I vårt examensarbete har vi undersökt hur det kommunala uppföljningsansvaret organiseras i Växjö kommun. Vi har också undersökt på vilket sätt ungdomarna motiveras till sysselsättning av de personer som kommer i kontakt med dem samt om ungdomarna får vägledning. I och med den nya lagen i skollagen fick kommunerna i Sverige från den 1 juli 2005 ansvar över att veta vad samtliga ungdomar mellan 16-20 år är sysselsatta med. Genom att ta del av rapporter, ut-redningar och annan för vårt arbete relevant litteratur har vi tillsammans med vårt resultat kommit fram till att Växjö kommun både har och genomför en upp-följning av ungdomar som står utanför gymnasieskolan. En person arbetar sedan hösten 2005 heltid som samordnare för det kommunala uppföljningsansvaret. Arbetet kring dessa ungdomar organiseras genom en samverkan mellan arbets-förmedlingen, ungdomscentrum, praktiksamordnaren för det tre kommunala gymnasieskolorna och socialförvaltningen. Dessa aktörer är på olika sätt knutna till kommunens samordnare vilken kan konstateras vara nyckelperson. Vi har använt oss av kvalitativ metod och utgått från intervjuer främst med de olika ak-törer som omfattas av det kommunala uppföljningsansvaret. För att motivera ungdomarna till sysselsättning har det startats mindre studiegrupper på andra ställen än skolan. Där är miljön lugnare och läraren hinner med att uppfylla ele-vernas behov för att kunna ta till sig kunskap. En del studiegrupper har även va-rit knutna till ungdomarnas intresse t.ex. musik. Vill de absolut inte studera er-bjuds ungdomarna praktik. Antingen praktiserar de heltid eller kombinerar de praktiken med att läsa upp de ämnen/betyg som fattas för dem. I de flesta fall är ungdomarna då inskrivna på det individuella programmet. Samtliga aktörer kommer mer eller mindre i kontakt med vägledning på något sätt med ungdo-marna. Det är främst enskild vägledning men i vissa fall förekommer gruppväg-ledning. Det är helt beroende på individen om det är vägledning enskilt eller i grupp som passar.

<p>Syftet med studien är att belysa och jämföra hur två jämnstora kommuner i Sverige har implementerat lagen om det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar mellan 16 och 20 år som inte studerar på ett nationellt eller specialutformat program. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi har intervjuat fem personer i tre olika funktioner för att få olika perspektiv på det vi studerade. Vi fann att det praktiska arbetet skiljer sig åt mellan de båda kommunerna trots att målet är detsamma: att hitta och kartlägga alla ungdomar som befinner sig utanför gymnasieskolan och sedan erbjuda hjälp baserat på individuella intressen, behov och förutsättningar. Kommunerna har liknande verktyg för att hitta och motivera ungdomarna som t.ex. samma registreringssystem, centralt placerade utanför skolan, liknande kontaktsätt och trycker lika starkt på frivilligheten som en viktig faktor. De hittar även alternativa lösningar med sikte på studier, arbete eller övriga åtgärder osv. De skiljer sig även åt i många avseenden bl.a. så finns de under olika förvaltningar, den ena organisationen ligger inom kommunen, den andra externt, den ena samarbetar lokalt och den andra nationellt osv. Vi har dragit slutsatser som t.ex. att bägge kommuner har insett allvaret i att låta ungdomar utanför skolsystemet vara utan sysselsättning och tillsammans med ungdomarna så försöker de därför finna lösningar som fungerar i längden samt att olika sätt att organisera verksamheten kan leda till samma mål.</p> / <p>The aim of this study is to elucidate and compare how two equally-sized municipalities in Sweden have implemented the law on the municipal responsibility for monitoring young people between 16 and 20 who are not studying at a national or specially designed program. We have used a qualitative approach in which we have interviewed five people in three different functions to get different perspectives on what we studied. We found that the practical work differs between the two municipalities, although the objective remains the same: to find and identify all young people who are outside high school and then offer assistance based on individual interests, needs and conditions. The municipalities have similar tools to find and motivate youngsters such as the same registration system, centrally located outside the school, similar means of contact and they both press as strongly in free will as an important factor. They can also find alternative solutions that focus on study, work or other activities. They also differ in many respects, for instance they are under different administrations, one is located in the municipality and the other outside, one works locally and the second nationally and so on. We have drawn conclusions such as both municipalities have realized the gravity of letting young people stay outside the school system be without jobs and together with the young people they try to find solutions that work in the long run and also that different organization of each activity can lead to the same goal.</p>

Syftet med studien är att belysa och jämföra hur två jämnstora kommuner i Sverige har implementerat lagen om det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar mellan 16 och 20 år som inte studerar på ett nationellt eller specialutformat program. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi har intervjuat fem personer i tre olika funktioner för att få olika perspektiv på det vi studerade. Vi fann att det praktiska arbetet skiljer sig åt mellan de båda kommunerna trots att målet är detsamma: att hitta och kartlägga alla ungdomar som befinner sig utanför gymnasieskolan och sedan erbjuda hjälp baserat på individuella intressen, behov och förutsättningar. Kommunerna har liknande verktyg för att hitta och motivera ungdomarna som t.ex. samma registreringssystem, centralt placerade utanför skolan, liknande kontaktsätt och trycker lika starkt på frivilligheten som en viktig faktor. De hittar även alternativa lösningar med sikte på studier, arbete eller övriga åtgärder osv. De skiljer sig även åt i många avseenden bl.a. så finns de under olika förvaltningar, den ena organisationen ligger inom kommunen, den andra externt, den ena samarbetar lokalt och den andra nationellt osv. Vi har dragit slutsatser som t.ex. att bägge kommuner har insett allvaret i att låta ungdomar utanför skolsystemet vara utan sysselsättning och tillsammans med ungdomarna så försöker de därför finna lösningar som fungerar i längden samt att olika sätt att organisera verksamheten kan leda till samma mål. / The aim of this study is to elucidate and compare how two equally-sized municipalities in Sweden have implemented the law on the municipal responsibility for monitoring young people between 16 and 20 who are not studying at a national or specially designed program. We have used a qualitative approach in which we have interviewed five people in three different functions to get different perspectives on what we studied. We found that the practical work differs between the two municipalities, although the objective remains the same: to find and identify all young people who are outside high school and then offer assistance based on individual interests, needs and conditions. The municipalities have similar tools to find and motivate youngsters such as the same registration system, centrally located outside the school, similar means of contact and they both press as strongly in free will as an important factor. They can also find alternative solutions that focus on study, work or other activities. They also differ in many respects, for instance they are under different administrations, one is located in the municipality and the other outside, one works locally and the second nationally and so on. We have drawn conclusions such as both municipalities have realized the gravity of letting young people stay outside the school system be without jobs and together with the young people they try to find solutions that work in the long run and also that different organization of each activity can lead to the same goal.

Avhopp från gymnasiet får konsekvenser både för den enskilde personen och för samhället. På samhällsnivå blir det sämre skatteintäkter och ökade sociala kostnader. En person som inte fullföljer gymnasieskolan idag får dessutom svårare att ta sig in på arbetsmarknaden, vilket kan leda till långvarigt utanförskap. Syftet med denna studie är att analysera orsakerna till vad det är som gör att våra respondenter, unga vuxna mellan 20-25 år, saknar gymnasieexamen och vad deras motivation är till att börja studera igen. Våra forskningsfrågor handlar om personer som saknar gymnasieexamen, anledningen till att de är tillbaka i studier igen och deras åsikter om vilka följderna blir när man saknar fullständig gymnasieutbildning. Vi kontaktade vuxenutbildningen för att hitta intervjupersoner och genomförde fem stycken intervjuer. Vi har gjort vår analys ifrån teorierna Careership som Hodkinson och Sparkes har formulerat samt Linda Gottfredsons teori om begränsningar och kompromisser. Resultatet visar att den vanligaste orsaken till att våra informanter saknar gymnasieexamen är felval men vi ser även andra orsaker. Majoriteten av informanterna hade någon i sin närhet som motiverade dem tillbaka till studier igen. / Dropping out of school has implications both for the individual person and of society. At the community becomes poorer tax revenue and increased social costs. A person who does not complete upper secondary school today gets more difficult to enter the labor market, which can lead to long-term exclusion. The purpose of this study is to analyze the causes of what it is that makes our respondents, young adults aged 20-25 years, have no upper secondary school and what their motivation is to start studying again. Our research questions are about people who have no upper secondary school, the reason they are back in studies again and their views on the consequences when one lacks full upper secondary school. We contacted adult education to find interview subjects and conducted five interviews. We have done our analysis from the theories Careership Hodkinson and Sparkes has formulated and Linda Gottfredson's theory of circumscription and compromises. The result shows that the most common reason why our informants have no upper secondary school is the wrong choice, but we also see other reasons. The majority of the informants had someone close that motivated them back to study again.