No description available.

There is a growing body of research on interventions to decrease infant distress during painful procedures, and distraction is a particularly practical option. However, the effectiveness data for distraction for infant pain relief are mixed. Inconsistencies in response to distraction might be explained by unique characteristics of the infant patient. Some researchers argue that temperament is the best predictor of differences observed between individuals and also the most sensitive to novel environmental factors such as exposure to pain. This study examined whether infants’ temperament is predictive of response to immunization injection pain and whether temperament moderates the relation between a distraction intervention and infant distress. Data for this study came from two prior studies of healthy infants receiving immunizations (Cohen, 2002; Cohen et al., 2006). Participants included 252 healthy infants and toddlers who ranged from 1 to 22 months of age. Infants were randomly assigned to “typical care” condition or “distraction” condition. The period of time before, during, and after the injection was videotaped and observational coding was used to assess infant distress. Prior to the immunization, parents completed six pre-injection visual analogue scales about their child’s temperament. An oblique rotation factor analysis was conducted with the temperament data and provided two temperament factors that map onto the ‘easy/difficult’ and ‘time-to-warm-up’ dimensions documented in the literature; these two factors were used for analyses. After controlling for site and gender, regression analyses revealed that neither easy/difficult temperament (p = .098, b = .109) nor time-to-warm-up temperament (p = .572, b = -.037) was predictive of distress. There was a significant treatment condition and time-to-warm-up temperament interaction, b = .0011, SE = .0005, p = .0254, such that distraction decreased distress in infants that were slower to warm up, or warmed up neither slowly nor quickly. No other significant distraction x temperament interactions were found. Temperament was not found to impact infant distress during immunizations in this study but results speaking to whether temperament serves as a moderator of the relation between distraction and distress were mixed. Results suggest that temperament is a factor that warrants closer attention when examining how infants respond to interventions around pain.

No description available.

In order to eliminate the unnecessary suffering of children requiring painful procedures to diagnose and treat their illness, management of this pain must be a priority for nurses. The role nurses assume in the current undermanagement of children's pain requires further examination. In the first paper, a comprehensive review of the available literature on pediatric pain management was conducted in order to provide the context in which this issue is situated. The second paper is a qualitative inquiry seeking nurses' accounts of the individual level factors they identify that influence their choices for distraction to manage children's procedural pain. Nurses described the three key determinants of nursing knowledge, experience and relational capacity as influencing their practice. These descriptions provided an extended understanding on nurses' choices for using distraction to manage children's procedure-related pain. Nurses disclosed using distraction for themselves, as well as for the child experiencing a painful procedure.

Bakgrund: Barn behöver ibland uppsöka sjukvård för att genomgå vårdprocedurer av olika slag. Barns reaktioner på oro och rädsla styrs av ålder, förståelse, fantasi och verklighetsuppfattning. Barn behöver därför förberedas inför obehagliga ingrepp som ska hända till exempel: smärtsamma undersökningar, venpunktion eller injektioner. Dessa undersökningar kan skapa oro och rädsla hos barn. Syfte: Syftet med studien var att beskriva olika icke farmakologiska avledande metoder och dess effekter vid procedursmärta hos barn. Samt att beskriva undersökningsgrupperna i de inkluderade artiklarna. Metod: En deskriptiv design användes för att besvara litteraturstudiens syfte och frågeställningar. Studien baserades på tretton vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna var publicerade mellan åren 2006-2016. Huvudresultat: Studien påvisar att icke farmakologiska avledande metoder som till exempel: blåsa såpbubblor, titta i ett kalejdoskop, lyssna på musik eller använda ”Buzzy” har haft lindrande effekt på barns rädsla, oro och smärta. Effekterna har skattats med hjälp av olika skalor genom sjuksköterskors, forskare och föräldrars observationer. Barnen har själva fått skattat effekterna av de icke farmakologiska avledande metoderna. Slutsats: I resultatet i föreliggande studie har författarna kommit fram till att icke farmakologiska avledande metoder kan lindra barnens rädsla, oro eller smärta vid olika omvårdnadshandlingar. Författarna har även kommit fram till slutsatsen att de avledande metoderna som undersökts kan användas i det vardagliga arbetet inom barnsjukvården. / Background: Children sometimes need to seek medical help in order to undergo treatment procedures of various kinds. Children's reaction to anxiety and fear are governed by age, understanding, imagination and perception of reality. Children therefore need to be prepared for unpleasant procedures that they will undergo, such as: painful examinations, venipuncture or injections. These procedures can create anxiety and fear in children. Purpose: The purpose of this study was to describe the various non - pharmacological istraction methods and its effects on procedural pain in children. And to describe the study groups in the included articles. Method: A descriptive design was used to answer the literature studies experimental purpose and questioning. The study was based on thirteen scientific articles. The papers were searched in databases Cinahl and PubMed. The articles were published between the years 2006-2016. Result: The study demonstrates that non - pharmacological distraction methods for example: playing with soap bubbles, looking through a kaleidoscope, listen to music and use a “Buzzy” have had a soothing effect on children’s fear, anxiety and pain. The effects have been estimated using different scales by nurses, researchers and parents' observations. The children themselves have been estimating the effects of the non - pharmacological distraction methods. Conclusion: In the results of the present study, the authors concluded that non-pharmacological distraction methods can ease children's fear, anxiety or pain at different nursing actions. The authors have also come to the conclusion that the distraction methods investigated can be used in everyday work in pediatric care.

Procedursmärta är den vanligaste orsaken till smärta hos barn i sjukvården. Dagligen genomförs diagnostiska och terapeutiska procedurer på barn, som både är skrämmande och smärtsamma. Barn som upplever otillräcklig smärtlindring under medicinska procedurer har en högre nivå av rädsla och ångest inför framtida procedurer, de reagerar dessutom kraftigare på akut smärta. Att låta barn inhalera en blandning av lustgas och syrgas ger både en smärtlindring och sedering. Stor fördel är att lustgas är enkel att administrera, har en kort anslagstid och effekten avklingar snabbt när inhalationen avslutas, och ger få biverkningar. Syftet med litteraturstudien var att beskriva effekten av lustgas i samband med att barn utsätts för smärtsamma procedurer inom hälso- och sjukvården. En litteraturstudie utfördes där tio vetenskapliga studier grundlade resultetet. Vid bearbetningen identifierades tre olika teman, dessa var; Lustgas och smärta, Lustgas och biverkningar, Lustgas och fasta. I resultatet framkom att lustgassedering är en effektiv och säker metod för att uppnå smärtlindring och sedering under mindre, men smärtsamma medicinska procedurer, med få biverkningar. Allt fler barn sederas med lustgas vid olika medicinska procedurer av icke anestesiutbildade sjuksköterskor. En konklusion av resultatet var, för att sjuksköterskan ska kunna möta kraven måste systematisk utbildning och träning finnas och tydliga guidelines utarbetas och vara förankrad hos all personal. Detta måste prioriteras, förbättras och kontinuerligt uppdateras.

Bakgrund: Två vanligt förekommande smärtsamma procedurer på barn i sjukvården är insättning av perifer venkateter (PVK) och behandling med lavemang (KLYX). För att lindra procedursmärta hos barn är det viktigt med en välgenomtänkt planering som gör barn och föräldrar trygga och lugna inför proceduren. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur föräldrar upplevde förberedelser på sjukhus inför insättning av perifer venkateter eller givande av lavemang på deras barn. Metod: Studien var en kvantitativ enkätstudie, där frågorna besvarades av 71 föräldrar med barn upp till 12 års ålder som genomgått PVK-insättning eller lavemangbehandling. Joyce Travelbees omvårdnadsteori användes som teoretiskreferensram för att beskriva vikten av information och god kommunikation i vården. Resultat: Resultatet visade att 91% av föräldrarna fick information om barnets behandling och 78% av föräldrarna var nöjda med informationen de fick inför proceduren på barnet. En större andel av barnen som fick PVK (88%) fick smärtlindring jämfört med barnen som fick KLYX (5%) (p = 0,001). Sjutton föräldrar (24%) i studien upplevde att deras barn inte hade möjlighet att stoppa proceduren om den blev för jobbig. Av föräldrarna blev 36,6% tillfrågade om sina önskemål inför barnets procedur. Slutsats: Denna enkätstudie visade att en stor andel av föräldrarna inte blev tillfrågade om sina önskemål inför proceduren som barnet skulle genomgå. Den belyser också att en grupp föräldrar upplevde att barnet vid de smärtsamma procedurerna inte kunde säga stopp om behandlingen blev för jobbig. Studien belyser vikten av att fråga föräldrar om önskemål för delaktighet i barnets vård samt att barnet måste ges möjlighet till att kunna sätta stopp om behandlingen blir för jobbig. / Background: Two commonly occurring painful procedures for children in healthcare are the insertion of peripheral vein catheters (PVK) and treatment with enema (KLYX). In order to ease the pain for the children during the procedure, it is important to have a well planning that makes children and parents safe and calm before starting the procedure. Purpose: The aim of the study was to investigate how parents experienced preparations in hospitals prior to inserting peripheral vein catheters or giving enema to their children. Method: The study was a quantitative survey, which the questionnaire was answered by 71 parents with children up to 12 years of age who had experienced PVK insertion or enema treatment. Joyce Travelbees nursing theory was chosen as theoretical referencefram to describe the importance of information and good communication in healthcare. Result: The result showed that 91% of the parents got information about the child's treatment and 78% of the parents were satisfied with the information they received before the procedure for the child. A larger proportion of the children who got PVK (88%) received pain relief compared to the children who got KLYX (5%) (p = 0,001). Seventeen parents (24%) in the study found that their children hadn’t possibility to stop the procedure if it became too difficult. 36,6% of the parents were asked about their wishes before the initiating the procedure. Conclusion: This survey showed that a large proportion of the parents were not asked about their wishes before the starting the procedure which the child would undergo. It also highlights that a group of parents felt that the child hadn’t possibility to stop the procedures if the treatment becomes too painful. The study highlights the importance of asking parents about the wishes for participation in the child's care and that the child must be given the opportunity to be able to stop the treatment if it becomes too painful.

SAMMANFATTNING Bakgrund:Inom vården utsätts spädbarn för flertalet medicintekniska moment som kan ge upphov till procedursmärta. För att säkerställa att spädbarnen inte upplever procedursmärta krävs omvårdnadsåtgärder som kan minska denna typ av smärta. Omvårdnadsåtgärder som förebygger och minskar procedursmärta hos spädbarn kan vara farmakologiska och icke-farmakologiska. Procedursmärta hos spädbarn ger upphov till ett sjukdomslidande, vilket bör undvikas.  Syfte:Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga om förebyggande farmakologiska samt icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder kan minska procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Metod:För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie med 11 kvantitativa artiklar. Resultat:De farmakologiska omvårdnadsåtgärder som minskar procedursmärta hos spädbarn är sackaros och glukos medan paracetamol är en metod som inte har denna effekt. De icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärderna som minskar procedursmärta är bland annat amning, bekanta ljud och att linda spädbarnet. Att linda spädbarnet var även effektivt i kombination med sackaros och icke näringsrikt sugande medan icke näringsrikt sugande verkar smärtförebyggande i kombination med bröstmjölk och stödjande sammanhållning. Hud mot hud vård minskar procedursmärta både ensamt och i kombination med amning. Ingen evidens finns för att klassisk musik minskar procedursmärta hos spädbarn.  Slutsats:Det finns evidens för att farmakologiska och icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Trygghet, beröring och närhet är viktiga faktorer för förebyggande av smärta hos spädbarn och kan uppnås genom användandet av olika icke-farmakologiska metoder. Trots att användandet av smärtförebyggande omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta kan frånvaro av smärta och sjukdomslidande inte säkerställas. / ABSTRACT Background:Infants are exposed to several medical technical procedures that can cause procedural pain. To ensure that infants do not experience procedural pain, it is required to find nursing methods that can reduce this type of pain. Nursing methods that prevent and reduce procedural pain in infants can be pharmacological and non-pharmacological. Procedural pain in infants leads to infants suffering from disease, which should be avoided. Aim:The aim of this literature study is to chart if preventive pharmacological and non-pharmacological nursing methods can reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Method:To answer the aim of the study, a literature study with 11 quantitative articles were conducted.  Result:The pharmacological methods that reduce procedural pain in infants are sucrose and glucose while paracetamol is a method that is not effective. The non-pharmacological methods that reduce procedural pain are for example breastfeeding, familiar auditory stimulus and swaddling. Swaddling was also effective in combination with sucrose and non-nutritive sucking while non-nutritive sucking had an preventing effect in combination with oral breastmilk and facilitated tucking. Skin-to-skin contact reduces procedural pain both alone and in combination with breastfeeding. There is no evidence that classical music reduces procedural pain in infants. Conclusion:There is evidence that pharmacological and non-pharmacological nursing methods reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Comfortability, physical contact and closeness are important factors in the prevention of pain in infants and can be achieved by use of various non-pharmacological methods. Although the use of pain prevention nursing methods reduces procedural pain, the absence of pain and suffering from disease can not be ensured.

<p>Syftet med denna deskriptiva kvalitativa intervjustudie var att beskriva barns upplevelser av lustgasbehandling. Urvalet består av sex barn i åldern sex till fjorton år som behandlats med lustgas vid procedursmärta, akut eller planerat, på barnsjukhusets akutmottagning eller allmänna specialistmottagning. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Alla barnen upplevde annorlunda kroppskänslor eller abstrakta känslor som inte nödvändigtvis var obehagliga under lustgasbehandlingen. Samtidigt som flera av barnen beskrev en typ av frånvaro var de flesta medvetna om omgivningen och till viss del händelseförloppet. Vidare framkom att hörsel- och synintryck kunde förvrängas där ljud ibland förstärktes och kunde störa och påverka fokuseringen. Olika grader av smärta beskrevs. I barnens egen sammanfattning uttryckte fyra av barnen positiva upplevelser. Fem av barnen var positiva till att få lustgasbehandling igen om så behövdes medan ett barn svarade "kanske" och önskade i så fall en mindre mängd lustgas nästa gång. Behandlingen kan ytterligare utvecklas genom kombination med andra smärtstillande läkemedel.</p> / <p>The aim of this descriptive, qualitative interview study was to describe children´s experiences of treatment with nitrous oxide. The sample consists of six children aged six to fourteen who were treated with nitrous oxide for procedural pain, acute or planned, in the emergency room or special surgery of the Children´s hospital. The interviews were analyzed by qualitative content analysis. All children experienced different feelings in the body or intangible feelings that were not necessarily unpleasant during the treatment with nitrous oxide. Although some of the children described some kind of absence, most of them were aware of the surroundings and to some part what happened during the treatment. Further it appeared that hearing and sight impressions could be distorted and sounds were sometimes amplified and could disturb and affect the focusing. Varying degrees of pain were described. In their own summary four of the children expressed positive experiences. Five of the children were positive to receive nitrous oxide in the future if needed, while one child answered "perhaps" and in that case wanted less amount of nitrous oxide next time. The treatment could be developed further by combining with other analgesics.</p>

Syftet med denna deskriptiva kvalitativa intervjustudie var att beskriva barns upplevelser av lustgasbehandling. Urvalet består av sex barn i åldern sex till fjorton år som behandlats med lustgas vid procedursmärta, akut eller planerat, på barnsjukhusets akutmottagning eller allmänna specialistmottagning. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Alla barnen upplevde annorlunda kroppskänslor eller abstrakta känslor som inte nödvändigtvis var obehagliga under lustgasbehandlingen. Samtidigt som flera av barnen beskrev en typ av frånvaro var de flesta medvetna om omgivningen och till viss del händelseförloppet. Vidare framkom att hörsel- och synintryck kunde förvrängas där ljud ibland förstärktes och kunde störa och påverka fokuseringen. Olika grader av smärta beskrevs. I barnens egen sammanfattning uttryckte fyra av barnen positiva upplevelser. Fem av barnen var positiva till att få lustgasbehandling igen om så behövdes medan ett barn svarade "kanske" och önskade i så fall en mindre mängd lustgas nästa gång. Behandlingen kan ytterligare utvecklas genom kombination med andra smärtstillande läkemedel. / The aim of this descriptive, qualitative interview study was to describe children´s experiences of treatment with nitrous oxide. The sample consists of six children aged six to fourteen who were treated with nitrous oxide for procedural pain, acute or planned, in the emergency room or special surgery of the Children´s hospital. The interviews were analyzed by qualitative content analysis. All children experienced different feelings in the body or intangible feelings that were not necessarily unpleasant during the treatment with nitrous oxide. Although some of the children described some kind of absence, most of them were aware of the surroundings and to some part what happened during the treatment. Further it appeared that hearing and sight impressions could be distorted and sounds were sometimes amplified and could disturb and affect the focusing. Varying degrees of pain were described. In their own summary four of the children expressed positive experiences. Five of the children were positive to receive nitrous oxide in the future if needed, while one child answered "perhaps" and in that case wanted less amount of nitrous oxide next time. The treatment could be developed further by combining with other analgesics.