Av jord är vi komna, av jord ska vi åter bli. Mellan dessa båda stadier av vår existens strävar jag efter att skapa design som går bortom normer för formgivning av rum och interiör.  I mitt examensarbete i kandidatprogrammet Inred- ningsarkitektur och möbeldesign Konstfack 2024 gestaltar och föreslår jag en bänk, som placerats i en av basarlängorna vid arkitekten Gunnar Asplunds stads- bibliotek vid Observatorielunden. Social hållbarhet, biofiliska och neurovetenskapiska perspektiv, mellan- mänskliga möten och att utforska gränser mellan inne/ ute är centralt i projektet.  Vi har vårt ursprung i naturen och lever i symbios med den men våra moderna livsstilar har i mångt och mycket kopplat bort oss från naturen, i synnerhet i tätbebyggda områden. Det är därför mitt projekt utgår ifrån begreppet biofili; insikten om att vi mår bäst när vi känner oss sammanlänkade med naturen.  Då en central del av projektet har varit att undersöka gränsen mellan inne/ute så har konceptet jordning varit en utgångspunkt i just formsökandet för att undersöka gränsen mellan inne/ute. Jordning innebär att direkt- kontakt med jordens elektronfält har en vetenskapligt bevisad antioxidantisk och antiinflammatorisk effekt på kroppen.  Jag har studerat specifika exempel och referenser från arkitekt Gunnar Asplunds arbete som även om det inte var uttalat harmoniserade med principer inom neu- rodesign och biofilisk design. Platsen jag placerar mitt förslag på är en del av hans ritningar för lokaler och parkmiljöer runt Stockholmstadsbibliotek på Sveavägen byggt 1928.  I designförslaget ”Stötta” har jag materialiserat mina idéer och studier i en bänk som genom sin form, funk- tion och placering kan öppna upp samtal om stödjande design och bidra till att skapa förutsättningar för en hållbar framtid i våra inomhusmiljöer. Genom att in- tegrera mina idéer och studier till bänkens utformning strävar jag efter att vara en del i att ge besökarna på platsen nödvändiga förutsättningar för välbefinnande. Mitt förslag inkluderar att lokalen övergår från att vara en snabbmatsrestaurang till att bli en integrerad del av bibliotekets faciliteter och därmed bli ett offentligt rum tillgängligt för allmänheten. / Ashes to ashes and dust to dust. Between these two stages of our existence, I strive to create designs that go beyond the norms of spatial and interior design. In my thesis for the Bachelor's program in Interior Architecture and Furniture Design at Konstfack 2024, I conceptualize and propose a bench, placed in one of the arcades at architect Gunnar Asplund's city library at Observatorielunden. Social sustainability, biophilic and neuroscientific perspectives, interpersonal interactions, and exploring the boundaries between indoors and outdoors are central to the project. We originate from nature and live in symbiosis with it, but our modern lifestyles have largely disconnected us from nature, especially in densely built areas. Therefore, my project is based on the concept of biophilia; the realization that we feel best when we feel connected to nature. Since a central part of the project has been to explore the boundary between indoors and outdoors, the concept of grounding has been a starting point in the design process to explore this boundary. Grounding means that direct contact with the Earth's electric field has a scientifically proven antioxidant and anti-inflammatory effect on the body. I have studied specific examples and references from architect Gunnar Asplund's work which, although not explicitly stated, harmonized with principles within neurodesign and biophilic design. The place I situate my proposal is part of his drawings for the premises and park environments around the Stockholm City Library on Sveavägen, built in 1928. In the design proposal "Stötta" (Support), I have materialized my ideas and studies in a bench that, through its form, function, and placement, can open up conversations about supportive design and contribute to creating conditions for a sustainable future in our indoor environments. By integrating my ideas and studies into the bench's design, I strive to be part of providing visitors at the location with the necessary conditions for well-being. My proposal includes transforming the premises from a fast-food restaurant into an integrated part of the library's facilities, thereby becoming a public space accessible to everyone.

Die Bildpracht spätmittelalterlicher Schnitzretabel zeigte sich zeitgenössischen Betrachtern kaum in der uns heute bekannten Form. In durch Buntglasfenster abgedunkelten Kirchenräumen und hinter einem sichteinschränkenden Lettner verborgen, wurden jene komplexen Bildsysteme mehr erahnt und empfunden als in Gänze gesehen und erfasst. Umso erstaunlicher, dass die kunsthistorische Forschung bisher auf ikonographisch-programmatische Analysen fokussierte, die vor dem Hintergrund ebendieser Rezeption unzureichend sind. Im Dissertationsprojekt werden erstmals kontextgebundene Fragen der Liturgien mit medienästhetischen Erkenntnissen einer bildwissenschaftlich orientierten Forschung verbunden. Diese Verknüpfung bietet die Chance, funktionale und ästhetische Aspekte der Retabel gleichermassen zur Sprache zu bringen. Im Fokus steht die Frage, wie und unter welchen Umständen Hochaltarretabel im Spätmittelalter Sichtbarkeit generieren konnten. Erst unter diesem Gesichtspunkt lässt sich das Potential erfassen, mit welchem sich Retabel zu bestimmten Zeiten in bestimmten räumlichen und liturgischen Zusammenhängen gezeigt haben. Als zentrales Moment kann in diesem Zusammenhang der Lettner identifiziert werden, der Blicke dauerhaft lenkte und zeitweilig restringierte. Im spätmittelalterlichen Kirchenraum, so der Ansatz, ist von graduellen Sichtbarkeiten auszugehen. Im Zentrum des Projektes steht daher die Erforschung der Interferenzen von Retabel, Lettner und umgebendem Raum, die massgeblich auf die Formung und die Wahrnehmung der Retabel zurückwirkten. Im Ergenis weitet sich der Blick auf die gesamte Ausstattung der Kirchenräume, deren soziale Segmentierung und der Deutungsmacht eben jener durch Akteure, welche wiederum durch ihre Interpretationen auf die Folgeausstattungen zurückwirkten. Diese derart akkumulierten Kirchenräume sind machtvoll, kontrollieren Blicke, geben Einblicke, öffnen sich zeitlich reglementiert und changieren so zwischen Sichtbarkeit und Unsichtbarkeit. / The pictorial splendor of late medieval carved altarpieces was rarely revealed to contemporary viewers in the form we are familiar with today. In church interiors darkened by stained glass windows and hidden behind a rood screen that restricted the view, these complex pictorial systems were more sensed and perceived than seen and grasped in their entirety. This makes it all the more astonishing that art historical research has so far focused on iconographic and programmatic analyses, which are inadequate against the background of this very reception. The dissertation project is the first to combine context-bound questions of liturgies with media-aesthetic findings from image-based research. This combination offers the opportunity to address functional and aesthetic aspects of the reredos in equal measure. The focus is on the question of how and under what circumstances high altar retables were able to generate visibility in the late Middle Ages. Only from this point of view is it possible to grasp the potential with which retables appeared at certain times in certain spatial and liturgical contexts. In this context, the rood screen can be identified as a central element that permanently directed and temporarily restricted the gaze. In the late medieval church space, according to the approach, gradual visibilities can be assumed. The project therefore focuses on researching the interferences between the retable, the rood screen and the surrounding space, which had a significant impact on the shaping and perception of the retable. The result is a broader view of the entire decoration of the church interiors, their social segmentation and the power of interpretation of these by actors, who in turn influenced the subsequent decoration through their interpretations. These church spaces accumulated in this way are powerful, control views, provide insights, open up in a temporally regulated manner and thus oscillate between visibility and invisibility.

No description available.

No description available.