The aim of this study was to explore the situation of immigrant women with temporary residence permit who face intimate partner violence and are living in Mid-Sweden. The study had a qualitative approach and four professionals with experience in meeting this group were interviewed using semi-structured questions. The sample consisted of respondents from social services, a women’s shelter, a NGO and a law firm. Findings show that due to controlling behavior by their partners the women are often isolated from society. Economical violence is explained as frequently occurring. Furthermore, the findings show that having a temporary residence permit makes it difficult to leave the abusive relationship, since it is connected to the risk of deportation. According to the respondents the women experience fear and worries related to their legal status. Moreover, the help available for them include supporting conversations, protected living and legal guidance. The findings indicate that for the women’s situation to be improved they need to gain information on their rights.

Kvinnomisshandel är idag ett komplicerat och tabubelagt folkhälsoproblem. 38 % av kvinnor runt om i världen har någon gång blivit utsatta för misshandel i en nära relation. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor utsatta för misshandel av män i en nära relation. Studien genomfördes som en litteraturstudie där tio kvalitativa artiklar och en artikel med mixad metod användes i resultatet. Resultatet presenteras i fyra kategorier: Kvinnomisshandel – ett tabubelagt ämne bland vårdpersonal, Att axla sin professionella roll i mötet med misshandlade kvinnor, Kunskapens betydelse för omvårdnad och Organisationens påverkan på omvårdnad. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde en saknad av relevant utbildning i hur och när frågan om misshandel skulle komma på tal för att inte förolämpa och stöta bort kvinnorna. Sjuksköterskorna påpekade även att behovet av ett utökat samarbete med andra professioner skulle kunna vara till hjälp vid möten med kvinnor utsatta för misshandel i en nära relation. Det påpekades att sjuksköterskorna upplevde det som svårt att axla sin professionella roll och ge kvinnorna den hjälpen de behövde få. Inom sjukvården har sjuksköterskorna en viktig och framträdande roll i att hjälpa kvinnor utsatta för misshandel i en nära relation. / The dilemma of battered women is today a complex and taboo public health problem, 38 % of women around the world has at some point been exposed to intimate partner violence. The aim was to describe nurses experiences of encounter women exposed to intimate partner violence by men. The study was conducted as a literature study where ten qualitative scientific articles and one mixed method scientific article were selected. The result culminated in four categories: Battered women – a taboo subject among health care workers, Shouldering the professional role in the encounter with battered women, The importance of knowledge in nursing care and The organization's impact on the nursing care. Nurses´ experienced a lack of relevant education in how and when to ask women about intimate partner violence without insult and repelling the women. Nurses pointed out that the need for extended collaboration with other professions would be of great assistance in meeting women exposed to intimate partner violence. Nurses observed that it was difficult to shouldering their professional role and provide the assistance that the women needed to receive. The result showed that nurses have an important and prominent role in assisting women exposed to intimate partner violence.

This dissertation examines the influence of competing risks in shaping individuals' choices about potential intimate relationships. According to Ulrich Beck's "risk society" theory, the individualization of social risks has direct and measurable consequences for the ways people organize and evaluate potential intimate relationships (Beck & Beck-Gernsheim, 1995, 2002, 2004; Giddens, 1994; Lupton, 2006). This study investigates the ways in which subjective or identity-related risks hypothesized by scholars of late modernity shape the perception and the actual risk of dating violence. Empirical research on dating violence identifies many objective “risk factors” related to a person’s chances of experiencing intimate partner violence; however studies investigating perceptions of dating risk from the subject’s perspective sometimes reveal more personal concerns and priorities. To date, no intimate partner violence research explicitly utilizes a conceptualization of risk informed by risk society theories. The present study explores the potential for utilizing risk society concepts in explaining the relationships between perceptions of instrumental risks and identity-related risks, and how these risk perceptions may impact involvement in dating violence.

The overall aim of the present research is to contribute to the literature base regarding interventions for women who have experienced Intimate Partner Violence (IPV). The research utilised questionnaires and repertory grid technique to investigate the impact of The Freedom Programme, a group intervention for women who have experienced IPV. 24 participants at pre-intervention and 18 participants at post-intervention completed the measures. The findings suggest that the intervention can be beneficial in terms of lowering: severity of symptoms; utilisation of emotionally focused coping strategies, utilisation of less helpful coping strategies and Triadic Conflict (Bell, 2004). There was a tightening of construing at post-intervention. Participants reported the most helpful aspects of the intervention were ‘Universality’ and ‘Personal Contact’. The most unhelpful aspects were finding it difficult to speak in a group context and the practicalities of the group. The author concludes that the programme provides a valuable first step for women who have experienced IPV, however, development of services that follow on from the intervention need to be more focused to meet individual needs. Recommendations for future research include more longitudinal research, which encompasses Randomised Control Trail methodology reviewing packages of support. There is also a need to conduct research with harder to access women who have experienced IPV.

Författarna har studerat hur kvinnor utsatta för våld i en nära relation upplever bemötandet i vården, genom granskning av elva kvalitativa studier. Resultatet visar att känslan av skuld och skam är stor hos kvinnor som utsätts för våld i en nära relation. Kvinnorna vill berätta om sin situation, men endast om de upplever att sjuksköterskan vill lyssna, har tid och kan han-tera informationen. Flertalet kvinnor önskade att sjuksköterskan skulle fråga dem om våldet, de längtade efter att någon skulle ta kontroll över situationen. Oftast känner sig kvinnorna dömda, förlöjligade och respektlöst bemötta av hälso- och sjukvården efter de berättat om våldet som försiggår i relationen. Kvinnor som levt under hot och våld från sin man har ofta en bräcklig och skev självbild. Vilket ökar deras osäkerhet och förstärker eventuella negativa upplevelser i vården. I och med det kan ett dåligt bemötande från vårdpersonalen i värsta fall öka kvinnornas känsla av hjälplöshet och bekräfta skammen de bär på. Studien påvisar att hälso- och sjukvården är en mycket viktig instans för kvinnor utsatta för våld av sin partner, trots detta finns sällan kunskap hos personalen. Författarna har funnit brister i bemötandet och omhändertagandet av kvinnorna och även i kontakten med andra viktiga instanser. Vårdpersonalen behöver kunskap, handlingsplaner och riktlinjer för att kunna lotsa kvinnorna vidare i deras väg mot ett liv utan hot och våld. När väl kvinnan samlat mod till sig för att erkänna sin situation i vården och inte blir tagen på allvar kan det i vissa fall få förödande konsekvenser. Medan en genuint intresserad sjuksköterska som har kunskap och är villig att lägga sin tid på kvinnan och relationen till henne, kan vara livsavgörande. Sjuksköterskan kan hjälpa henne en bit på vägen till ett liv utan smärta, rädsla och ensamhet. / Background: Violence against women is a major global public health issue, which has an impact on women’s lives and mental health. Aim: To explore healthcare experiences of women exposed to intimate partner violence. Method: Literature based study with eleven qualitative studies. Results: The women who sought help felt ashamed for the violence and most of them didn’t get the help they needed. They felt that the caregivers didn’t believe in their stories or their experiences. The health care professionals made them feel like objects and not human beings. Few women had a good experience of the care they were given, in those cases the caregivers had asked the women about the violence and gave them time to talk and made them feel safe and comfortable. Conclusion: Nearly all of the women had feelings of shame and guilt. They wanted the caregiver to ask them about the violence, because they found it hard to reveal it themselves. Caregivers need more knowledges about intimate partner violence and its impact on the women to offer right kind of help.They also need guidelines to know how to meet and help these women.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Främst drabbar det kvinnor som i högre grad än män utsätts för upprepat våld och våldet tenderar också att vara grövre. Våldet har många negativa konsekvenser på kvinnans hälsa, både fysiska och psykiska. De våldsutsatta kvinnorna söker ofta vård på bl.a. hälsocentraler eller akutmottagningar för exempelvis benbrott, buk och bröstskador. Sällan berättar de om våldet som föregått skadorna. Vårdpersonal inom hälso- och sjukvården har en lagstadgad skyldighet och ett ansvar att identifiera och ge dessa kvinnor en god vård.   Syfte: Syftet var att undersöka de hinder vårdpersonal kan möta vid identifiering av våld i nära relationer.   Metod: En systematisk litteraturstudie med induktiv ansats användes. Datainsamlingen resulterade i 9 artiklar som granskades gällande kvalitet och etiskt ställningstagande. För att analysera artiklarna valdes en analysmetod beskriven av Forsberg och Wengström (2013).   Resultat: Resultatet utmynnade i fyra kategorier; hinder relaterat till kunskapsbrist, hinder relaterat till språket, hinder relaterat till arbetsplatsen eller professionen samt hinder inom kvinnan som alla kunde påverka identifieringen och avslöjandet av våld i nära relationer.   Slutsats: Att möta och identifiera våld i nära relationer är ett komplicerat men viktigt arbete inom sjukvården där ytterligare kunskap, forskning och utbildning är nödvändigt.

Intimate partner violence (IPV) in sexual and gender minority relationships is an underexplored and misunderstood phenomenon. Much of what has been investigated has explored IPV from a heterosexual lens, without taking into account the complexities of these relationship dynamics. Further, outcomes of IPV traditionally focus on negative sequelae, such as depression or anxiety. In this study, we examined the propensity to forgive partner abuse as a means of adaptively coping with the trauma. Further, we looked at resilience as a possible factor in the process of forgiveness. We hypothesized that psychological resilience significantly moderates the forgiveness process in sexual and gender minorities who have experienced IPV. Our sample of 77 gender- and sexual-minority participants completed measures of psychological and physical IPV, resilience, and forgiveness. A regression analysis found our model accounted for 36% of the variance in forgiveness of self (adj. R2=.36, F (4, 72) = 10.34, p < .01) and 20% of forgiveness of others (adj. R2=.20, F (4, 72) = 5.01, p < .01). However, there was no significant moderating effect, nor was IPV a significant contributor to forgiveness. Results suggest trauma does not influence one’s likelihood to forgive, though some personal trait, such as resilience, is more likely to contribute to the forgiveness process. Implications are discussed.

Bakgrund: Andelen kvinnor i världen som utsatts för våld i nära relation av en man är mellan 15–71 %. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt och sexuellt, samt försummelse. Sjuksköterskor kan möta dessa kvinnor i alla olika vårdande verksamheter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att fråga om våld i nära relation i mötet med kvinnor som besöker hälso- och sjukvården. Samt att beskriva studiernas undersökningsgrupper. Metod: En deskriptiv litteraturstudie där 12 stycken vetenskapliga artiklar ingick. Nio stycken artiklar var kvalitativa, två var kvantitativa och en var mixad metod. Dessa har granskats och sammanställts. Huvudresultat: Sjuksköterskor hade inte som rutin att fråga kvinnor om våld i nära relation, utan det skedde främst vid synliga fysiska skador. Kunskap var en viktig faktor för att sjuksköterskan skulle fråga. Flera ansåg det som sin roll att fråga, medan andra ansåg motsatsen. Sjuksköterskor upplevde barriärer till att fråga och de påverkades känslomässigt av mötena med de våldsutsatta kvinnorna. Samtliga studier angav deltagarantal. Majoriteten av deltagarna var kvinnor, dock angav inte alla studier vilket kön, eller antal år i yrket, som deltagarna i studiernas undersökningsgrupper hade. Slutsatser: Kunskap kan vara både en motiverande faktor för att fråga om våld i nära relation, samtidigt som bristen på kunskap kan utgöra en barriär. Sjuksköterskans erfarenheter av att fråga för också med sig en känslomässig påverkan på sjuksköterskan. Det är viktigt att det finns tillräckligt med kunskap och stöd gällande våld i nära relation inom verksamheterna för att möta både kvinnans och sjuksköterskans behov. / Background: The proportion of women in the world who are victims of intimate partner violence by a man is estimated between 15-71 %. The violence can take the form of physical, psychological and sexual impact and neglect. Nurses can meet these women in all health care settings. Aim: To describe nurses’ experiences of inquiring women about intimate partner violence in the health care setting. Also, to describe the study sample of the studies. Method: A descriptive literature review was conducted. 12 scientific articles were included. Nine of them were qualitative, two of them were quantitative and one was a mixed method. Main result: Nurses did not routinely inquire women about intimate partner violence, it was mainly conducted when the women had visible physical injuries. Knowledge was an important facilitator for the nurse to inquire about intimate partner violence. Many considered it as their role to inquire, while others believed the opposite. Nurses experienced barriers to inquireabout intimate partner violence. Nurses were emotionally affected by the meeting with the abused women. All studies reported the number of participant in their studies. The majority of the participants were women. However, not all studies specified genderof the participants or the number of years in the profession. Conclusion: Knowledge can be a motivating factor, while the lack of knowledge can be a barrier. The nurse’s experiences of inquiring about intimate partner violence brings an emotional impact on the nurse. It is important that there is sufficient knowledge and support regarding intimate partner violence in the health care setting to meet both the woman’s and the nurse’s needs.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett stort problem som drabbar människor i hela världen. Våldet mot kvinnor är det vanligaste våldet och var tredje kvinna är eller har blivit utsatt för våld. Hälso-och sjukvården har ett ansvar att identifiera dessa utsatta kvinnor för att upptäcka våldet och kunna erbjuda hjälp. Syfte: I den här studien var syftet att undersöka i vilken utsträckning sjuksköterskor frågar om våld i nära relationer till kvinnliga patienter. Studien undersökte även vilka faktorer som påverkar sjuksköterskor att ställa frågan om våld och deras bemötande av våldsutsatta kvinnor. Metod: Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie och data samlades in med en enkätundersökning. Det var 46 sjuksköterskor som deltog från två vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Svarsfrekvensen var 65 %. Resultat: En majoritet av sjuksköterskorna ställde sällan eller aldrig frågan om våld i nära relationer till kvinnliga patienter. Tidsbrist, okunskap, kommunikationssvårigheter och svårigheter att få tillgång till enskildhet var faktorer som påverkar ifall frågan ställs eller inte. Det var 65 % av sjuksköterskorna som upplevde att de i viss mån vet hur det ska bemöta en våldsutsatt kvinna. Att ha frågan om våld i nära relationer som standardfråga i ett inskrivningsformulär, ha mer tid för patienten samt få mer utbildning i ämnet skulle enligt sjuksköterskorna öka chanserna för att frågan skulle ställas. Slutsats: Sjuksköterskorna i studien frågade i liten utsträckning kvinnliga patienter om våld i nära relationer. Därmed missade de sannolikt flertalet utsatta kvinnor. Bättre rutiner på avdelningen skulle troligtvis öka chansen att sjuksköterskor skulle ställa frågan om våld i nära relationer. Till exempel vid ankomstsamtal, så som att ha en fråga om våld i inskrivningsformuläret och att ha samtal utan att patientens anhöriga är närvarande. Förändrade arbetsrutiner som minskar tidspress i arbetet och mer utbildning om våld i nära relationer kan möjligen påverka att fler frågor om våld ställs. / Background: Intimate partner violence, IPV, is a major problem that affects people worldwide. Violence against women is the most common violence and every third woman is or has been a victim of violence. Health services have a responsibility to identify these women and detect violence and offer to help. Aim: The aim of this study was to investigate the frequency of nurses asking about intimate partner violence to female patients. The study also investigated different factors that influenced the meeting with the female patient. Method: A quantitative cross-sectional study with data collected from a questionnaire. There were 46 nurses that attended from two patient wards at the Akademiska sjukshuset in Uppsala. The response rate was 65%. Results: Nurses did rarely or never ask female patient about intimate partner violence. Lack of time, lack of knowledge, communication difficulties and access to privacy were factors that influence whether the question were asked or not. Nurses felt that they some how knew how to respond to the victims of the violence. If the question of intimate partner violence was a standard question in the enrolment form and the nurses were offered more education, the chances are that nurses would ask the questions about intimate partner violence more often to female patients. Conclusion: Nurses in this study didn't or rarely ask female patients about intimate partner violence. Because of that they probably missed out of finding several women that are victims. Better routines at the department during the enrolment, as having the question about intimate partner violence in the enrolment form but also having a private conversation, would probably increase the chances of asking question about intimate violence. Changed routines in the working environment that decrease stress but also offer more education in intimate partner violence could hopefully increase the possibility to ask more questions about intimate partner violence.

In this paper-based thesis, I describe the findings of my ethnographic research conducted among the intimate partners of female sex workers and adolescent boys in Northern Karnataka. By highlighting the contradictory and relational nature of masculinity, my study aims to contribute to the larger scholarship on masculinity in South Asia. In the first manuscript, I examine the intimate partners’ perceptions and practices to shed light on the common occurrence of intimate partner violence and how local ideologies of manhood—and the social and structural conditions that shape these ideologies—perpetuate intimate partner violence. In an attempt to destabilize hierarchical gender orders, the second manuscript builds on Connell’s theory of “hegemonic masculinity” by developing the notion of incipient masculinity. From a public health perspective, the findings of these studies are expected to inform the ongoing structural interventions in Northern Karnataka that aim to prevent violence against female sex workers. / October 2016