Sammanfattning Kandidatuppsats, Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet, Företagsekonomi III – Ekonomistyrning (2FE40E), VT-12     Författare: Marlena Glans och Anna Scheler   Handledare: Petter Boye   Titel: "Individuella förmåner – en möjlighet till ett mer åtråvärt lojalitetsprogram i hotellbranschen" Bakgrund och problemdiskussion: Lojalitetsprogram används av många företag för att bygga kundrelationer genom att belöna frekvent återkommande kunder med förmåner. Inom hotellbranschen erbjuds gäster i dagsläget standardiserade förmåner som baseras på gästens grad av medlemsnivå. Individuella förmåner som anpassas till varje enskild gäst går inte att identifiera, och det är denna aspekt vi valt att utforska i vår uppsats.   Syfte: Syftet med vår uppsats är att uppmärksamma samt undersöka viktiga faktorer som kan uppstå i arbetet med individuella förmåner hos hotellkedjor. Vi vill ta fram underlag som kan vara intressant att beakta vid ett sådant arbete.   Metod: Vi har i vår uppsats använt oss av en kvantitativ studie i syfte att ta reda på hotellgästers behov av individuella förmåner och därigenom få empiriskt underlag för att besvara våra forskningsfrågor.   Analys och slutsats: Vi har utifrån vårt teoretiska och empiriska material skapat en modell i analysen som förbinder teori och empiri. Denna modell lyfter fram viktiga faktorer att tänka på vid arbetet med individuella förmåner. I slutsatsen sammanfattar vi modellen samt utvecklar ytterligare en modell där möjligheter som inte grundas på empiriskt material lyfts fram.

Gymnasieelevers hälsa har under de senaste åren varit ett centralt diskussionsämne. Ungdomar upplever att skolan är en av de största stressfaktorerna i deras liv (SOU 2006:77). Ett växande program är individuella gymnasieprogrammet (IV) där 11 % av eleverna som slutar grundskolan går eftersom de inte har tillförskaffat sig en behörighet till ett nationellt program. Syftet med studien är att undersöka IV elevers stresstålighet i relation till skolans ansvar att tillhandahålla ett gott skolklimat. Frågeformuläret "Känsla av sammanhang" (KASAM) som mäter individens förmåga att bemöta olika stressorer som uppkommer i livet användes. Studien omfattades av 23 elever som går första året på IV i en kommunal gymnasieskola i Mellansverige. Resultatet visade att elever på IV har genomsnittligt låg KASAM. Antonovsky (1991) menar att individer med låg KASAM ser både yttre och inre stress uteslutande från den negativa sidan. Författarnas förförståelse var att eleverna skulle ha låg KASAM och resultatet motsvarar författarnas förväntningar.

Syftet med denna studie är att belysa verksamma lärares tankar om det nya uppdraget med individuella utvecklingsplaner. Detta har vi försökt belysa utifrån två olika aspekter, dels en kvalitetsaspekt och dels en förändringsaspekt. I bakgrunden redogör vi för hur beslutet om införandet av individuella utvecklingsplaner har vuxit fram. Vi visar också på hur det nya verktyget förhåller sig till utvecklingssamtalet och individuell planering och dokumentation. Utifrån Skolverkets allmänna råd för individuella utvecklingsplaner ger vi en beskrivning av hur arbetet med individuella utvecklingsplaner är tänkt att se ut. För att kunna belysa vårt syfte har vi gjort intervjuer med sex stycken lärare vilka representerat fyra olika skolor och jobbar i olika årskurser inom grundskolan. Intervjuerna har varit kvalitativa och behandlat lärarnas tankar angående införandet av de individuella utvecklingsplanerna. Dessa intervjuer har visat på att lärarnas tankar om det nya uppdraget på många sätt är delade. Det de alla dock är överens om är att de känner att de inte har fått tillräckligt med information för att ta sig an det nya uppdraget. När det gäller kvalitetsaspekten så är den dominerande tanken att det nya verktyget i sig inte kan leda till någon kvalitetshöjning, utan att det även krävs andra resurser. När det gäller förändringsaspekten så är den ledande tanken att det främst kommer att innebära mycket merarbete för lärarna, men att det också kan hjälpa lärarna att se eleverna bättre.

<p>I våra arbeten som lärare inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan stöter vi ofta på debatten om hur individuella utvecklingsplaner ska utarbetas tillsammans med våra elever. Vi har valt att göra en jämförande studie hur elever inom gymnasie- och gymnasiesärskolan upplever delaktighet i upprättande av individuell utvecklingsplan/individuell studieplan och hur vi som lärare kan underlätta så att elever ska kunna förstå, påverka och känna sig delaktig i sin individuella utvecklingsplan/individuell studieplan. Det finns inte så mycket forskning om elever inom gymnasie- respektive gymnasiesärskolan och deras individuella utvecklingsplan/individuella studieplan. Eftersom det nu har gått en tid sedan reformen infördes så kan det vara av intresse att studera hur elevernas delaktighet i upprättandet kan se ut idag och då även göra en jämförelse mellan gymnasieelever och gymnasiesärskoleelever. Wennbo (2005) skriver i sin D-uppsats att delaktighet ökar motivationen för eleven vilket ofta leder till bättre studieresultat. Individuella utvecklingsplaner bör inte bara innehålla korta och långsiktiga mål för eleven och verksamheten, utan även skapa lustfyllt lärande genom att eleven får svar på sina frågor ”varför ska jag kunna detta”? I och med detta menar Wennbo att eleverna även efter skolan kommer att vilja vara delaktig i det framtida samhället. På Skolverkets hemsida (Skolverket, 2007 a) kan man läsa att kravet på individuella utvecklingsplaner i grundskolan har haft stort genomslag. Drygt ett år efter att reformen genomfördes använder ca: 95 procent av lärarna individuella utvecklingsplaner för sina elever. För eleverna har individuella utvecklingsplaner inneburit större engagemang och delaktighet. Eleverna ska själva vara med och formulera utvecklingsmålen, vilket gör dem mer uppmärksamma på sina styrkor och svagheter I rapporten använder vi oss ofta av förkortningen IUP när vi menar individuella utvecklingsplaner, även ordet vårdnadshavare nämns i stället för föräldrar.</p>

I våra arbeten som lärare inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan stöter vi ofta på debatten om hur individuella utvecklingsplaner ska utarbetas tillsammans med våra elever. Vi har valt att göra en jämförande studie hur elever inom gymnasie- och gymnasiesärskolan upplever delaktighet i upprättande av individuell utvecklingsplan/individuell studieplan och hur vi som lärare kan underlätta så att elever ska kunna förstå, påverka och känna sig delaktig i sin individuella utvecklingsplan/individuell studieplan. Det finns inte så mycket forskning om elever inom gymnasie- respektive gymnasiesärskolan och deras individuella utvecklingsplan/individuella studieplan. Eftersom det nu har gått en tid sedan reformen infördes så kan det vara av intresse att studera hur elevernas delaktighet i upprättandet kan se ut idag och då även göra en jämförelse mellan gymnasieelever och gymnasiesärskoleelever. Wennbo (2005) skriver i sin D-uppsats att delaktighet ökar motivationen för eleven vilket ofta leder till bättre studieresultat. Individuella utvecklingsplaner bör inte bara innehålla korta och långsiktiga mål för eleven och verksamheten, utan även skapa lustfyllt lärande genom att eleven får svar på sina frågor ”varför ska jag kunna detta”? I och med detta menar Wennbo att eleverna även efter skolan kommer att vilja vara delaktig i det framtida samhället. På Skolverkets hemsida (Skolverket, 2007 a) kan man läsa att kravet på individuella utvecklingsplaner i grundskolan har haft stort genomslag. Drygt ett år efter att reformen genomfördes använder ca: 95 procent av lärarna individuella utvecklingsplaner för sina elever. För eleverna har individuella utvecklingsplaner inneburit större engagemang och delaktighet. Eleverna ska själva vara med och formulera utvecklingsmålen, vilket gör dem mer uppmärksamma på sina styrkor och svagheter I rapporten använder vi oss ofta av förkortningen IUP när vi menar individuella utvecklingsplaner, även ordet vårdnadshavare nämns i stället för föräldrar.

Syftet med studien är att beskriva elevers erfarenheter och upplevelser av inflytande, delaktighet och lärande i sin utbildning på gymnasiets yrkesintroduktion, men också bilda en uppfattning om vilka elever som går denna inriktning. Studien består av kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med tretton elever från olika skolor och yrkesinriktningar. Studien bygger på fyra frågeställningar: ·         Hur upplever yrkesintroduktionseleven sitt inflytande på utbildningen? ·         Hur beskriver eleven sin delaktighet i utformandet av de individuella studieplanerna? ·         Hur beskriver eleven sitt eget lärande kopplat till valt yrkesområde? Mål/visioner? ·         Hur ser elevens förutsättningar ut på yrkesintroduktion? Resultatet visar att de elever som går på yrkesintroduktionen har olika funktionella svårigheter och en svår skoltid bakom sig. Det mest påfallande i studien var att elva elever av tretton inte visste innebörden av inflytande och delaktighet. Ingen av eleverna hade suttit ner med pedagoger och planerat sin utbildning efter deras behov utan det var styrt efter organisation. Endast en elev av tretton visste vad den individuella studieplanen var för något och hade varit delaktig i den. Elva elever hade inte en aning om den individuella studieplanen och vilka kurser de läste eller hur de låg till i de olika ämnena. Elevens mål med utbildningen var olika men övervägande var att de ville ut och börja arbeta. Studien visar också att eleverna skulle vilja ha inflytande i undervisningen i olika moment och beslut som omfattar deras APL/praktik.

<p>Syftet med denna uppsats är att beskriva vad som bidragit till fyra elevers övergång från ett individuellt program på gymnasiet till ett nationellt. Detta har gjorts genom en kvalitativ metod där fyra elever i åldern 16-19 år har intervjuats. Vårt intresse fångades under en praktikperiod på en skola där många av eleverna på IV läste upp betygen och sökte in på ett nationellt program. Detta hör enligt Skolverket inte till vanligheterna. Det gemensamma för de intervjuade eleverna är att en inre motivation och ett mål spelar en viktig roll för att komma vidare med sina studier.</p> / <p>The object of this essay is to describe some student’s changeover from the individual programme in college to the national program. A qualitative method has been used, four students between the ages of 16-19 has been interviewed. Our interest for this subject was developed during a practice period at a college, where some students, unlike the belief of the school board, at the individual programme continued to the national programme. The common factors for the students to get further in their studies have been their inner motivation as well as having academic goals.</p>

<p>This study assesses preschool teachers’ views and implementations of individual development plans. The Swedish National Agency for Education (2005b) has established that the individual development plan should point in a forward direction and give the pupil influence over its own learning and development, and it should be a natural ground work for teachers’ and working teams’ continuous followup and workplanning. The agency (2005b) does not establish how the individual development plans should be practically implemented in preschool since its not stipulated by law. Therefore, the aims of this study is to investigate some preschool teachers’ view on the individual development plans and how they work with them. My question formulation is:</p><p>How does preschool teachers use the individual development plans?</p><p>Are there differences in how the preschool teachers in the same working team use the individual development plans?</p><p>To fulfill these aims a qualitative survey with three preschool teachers was utilized. The results are a compilation from the interview questions asked. The results show that the three participating preschool teachers, view positively on using individual development plans in their work. But earlier studies indicates that there are some risks associated with using individual development plans. The risks are about individual focus and assesments which is in contrast to the government’s intention of a more comprehensive view. Even though the preschool teachers uses the individual development plans to bring out the positive qualities and interests in the children, they feel that there are too little time for planning and discussion together with the other teachers in their working team.</p>

Syftet med denna uppsats är att beskriva vad som bidragit till fyra elevers övergång från ett individuellt program på gymnasiet till ett nationellt. Detta har gjorts genom en kvalitativ metod där fyra elever i åldern 16-19 år har intervjuats. Vårt intresse fångades under en praktikperiod på en skola där många av eleverna på IV läste upp betygen och sökte in på ett nationellt program. Detta hör enligt Skolverket inte till vanligheterna. Det gemensamma för de intervjuade eleverna är att en inre motivation och ett mål spelar en viktig roll för att komma vidare med sina studier. / The object of this essay is to describe some student’s changeover from the individual programme in college to the national program. A qualitative method has been used, four students between the ages of 16-19 has been interviewed. Our interest for this subject was developed during a practice period at a college, where some students, unlike the belief of the school board, at the individual programme continued to the national programme. The common factors for the students to get further in their studies have been their inner motivation as well as having academic goals.

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka hur pedagoger i förskola/skola i två olika kommuner förhåller sig till individuella utvecklingsplaner. Vi ville även få en inblick i hur dessa pedagoger arbetar med individuella utvecklingsplaner och hur de får kunskap och utbildning i detta arbetsverktyg. För att få svar på våra frågeställningar använde vi oss av enkäter som delades ut på förskola och skola i två olika kommuner. Enkätundersökningen följdes sedan upp med ett antal intervjuer, detta för att få en djupare insyn i hur arbetet med individuella utvecklingsplaner fungerar ute i verksamheten. Efter genomförd studie kunde vi se att lite mer än hälften av de medverkande pedagogerna ställer sig positiva till individuella utvecklingsplaner. De ansåg att det var utvecklande både för dem själva samt för barnen/eleverna. De menade även att det ledde till delaktighet för pedagog, barn/elev och vårdnadshavare samt att målen synliggjordes. De som ställde sig negativa till individuella utvecklingsplaner menade att det är tidskrävande och att fokus riskerar att hamna på barnets/elevens svaga sidor. Arbetssättet med de individuella utvecklingsplanerna ser liknande ut mellan studiens skolor medan det skiljer sig avsevärt mellan de undersökta förskolorna, då den ena förskolan aktivt arbetar med individuella utvecklingsplaner och den andra inte gör det. Alla de pedagoger i studien som arbetar med individuella utvecklingsplaner har även fått utbildning av något slag.