Detta är en kvalitativ studie som undersöker om hur förskollärarens barnsyn och kunskapssyn påverkar barns lärande. Syftet med studien är att synliggöra hur förskollärare tänker kring sin egen påverkan på barns lärande i förskolan, utifrån förskollärarnas barnsyn och kunskapssyn. Studien fokuserar på vad några förskollärare i Sverige utgår från när de planerar för barns lärande på förskolan samt hur medvetna de är om sin egen påverkan på barns lärande. För att ta redan på detta har fem intervjuer genomförts från olika förskolor. Studien fokuserar på förskollärarens perspektiv och intervju har gjort att jag har kunnat samla empiri som fokuserar på förskollärarens uppfattningar och känslor kring ämnet. Resultatet visar att samtliga förskollärare är medvetna om sin påverkan på barns lärande, men deras tankar skiljer sig åt vad gällande på vilket sätt förskollärarens barnsyn och kunskapssyn utformas i verksamheten.

This essay examines computer and video games and their capacity of being useful in teaching sessions. Focus is being put at a possible pedagogical potential and how it is being expressed in games mechanics. To get answers on these subjects’ studies by Professor James Paul Gee and Jesse Schell is used together in creating a model for analysis. With this model together with a narrative analysis this essay hopes to give clarifications on if a pedagogical potential is present and if so, how it is being expressed. Studies in this paper shows that a pedagogical potential is overall present in used material. It is showed differently depending on basic mechanics that different computer and video games relies on. An especially contribution is being held based on what view games are being experienced from.  Both games show usefulness regarding historical learning and can contribute especially towards visual aspects and as a complementary material in today’s education. What’s really matter on using computer and videogames as learning materials is what happen around them and the foundational constructions of games.

Syftet med denna studie är att få en vidgad syn på barns samlärande och hur det bidrar till deras utveckling och lärande. Detta är en kvalitativ studie där observationer av barngrupper och intervjuer med personal inom förskolan har utförts. Studiens resultat visar på hur samlärande kan bidra till barns utveckling och lärande. Det visar även på vikten av samlärande och lyfter frågan om alla barn kan nyttja samlärande. Slutsatsen visar på att samlärande kan vara viktigt för barn i förskolan men visar även på att samlärande inte alltid är positivt. Vidare belyser slutsatsen hur barns kompetens inom samlärande i förskolans verksamhet kan tolkas som en naturlig egenskap hos barnen.

Studien beskriver lärarnas syn på arbetet med förmågor och det synliga lärandet iklassrummet. Vidare behandlar studien hur lärarna hanterar lärandet för att eleverna skautveckla förmågor och hur lärandet synliggörs för eleverna. Bakgrunden till denna studie äratt förmågorna blivit tydligare i och med att läroplanen, Lgr 11, kom och genom GöranSvanelids konceptet ”The Big Five” som innefattar fem förmågor som plockats ut från Lgr 11och som är de vanligast förekommande i läroplanen. De fem förmågorna är analysförmåga,kommunikativ förmåga, metakognitiv förmåga, förmåga att hantera information ochbegreppslig förmåga. Studien grundar sig på kvalitativa intervjuer och observationer.Intervjuerna genomfördes med fem lärare från tre olika skolor i två kommuner. Lärarnaundervisade i grundskolans årskurs 1-6 och observationerna utfördes i tre av de intervjuadelärarnas undervisning. Utifrån det empiriska material jag analyserat kunde jag se femkategorier: möjligheter och svårigheter med arbetet kring förmågor, synligt lärande,återkoppling, medvetna elever och ändrat arbetssätt i och med Lgr 11. Resultatet visar attförmågorna var ett stöd för lärarna i undervisningen och att förmågorna har betydelse förelevers och lärares medvetenhet i lärandet eftersom arbetet med förmågorna lett till mersamspel och kommunikation i undervisningen, vilket gjort lärandet mer synligt. En slutsatssom resultatet visar är att återkoppling har stor betydelse i undervisningen kring förmågoreftersom eleverna blir medvetna om vad de lärt sig och hur de ska komma vidare i lärandet.En annan slutsats är att förmågorna ger undervisningen variation som leder till att eleverna fårmöjlighet att hitta olika strategier för lärande.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares syn på konflikter och vilket förhållningssätt de använder i konfliktsituationer mellan barn i förskolan. I studien har 12 yrkesverksamma förskollärare från fyra olika förskolor deltagit i form av kvalitativa intervjuer. Det har framkommit i resultatet att konflikter är oundvikliga och kan ses som både positiva och negativa. Studiens informanter skildrar att konflikter är ett tillfälle för lärande och utveckling om de hanteras på ett bra sätt men om de inte hanteras på ett bra sett kan de få destruktiva konsekvenser för barnet i sin utveckling och sitt lärande. Konflikter kan se väldigt olika ut beroende på situation, ålder och innehåll. Konflikters variation påverkar hur konflikthanteringen kan se ut och vilket förhållningssätt som ska användas. En slutsats är att förskollärarna vill möjliggöra ett stöttande och en vägledning för barnen i deras konflikter och att det behövs ett öppet förhållningssätt i situationen. Detta för att ge barnen verktyg att själva få möjlighet att möta och lära sig hantera olika situationer. Barnen i förskolan ska få möjlighetoch uppmuntras till att möta varandras åsikter, behov och se till olika perspektiv.

Bakgrund: Entreprenöriellt lärande är en undervisningsform i skolan som tränar elevernas entreprenöriella attityder, kompetenser och förmågor. För en lärare i klassen handlar entreprenöriellt lärande om en förhållningsätt i undervisningen. Kompetenser som beskriver framtidens entreprenör är självständighet, kreativitet, initiativtagande, viljan att samarbeta, lätthet att kommunicera, beslutsamhet, konsekvens och rikedom på idéer. Samhället går igenom stora förändringar och förskolan måste lägga grunden till att barnet lär sig ta ansvar och utvecklar kompetenser som samhället i framtiden kommer att behöva. Barnet lär sig genom att leka, utforska, testa, kommunicera med andra människor, iaktta. Barns utveckling blir mångsidig när barnet lär sig genom tema- eller projektarbete (Lpfö 98, 2010). Syfte: Syftet med studien är att undersöka om projektarbete är en bra arbetsform att utveckla entreprenöriellt lärande på förskolan och även vilka förmågor barn utvecklar med entreprenöriellt inriktad undervisning i förskolan. Det finns en nyfikenhet att ta reda på vad barnen lärde sig när de arbetade med odling. Jag kommer att utgå ifrån tre frågeställningar för att göra analysen på bästa sätt. Metod: För att samla material till studien använde jag mig av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna låter barnen berätta fritt om sina upplevelser med utgång ifrån några få frågor som jag i förväg har valt. Jag använde iPhone och iPad för att dokumentera aktiviteter och barnens berättelser. Till analysen använde jag även barnens teckningar som stöd för deras berättelser samt barnobservationer. Insamlad data bearbetade jag med utgångspunkt från begrepp om entreprenörskap. Resultat: Analysen av det empiriska materialet visade att projekt "Från frö till tallrik" hade entreprenöriella kvalitéer. Barnen utvecklade entreprenöriella förmågor såsom: att hitta nya vägar och lösningar på problem, tänka nytt och kreativt, kunna samarbeta med varandra, planera ett arbete och ha vilja och kraft att genomföra det, tro på sin egen förmåga och att ha hög motivation, ta ansvar och lära sig självständigt. Barnen upplevde projektarbetet som roligt, lärande, stimulerande och meningsfullt. För att utveckla entreprenörskap i förskolan krävs det en lärare som agerar som coach i barngruppen vågar bryta mönster, brinner för en idé, är innovativ och en eldsjäl. Entreprenöriellt lärande kräver ekonomiska resurser och villiga partners ute i samhället som ska samarbeta med förskolan och skolan, och visa olika yrkeskategorier för barnen.

Syftet med studien är att få fördjupad förståelse om pedagogers syn på lekens betydelse för barns lärande och utveckling i förskolan, samt pedagogers roll i detta. I studien används metoden kvalitativa intervjuer. Intervjuerna genomfördes med fem förskollärare. Resultatet visar att studiens förskollärare är medvetna om lekens betydelse och att den är oerhört viktig för barns lärande och utveckling. Leken är grunden till barns möjligheter att utveckla sitt lärande, anser förskollärarna. I förskolans verksamhet har leken en central roll under hela dagen, både under fri och organiserad lek. Slutsatser som jag har kommit fram till är att informanternas förhållningssätt och vägledning gynnar barns utveckling i en kontinuerlig lärandeprocess. Genom pedagogisk dokumentation såsom skriftlig dokumentation, pedagogiska samtal, reflektion och fotografier synliggör förskollärarna barns lärande och utveckling. Reflektion är viktigt och kan användas som underlag, exempelvis hur man kan utmana barnens handlingar att gå vidare till nästa steg. Förskollärarna ser barnet i sin helhet under de dagliga momenten, inte bara i leken.

No description available.

Lärande och kunskap i förskoleklassen är enligt Ackesjö och Persson (2010) underprioriterat. Herrlin, Frank och Ackesjö (2012) menar att förskoleklassen och det lärande och innehåll som präglar verksamheten behöver diskuteras på grund av att det är en egen verksamhet mittemellan förskolan och grundskolan. Syftet med denna studie är att synliggöra lärande och kunskap i förskoleklassen utifrån verksamma lärares erfarenheter och förhållningssätt. Empiri har samlats via 10 intervjuer med lärare i förskoleklass. De har sedan analyserats med hjälp av begrepp som synliggör olika kunskapsformer. Dessa begrepp är Ämneskunskap, Praktisk kunskap, Praktisk klokhet och Tyst kunskap. Det teoretiska ramverket utgår ifrån Gustavssons (2002) och Skolverkets (1994) syn på kunskap ställs mot ett framtidsorienterat och ett tillvaroorienterat perspektiv som Ackesjö (2013) diskuterar. Studien visar att förskoleklassen kan ses som en betydelsefull verksamhet i skolväsendet vars främsta uppgift är att förbereda barnen på olika sätt inför skolan. Kunskap som framhävs av lärare i förskoleklass  är bland annat inom matematik och svenska men även sociala förmågor och att skolas in i rutiner. Det är dessutom av största vikt enligt flera pedagoger att förskoleklassen hjälper barnen att utveckla förmågan att kunna ta eget ansvar. Forskning (Gustavsson 2002) framhåller att det finns olika sätt att se på kunskap i förskoleklassen och att studien utmanar den traditionella synen på vad kunskap är och vad det kan innebära i den lärande praktiken.

Syftet med studien är att undersöka vad samhället och skolan anser vara nödvändig kunskap. Metoden vi använder för att göra det är att göra en kvalitativ studie. Genom en enkätundersökning med öppna frågor och i öppen intervju med två lärarutbildare tolkar och undersöker vi samhällets, lärares och lärarutbildares syn på nödvändig kunskap. Det vi kommer fram till är att det blir omöjligt att veta vilken kunskap vi kommer att behöva i framtiden då samhället ständigt förändras i en rasande takt. Det innebär att de kunskaper vi kommer att behöva är kunskaper om hur vi tillägnar oss kunskaper och även kunskaper för att förmedla dessa i ett globaliserat samhälle. Utifrån vårt syfte och genom att besvara våra frågeställningar ser vi att läroplanen uttrycker en eftersträvan på vilken kunskap samhället behöver, lärarutbildningen å andra sidan visar en annan syn medan den faktiska undervisningen som bedrivs ute i skolorna inte riktigt lyckas samspela med någon av dessa.