Hypertension is defined as a systolic blood pressure of ≥140 mmHg and/or a diastolic blood pressure of  ≥90 mmHg. The incidence in the Swedish population is 27%. Hypertension becomes one of the leading causes of morbidity and mortality as it increases the risk of developing cardiovascular disease. The cause of hypertension isn’t known yet, but risk factors such as age and obesity have been identified. Hypertension is treated by lifestyle change or by pharmacological treatment. Angiotensen converting enzyme (ACE) inhibitors, angiotensin II receptor blockers (ARBs), calcium channel blockers and thiazide diuretics are the different drugs that are primarily used for treating of hypertension. The most common definition of polypharmacy is  the use of five or more drugs within the same period of time and it’ss associated with an increased risk of interactions and side effects.  Patients with hypertension are characterized by old age, polypharmacy and increased number of hospital stays, making them particularly vulnerable to drug interactions. The blood pressure can be affected by drug-drug interactions between antihypertensive drugs and other medications may increase or decrease the lowering effect of the blood pressure.  The aim of this literature study is to evaluate the common interactions that may occur during treatment with antihypertensive drugs, and the prevalence of these interactions. Five studies were retrieved from the PubMed database and were then analyzed.  The prevalence of drug-drug interactions in each study was 48%, 71.5%, 21.14%, 90.6% and 83.42%. The majority of patients were between 40 and 60 years old and the number of prescriptions per patient was around 5. The results of this literature study show that the prevalence of potential drug interactions is high and that interactions involving atenolol, metoprolol, amlodipine, NSAIDs and insulin are commonly occurring. The results also show that polypharmacy, age and comorbidity significantly increases the risk of drug-drug interactions. / Hypertoni definieras som ett systoliskt tryck som är ≥140 mmHg och/eller ett diastoliskt tryck som är ≥90 mmHg. Förekomsten i Sverige är cirka 27 %. Hypertoni utgör en av de främsta orsakerna till sjuklighet och dödlighet då det innebär en kraftig förhöjd risk att drabbas av kardiovaskulära sjukdomar. Orsaken till hypertoni är ännu inte känd, men riskfaktorer som hög ålder och övervikt har identifierats. Behandling av hypertoni sker genom livsstilsförändringar eller farmakologisk behandling. Angiotensin converting enzyme (ACE)-hämmare, angiotensin-receptorblockerare (ARB), kalciumantagonister och tiaziddiuretika används i första hand. Den vanligaste defintionen av polyfarmaci är  att en patient behandlas med fem eller fler läkemedel samtidigt och detta innebär en ökad risk för interaktioner och biverkningar. Patienter med hypertoni kännetecknas av hög ålder, polyfarmaci och ökad sjukhusvistelse, vilket gör att de är särskilt utsatta för läkemedelsinteraktioner. Kontrollering av blodtrycket kan påverkas genom läkemedelsinteraktioner mellan antihypertensiva läkemedel och andra läkemedel, men också vid samtidig behandling med läkemedel som höjer blodtrycket. Interaktioner mellan antihypertensiva läkemedel och andra läkemedel kan innebära en ökning eller minskning av den blodtryckssänkande effekten. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vilka vanliga interaktioner som kan förekomma vid behandling med antihypertensiva läkemedel, samt vad prevalensen är för dessa interaktioner. Sju studier hämtades från databasen PubMed och analyserades. Prevalensen av läkemedelsinteraktioner i respektive studie var 48%, 71,5%, 21,14%, 90,6%, 83,42% 55% till 84%, samt 74%.  Majoriteten av patienterna var mellan 40 och 60 år och antalet förskrivna läkemedel per patient var runt 5. Resultatet från den här litteraturstudien visar att prevalensen att potentiellt drabbas av en läkemedelsinteraktion är hög och att interaktioner involverande atenolol, metoprolol, amlodipin, NSAID och insulin är vanligt förekommande. Resultat visar också att polyfarmaci, hög ålder och komborditet signifikant ökar risken att drabbas av läkemedelsinteraktioner.

Background: Medications are used to prevent, cure and treat different kinds of diseases. The use of medicines by the patients should be according to the prescription from a physician. For safe and appropriate prescribing of medications the physicians should be able to get information about all of a patients’ current medications, to avoid drug-drug interactions. Beside the prescribed medicines patients can use medications without a prescription, so called Over-the-Counter (OTC) medicines. OTC-medicines are used in the same way as prescribed medicines, but the patient needs to read the included package leaflet to know how the medicines should be used. In year 2020, 65 % of the population in Sweden received prescribed medicines. Physicians, pharmacists and patient use different electronical medication lists to know what medicines the patient is using. The lists are not always updated with the latest information because not all of the electronic journal systems are linked together which can be seen as a risk for patient safety. Many patients have OTC-medicines at home and many use it frequently. One of the risk with OTC-medicines is that drug-drug interactions can occur with the patient’s prescribed medicines or other OTC-medicines and cause adverse drug reactions (ADR). In Sweden 44 % of the medication packages is OTC-medicines. Objective: To analyze the extent of OTC-medicines are used together with prescribed medication in different ages and genders. Methods: A structured interview study that was done with patients visiting pharmacies who had three or more recipes at their medication list, could talk Swedish and was collecting medication for themselves. The structured interviews were performed at pharmacies and included questions about their use of different kind of medication lists and if they use any OTC-medicines. Together with the patient the list was checked for errors or non-current medications. The results were analyzed using descriptive statistics.  Results: A total of 215 patients were interviewed, where 63 % were women. The largest age group was patients born in the 1940’s followed by patients born in the 1950’s and 1960’s. OTC-medicines were used by 53 % of the patients in the study who all had at least three prescribed medications and the use were almost the same for men (51 %) and women (53 %.) The most frequent users of OTC-medicines were patients born in the 1970’s and younger. The proportion of patient’s using OTC-medicines were reduced by the age of the patient. The most frequently used OTC-medicines were medication for pain and fever followed by vitamins and minerals. The use of OTC-medicines was most frequent used by patients who had four or less prescriptions medications on their medication list.   Conclusions: In the study OTC-medicines were used by the majority of the patients who also have several prescribed medications. Men and women use OTC-medicines in almost the same amount in the total population, but there are some differences in the age’s categories. Physicians and pharmacists need to have an updated and correct medication list. The new nationally shared medication was recently implemented, aiming to improve patient safety. Medication use could be further improved if the shared medication list also would include OTC-medicines used, hopefully this can be implemented in the in the future. / Introduktion: Läkemedel är framtagna för att förebygga, lindra eller bota sjukdomar. För att få en god läkemedelsbehandling krävs att läkaren får information om patientens alla läkemedel. Med dagens system har det inte funnits någon sammanhållen lista för patientens alla aktuella läkemedel om de fått läkemedel från flera olika vårdgivare. Patienterna, farmaceuter och hälso-sjukvårdspersonal hämtar inte information från samma källa vilket medför att risk för felmedicinering om inte alla källor uppdateras med patientens senaste ordination. Patienten har ett eget ansvar för sin läkemedelsanvändning genom att använda läkemedlet efter läkarens ordination. Patienter kan även använda receptfria läkemedel som kan interagera med patientens receptförskrivna läkemedel och skapa risker för patienten. Receptfria läkemedel används i stor utsträckning och står för 44 % av alla läkemedelsförpackningar sålda i Sveriges under år 2020. Syfte: Syftet med denna studie var att analysera vilken utsträckning receptfria läkemedel används tillsammans med förskrivna läkemedel samt hur användningen ser ut i relation till kön och ålder. Metod: Studien genomfördes genom strukturerade intervjuer med patienter som skulle hämta ut recept vid apoteket. Intervjuerna genomfördes av farmaceutstudenter vid olika apotek i Sverige under våren 2021. Inklusionskriterier var att patienterna skulle ha tre eller flera recept i läkemedelslistan ”Mina sparade recept”, vara över 18 år, hämta läkemedel till sig själv samt kunna tala svenska. Intervjuerna skedde utifrån ett frågeformulär. Svaren sammanställdes och analyserades i Excel. Resultat: Den procentuellt största gruppen som hämtade läkemedel vid Apoteken var patienter födda på 1940-talet följt av de födda på 1950- och 1960-talet samt att kvinnorna hämtade läkemedel i större utsträckning än män. Drygt hälften av de tillfrågade patienterna använder receptfria läkemedel. Vid jämförelse inom åldersgrupperna använde de yngsta åldersgrupperna i störst utsträckning receptfria med en fallande procent till de äldsta. Receptfria läkemedel som användes mest frekvent var mot värk och feber följt av vitaminer och mineraler. Patienter med fyra eller färre läkemedel på sin lista ”Mina sparade recept” använde mest frekvent receptfria. Slutsats: Receptfria läkemedel används av drygt hälften 53 % av det totala antalet patienterna som deltog i studien. Kvinnorna och männen använde i nästan samma utsträckning receptfria läkemedel. Då en stor del av patienter med förskrivna läkemedel samtidigt använder receptfria läkemedel är det viktigt att detta kan ses av läkare för att de ska kunna se den totala helhetsbilden av patientens läkemedelsanvändning. NLL är ett steg i rätt riktning och att kunna anteckna receptfria läkemedel i listan vore en ytterligare förbättring i framtiden.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur ett antal läkare ser på problematiken kring läkemedelinteraktioner samt om läkarna anser att ett utvidgat samarbete mellan läkare och farmaceuter kan hjälpa till att minska förekomsten av läkemedelsinteraktioner och hur detta samarbete i så fall skulle se ut. Undersökningen genomfördes genom intervju av ett antal läkare verksamma i södra Sverige. Resultatet visar att de tillfrågade läkarna anser att läkemedelsbehandling kan leda till läkemedelsinteraktioner och att risken för detta ökar i samband med polyfarmaci. För att kunna undvika eventuella läkemedelsinteraktioner använder sig läkarna, förutom av sina kunskaper, av en rad olika hjälpmedel, bland annat datorprogram som varnar för läkemedelsinteraktioner. Läkarna medger att det finns svårigheter också i att upptäcka och särskilja mellan biverkningar och läkemedelsinteraktioner. Förutom behandling med förskrivna läkemedel använder patienterna naturläkemedel, växtbaserade läkemedel eller receptfria läkemedel som kan bidra till uppkomsten av läkemedelsinteraktioner och dessa behandlingar oftast inte är kända av läkarna i samband med förskrivning av en viss medicin. Samarbetet mellan läkare och apotekspersonal anses vara tillräckligt enligt de intervjuade respondenterna. Ett eventuellt utökat samarbete önskas i form av lättare tillgänglighet i samband med svåra situationer där en jourhavande apotekare kan rådfrågas, fler farmakologiska föreläsningar samt mer information från apotekets sida kring nya läkemedel och nya forskningsresultat.

Drug interactions are an important source of medical error. Studies have also shown it as a topic of particular interest to patients. To allow patients to participate in decision-making regarding their own health, they need to be empowered with information. This information must be provided through usable information systems. This thesis explored availability of drug interaction checkers in Scandinavia. It also explored the prevalence and characteristics of usability issues preventing patients from benefiting from these. Drug interaction checkers were sampled and described. Issue-based qualitative and quantitative data were gathered through heuristic evaluations. Patterns in the data were identified through descriptive statistics. Single-case and cross-case analyses explored emergent patterns in-depth. The findings were then interpreted side by side using a mixed-methods approach. The results showed the Scandinavian public faced with drug interaction checkers addressing healthcare professionals. They also showed a multitude of usability issues in these checkers. The issues were predominantly minor, but major issues were also identified in all but one of the checkers. Catastrophic usability issues were found in two of the checkers. These had the potential to lead patients to serious medical error. Results moreover showed the checkers lacking adaptive design, patient-oriented content, and a lack of adherence to basic design principles. A positive correlation was observed between system complexity and number of usability issues. This was suggested to result from lack of user-centered design approaches, or losing track of user goals while adding features over time. The result was a handful of generally professionally oriented drug interaction checkers known to be used by patients for their utility, but failing to accommodate them in terms of information and system quality. Empowering patients to participate in decision-making affecting their health asserts the need for developing patient-oriented information databases where these do not yet exist. These need to be presented through usable interfaces acknowledging patient behaviors. / Läkemedelsinteraktioner är en viktig orsak till medicinska misstag. Tidigare studier har även identifierat läkemedelsinteraktioner som ett område av särskilt personligt intresse för patienter. För att patienter ska kunna vara delaktiga i beslutsfattande beträffande sin egen hälsa, måste de ges tillgång till information genom användbara informationssystem. Denna uppsatsen undersökte tillgänglighet av interaktions­granskare för läkemedel för den skandinaviska publiken. Den undersökte också förekomst och karakteristiker av användbarhetsproblem som förhindrar patienter från att dra nytta av dessa interaktionsgranskarna. Tillgängliga interaktionsgranskare listades och beskrevs. Kvalitativa och kvantitativa data samlades in genom heuristiska utvärderingar. Mönster identifierades genom beskrivande statistik, medan kvalitativa enkelfalls- och tvärfallsanalyser undersökte frambrytande mönster på djupet. Resultat från kvantitativa och kvalitativa metoder tolkades sedan sida vid sida. Resultaten visade att skandinaviska patienter huvudsakligen möter interaktions­granskare riktade mot professionell vårdpersonal. Resultaten påvisade också en stor mängd användbarhetsproblem i dessa granskarna. Problemen var oftast av mindre vikt, men även stora problem identifierades i alla utom en av granskarna. Katastrofala användbarhetsproblem hittades i två av granskarna. Dessa hade potential att leda patienter till allvarliga medicinska misstag. Resultaten visade dessutom att granskarna saknade adaptiv design, patientorienterat innehåll och efterlevnad av grundläggande designprinciper. En positiv korrelation observerades mellan systemkomplexitet och antal användbarhetsproblem. Detta föreslogs vara ett resultat av brist på användarcentrerad designmetod eller att man har tappat fokus på användarmål över tid medan funktioner har lagts till. Resultatet var en handfull huvudsakligen professionellt inriktade granskare för läkemedelsinteraktioner som används av patienter för deras nyttja, men som inte lyckas med att ta hänsyn till dem när det gäller informations- och systemkvalitet. För att patienter ska få möjlighet att delta i beslutsfattande som påverkar deras hälsa, finns behov av att utveckla patientorienterade informationsdatabaser där dessa ännu inte finns. Dessa måste erbjudas genom användbara gränssnitt som tillgodoser patienters beteenden.

Bakgrund: Det finns läkemedel som ger ökad risk för vitamin D-brist. En kartläggningsstudie av hur patientgrupper med olika riskläkemedel hanteras i Landstinget i Kalmar län har inte gjorts tidigare. En sådan studie är önskvärd, för att få en nulägesanalys och öka medvetenheten bland hälso-och sjukvårdspersonal om hur läkemedel påverkar D-vitaminstatus. Syfte: Syftet var att undersöka omfattningen av ordinerade riskläkemedel hos samtliga patienter, samt hos patientgruppen ≥75år och hur dessa handläggs avseende ordination av supplementering (samtidig behandling med läkemedel innehållande vitamin D3 / kalcium och vitamin D3,), provtagning och analysresultat avseende kalcidiol i serum. Metod: Riskläkemedel för vitamin D-brist identifierades. Inklusionskriterier för studien var patienter med de fördefinierade riskläkemedlen med ordinationer under 2012 och/eller 2013. Populationen som ingick i studien var patienter i Landstinget i Kalmar län. Data hämtades från patientdatasystemet Cambio Cosmic. Utifrån dessa data analyserades förekomst av supplementering, provtagning för S-25(OH)D kalcidiol och analyssvar. Materialet strukturerades efter respektive läkemedel avseende kön och ålder (≥75 år.) Resultat: 9118 individer ordinerades något av riskläkemedelen orlistat, sevelamer, kolestyramin, kolestipol, efavirenz, prednison, prednisolon, fenytoin, fenobarbital eller karbamazepin. 31% av patienterna som ordinerats riskläkemedel var ≥75 år. Totalt behandlades 22% med supplementationspreparat av de som ordinerats riskläkemedel. I åldersgruppen ≥75 år behandlades 43% med supplement. 61% av de supplementerade patienterna var ≥75 år. Totalt provtogs enbart 4,1% avseende kalcidiol av de som ordinerats riskläkemedel. Av dessa hade 37% av de provtagna en bristnivå av S-25(OH)D (≤50 nmol/L) vid första provtillfället. 57% av de som visade brist supplementerades. Endast 8,3% av de som hade en brist följdes upp med ytterligare en eller flera provtagningar. Av patienterna ≥75 år provtogs 4,1% av patienterna i åldersgruppen. Detta innebär att 31% av de som provtogs var ≥75år. 39% led brist. Av de patienter ≥75 år som hade led brist supplementerades 65% av individerna. Konklusion: Det finns förbättringsutrymme för implementering av kunskap kring riskläkemedel i Landstinget i Kalmar län. / Introduction: Some drugs increase the risk for vitamin D deficiency. To date, no survey has been performed in Kalmar County about how patients medicated with risk pharmaceuticals are handled. Such a survey would be desirable in order to increase knowledge among healthcare workers about how substances interfere with vitamin D status. Aim: The aim was to examine the extent to which risk pharmaceuticals are prescribed among all patients and among patients aged ≥75, and to investigate how these patients are treated with respect to supplementation (drugs containing vitamin D3 / Calcuim and vitamin D3), blood sampling and analysis of serum calcidiol levels. Method: Drugs interfering with vitamin D were identified. Inclusion criteria for the survey were patients that had been prescribed the pre-defined risk pharmaceuticals during 2012 and/ or 2013. The surveyed population was residents in Kalmar County. Data were collected from the patient database Cambio Cosmic. From these data analyzes were made about the occurrence of: supplementation, sampling of S-25(OH)D calcidiol and test results. The collected data were arranged by substance, gender and age (elderly aged ≥75). Results: 9118 patients were prescribed at least one of the risk pharmaceuticals; orlistat, sevelamer, cholestyramine, colestipol, efavirenz, prednisol, prednison, phenytoin, phenobarbital or carbamazepine. 31% of these were aged ≥75. Overall, 22% of the patients were prescribed supplements. Out of these, 61% were elderly. Among the patients that had been prescribed risk pharmaceuticals a minority, 4,1% of the patients were sampled for calcidiol. 37% of these had deficiency in S-25(OH)D (≤50 nmol/L). 8.3% of patients with a vitamin D deficiency were sampled more than once. Out of the patients with deficiency 57% were treated with supplements. Out of the elderly patients prescribed risk pharmaceuticals, 4.1% of the patients were tested for calcidiol. This means that 31% of the tested patients were aged ≥75 and 39% of these had a deficiency. Out of the elderly patients with deficiency, 65% were treated with supplements. Conclusion: In Kalmar County, much can be done in order to better implement the existing knowledge about drugs that increase the risk for vitamin D deficiency. / Betydelsen av bra D-vitaminstatus för äldres hälsa – Hur stor är förekomsten av D-vitaminbrist hos äldre i Kalmar län och hur påverkar läkemedel D-vitaminstatus