The Christianisation of Sweden is not much about religion. Instead, there is much to be gained by looking at it as a colonial situation with changing social identities and power structures. This is evident by the prevalence of hybridisations in the archaeological material. Some of the material categories that show the clearest example of changes are the burials from the 9th century up until about AD 1200. This is exemplified by two different Iron Age burial sites in Stockholm county, Uppland, Sweden: RAÄ 59, Valsta, in Norrsunda parish and RAÄ 40, Lilla Ullevi, in Bro parish; They both show hybridisation by involving older elements with newer ones during a time period when the church was not quite established in the region yet. The Christianisation of Sweden is a colonial situation, but the research tradition has often also used a colonial lens from the 19th and early 20th century in its approach to the period. This means that the same questions, interpretations and conclusions, often based on written sources, have been continuously reused for a long time, which has had consequences for the archaeology in Sweden.

Researchers have for many years discussed whether cult continuity is an existing phenomenon. Older research says that the first churches built during the Christianization directly took over the place of a pre-Christian cult. Recent research says that the matter of cult continuity is more complex, and that the places of churches can be a part of a pre-Christian religious area, but power and economy are also significant factors. The purpose of this study is to investigate whether there is any cult continuity in nine sites in Gästrikland, Sweden. The churches built during the Christianization were placed in villages with a long continuity of settlement since Viking age. Scientists believe that the place names near the churches indicate that they have been sites of pre-Christian significance. This study will examine this more closely through the analysis of archaeological materials in relation to previous research, hoping to shed new light on the matter.

This thesis analyses inhumations in Late Viking Age and Early Middle Ages in Sweden and brings recognition to a material previously not delt with in a comprehensive study. The graves of the first Christians have long interested scholars. Some general characteristics are generally agreed upon, such as inhumations withan east-west orientation of the dead and fewer grave goods in relation to earlier periods. Some deviant materials are also found in the graves but have not been thoroughly analyzed. This thesis deals with this recurrent deviant material, arguing that it is an essential part of Conversion Era graves in southern Scandinavia. Furthermore, this recurrent deviant material is key for our understanding of the burial tradition during the Late Viking Age and Early Middle Ages. Parallels in both France and Britain put the material in perspective. / <p>Examinatorerna bestod av en grupp anställda vid institutionen.</p>

<p>Omkring år 30 sänder Jesus ut sina lärjungar i världen att sprida det kristna budskapet. På sin vandring genom Europas länder förändras synen på Kristus, han blir ”germaniserad” när de germanska stammarna tar Honom till sig och byter tro. Till slut når kristendomen så fram till ”jordens yttersta gräns” för att använda Rimberts ord - Svealand. Där möter missionärerna något som jag ser som de fornnordiska gudarnas sista utpost, nämligen templet i Uppsala. Enligt Adam av Bremen hade svearna ett stort kultcentrum där, dit folk vallfärdade med gåvor vart nionde år då en stor fest ägde rum. Inne i templet satt Tor i högsätet i mitten och på var sin sida om sig hade han Oden och Frej. Tor var alltså enligt Adam av Bremen den högsta Guden som rådde över allt slags väder och som man vände sig till när hungersnöd eller farsot hotade. Jag har i mitt arbete försökt visa att Adam av Bremen har rätt i sitt antagande att Tor var en stor gud och en värdig motståndare till den nya tron. Målsättningen har varit att spåra en religiös kontinuitet från Tor till utformningen av den kristna guden i källorna från den här tiden. De källor jag studerat är:</p><p>• Sagor och legender. En okänd kung Erik, Erik den helige samt Olav den helige visar alla på kopplingar till den fornnordiske guden Tor.</p><p>• Arkeologiska fynd. Fynd av Torshammare och kristna kors visar att de användes under samma tidsperiod.</p><p>• Ikonografi. Bilder på Kristus och helgonen visar att de var segrande vikingakungar och därmed passade in på den fornnordiska härskarmaktens mansideal.</p><p>• Ortnamn. Sankt Olofsåkern i Uppsala som har kopplingar bakåt till en åker där Torskult förekommit.</p><p>• Kultformler. Böner och ord som riktas till gudarna om önskat beskydd. Samma formler har använts både före och efter kristnandet.</p><p>• Runstenar. Bild som kan vittna om att missionärerna ”kristnade” fornnordiska Torsmyter samt texter och symboler som belyser människornas osäkerhet inför den nya guden, för säkerhets skull vände man sig till båda.</p>

Omkring år 30 sänder Jesus ut sina lärjungar i världen att sprida det kristna budskapet. På sin vandring genom Europas länder förändras synen på Kristus, han blir ”germaniserad” när de germanska stammarna tar Honom till sig och byter tro. Till slut når kristendomen så fram till ”jordens yttersta gräns” för att använda Rimberts ord - Svealand. Där möter missionärerna något som jag ser som de fornnordiska gudarnas sista utpost, nämligen templet i Uppsala. Enligt Adam av Bremen hade svearna ett stort kultcentrum där, dit folk vallfärdade med gåvor vart nionde år då en stor fest ägde rum. Inne i templet satt Tor i högsätet i mitten och på var sin sida om sig hade han Oden och Frej. Tor var alltså enligt Adam av Bremen den högsta Guden som rådde över allt slags väder och som man vände sig till när hungersnöd eller farsot hotade. Jag har i mitt arbete försökt visa att Adam av Bremen har rätt i sitt antagande att Tor var en stor gud och en värdig motståndare till den nya tron. Målsättningen har varit att spåra en religiös kontinuitet från Tor till utformningen av den kristna guden i källorna från den här tiden. De källor jag studerat är: • Sagor och legender. En okänd kung Erik, Erik den helige samt Olav den helige visar alla på kopplingar till den fornnordiske guden Tor. • Arkeologiska fynd. Fynd av Torshammare och kristna kors visar att de användes under samma tidsperiod. • Ikonografi. Bilder på Kristus och helgonen visar att de var segrande vikingakungar och därmed passade in på den fornnordiska härskarmaktens mansideal. • Ortnamn. Sankt Olofsåkern i Uppsala som har kopplingar bakåt till en åker där Torskult förekommit. • Kultformler. Böner och ord som riktas till gudarna om önskat beskydd. Samma formler har använts både före och efter kristnandet. • Runstenar. Bild som kan vittna om att missionärerna ”kristnade” fornnordiska Torsmyter samt texter och symboler som belyser människornas osäkerhet inför den nya guden, för säkerhets skull vände man sig till båda.

Studien handlar om vikingatida kvinnogravar från Aska, Hagebyhöga och Kvarnbacken, Vadstena. Syftet med studien är att tolka variationen av religiösa föremål i båda gravarna. Gravarnas konstruktion, innehåll och religiösa föremål jämförs i syfte att analysera om det finns likheter och skillnader, tillsammans med en teoretisk utgångspunkt i rituell praktik och genusperspektiv. Endast en grav från vardera undersökta kontexter i Aska, Hagebyhöga och Kvarnbacken, Vadstena analyseras eftersom deras religiösa föremål är mer jämförbara i denna studie. Tidigare forskning och tolkningar tillämpas för ett bredare perspektiv i variationen av religiösa föremål. Jämförelser visar likheter i gravskick och föremål som exempelvis uppsättning pärlor. Skillnader är bland annat Frejasmycket och järnstaven från graven i Aska, Hagebyhöga. I Kvarnbacken, Vadstena är krucifixet särskiljande. Variation i religiösa föremål kan tolkas som en typ av förändring i rituell praktik i Kvarnbacken, Vadstena. Religiösa föremål i Aska, Hagebyhöga tolkas ha en generationsbunden betydelse men eftersom de begravs kan det tolkas som ett avslut på äldre traditioner för kommande generationer. / This thesis concern Viking Age burials from Aska, Hagebyhöga and Kvarnbacken, Vadstena. The goal of this thesis is to interpret the variety of religious objects in the graves. The formation of the grave, its content and the religious objects is compared based on the idea of ritual practice and gender perspective. The comparison is made to analyse differences and similarities which will be interpreted. The material consist of one Viking Age female burial from each place, based on the amount of religious objects and the contemporary dating of the graves. Previous research is applied to create a wider interpretive perspective on the variety of religious objects. Comparisons show, for example, that both graves contain a collection of beads. Distinctions is, for example, the Freja pendant and the iron rod in the burial from Aska, Hagebyhöga and the crucifix from Kvarnbacken, Vadstena. The variety of religious objects can be interpreted as a form of change in ritual practice from Kvarnbacken, Vadstena. The religious objects from Aska, Hagebyhöga can be interpreted as bounded by family traditions, which could indicate an end of older traditions, based on the fact that these objects is buried.