Introduktion: Läkemedelsbiverkningar delas in i två grupper; typ A och typ B. Typ A-biverkningar är dosberoende medan typ B-biverkningar är idiosynkrasiska och beroende av immunsystemet. Levern är kroppens huvudsakliga metabola organ, och drabbas ofta av läkemedelinducerad toxicitet. Ibland inducerar läkemedelsmetaboliter levertoxicitet, vilket kan medieras av immunsystemet. Karbamazepin är ett antiepileptikum och orsakar levertoxicitet, men den exakta mekanismen är inte klarlagd. Syfte: Syftet med detta arbete är att undersöka om karbamazepins levertoxicitet är beroende av metabolismen av karbamazepin och/eller immunsystemet. Material och metoder: En strukturerad litteraturundersökning utfördes med hjälp av databasen PubMed. 7 artiklar inkluderades i sammanställningen. Resultat: Resultat från in vivo-studier identifierade metaboliter producerade av cytokrom P450-monooxygenaser (CYP450) hos de individer som utvecklade levertoxicitet inducerad av karbamazepin. Samtidigt noterades en ökad nivå CYP3A. Expressionen av en rad immunsystemsmarkörer ökade också vid karbamazepin-inducerad levertoxicitet, exempelvis TNF-α, som leder till apoptos. Slutsats: Utifrån inkluderade studier kan slutsatsen dras att karbamazepins levertoxicitet induceras av dess metaboliter via immunsystemet. Undersökningarna var huvudsakligen associationsstudier, vilket försvårar slutsatser kring kausalitet. Därför behöver ytterligare studier göras så att mekanismen helt kan klargöras.

Bakgrund: I Sverige finns cirka 60 000 individer som har epilepsi varav 17 % är barn under 16 år. Epilepsi är en neurologisk sjukdom som innebär att det sker en plötslig och oprovocerad urladdning av hjärnbarkens nervceller vid mer än ett tillfälle. Profylaktisk behandling med karbamazepin går ut på att stabilisera nervcellernas membran vilket eventuellt skulle kunna påverka minnesfunktioner och inlärningsförmåga. Lagring av bearbetad information verkar nämligen kräva högfrekvent stimulering av hjärnans nervceller som leder till synaptisk plasticitet och effektivisering. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om behandling med karbamazepin påverkar minnesfunktioner och därmed inlärningsförmåga. Metod: Denna litteraturstudie baserades på åtta vetenskapliga artiklar som söktes i databasen PubMed. Artiklarna som valdes berörde olika faktorer (förutom antiepileptika) som skulle kunna ha betydelse för minnesfunktionen samt karbamazepins eventuella effekter på minnet hos friska frivilliga, efter utsättning, hos epilepsipatienter och vid djurtester. Resultat: Påverkan av faktorer som elektrokonvulsiv behandling (human studie) samt korta kontra långa anfall (djurstudie) på minnesfunktioner visade en försämring vid både subjektiv och objektiv bedömning respektive neuronförlust i hippocampus med 14-26 % kontra 34-50 %. Effekter av karbamazepin på neurofysiologiska minnesfunktioner hos gnagare gav en sänkning av långtidspotentieringens storlek med cirka 55 % vid jämförelse med kontrollgrupp (p < 0,01). Humana studier visade inga entydiga resultat utifrån beräkningar gjorda från olika objektiv bedömningar. Slutsats: En del djurstudier ger indikationer på att karbamazepin och epileptiska anfall har en negativ effekt på långtidspotentiering samt spatialt minne, som båda verkar vara beroende av NMDA-receptoraktivering i hippocampusområdet. Att extrapolera till humana effekter med terapeutiska doser kan vara svårt eftersom gnagare är mer outvecklade men det kan ändå ge värdefull information. De humana studierna som undersökte karbamazepins effekter på minnesfunktionen gav ingen tydlig information för att kunna dra någon slutsats om vare sig negativ eller positiv påverkan. / Background: Epilepsy is a neurological disease in which there is a sudden and unprovoked discharge of neocortical neurons at more than one occasion. Pharmacological treatment with carbamazepine is the first choice for partial onset seizures with or without secondary generalization. Both seizures and carbamazepine can cause patients to experience impaired memory functions which also their relatives notice. Epileptic seizures depend on high-frequency stimulation in cerebral nerve cells. The drug carbamazepine acts by stabilizing neuronal membranes and thereby reduces neuronal excitability. The storage of processed sensory information seems to require stimulation that activates glutamate release, AMPA receptors and NMDA receptors which are mechanisms that may be disturbed by carbamazepine. Objective: The aim of this study was to investigate whether treatment with carbamazepine is affecting memory functions and thereby learning ability. Methods: This literature study was based on eight scientific articles that have been searched for at PubMed in January 2015. They related to different factors (in addition to antiepileptic drugs) that could be important for memory functions and how carbamazepine (antiepileptic drug) might influence memory in healthy volunteers, after withdrawal, in epilepsy patients and in animal tests. Results: The influence of factors such as electroconvulsive therapy (human study) and short versus long seizures (animal study) on memory functions showed a reduction in both subjective and objective assessment and neuron loss in the hippocampus with 14-26 % against 34-50 %. In rodent brain slices carbamazepine caused a reduction in long-term potentiation size by 55 % compared to the control group (p < 0.01). Human studies investigating the effects of carbamazepine on memory functions showed ambiguous results. Conclusions: Some animal studies indicate that carbamazepine and epileptic seizures have a negative effect on long-term potentiation and spatial memory, which both seem to be dependent on NMDA-receptor activation in the hippocampus area. Extrapolating to human effects at therapeutic doses can be difficult since rodents are less developed. The human studies on carbamazepine effects on memory functions gave no clear information to draw any conclusions from. Randomized and blinded studies with sufficiently large populations, with comparable groups, conducted in epilepsy seizure-free patients with carefully selected, standardized objective tests could possibly provide answers with clinical relevance.

The main aim of this study was to investigate the efficiency of wastewater treatment plant (WWTP) in České Budějovice for the elimination of selected pharmaceuticals (carbamazepine, diclofenac, atenolol, metoprolol, sotalol, bisoprolol, valsartan, verapamil and tramadol) over a long time period (March 2011 - February 2012). Time-proportional 24 hours pooled samples of wastewater from influent and effluent of the WWTP were used to assess the efficiency of WWTP. The concentrations of target compounds were determined by using in line SPE/LC-MS/MS analysis. The average annual concentrations in the effluent of WTP were in the range of 0,019 microgram/l (verapamil) to 1,00 microgram/l (atenolol). Average annual efficiencies of pharmaceutical elimination in WWTP based on pooled samples were found in the case of carbamazepine (-22 %), tramadol (-15 %), sotalol (-1 %), diclofenac (15 %), metoprolol (16 %), verapamil (43 %), bisoprolol (48 %) and valsartan (85 %). The statistical analysis of daily results in the winter and in the summer period showed significantly higher efficiency of the WWTP in the summer for 5 target compounds (diclofenac, atenolol, valsartan, sotalol and bisoprolol). Removal efficiency for the rest of pharmaceuticals did not show significant differences. Elevated temperature and longer irradiation period in summer can positively affect biodegradation or increased photolysis respectively.

Bakgrund: Det finns läkemedel som ger ökad risk för vitamin D-brist. En kartläggningsstudie av hur patientgrupper med olika riskläkemedel hanteras i Landstinget i Kalmar län har inte gjorts tidigare. En sådan studie är önskvärd, för att få en nulägesanalys och öka medvetenheten bland hälso-och sjukvårdspersonal om hur läkemedel påverkar D-vitaminstatus. Syfte: Syftet var att undersöka omfattningen av ordinerade riskläkemedel hos samtliga patienter, samt hos patientgruppen ≥75år och hur dessa handläggs avseende ordination av supplementering (samtidig behandling med läkemedel innehållande vitamin D3 / kalcium och vitamin D3,), provtagning och analysresultat avseende kalcidiol i serum. Metod: Riskläkemedel för vitamin D-brist identifierades. Inklusionskriterier för studien var patienter med de fördefinierade riskläkemedlen med ordinationer under 2012 och/eller 2013. Populationen som ingick i studien var patienter i Landstinget i Kalmar län. Data hämtades från patientdatasystemet Cambio Cosmic. Utifrån dessa data analyserades förekomst av supplementering, provtagning för S-25(OH)D kalcidiol och analyssvar. Materialet strukturerades efter respektive läkemedel avseende kön och ålder (≥75 år.) Resultat: 9118 individer ordinerades något av riskläkemedelen orlistat, sevelamer, kolestyramin, kolestipol, efavirenz, prednison, prednisolon, fenytoin, fenobarbital eller karbamazepin. 31% av patienterna som ordinerats riskläkemedel var ≥75 år. Totalt behandlades 22% med supplementationspreparat av de som ordinerats riskläkemedel. I åldersgruppen ≥75 år behandlades 43% med supplement. 61% av de supplementerade patienterna var ≥75 år. Totalt provtogs enbart 4,1% avseende kalcidiol av de som ordinerats riskläkemedel. Av dessa hade 37% av de provtagna en bristnivå av S-25(OH)D (≤50 nmol/L) vid första provtillfället. 57% av de som visade brist supplementerades. Endast 8,3% av de som hade en brist följdes upp med ytterligare en eller flera provtagningar. Av patienterna ≥75 år provtogs 4,1% av patienterna i åldersgruppen. Detta innebär att 31% av de som provtogs var ≥75år. 39% led brist. Av de patienter ≥75 år som hade led brist supplementerades 65% av individerna. Konklusion: Det finns förbättringsutrymme för implementering av kunskap kring riskläkemedel i Landstinget i Kalmar län. / Introduction: Some drugs increase the risk for vitamin D deficiency. To date, no survey has been performed in Kalmar County about how patients medicated with risk pharmaceuticals are handled. Such a survey would be desirable in order to increase knowledge among healthcare workers about how substances interfere with vitamin D status. Aim: The aim was to examine the extent to which risk pharmaceuticals are prescribed among all patients and among patients aged ≥75, and to investigate how these patients are treated with respect to supplementation (drugs containing vitamin D3 / Calcuim and vitamin D3), blood sampling and analysis of serum calcidiol levels. Method: Drugs interfering with vitamin D were identified. Inclusion criteria for the survey were patients that had been prescribed the pre-defined risk pharmaceuticals during 2012 and/ or 2013. The surveyed population was residents in Kalmar County. Data were collected from the patient database Cambio Cosmic. From these data analyzes were made about the occurrence of: supplementation, sampling of S-25(OH)D calcidiol and test results. The collected data were arranged by substance, gender and age (elderly aged ≥75). Results: 9118 patients were prescribed at least one of the risk pharmaceuticals; orlistat, sevelamer, cholestyramine, colestipol, efavirenz, prednisol, prednison, phenytoin, phenobarbital or carbamazepine. 31% of these were aged ≥75. Overall, 22% of the patients were prescribed supplements. Out of these, 61% were elderly. Among the patients that had been prescribed risk pharmaceuticals a minority, 4,1% of the patients were sampled for calcidiol. 37% of these had deficiency in S-25(OH)D (≤50 nmol/L). 8.3% of patients with a vitamin D deficiency were sampled more than once. Out of the patients with deficiency 57% were treated with supplements. Out of the elderly patients prescribed risk pharmaceuticals, 4.1% of the patients were tested for calcidiol. This means that 31% of the tested patients were aged ≥75 and 39% of these had a deficiency. Out of the elderly patients with deficiency, 65% were treated with supplements. Conclusion: In Kalmar County, much can be done in order to better implement the existing knowledge about drugs that increase the risk for vitamin D deficiency. / Betydelsen av bra D-vitaminstatus för äldres hälsa – Hur stor är förekomsten av D-vitaminbrist hos äldre i Kalmar län och hur påverkar läkemedel D-vitaminstatus