Bakgrund: Sjuksköterskan är huvudansvarig för det patientnära omvårdnadsarbetetdär döden ibland är en oundviklig del av arbetet. Forskning visar att sjuksköterskankan uppleva sorg vid patienters dödsfall och denna behöver bearbetas. Behovet avsorghantering är större där sjuksköterskan byggt upp en relation med patient elleranhöriga och behovet är mindre om dödsfallen är förväntade. Obehandlad sorg kanleda till ohälsa hos sjuksköterskan fast det är oklart hur sorgen hanteras. Syfte: Attbeskriva hur sjuksköterskor hanterar sin egen sorg vid patienters dödsfall. Metod:Litteraturöversikt Resultat: I resultatet identifierades tre huvudteman: Hantera sorggenom distansering, hantera sorg med ritualer och hantera sorg i samtal. Dessahuvudteman beskriver sjuksköterskans hantering av egen sorg genom sju subteman:Genom att fokusera på arbetet, genom avståndstagande, genom tro, genomhandlingar, med kollegor, med närstående och med humor. Slutsats: Grunden i attlindra egen sorg för sjuksköterskan är samtalet med kollegor som måste gesutrymme till av arbetsgivaren och sjuksköterskan själv. Förutom samtalet användersjuksköterskan sig av olika ritualer som lindrar egen sorg där ritualerna grundar sigi praktisk handling och behöver nödvändigtvis inte ha ett ursprung i tro eller religion.Distansering är ytterligare ett sätt för sjuksköterskan att hantera sin egen sorg.Sjuksköterskan hanterar egen sorg i en process där samtal, ritualer och distanseringlöper parallellt med varandra. / Background: The nurse has a main responsibility for leading the patient-centerednursing care, where death is an inevitable part of the work. Research shows that thenurse can experience grief when patients die and the grief must be processed. Theneed to process the grief is stronger if the nurse has built up a relationship with thepatient meanwhile the grief is weaker if the patient's death was expected. Nursesthat carry around grief that goes unprocessed can develop a diminishing health.Aim: To describe nurses’ coping of their own grief in connection with patients’death. Method: literature review. Result: In the result we could identify three maincategories: Coping with distance, coping with rituals and coping with conversation.The main categories are describing the nurses’ coping of their own grief with sevensubcategories: By focusing on the work, by distancing, with faith, with actions, withcolleges, with related parties and by using humor. Conclusion: The basics forcoping one’s own grief for the nurse is the conversation with colleges that must begiven space by the employer and the nurse herself. In addition to the conversation,the nurse uses various rituals that alleviate her own grief where the rituals are basedon practical action and do not necessarily have to have an origin in faith or religion.Distancing is another way for the nurse to cope with her own grief. The nurse copeswith her own grief in a process where conversations, rituals and distancing run inparallel with each other.

Bakgrund: I Sverige drabbas årligen cirka 8000 till 9000 personer av hjärtstopp. De flesta överlever inte, men i takt med att allmänheten utbildats i hjärt- och lungräddning och fler hjärtstartare finns tillgängliga överlever fler personer hjärtstopp. Sjuksköterskan kan i yrkeslivet träffa patienter som överlevt hjärtstopp, varför det är av vikt att beskriva patienters erfarenheter av att överleva hjärtstopp. Det skapar förståelse för patientens upplevelse och därmed underlättar i mötet mellan patient och sjuksköterska.Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av att ha överlevt hjärtstopp.Metod: Denna studie har genomförts som en litteraturöversikt och baserades på elva kvalitativa och fyra kvantitativa artiklar publicerade mellan år 2005–2020. Sökningarna utfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades sedan i fyra steg.Resultat: Resultatet mynnade i tre huvudkategorier: Behov av stöd och information, Existentiella frågor och Livsförändringar. Patienter som överlevt hjärtstopp har ofta behov av att bearbeta händelsen, de vill få information om vad som hänt under tiden de varit medvetslösa och hjälp av sjukvården att känna trygghet hemma. Hjärtstoppet väcker frågor om livet, döden och varför hjärtstoppet inträffat. Efter hjärtstoppet förändras kroppen i olika grad både fysiskt och psykiskt vilket leder till förändringar i livssituation och socialt. Patienter kan göra olika livsstilsförändringar för att anpassa till det nya livet efter hjärtstopp.Slutsats: Antalet personer som överlever hjärtstopp ökar för varje år vilket leder till ökade kunskapskrav på vårdpersonalen avseende denna patientgrupp. De fynd som gjorts i denna litteraturstudie kan skapa förståelse för patientens erfarenheter av att överleva hjärtstopp, vilket i sin tur kan användas för att optimera rehabiliteringen för dessa patienter. / Background: In Sweden, approximately 8,000 to 9,000 people suffer from cardiac arrest every year. As the general public increasingly are trained in cardiopulmonary resuscitation and defibrillators are more available, people who survive cardiac arrest are a rising crowd. The nurse can in the professional life meet these patients, which is why it is important to describe patients' experiences of surviving cardiac arrest. It creates an understanding of the patient's experience and thus facilitates the meeting between patient and nurse.Aim: The aim of this literature review was to describe the patients experience of surviving cardiac arrest.Method: This study has been conducted as a literature review. It was based on eleven qualitative and four quantitative articles published between year 2005 and 2020. The articles were searched through the databases CINAHL and PubMed. The articles have been quality reviewed and then analyzed in four steps.Result: The result fell into three main categories: Need for support and information, Existential issues, and Life changes. Patients who have survived cardiac arrest have a need to process the event, they want information about what happened during the time they were unconscious and help to feel safe at home. The cardiac arrest raises questions about life, death and why the cardiac arrest happened. After the cardiac arrest, the body changes in varying degrees both physically and mentally, which leads to changes in life situation and socially. Patients can do lifestyle changes to adapt to the new life situation.Conclusion: The number of cardiac arrest survivors are increasing which leads to higher knowledge requirements for healthcare professionals. The findings of this literature review can create understanding for patients experiences after surviving cardiac arrest, which can be used to improve the recovery process for these patients.

No description available.

Software engineers and researchers in the field are constantly developing new technologies to manage the complexity of current software systems. There is an increasing need for mechanisms that can deal with dynamics in the systems' environment, goals, and requirements. Self-adaptive software systems are a solution to manage the complexity caused by dynamics or runtime variations. Software reuse is a classical solution to deal with complexity and increase the quality of a system in a systematic and efficient way. Despite the large amount of research on self-adaptation, no systematic study has been found, which surveys and reports the application of reuse methods and techniques for the development of self-adaptive software systems. A systematic analysis of reuse methods and techniques for the development of self-adaptive systems is interesting as it provides useful insights for researchers and practitioners in the self-adaptive area. This study systematically reviews relevant research work published between the years 2000 and 2020 at eight well-known venues on self-adaptation and software engineering. By following the systematic literature review method, 97 studies were reviewed and 40 primary studies identified for addressing the research questions. The main objectives of the review are 1) to collect and analyse the reuse-based methods studied and applied for the design and development of self-adaptive software systems, 2) analyse the challenges in the application of reuse-based methods for the development of self-adaptive software systems. The review shows that most of the analysed studies support reuse with component-based software engineering. The primary studies propose different reuse-based methods to allow faster and simpler development of self-adaptive systems. Furthermore, the analysis shows that the reviewed studies report several challenges related to the configuration process, design, performance and uncertainty in the application of reuse methods for the development of self-adaptive systems.

Software engineers and researchers in the field are constantly developing new technologies to manage the complexity of current software systems. There is an increasing need for mechanisms that can deal with dynamics in the systems’ environment, goals, and requirements. Self-adaptive software systems are a solution to manage the complexity caused by dynamics or runtime variations. Software reuse is a classical solution to deal with complexity and increase the quality of a system in a systematic and efficient way. Despite the large amount of research on self-adaptation, no systematic study has been found, which surveys and reports the application of reuse methods and techniques for the development of self-adaptive software systems. A systematic analysis of reuse methods and techniques for the development of self-adaptive systems is interesting as it provides useful insights for researchers and practitioners in the self-adaptive area. This study systematically reviews relevant research work published between the years 2000 and 2020 at eight well-known venues on self-adaptation and software engineering. By following the systematic litera-ture review method, 97 studies were reviewed and 40 primary studies identi-fied for addressing the research questions. The main objectives of the review are 1) to collect and analyse the reuse-based methods studied and applied for the design and development of self-adaptive software systems, 2) analyse the challenges in the application of reuse-based methods for the development of self-adaptive software systems. The review shows that most of the analysed studies support reuse with component-based software engineering. The pri-mary studies propose different reuse-based methods to allow faster and sim-pler development of self-adaptive systems. Furthermore, the analysis shows that the reviewed studies report several challenges related to the configura-tion process, design, performance and uncertainty in the application of reuse methods for the development of self-adaptive systems.

The present study provides a systematic overview of the most important software requirement prioritization techniques. Software requirement prioritization is a process in software engineering that precludes the actual development of software application programs and deals with assigning priorities to single requirements to define the order of their implementation. The study aims to help researchers and practitioners in deciding about the right technique since each has its advantages and limitations. Compared to the existing reviews, the current one not only captures the most promising techniques but the more general trends behind them. The study utilizes the review protocol method that aims to answer four research questions about the most popular techniques, their taxonomy, their limitations, and involved processes. The empirical data was collected from six databases for scientific manuscripts and put under scrutiny to identify the most relevant and elaborated papers. The results from 53 selected manuscripts and 106 discovered techniques demonstrate that there is evidence of a gradual shift from purely manual elicitation methods to computed-assisted and/or algorithmic ones.

Bakgrund: Antalet fastställda suicid i Sverige år 2019 var 1269. Omvårdnaden av suicidala patienter ställer höga krav på sjuksköterskor när det kommer till kompetens, engagemang och empatisk förmåga. Grundutbildade sjuksköterskor kan komma att möta patienter med eller suicidtankar i olika instanser, även utanför psykiatrin. Den omvårdnad som sjuksköterskan ger dessa patienter består till stor del av professionella samtal och kräver att sjuksköterskan besitter förmåga att identifiera och hantera de känslor som kan uppstå hos denne i vården av den suicidala patienten. Syfte: Studien ämnar kartlägga vilka känslor som uppkommer hos sjuksköterskor då de vårdar suicidbenägna patienter. Metod: Databaserna CINAHL och PsycInfo användes för litteratursökningar. Latent innehållsanalys användes som analysverktyg. Resultat: Sex kategorier av närliggande känslor identifierades: Osäkerhet, otrygghet och känslan av att vara oförberedd, Ansvar och skuld, Ilska, frustration och aversion, Maktlöshet, hopplöshet, meningslöshet och hjälplöshet, Ångest, oro och rädsla, Medkänsla, intimitet och trygghet. Konklusion: Studien visar att sjuksköterskorna upplevde vården av suicidbenägna patienter som emotionellt påfrestande, vilket väckte många olika känslor. Känslospektrat innehöll inte enbart påfrestande känslor, utan också känslor som var gynnsamma för omvårdnadsarbetet. I flera fall efterfrågades möjlighet till reflektion och ventilering, något som kan understryka vikten av att införa verktyg som omvårdnadshandledning på fler arbetsplatser. / Background: The official number of suicides committed in Sweden were 1269 in 2019. Caring for suicidal patients put high demands on the nurses’ competence, dedication and empathic ability. Nurses who are not specialized in the field of psychiatry can still come across and care for these patients in other, more generalized wards. The care provided by the nurse consists to a great extent of professional conversations which demands the ability to identify, and deal with, the feelings which can arise in the care for the suicidal patient. Aim: The aim of the review is to map which emotions nurses’ feel when caring for suicidal patients.Method: The databases CINAHL and PsycInfo were used in the search for articles. Latent content analysis was used as a tool for the analysis. Findings: Six categories were identified: Insecurity, feeling unsafe, and feeling unprepared, Responsibility and guilt, Anger, frustration and aversion, Powerlessness, hopelessness, meaninglessness and helplessness, Anxiety, worry and fear, Empathy, intimacy and security. Conclusion: The study shows that the nurses experienced the care of suicidal patients as emotionally challenging, which awoke various feelings. The spectra of feelings did however not only contain strenuous emotions, but also feelings which were benefiting to the care. The nurses expressed a need to reflect and ventilate in multiple studies, which may underline the importance of implementing tools like clinical nursing supervision in more workplaces.

Bakgrund: Patienter med hjärtsvikt upplever en rad olika omvårdnadsproblem och symtom. Egenvårdsråd inom hjärtsvikt minskar symtomen och dödligheten, dock finns det svårigheter inom livsstilsförändringar. Forskning visar även svårigheter mellan sjuksköterskan och patienten inom kommunikationen, främst i samtal om sjukdomsprognos eller döden. Vårdpersonalens attityd, tidsbrist och kunskapsnivån påverkar vårdkvalitén.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge omvårdnad till patienter med hjärtsvikt.Metod: Litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Databaserna som användes vid artikelsökning var PubMed och CINAHL. Analysen utfördes enligt en allmän översiktsmetod.Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskorna upplevde flera olika utmaningar i omhändertagandet av patienter med hjärtsvikt. De upplevde bland annat brister i kontinuiteten för optimal behandling som de förväntas hantera samt brister i sitt etiska förhållningssätt i mötet med patienter. De upplevde även att kommunikationen och informationsöverföringen inte fungerade mellan verksamheterna för att kunna planera ett långsiktigt arbete och involvera patienten i sin egen vård. Det framkom också att det finns behov för ökad kunskap om telemedicin för att kunna stödja patienten i fortsättningen.Slutsats: Sjuksköterskor förväntas hantera olika utmaningar i det patientnära arbetet men även i samarbete med andra professioner. Samarbete krävs för att vården skall vara av god kvalité, nya verktyg för informationsöverföring kan därför vara nödvändiga. E-hälsa har visat positiva faktorer på vården genom minskade antal sjukhusbesök och att flera patienter kunde behandlas samtidigt, dock ses negativa delar inom kostnad och arbetsrutiner. Slutsatsen visar behov av ökad utveckling inom sjuksköterskans kunskapsläge. / Background: Patients with heart failure experience various nursing problems and symptoms. Self-care advice in heart failure reduces symptoms and mortality, however, there are difficulties in lifestyle changes. Difficulties between nurse and patient are most common in communication about disease prognosis or death. In addition, the staff’s attitude, lack of time and level of knowledge affect the quality of care.Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experiences of providing care to patients with heart failure.Method: Literature review based on 15 scientific articles with a qualitative or quantitative approach. The databases used to search the articles were PubMed and CINAHL. The analysis was performed according to a general overview method. Results: The nurses experienced several different challenges while providing care to patients with heart failure, including lack of continuity for optimal treatment and lack of ethical approach when meeting patients. They also experienced communication and information transfer issues between various health care settings, which affected their long-term work and patient care. Finally, the results showed a need for increased knowledge about telemedicine in order to be able to support the patient in the future. Conclusion: Nurses are expected to handle various patient care challenges and collaborate with other professions. Collaboration is essential to provide care of good quality. New ways of information transfer may be necessary. E-health has shown positive and negative factors in health care. Several patients could be treated at the same time, and the need for hospital care could decrease. Negative parts are seen in cost and work routine. The conclusion shows the necessity for increased knowledge.

Bakgrund: Florence Nightingale (1820 - 1910) förespråkade vikten av vårdmiljön kring patienten för ett optimalt återhämtande. Den moderna vårdmiljön består av fysisk och psykosocial del där båda dessa delar är avgörande för patientens välmående. Postoperativ smärta som följer ett operativt ingrepp upplevs individuellt. Det är sjuksköterskans ansvarsområde i postoperativ omvårdnad att sörja för en god smärtlindring; omvårdnadsmässigt, genom manipulation av vårdmiljön och farmakologisk smärthantering.Syfte: Syftet är att beskriva vårdmiljöns betydelse för att lindra nyopererade patienters postoperativa smärtaMetod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Studiens resultat baseras på 15 vetenskapliga artiklar som är kvalitetsgranskade. De vetenskapliga artiklarna söktes på CINAHL, PubMed, Web of Science samt via manuell sökning.Resultat: I litteraturöversikten identifierades kategorierna fysisk vårdmiljö med underkategorierna patientrummet och kontakt med extern miljö. I kategorin psykosocial vårdmiljö framträdde underkategorierna; känsla av kontroll, relationer och musik som distraktion som smärtlindrande alternativ.Slutsats: Den fysiska och psykosociala vårdmiljön har en distraherande effekt och/eller har en lindrande effekt på postoperativ smärta. / Background: Florence Nightingale (1820 - 1910) was a major advocate for the importance of environment for optimal patient recovery. The modern healthcare environment typically consists of two components, one physical and one psychosocial, where both parts are considered crucial for the patient’s return to health. This is particularly important to bear in mind in the postoperative context and with the experience of postoperative pain, which varies from patient to patient. Nurses are responsible for providing postoperative pain relief, chiefly by nursing, utilizing the health care environment and administering pharmacological painkillers.Aim: The purpose of the study is to describe the importance of the health care environment in relieving newly operated patients postoperative pain.Method: A literature review with qualitative design. The results of the study are based on 15 scientific articles that have been quality reviewed. The scientific articles were searched on CINAHL, PubMed, Web of Science and via manual search.Results: The literature review identified physical care environment with subcategories; patient room and contact with the external environment. In the category psychosocial care environment subcategories; sense of control, relationships and music as distraction as pain-relieving alternatives.Conclusion: The physical and psychosocial health care environment act as a distractive element on the patient and/or have a relieving effect on the postoperative pain.

Bakgrund: I takt med den ökade migrationen ökar även kraven på hälso- och sjukvården. När individer med annan kulturell bakgrund uppsöker hälso- och sjukvård behöver den anpassas efter individen bakom kulturen vilket inte alltid sker på ett optimalt sätt när det saknas rätt kompetens hos sjuksköterskan.Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad av etniska minoriteter.Metod: Denna studie är en litteraturöversikt som baseras på 15 vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL, PsycInfo och PubMed. Artiklarna kommer från Finland, Iran, Irland, Japan, Kina, Norge, Singapore, Storbritannien, Sverige, USA, Taiwan, Turkiet och Österrike och är publicerade mellan år 2010 - 2020.Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskan behöver en ökad kulturell kompetens för att utöva en jämställd omvårdnad oavsett vad patienten har för kulturell bakgrund. Analysen genererade tre olika teman, utmaningar i kommunikationen, bristen på kulturell kompetens samt kulturella skillnader skapar olika förväntningar på vårdmötet.Slutsats: Resultatet visar att kulturskillnader mellan sjuksköterskan och patienter från etniska minoriteter resulterar i ett komplext möte då resultatet tyder på att den kulturella kompetensen saknas eller kan utvecklas. Detta innebär att transkulturell utbildning inom professionen är nödvändig. De samlade resultaten tyder på att kunskap inom området påvisats bidra till sjuksköterskans professionella utveckling. Detta ökar chansen till att patienter från etniska minoriteter kan få en mer personcentrerad och kulturanpassad omvårdnad. / Background: In step with the increased migration, the demands on health care are also increasing. When people with other cultural backgrounds seek health care, the care needs to be adapted to the person behind the culture, which does not always happen in an optimal way when the nurse lacks the right skills.Aim: The aim is to shed light on registered nurse's experiences of caring for patients from ethnic minority groups.Method: This study is a literature review based on 15 scientific articles from the CINAHL, PsycInfo and PubMed databases. The articles come from Austria, China, Finland, Iran, Ireland, Japan, Norway, Singapore, Sweden, Turkey, UK and USA. The articles were published between the years 2010 and 2020.Results: The results show that the registered nurse needs increased cultural competence to practice equal care, regardless of the patient's cultural background. The analysis generated four different main themes, challenges in communication, lack of cultural competence and cultural differences create different expectations of the care meeting.Conclusion: The results show that cultural differences between the registered nurse and patients from ethnic minorities result in a complex meeting as the evidence indicates that the cultural competence is lacking or can be developed. The overall results indicate that knowledge in the field has been shown to contribute to the nurse's professional development and that patients from ethnic minorities can receive more person-centered and culturally adapted nursing.