Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur Lazarus och Folkmans copingstrategier används av kvinnor och män som genomgår IVF behandling, vid första försöket och vid försöken därefter. Metod: Studien har utförts som en kvalitativ metod med deskriptiv design, i form av frågeformulär där totalt sexton personer deltog. Tre män och tretton kvinnor. En innehållsanalys har utförts på det insamlade materialet vilket resulterade i att tre copingstrategier kunde identifieras. Huvudresultat: Resultatet visar att personer som genomgår IVF behandling använder sig av tre olika copingstrategier, en probleminriktad copingstrategi, en emotionellt inriktad copingstrategi samt en meningsbaserad copingstrategi. Hur dessa strategier används beror på individen och vart i behandlingsprocessen det gäller. Slutsats: Det visade sig att den grupp som hade gjort IVF förut hade mer erfarenhet inom området vilket innebar att deras huvudsakliga copingstrategi var behovet att prata med andra i liknande situationer, via bloggar eller forum. De som skulle göra IVF för första gången hade rädslor inför behandlingen och koncentrerade sig mer på det.

Introduktion: Ofrivillig barnlöshet, infertilitet, är ett vanligt problem som uppträder i alla kulturer. I Sverige är ungefär 10-15 % av alla par drabbade och det samma gäller i övriga Västeuropa och Nordamerika. Det är ungefär lika vanligt med manlig som kvinnlig infertilitet och relativt ofta i kombination. Hos 10-15 % av alla infertila återfinns ingen orsak till infertiliteten. Idag är in vitro fertilisering, IVF, den vanligaste behandlingsmetoden vid alla typer av infertilitet. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnor och mäns upplevelse av att genomgå IVF-behandling. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie som analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Deltagarna upplevde att IVF-behandlingen förändrade och tog över livet. Behandlingen inverkade på parrelationen på olika sätt. IVF medförde också en påtaglig psykisk och känslomässig påfrestning. Hur deltagarna valde att förhålla sig till behandlingen påverkade upplevelsen. Barn och gravida skapade reaktioner som gav blandade känslor som följd. En bristande information inom vården och betydelsen av stöd var framträdande. Slutsats: IVF-upplevelsen påverkar livets alla delar och är en påfrestande upplevelse. Tydligt är behovet av information och stöd under behandlingen samt en individualiserad vård.

Infertilitet är en utbredd problematik som drabbar många par världen över. Olika behandlingsformer finns att tillgå för att hjälpa infertila par att uppnå en graviditet. IVF-behandling är en vanlig behandlingsform. Många studier visar att IVF-behandling påverkar kvinnan mer än mannen psykiskt. Syftet med denna studie var att beskriva hur kvinnor upplever processen att genomgå IVF-behandling. Metod: En litteraturstudie gjordes på tio kvalitativa artiklar för att besvara syftet. En innehållsanalys gjordes på dessa artiklar, där meningsbärande enheter identifierades i artiklarnas resultat. Dessa enheter kondenserades, grupperades och formade sub-kategorier och teman. Livsvärldsperspektivet användes som en teoretisk referensram. Resultatet av denna litteraturstudie blev sju teman; Tro på behandlingen; Okunskap; Påverkan på vardagen; Bemötande i relationer; Negativ hantering; Rädsla, samt Väntan. Slutsatser som drogs av denna litteraturstudie var att kvinnornas upplevelser var övervägande negativt präglade, men en tro på behandlingen var ändå en central upplevelse. Det är viktigt för berörda kvinnors omgivning att inneha ett livsvärldsperspektiv inför kvinnornas upplevelser av behandlingen. En ökad förståelse från kvinnornas omgivning skulle kunna ge kvinnorna bättre upplevelser av att genomgå behandlingen. / Infertility is a widespread problem that affects many couples worldwide. Various treatments are available to help infertile couples achieve conception, and IVF is a common form of treatment. The psychological impact of the IVF-treatment affects the woman more than the man. The aim of this study was to describe how women experience the process of going through IVF treatment. Method: A literature review was done on ten qualitative articles to answer the aim of the study. A content analysis was done on these articles, and meaningful units were identified in the articles‟ results. These units were condensed, grouped and then formed into sub-categories and themes. A Life-World perspective was used as a theoretical framework. The result of this study was seven themes: Faith in the treatment; Ignorance: The impact on daily life; Responding in relationships, Negative handling, Fear, and Wait. Conclusions of this study were that women's experiences were predominantly negatively characterized, but a faith in the treatment was still a central experience. It is important for the women‟s surroundings to hold a Life-World perspective to women's experiences of the treatment. A greater understanding from the women's surroundings may improve the women‟s experiences of going through the treatment.

Ungefär vart femte par i fertil ålder drabbas av ofrivillig barnlöshet och många av dem genomgår då in vitro-fertilisering (IVF). Infertilitet och IVF- behandling kan leda till att upplevelsen av sig själv och sitt förhållningssätt till andra förändras och detta kan medföra ett lidande för kvinnorna. Antalet IVF behandlingar ökar för varje år och syftet med examensarbetet är att belysa kvinnors upplevelse under IVF- behandling. Genom en ökad kunskap kan vårdpersonal på ett mer tillfredställande sätt möta kvinnor som genomgår fertilitetsbehandlingar och minska deras lidande. Den valda metoden är en kvalitativ innehållsanalys och litteraturen är begränsad till självbiografier, som ger en mer detaljrik inblick i kvinnornas livsvärld. Resultatet är sammanställt efter en analys av fyra biografier och bygger på fyra huvudteman, ”Att förlora kontrollen”, ”Relationen till andra”, ”Ett intrång i kroppen” och ”Väntan”. Behandlingen medförde en stor psykisk och fysisk påfrestning för kvinnorna. De upplevde en kontrollförlust då IVF blev deras identitet och att kontrollen över den egna kroppen och känslolivet delvis gick förlorad. Kvinnornas relation till andra påverkades negativt, särskilt relationen till den egna partnern då samlivet förändrades. Vidare fanns det moment under behandlingen som kvinnor upplevde som ett intrång i den egna kroppen och som i de flesta fall var förenat med smärta och obehag. Det som upplevdes som mest påfrestande var väntan efter att ett embryo förts tillbaka till kvinnan och tills det att ett graviditetstest kunde göras, och utfallet av behandlingen konstateras. Upplevelsen av behandlingen är sammankopplad med upplevelsen av infertilitet och det uppstod stundtals svårigheter att skilja dessa åt. Resultatet visade att vårdpersonalen kunde göra skillnad för kvinnornas upplevelse av behandlingen genom att visa engagemang och medmänsklig kärlek. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Den 1 april 2016 blev det enligt lag möjligt för ensamstående kvinnor att få assisterad befruktning i Sverige. Tidigare reste kvinnor till andra länder för att få hjälp. Den nya lagändringen tyder på förändrade normer och ökad acceptans för alternativa föräldraskap. Syfte: var att kartlägga vårdrutiner på svenska fertilitetskliniker.  Metod: Kvantitativ deskriptiv design med postenkätstudie som datainsamlingsmetod. Urvalet var en totalundersökning där samtliga fertilitetskliniker i Sverige som erbjöd assisterad befruktning inkluderades, varav universitetssjukhus (n=6) och privata fertilitetskliniker (n=11).  Resultat: Samtliga universitetssjukhus och nio privata fertilitetsklinikerna erbjuder ensamstående kvinnor assisterad befruktning. Den genomsnittliga väntetiden på universitetssjukhusen var 13,5 månader, anledningarna till de långa väntetiderna är brist på spermiedonatorer, ekonomiska skäl, brist på läkare och kuratorer samt lokaler. De privata fertilitetsklinikerna har en genomsnittlig väntetid på 2,6 månader. Totalt är det drygt 900 ensamstående kvinnor som står i kö för utredning och behandling i Sverige. Universitetssjukhusen har fler kvinnor som står i kö. De privata fertilitetsklinikerna har utfört fler utredningar och behandlingar. Lokala riktlinjer eller dokument för vårdrutiner gällande assisterad befruktning av ensamstående kvinnor saknas. Universitetssjukhusen följer de nationella rekommendationerna men de privata fertilitetsklinikerna avviker gällande åldersgränser och antal behandlingar.  Slutsats: Alla fertilitetskliniker, utom två privata erbjuder assisterad befruktning för ensamstående kvinnor i Sverige. Det finns brister och förhållanden som behöver åtgärdas för att uppnå en jämlik vård över landet. Många ensamstående kvinnor önskar assisterad befruktning, vilket visar att det finns ett stort antal kvinnor som har behov av att bli förälder på egen hand utan närvaro av en fast partner.

Av par i fertil ålder som aktivt försöker få barn är det 10-15 procent som inte lyckas inom ett år och räknas då till kategorin ofrivilligt barnlösa. Att drabbas av ofrivillig barnlöshet innebär stor sorg och prövning för det drabbade paret. Med hjälp av assisterad befruktning kan parets möjligheter till graviditet öka. En IVF-process innebär psykisk och fysisk påfrestning, vilket ställer stora krav på vårdens bemötande, kompetens och stöd. Denna studie syftar till att undersöka hur par som genomgår IVF-behandling upplever vårdens bemötande samt om och i så fall hur parets relation påverkats under och efter IVF-processen. Studien har en kvalitativ ansats och för att uppfylla syfte och besvara frågeställningar har semistrukturerade intervjuer använts som metod. Undersökningen består av fem intervjupar vilka genomgått eller genomgår en IVF-process. Resultatet visar att respondenterna från en början upplevde ett varmt och välkomnande bemötande, men att det efterhand förändrades. Respondenterna beskriver brister hos vårdpersonalen såsom kränkning, kompetens- och tidsbrist. Vidare framgår att flertalet upplever att de blivit bemötta som en i mängden, framförallt av läkare, då de inte fått den individanpassade vård som krävdes. Resultatet visar att paret under IVF-processen utsätts för flertalet påfrestningar, vilket kan vara krävande för parrelationen. Trots detta upplever paren att påfrestningarna medfört en stärkt parrelation. / Of couples of reproductive age who are actively trying to conceive, 10-15 percent fails within a year, and is then counted in the category of involuntary childlessness. Couples that suffer from infertility often experience great emotional distress. With the help of assisted reproduction, the couple's possibility of a pregnancy may increase. The IVF process involves mental and physical stress, which leads to heavy demands on health care treatment, expertise and support. This study aims to examine how couples undergoing IVF treatment experienced the response they received from health care system. This includes whether or not the couple's relationship was affected during and after the IVF treatment process and if so how it was affected. The study was made with a qualitative approach. Semi-structured interviews have been our method for obtaining data this study. The study is based on interviews of five couples who underwent, or are still undergoing an IVF treatment process. The results show that respondents initially experienced a warm and friendly welcome from the health care system, but it gradually changed for worse. The respondents describe what they see as inadequacies of healthcare providers such as offensiveness, lack of skills, and time constraints. Furthermore, it appears that the majority feels that they have been overlooked, especially by doctors, when they did not receive the personalized care they needed. The results show that during the IVF treatment process the couples are subjected to intense and varying forms of stress that can be hard on their relationships. Despite the strain it has put on them, the couple's feel that it has strengthened their relationships.