Syftet med denna undersökning är att försöka nå en förståelse av vad som styr ungdomars attityder till skönlitteratur. Syftet är också att undersöka om lärare i svenska kan ha någon påverkan på ungdomarnas attityder. För att närma mig problemet har jag valt att studera sex uppsatser som på olika sätt behandlar ungdomars läsvanor och deras attityder till skönlitteratur.Jag avser med andra ord att utföra en metaundersökning genom att belysa, koppla samman samt diskutera uppsatsernas resultat och diskussion. Jag utgår också från tidigare forskning som ligger nära mina frågeställningar.Undersökningen visar att en majoritet av ungdomarna som presenteras i uppsatserna, framförallt manliga elever, har en negativ attityd till att läsa skönlitteratur. Detta mönster går att utläsa både i skol- och hemmiljö. Dessa attityder, menar de olika undersökningarna, går att härleda till många olika faktorer. Något som många uppsatser beskriver är att hemmiljön och föräldrarnas engagemang är en viktig del för att skapa positiva attityder redan i tidig ålder.De intervjuade eleverna, som går klass nio samt på gymnasiet, tycker att undervisningen i litteratur och val av litteratur många gånger inte är tillräckligt intressant. Många av de intervjuade lärarna är medvetna om och de försöker att skapa en undervisningssituation som främjar elevernas läslust. Detta sker i huvudsak genom att läraren ser individerna i klassrummet och inte klassen som en egen enhet. Valet av böcker sker utifrån vilka intressen eleverna har, vad de går för gymnasieprogram samt vad de har för kön. Vidare anser både elever och lärare att uppföljningen av en läst bok är mycket viktig. Detta kan ske genom en skrivning eller boksamtal.

Syftet med undersökningen är dels att undersöka hur mycket tid 257 svensklärare i årskurs F-6 upplever att läsningen får i deras undervisning och dels att synliggöra huruvida eleverna får samtala med varandra om det lästa. Vidare är syftet också att dels undersöka hur mycket barn- och ungdomslitteratur läraren läser och dels ta del av lärarnas tankar om hur deras läsundervisning kan utvecklas utifrån verksamheten men också sig själva. För att besvara syftets frågeställningar användes en enkät av främst kvantitativ karaktär men med inslag av öppna frågor. Resultatet visar att de flesta lärare ser på läsning som en social aktivitet. Lärarna anser det viktigt med sin egen läsning av barn- och ungdomslitteratur och läser i den mån de hinner. Elevernas läsning av skönlitteratur, lärarens högläsning och samtal mellan elever om texter är vanligt förekommande i den planerade undervisningen, men inte i alla klassrum. Det visar sig även att många lärare önskar mer tid för att arbeta med att inspirera till läsning, ett större samarbete med verksamheten, men också att de önskar att förbättra yttre faktorer såsom klassrum, läshörnor och bibliotek.