Bakgrund Under uppväxttiden får barn erfara olika medicinska procedurer inom hälso- och sjukvården, varav många är förenade med smärta. Nålprocedurer är vanligt förekommande och dessutom något barn uttrycker oro kring. Forskning tyder på att barn fortfarande underbehandlas för procedursmärta. Samtidigt finns en rad icke-farmakologiska behandlingsmetoder och strategier som sjuksköterskan har att tillgå vilka kan bidra till lindring av oro och smärta hos barn. Syfte Syftet var att beskriva faktorer i omvårdnaden som påverkar hur yngre barn upplever smärta vid nålprocedurer i hälso- och sjukvården. Metod Metoden som valdes var en allmän litteraturöversikt som omfattar vetenskapliga artiklar. Dessa har tagits fram genom databassökning och manuell sökning. Sökningen avgränsades till PubMed, CINAHL Complete, och PsycINFO. Resultatet baseras på 18 artiklar för granskning och analys. Resultat Resultatet utgjordes av fyra teman bestående av övergripande faktorer i omvårdnaden som ansågs påverka barns procedursmärta. Dessa teman var fysikaliska behandlingsmetoder, psykologiska behandlingsmetoder, emotionellt stöd, och miljöanpassningar. Resultatet visade att det förekommer såväl fysikaliska som psykologiska behandlingsmetoder vilka i framförallt kombination visat god effekt i relation till barns smärtupplevelser. Dessutom sågs emotionellt stöd och miljö som betydelsefulla aspekter i omvårdnaden. Slutsats Slutsatsen blev att procedursmärta bör mötas med ett individanpassat förhållningssätt och ett mångfacetterat angreppssätt. Varierande strategier i form av fysikaliska och psykologiska behandlingsmetoder kan tillsammans med emotionellt stöd och miljöanpassningar ha en positiv inverkan på den komplexa smärtupplevelsen som en nålprocedur på barn kan innebära.

No description available.

Den grundutbildade sjuksköterskan saknar idag utbildning för att kunna hantera smärta samt ge en adekvat smärtlindring till barn vid procedursmärta. Då barn inte endast vårdas på barnavdelningar utan även inom slutenvården där allmänsjuksköterskan arbetar, bör hen ha kunskap kring ett så viktigt område som smärtlindring utgör. Barn inom vården blir oftast utsatta för procedursmärta som kan ha långsiktiga konsekvenser. Vikten av att åtgärda smärta och lindra smärta ansågs väsentligt och skall inte bero på huruvida sjuksköterskan besitter en specialistutbildning inom pediatrisk vård eller inte. Syftet med studien var att studera tidigare forskning gällande sjuksköterskors erfarenheter av smärtlindring vid procedursmärta hos barn. Detta uppnåddes genom en litteraturöversikt där 11 vetenskapliga artiklar både kvalitativa och kvantitativa granskades och analyserades. Utifrån granskningen utvecklades tre huvudteman: osäkerhet hindrar adekvat smärtlindring, organisatoriska faktorer samt vårdande handlingar. Osäkerheten som sjuksköterskorna upplevde hade sin grund i okunskapen gällande val av smärtlindring. Sjuksköterskorna upplevde barriärer relaterat till organisatoriska faktorer så som tidsbrist, resursbrist samt hög arbetsbelastning som bidrog till att smärtlindringen inte alltid kunde tillgodoses. Vikten av att göra barnet och föräldrar delaktiga samt skapa ett förtroende var fortsättningsvis viktiga aspekter för att kunna smärtlindra vid smärtsamma procedurer. Studiens resultat kan ligga till grund för vidare utveckling och skapande av riktlinjer som kan underlätta för sjuksköterskan och hens utveckling av kunskap i detta område

Bakgrund Smärta orsakad av olika medicinska behandlingar och undersökningar kallas för procedursmärta och den vanligaste formen av procedursmärta är orsakad av kanyler. Ett av sjuksköterskans ansvarsområden är att lindra lidande genom att tillämpa en personcentrerad vård. Procedursmärta kan orsaka både kortvariga och långvariga konsekvenser. Barn reagerar dessutom på smärta på olika sätt och det är därav viktigt att sjuksköterskan har kunskap om olika former av reaktioner på smärta och kunskap om hur procedursmärta kan lindras på olika sätt. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans icke-farmakologiska tillvägagångssätt för att lindra lidande vid procedursmärta hos barn. Metod Denna icke-systematiska litteraturöversikt är baserad på 19 vetenskapliga artiklar med kvantitativ design. Artiklarna är med hjälp av olika sökordskombinationer inhämtade från databaserna PubMed och CINAHL. De vetenskapliga artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsinstrument och därefter utfördes en integrerad analys och resultatartiklarna sorterades in i tre grupper med tillhörande undergrupper. Resultat Litteraturöversiktens resultat beskriver hur relationer till sjuksköterskan och föräldrarna, fysikaliska metoder samt lek och skratt kan användas för att lindra smärta, rädsla och oro hos barn inför, under och efter medicinska procedurer. Exempel på tillvägagångssätt som presenteras är Buzzy, Virtual Reality, kalejdoskop, såpbubblor samt interaktioner med hundar och clowner. Slutsats Trots att samtliga resultatartiklar hade varierade metoder för att avgöra tillvägagångssättens effektivitet visade resultatet att samtliga tillvägagångssätt hade en statistiskt och/eller kliniskt signifikant effekt förutom ballonguppblåsning och musik som varken gav en statistiskt eller kliniskt signifikant effekt. Ett av sjuksköterskans ansvarsområden är att lindra lidande. Litteraturöversikten tyder sammanfattningsvis på att en grundläggande förutsättning för att lindra lidande vid medicinska procedurer hos barn är att se varje barns subjektiva behov. / Background Pain caused by medical treatments and examinations is called procedural pain and the most common kind of procedural pain is caused by needles. One of the nurse’s responsibilities is to ease suffering by applying a person-centered care. Procedural pain can cause both short- term and long-term consequences. Children react to pain in different ways which is one reason why the nurse needs knowledge about different reactions to pain but also about how procedural pain can be alleviated in different ways. Aim The aim was to describe the nurse's non-pharmacological approach to relieve suffering from procedural pain in children. Method This non-systematic literature review is based on 19 scientific articles with quantitative designs. The articles are retrieved from PubMed and CINAHL using various keyword combinations. The scientific articles were quality examined on the basis of Sophiahemmet university's quality assessment, and thereafter an integrated analysis was executed where the data were sorted into three different groups with associated subgroups. Results The result of the literature review describes how the children’s relations to the nurse and the parents, physical methods, play and laughter can be used to alleviate pain, fear and anxiety before, during and after medical procedures. Presented approaches are for example Buzzy, Virtual Reality, kaleidoscope, soap bubbles and interactions with dogs and clowns. Conclusions Though all result articles had varied methods to determine the efficiency of each approach, the result showed that all approaches had a statistically and/or clinically significant effect except from the balloon blowing and music which had neither a statistically nor clinically significant effect. One of the nurse’s main responsibilities includes relieving suffering.This literature review indicates that one of the essential qualifications to relieve suffering amongst children is to acknowledge each child's personal needs.

Bakgrund: Barn behöver ibland uppsöka sjukvård för att genomgå vårdprocedurer av olika slag. Barns reaktioner på oro och rädsla styrs av ålder, förståelse, fantasi och verklighetsuppfattning. Barn behöver därför förberedas inför obehagliga ingrepp som ska hända till exempel: smärtsamma undersökningar, venpunktion eller injektioner. Dessa undersökningar kan skapa oro och rädsla hos barn. Syfte: Syftet med studien var att beskriva olika icke farmakologiska avledande metoder och dess effekter vid procedursmärta hos barn. Samt att beskriva undersökningsgrupperna i de inkluderade artiklarna. Metod: En deskriptiv design användes för att besvara litteraturstudiens syfte och frågeställningar. Studien baserades på tretton vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna var publicerade mellan åren 2006-2016. Huvudresultat: Studien påvisar att icke farmakologiska avledande metoder som till exempel: blåsa såpbubblor, titta i ett kalejdoskop, lyssna på musik eller använda ”Buzzy” har haft lindrande effekt på barns rädsla, oro och smärta. Effekterna har skattats med hjälp av olika skalor genom sjuksköterskors, forskare och föräldrars observationer. Barnen har själva fått skattat effekterna av de icke farmakologiska avledande metoderna. Slutsats: I resultatet i föreliggande studie har författarna kommit fram till att icke farmakologiska avledande metoder kan lindra barnens rädsla, oro eller smärta vid olika omvårdnadshandlingar. Författarna har även kommit fram till slutsatsen att de avledande metoderna som undersökts kan användas i det vardagliga arbetet inom barnsjukvården. / Background: Children sometimes need to seek medical help in order to undergo treatment procedures of various kinds. Children's reaction to anxiety and fear are governed by age, understanding, imagination and perception of reality. Children therefore need to be prepared for unpleasant procedures that they will undergo, such as: painful examinations, venipuncture or injections. These procedures can create anxiety and fear in children. Purpose: The purpose of this study was to describe the various non - pharmacological istraction methods and its effects on procedural pain in children. And to describe the study groups in the included articles. Method: A descriptive design was used to answer the literature studies experimental purpose and questioning. The study was based on thirteen scientific articles. The papers were searched in databases Cinahl and PubMed. The articles were published between the years 2006-2016. Result: The study demonstrates that non - pharmacological distraction methods for example: playing with soap bubbles, looking through a kaleidoscope, listen to music and use a “Buzzy” have had a soothing effect on children’s fear, anxiety and pain. The effects have been estimated using different scales by nurses, researchers and parents' observations. The children themselves have been estimating the effects of the non - pharmacological distraction methods. Conclusion: In the results of the present study, the authors concluded that non-pharmacological distraction methods can ease children's fear, anxiety or pain at different nursing actions. The authors have also come to the conclusion that the distraction methods investigated can be used in everyday work in pediatric care.

Procedursmärta är den vanligaste orsaken till smärta hos barn i sjukvården. Dagligen genomförs diagnostiska och terapeutiska procedurer på barn, som både är skrämmande och smärtsamma. Barn som upplever otillräcklig smärtlindring under medicinska procedurer har en högre nivå av rädsla och ångest inför framtida procedurer, de reagerar dessutom kraftigare på akut smärta. Att låta barn inhalera en blandning av lustgas och syrgas ger både en smärtlindring och sedering. Stor fördel är att lustgas är enkel att administrera, har en kort anslagstid och effekten avklingar snabbt när inhalationen avslutas, och ger få biverkningar. Syftet med litteraturstudien var att beskriva effekten av lustgas i samband med att barn utsätts för smärtsamma procedurer inom hälso- och sjukvården. En litteraturstudie utfördes där tio vetenskapliga studier grundlade resultetet. Vid bearbetningen identifierades tre olika teman, dessa var; Lustgas och smärta, Lustgas och biverkningar, Lustgas och fasta. I resultatet framkom att lustgassedering är en effektiv och säker metod för att uppnå smärtlindring och sedering under mindre, men smärtsamma medicinska procedurer, med få biverkningar. Allt fler barn sederas med lustgas vid olika medicinska procedurer av icke anestesiutbildade sjuksköterskor. En konklusion av resultatet var, för att sjuksköterskan ska kunna möta kraven måste systematisk utbildning och träning finnas och tydliga guidelines utarbetas och vara förankrad hos all personal. Detta måste prioriteras, förbättras och kontinuerligt uppdateras.

Bakgrund: Två vanligt förekommande smärtsamma procedurer på barn i sjukvården är insättning av perifer venkateter (PVK) och behandling med lavemang (KLYX). För att lindra procedursmärta hos barn är det viktigt med en välgenomtänkt planering som gör barn och föräldrar trygga och lugna inför proceduren. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur föräldrar upplevde förberedelser på sjukhus inför insättning av perifer venkateter eller givande av lavemang på deras barn. Metod: Studien var en kvantitativ enkätstudie, där frågorna besvarades av 71 föräldrar med barn upp till 12 års ålder som genomgått PVK-insättning eller lavemangbehandling. Joyce Travelbees omvårdnadsteori användes som teoretiskreferensram för att beskriva vikten av information och god kommunikation i vården. Resultat: Resultatet visade att 91% av föräldrarna fick information om barnets behandling och 78% av föräldrarna var nöjda med informationen de fick inför proceduren på barnet. En större andel av barnen som fick PVK (88%) fick smärtlindring jämfört med barnen som fick KLYX (5%) (p = 0,001). Sjutton föräldrar (24%) i studien upplevde att deras barn inte hade möjlighet att stoppa proceduren om den blev för jobbig. Av föräldrarna blev 36,6% tillfrågade om sina önskemål inför barnets procedur. Slutsats: Denna enkätstudie visade att en stor andel av föräldrarna inte blev tillfrågade om sina önskemål inför proceduren som barnet skulle genomgå. Den belyser också att en grupp föräldrar upplevde att barnet vid de smärtsamma procedurerna inte kunde säga stopp om behandlingen blev för jobbig. Studien belyser vikten av att fråga föräldrar om önskemål för delaktighet i barnets vård samt att barnet måste ges möjlighet till att kunna sätta stopp om behandlingen blir för jobbig. / Background: Two commonly occurring painful procedures for children in healthcare are the insertion of peripheral vein catheters (PVK) and treatment with enema (KLYX). In order to ease the pain for the children during the procedure, it is important to have a well planning that makes children and parents safe and calm before starting the procedure. Purpose: The aim of the study was to investigate how parents experienced preparations in hospitals prior to inserting peripheral vein catheters or giving enema to their children. Method: The study was a quantitative survey, which the questionnaire was answered by 71 parents with children up to 12 years of age who had experienced PVK insertion or enema treatment. Joyce Travelbees nursing theory was chosen as theoretical referencefram to describe the importance of information and good communication in healthcare. Result: The result showed that 91% of the parents got information about the child's treatment and 78% of the parents were satisfied with the information they received before the procedure for the child. A larger proportion of the children who got PVK (88%) received pain relief compared to the children who got KLYX (5%) (p = 0,001). Seventeen parents (24%) in the study found that their children hadn’t possibility to stop the procedure if it became too difficult. 36,6% of the parents were asked about their wishes before the initiating the procedure. Conclusion: This survey showed that a large proportion of the parents were not asked about their wishes before the starting the procedure which the child would undergo. It also highlights that a group of parents felt that the child hadn’t possibility to stop the procedures if the treatment becomes too painful. The study highlights the importance of asking parents about the wishes for participation in the child's care and that the child must be given the opportunity to be able to stop the treatment if it becomes too painful.

SAMMANFATTNING Bakgrund:Inom vården utsätts spädbarn för flertalet medicintekniska moment som kan ge upphov till procedursmärta. För att säkerställa att spädbarnen inte upplever procedursmärta krävs omvårdnadsåtgärder som kan minska denna typ av smärta. Omvårdnadsåtgärder som förebygger och minskar procedursmärta hos spädbarn kan vara farmakologiska och icke-farmakologiska. Procedursmärta hos spädbarn ger upphov till ett sjukdomslidande, vilket bör undvikas.  Syfte:Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga om förebyggande farmakologiska samt icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder kan minska procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Metod:För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie med 11 kvantitativa artiklar. Resultat:De farmakologiska omvårdnadsåtgärder som minskar procedursmärta hos spädbarn är sackaros och glukos medan paracetamol är en metod som inte har denna effekt. De icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärderna som minskar procedursmärta är bland annat amning, bekanta ljud och att linda spädbarnet. Att linda spädbarnet var även effektivt i kombination med sackaros och icke näringsrikt sugande medan icke näringsrikt sugande verkar smärtförebyggande i kombination med bröstmjölk och stödjande sammanhållning. Hud mot hud vård minskar procedursmärta både ensamt och i kombination med amning. Ingen evidens finns för att klassisk musik minskar procedursmärta hos spädbarn.  Slutsats:Det finns evidens för att farmakologiska och icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Trygghet, beröring och närhet är viktiga faktorer för förebyggande av smärta hos spädbarn och kan uppnås genom användandet av olika icke-farmakologiska metoder. Trots att användandet av smärtförebyggande omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta kan frånvaro av smärta och sjukdomslidande inte säkerställas. / ABSTRACT Background:Infants are exposed to several medical technical procedures that can cause procedural pain. To ensure that infants do not experience procedural pain, it is required to find nursing methods that can reduce this type of pain. Nursing methods that prevent and reduce procedural pain in infants can be pharmacological and non-pharmacological. Procedural pain in infants leads to infants suffering from disease, which should be avoided. Aim:The aim of this literature study is to chart if preventive pharmacological and non-pharmacological nursing methods can reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Method:To answer the aim of the study, a literature study with 11 quantitative articles were conducted.  Result:The pharmacological methods that reduce procedural pain in infants are sucrose and glucose while paracetamol is a method that is not effective. The non-pharmacological methods that reduce procedural pain are for example breastfeeding, familiar auditory stimulus and swaddling. Swaddling was also effective in combination with sucrose and non-nutritive sucking while non-nutritive sucking had an preventing effect in combination with oral breastmilk and facilitated tucking. Skin-to-skin contact reduces procedural pain both alone and in combination with breastfeeding. There is no evidence that classical music reduces procedural pain in infants. Conclusion:There is evidence that pharmacological and non-pharmacological nursing methods reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Comfortability, physical contact and closeness are important factors in the prevention of pain in infants and can be achieved by use of various non-pharmacological methods. Although the use of pain prevention nursing methods reduces procedural pain, the absence of pain and suffering from disease can not be ensured.

<p>Syftet med denna deskriptiva kvalitativa intervjustudie var att beskriva barns upplevelser av lustgasbehandling. Urvalet består av sex barn i åldern sex till fjorton år som behandlats med lustgas vid procedursmärta, akut eller planerat, på barnsjukhusets akutmottagning eller allmänna specialistmottagning. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Alla barnen upplevde annorlunda kroppskänslor eller abstrakta känslor som inte nödvändigtvis var obehagliga under lustgasbehandlingen. Samtidigt som flera av barnen beskrev en typ av frånvaro var de flesta medvetna om omgivningen och till viss del händelseförloppet. Vidare framkom att hörsel- och synintryck kunde förvrängas där ljud ibland förstärktes och kunde störa och påverka fokuseringen. Olika grader av smärta beskrevs. I barnens egen sammanfattning uttryckte fyra av barnen positiva upplevelser. Fem av barnen var positiva till att få lustgasbehandling igen om så behövdes medan ett barn svarade "kanske" och önskade i så fall en mindre mängd lustgas nästa gång. Behandlingen kan ytterligare utvecklas genom kombination med andra smärtstillande läkemedel.</p> / <p>The aim of this descriptive, qualitative interview study was to describe children´s experiences of treatment with nitrous oxide. The sample consists of six children aged six to fourteen who were treated with nitrous oxide for procedural pain, acute or planned, in the emergency room or special surgery of the Children´s hospital. The interviews were analyzed by qualitative content analysis. All children experienced different feelings in the body or intangible feelings that were not necessarily unpleasant during the treatment with nitrous oxide. Although some of the children described some kind of absence, most of them were aware of the surroundings and to some part what happened during the treatment. Further it appeared that hearing and sight impressions could be distorted and sounds were sometimes amplified and could disturb and affect the focusing. Varying degrees of pain were described. In their own summary four of the children expressed positive experiences. Five of the children were positive to receive nitrous oxide in the future if needed, while one child answered "perhaps" and in that case wanted less amount of nitrous oxide next time. The treatment could be developed further by combining with other analgesics.</p>

Syftet med denna deskriptiva kvalitativa intervjustudie var att beskriva barns upplevelser av lustgasbehandling. Urvalet består av sex barn i åldern sex till fjorton år som behandlats med lustgas vid procedursmärta, akut eller planerat, på barnsjukhusets akutmottagning eller allmänna specialistmottagning. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Alla barnen upplevde annorlunda kroppskänslor eller abstrakta känslor som inte nödvändigtvis var obehagliga under lustgasbehandlingen. Samtidigt som flera av barnen beskrev en typ av frånvaro var de flesta medvetna om omgivningen och till viss del händelseförloppet. Vidare framkom att hörsel- och synintryck kunde förvrängas där ljud ibland förstärktes och kunde störa och påverka fokuseringen. Olika grader av smärta beskrevs. I barnens egen sammanfattning uttryckte fyra av barnen positiva upplevelser. Fem av barnen var positiva till att få lustgasbehandling igen om så behövdes medan ett barn svarade "kanske" och önskade i så fall en mindre mängd lustgas nästa gång. Behandlingen kan ytterligare utvecklas genom kombination med andra smärtstillande läkemedel. / The aim of this descriptive, qualitative interview study was to describe children´s experiences of treatment with nitrous oxide. The sample consists of six children aged six to fourteen who were treated with nitrous oxide for procedural pain, acute or planned, in the emergency room or special surgery of the Children´s hospital. The interviews were analyzed by qualitative content analysis. All children experienced different feelings in the body or intangible feelings that were not necessarily unpleasant during the treatment with nitrous oxide. Although some of the children described some kind of absence, most of them were aware of the surroundings and to some part what happened during the treatment. Further it appeared that hearing and sight impressions could be distorted and sounds were sometimes amplified and could disturb and affect the focusing. Varying degrees of pain were described. In their own summary four of the children expressed positive experiences. Five of the children were positive to receive nitrous oxide in the future if needed, while one child answered "perhaps" and in that case wanted less amount of nitrous oxide next time. The treatment could be developed further by combining with other analgesics.