska deras lidande. Syfte: Att beskriva musikens inverkan på människor med demenssjukdom och deras vårdgivare. Metod: En systematisk litteraturöversikt av fjorton kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar som sedan analyserades och sammanställdes i ett resultat. Resultat: Musik visade sig ha en övervägande positiv inverkan på personer med demenssjukdom och deras vårdgivare. De demenssjuka personernas agitation minskade, deras möjlighet att kommunicera förbättrades och de fick en ökad livskvalitet. Vårdgivarnas samarbete med den demenssjuka personen förbättrades och de blev mer närvarande i omvårdnaden. Slutsats: Musiken inverkade på ett övervägande positivt sätt i omvårdnaden av demenssjuka personer och gav även en positiv inverkan på de demenssjuka personernas vårdgivare. Resultatet visar att musik kan vara användbart för att förbättra vården av personer med demens och kan förmodligen fungera som en icke-farmakologisk behandling i omvårdnaden. / Background: People with dementia have an impaired ability to understand and communicate with their environment and it can be difficult and demanding to care for people with dementia. Agitation is a common behavior problem in dementia and this is stressful for both the person with dementia, as for the caregiver. People with dementia are treated primarily pharmacological despite the many side effects that drug therapy induced and therefore requires other treatments strategies and nursing interventions to improve wellbeing and to reduce their suffering. Aim: To describe the impact of music on people with dementia and their caregivers. Method: A systematic literature review of fourteen qualitative and quantitative research articles that then were analyzed and summarized in the result. Results: Music was found to have a predominantly positive impact on people with dementia and their caregivers. The dementia person’s agitation decreased, their ability to communicate improved and they had an improved quality of life. The caregiver’s cooperation with the dementia persons was improved and they became more present in the care. Conclusion: The music had a mainly positive impact in the care of persons with dementia and also gave a positive impact on the caregivers. The results show that music probably can be useful for improving the care of people with dementia and can act as a non-pharmacological treatment in the care.

Background: Most procedures in healthcare were described to cause the child pain. Anxiety was also strongly linked to pain and painful experience can generate future consequences for the child in contact with health services. Administering medication to children was considered difficult to adapt while non-pharmacological treatment is considered to be both time- and cost efficient. Purpose: To describe nurses' use of non-pharmacological treatment of procedural pain in children and to examine the included articles research group.Method: This descriptive literature studies results was based on 15 articles sought in the databases Cinahl, PsycINFO and PubMed. Eight of the included articles were qualitative studies, four were quantitative studies and three were studies with mixed approach. Main Results: Non-pharmacological treatment of procedural pain in children was considered effective when it was formed based on each unique child and occasion. The nurses described distraction as a useful method that can be performed in several ways, ranging from the child's needs. The importance of a good relationship, a working cooperation and that the nurse had the ability to get the child's confidence was described as key elements in non-pharmacology. The research group characteristics were examined and in all articles the participants profession consists in the majority of nurses. Conclusion: Non-pharmacological treatment of procedural pain should be adjusted based on the unique child and the situation. Distraction was considered by the majority of nurses to be a positive and useful non-pharmacological treatment of procedural pain in children and can be performed by both nurses and parents to reduce the child's pain and future fears. / Bakgrund: Ett flertal procedurer inom vården beskrevs kunna orsaka barnet smärta. Oro var vidare starkt kopplat till smärta och en tidigare smärtsam upplevelse kan komma att generera framtida konsekvenser för barnet i kontakt med sjukvården. Administreringen utav läkemedel till barn ansågs vara svårt att anpassa samtidigt som icke-farmakologisk behandling anses vara både tids- och kostnadseffektiv. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors användning av icke-farmakologisk behandling vid procedursmärta hos barn, samt att granska de inkluderade artiklarnas undersökningsgrupp. Metod: Denna beskrivande litteraturstudies resultat grundades på 15 artiklar eftersökta i databaserna Cinahl, PsycINFO och PubMed. Åtta av studiens inkluderade artiklar hade kvalitativ ansats, fyra hade kvantitativ ansats och tre var studier med mixad ansats. Huvudresultat: Icke-farmakologisk behandling vid procedursmärta hos barn ansågs effektivt när den formades utifrån varje unikt barn och tillfälle. Sjuksköterskorna beskrev distraktion som en användbar metod som kan utföras på flertalet sätt, allt utifrån barnets behov. Vikten av en fungerande relation, ett fungerande samarbete och att sjuksköterskan hade förmåga att få barnets förtroende beskrevs vidare som centrala delar inom icke-farmakologin. Artiklarnas beskrivning av undersökningsgrupp granskades och deltagarnas yrkeskategori utgjordes i majoritet av sjuksköterskor i samtliga fall. Slutsats: Icke-farmakologisk behandling vid procedursmärta bör anpassas utifrån det unika barnet och situationen. Distraktion ansågs av majoriteten sjuksköterskor vara en positiv och användbar icke-farmakologisk behandling vid procedursmärta hos barn och kan utföras av både sjuksköterskor och föräldrar för att minska barnets smärta och framtida rädslor.

Bakgrund: Hjärtsvikt är vanligt förekommande i den svenska befolkningen och är den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning. Bristande följsamhet till den farmakologiska hjärtsviktbehandlingen är idag ett stort problem inom sjukvården. Detta bidrar till ökade sjukhusinläggningar samt ökad dödlighet hos hjärtsviktspatienterna. Icke-farmakologisk behandling har dock kunnat ses som ett komplement till den farmakologiska behandlingen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters följsamhet till, samt beskrivningar och upplevelser av, att följa icke-farmakologiska riktlinjer i samband med hjärtsvikt. En granskning av kvaliteten beträffande de inkluderade studiernas undersökningsgrupp utfördes även. Metod: En beskrivande litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar inkluderades.  Artiklarna söktes vid databaserna Pubmed och Cinahl. Delar från studiernas resultat plockades ut och analyserades. Dessa delades sedan upp under kategorier och underkategorier passande för att svara till litteraturstudiens frågeställningar. Resultat: Generellt var följsamheten till de icke-farmakologiska behandlingsriktlinjerna bristande. Flest antal hinder identifierades beträffande riktlinjer gällande saltrestriktioner. Törst, glömska, samt fysiska symtom var även de stora hinder till en följsam icke-farmakologisk behandling. De största fördelarna som identifierades till en följsam behandling var ökat välmående samt minskade sjukhusinläggningar. Slutsats: En generellt bristande följsamhet till de icke-farmakologiska behandlingsriktlinjerna gällande salt- och vätskerestriktioner, regelbunden vägning samt träning förekommer bland hjärtsviktspatienter. Många hinder till en följsam behandling identifierades, men även fördelar till att vara följsam till icke-farmakologiska behandlingsriktlinjer beskrevs i studierna. / Background: Heart failure is a common disease among the Swedish population today and it is also the number one cause of hospitalisation. A lack of compliance with the pharmacological treatment for heart failure is a big issue within the medical services today. This significantly contributes to increased hospitalisation as well as higher mortality rates among Heart failure patients. However, non-pharmacological treatments have been found to be a rather good complement to the pharmacological treatment.  Aim: The purpose of this literature study was to describe patients’ compliance with, as well as their experiences and accounts of, following non-pharmacological guidelines in connection to heart failure. An examination of the included studies’ focus groups and their quality was done as well. Method: A descriptive literature study where twelve scientific articles were included. The articles were found on the databases Pubmed and Cinahl. Parts of the study’s results were selected and analysed. These were then divided into categories and subcategories that suited the literature study’s research questions. Result: The compliance with the non-pharmacological treatment guidelines was generally inadequate. The most obstacles were found concerning the guidelines the patients got regarding the restrictions on salt. Thirst, forgetfulness, and physical symptoms were also big obstacles for complying with a non-pharmacological treatment. The biggest advantages of complying with the treatment that were identified were an increased sense of well-being and decreased hospitalisation. Conclusion: A general lack of compliance with the non-pharmacological treatment guidelines concerning the restrictions on salt and fluid, regular weigh-ins, and exercise occur among heart failure patients. Many obstacles to complying with treatment were identified, but the advantages of complying with non-pharmacological treatment guidelines were also described in the study.

Bakgrund: Sedan 2002 har inte bara rubrikerna om sömnstörningar och sömnsvårigheter ökat i de stora medierna. Antalet unga med sömnstörningar ökar varje år, där unga kvinnor är den grupp som ökat mest. Enligt folkhälsomyndighetens rapport 2019 upplever mer än var tredje svensk, 39 %, sömnbesvär i någon grad. Distriktssköterskan arbetar redan med att främja god kost, motion, sunda alkoholvanor, minskad rökning, stress och våld; faktorer som påverkar hälsan i allra högsta grad. Syfte: Att undersöka vilken effekt KBT har på symptomen av sömnproblem, och om metoden applicerbar att utföras av distriktssköterskor. Metod: Systematisk litteraturöversikt där 14 studier valdes ur databaserna Cinahl, Psycinfo och Pubmed. Artiklarna bearbetades gemensamt och de kategorier som framkom återfinns nedan, under respektive rubrik. Resultat: KBT-I både i grupp och i digital form visade på signifikanta förbättringar av sömnen och dess effekt på det dagliga livet. / Background: Since 2002 not only have the headliners about sleep difficulties and sleep disturbances multiplied in the big media. The number of young people with insomnia increases each year, and young women are the group that increases the most. Last year more than every third swede, 39 percent suffered from various grades of insomnia. District nurses already play a big part in preventing disease and promoting health by giving support and knowledge to patients about healthy foods, exercising, drinking habits, smoking, violence at home and stress; all of those very much the key to individual’s health. Aim: of the study to explore how CBT-I might affect the symptoms of insomnia and if this treatment can be performed by nurses. Method: Systematic review by synthesizing 14 studies from the databases Chinal, Psycinfo and Pubmed. The studies were processed individually and thereby mutually to find emerging themes which are to be presented under each heading. Result: CBT-I both in group and in digital form showed significant improvements in sleep and its effect on daily life. / <p>Godkännandedatum: 2020-11-04</p>

No description available.

Syftet med denna litteraturstudie var att hitta olika omvårdnadsåtgärder som kan ersätta eller reducera läkemedelsbehandling hos dementa patienter. Den medicinska behandlingen syftade på neuroleptika, lugnande och antidepressiva läkemedel. Studien baserades på tio artiklar från tre olika databaser. I resultatet framkom att många omvårdnadsåtgärder minskar agitation/aggressionsbeteenden men också graden av depression. Interaktionen mellan patient och vårdgivare förbättrades genom ökad kommunikation, vilket gav ett förbättrat stämningsläge. Studien visade att patient och anhörig tidigt behöver stöd och rådgivning. Det framkom även ett ökat behov av mer utbildning för vårdpersonal i sättet att arbeta med dementa patienter. Slutsatsen blev att många av de funna omvårdnads- åtgärderna gav ökat välbefinnande, minskad oro och agitation. Detta skulle kunna leda till minskat behov av mediciner. Det har också framkommit att det finns ett fortsatt behov av fler studier inom ämnet. / The purpose of this literary study was to find different care measures that can replace or reduce drug treatment for patients with dementia. The medical drugs referred to neuroleptica, sedatives and antidepressants. The study was based on ten articles from three different databases. In the result it was found that many care measures decrease agitation and aggressive behaviour as well as the degree of depression. The interaction between patient and caregiver improved through increased communication, which resulted in better mood levels. The study showed that patients and their families need support and guidance at an early stage. It was also shown that working with patients with dementia requires more training for the caregiver. The conclusion was, that many of the nurse and care treatments found, increased well-being, reduced anxiety and agitation. This may lead to less medication. It was also noted that there is a need of further studies on the subject.

Background: Persons with dementia diseases are today a large group that will increase significantly over the next few years. Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia (BPSD) are very common and can cause major suffering. For dementia care professionals, persons with dementia suffering from BPSD may induce stress in the caregiving situation. With proper training and support, this stress may be reduced. In the BPSD register, the dementia care professionals may get information, advice and help suggesting non-pharmacological interventions that can help the person with dementia. Aim: The aim of the study was to investigate caregivers opportunities and experiences in implementing BPSD registration and follow up of non-pharmacological interventions in the caregiving situation within residential care for dementia. Furthermore, the aim was to compare if the dementia caregivers experience had significance for the experienced value of BPSD registration in Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia. Method: A quantitative survey was conducted on residential care for dementia, N=5. The study- specific questionnaire covered possibility for BPSD- registration and interventions, considered value of BPSD estimation, and if non-pharmacological interventions are performed followed up, and considered to reduce BPSD. The results are presented using tables and diagrams. Kruskal Wallis test was used to compare variables between subgroups with varying working experience. Result: Most dementia caregivers considered that they had possibility to conduct BPSD registration 50% (n=28). They expressed 88% (n=49) that the non-pharmacological interventions that were initiated and performed decreased BPSD. Further they experienced BPSD follows up being important, 100% (n=56). There were no statistically significant differences between number of professional years and the compared variables (p-values ranged 0,266-0,981). Conclusion:The study found that dementia care professionals considered having possibilities to perform BPSD estimation, non-pharmacological interventions and follow- up. BPSD registration was experienced to be a helping tool for the dementia providers; and the length of the working experience had no significant relation to how they graded the value of the BPSD estimation.