Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka olika förmågor som elever utvecklar under laborativt arbete i kriminalteknisk vetenskap. Undersökningarna i kriminalteknisk vetenskap utgår ifrån samhällsfrågor med ett  naturvetenskapligt innehåll.   Kursen Naturvetenskaplig specialisering på gymnasiet skall enligt Skolverket (2011) låta eleverna fördjupa sig inom ett specifikt kunskapsområde och därmed utveckla sina kunskapförmågor. Det är samma kunskapsförmågor som genomgående finns för samtliga naturvetenskapliga kurser på gymnasienivå. Universitetslektor Göran Svanelid (2011) har omformulerat dessa kunskapsförmågor och det är med dessa omformuleringar som jag ligger till grund för min undersökning. Genom att observera och mäta  en grupp studenters utveckling av kunskapsförmågor efter genomförande av laborationen Kastle-Meyertest. Studien visar att eleverna genom laborationen utvecklar sin begreppsliga- och analysförmåga. Samt att de kan visa, när de ska besvara frågor av en öppen karaktär, att de även utvecklar den metakognitiva förmågan.   Uppsatsen undersöker även vilka förmågor som eleverna anser de har utvecklat under kursen. Detta undersöks genomatt eleverna har genomfört en elevenkät samt med hjälp av elevintervjuer där eleverna får förklara vad de har utvecklat under kursens genomförande moment. Studien visar  att elevernas uppfattning av vilka förmågor som de utvecklar stämmer överens med den förmågeutvecklingen som kunde observeras ur ett lärarperspektiv. Studien visar även att genom att låta undervisningen utgå från frågor med ett naturvetenskapligt inslag och där momenten inleds med laborationer ger eleverna en bra kunskapsbas som de senare kan utveckla djupare förståelse och den metakognitiva förmågan.

Denna uppsats är en konsumtion av forskning som behandlar fältstudier. Artiklarna har valts efter relevans till samhällskunskapsämnet på gymnasial nivå för att undersöka motiv till tillämpningar, utmaningar och fördelar till denna typ av undervisning. I bakgrunden belyses behov av både mer erfarenhetsbaserad och problembaserad undervisning inom samhällskunskapsämnet vilket senare diskuteras i relation till uppsatsens resultat. I bakgrunden förklaras även denna uppsats tolkning av pragmatikernas kunskapsutveckling samt teoretisk utgångspunkt. Artiklarna som utgör materialet undersöks för att finna mönster och tendenser huruvida fältstudier kan bidra till att fylla behovet av mer erfarenhetsbaserad undervisning. Resultatet bearbetas genom en kvalitativ analys med teoretisk utgångspunkt i utveckling av kunskapsförmågor, men även andra aspekter såsom affektivt och erfarenhetsbaserat lärande. Beroende på hur fältstudier var uppstrukturerade tränades olika förmågor. Genom stort elevansvar stimulerades deltagarna till att utveckla procedurförmågor och analysförmågor. Medan ett uttryckt fokus på affektion och erfarenheter genom upplevelser tränades metakognitiva förmågor. Mer lärarstyrda fältstudier visade potentiellt effektiv begreppsundervisning genom linjära fältstudier. Däremot riskerade dessa fältstudiestrukturer orsaka bristande motivationpå grund av litet friutrymme. Skillnaderna är enfingervisning om effektiviteten i olika variationer av fältstudier men även för att utvinna särdrag och framgångsfaktorer samt utmaningar vid tillämpning. Framstående utmaningar såsom resurskrav och risk för avhopp framkom av materialet och redovisas i resultatet. I diskussionen problematiseras resultatet men även dess relevans och uppmuntrande av potentiell tillämpning och framtid inom samhällskunskapsundervisning. Avslutningsvis påvisas behov av ytterligare forskning inom både området fältstudier inom samhällskunskap men även erfarenhetsbaserad samhällskunskap för att fylla en existerande forskningslucka.