Bakgrund: Att arbeta i ambulans kräver ett öppet sinne och en bred klinisk blick samt en förmåga att kunna ta beslut i akuta situationer. Vilket kan vara en utmaning för en grundutbildad sjuksköterska att utföra en patientsäker vård då grundutbildningen inte motsvarar de höga förväntningarna i ambulanssjukvården. Syfte: Syftet med studien är att beskriva grundutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta inom ambulanssjukvården.  Metod: Examensarbetet genomfördes som en litteraturöversikt och baserades på 15 vetenskapliga artiklar som har använts i resultatet. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed och var publicerade mellan 2005–2020.  Resultat: Litteraturöversikten resulterade i tre huvudkategorier: Den grundutbildade sjuksköterskans behov av ökad kompetens, Arbetet är utmanande för den grundutbildade sjuksköterskan samt Den grundutbildade sjuksköterskans känsla av att vara ny. Grundutbildade sjuksköterskor inom ambulanssjukvården upplever att de saknar viktiga erfarenheter och tillräcklig kompetens som kan leda till försenad behandling. De uttrycker även en osäkerhet vid arbete som utförs på egen hand vilket påverkar arbetet. Grundutbildade sjuksköterskor känner oro inför det stora ansvaret. Det framkommer även att vara ny inom ambulanssjukvården innebär en känsla av ensamhet.  Slutsats: Litteraturöversiktens resultat visar att grundutbildade sjuksköterskor som saknar erfarenhet inom ambulanssjukvården upplever osäkerhet och bristfälligt stöd,  vilket grundar sig i begränsad kunskap. Fördjupade kunskaper genom specialistutbildning skulle kunna öka tryggheten och förståelsen hos den grundutbildade sjuksköterskan. En för låg kompetens i kombination med bristande erfarenhet kan resultera i otillräcklig vårdkvalitet. / Background: Working in an ambulance requires an open mind and a broad clinical eye, as well as an ability to make decisions in emergency situations. Which can be a challenge for a registered nurse to perform patient-safe care as the education does not meet the high expectations in ambulance care. Aim: The aim of the study is to describe the registered nurses' experiences of working in ambulance care. Method: The thesis was conducted as a literature review based on 15 scientific articles. The articles were collected from databases CINAHL and PubMed and were published between 2005-2020. Result: The literature review resulted in three main categories: The registered nurse needs for increased competence, Work is challenging for the registered nurse and The registered nurse feeling of being new. Registered nurses in ambulance care feel that they lack important experience and sufficient competence that can lead to delayed treatment. They also express insecurity when working on their own, which affects the work. Registered nurses are concerned about the great responsibility. It also appears that being new in ambulance care means a feeling of loneliness. Conclusion: The results of the literature review show that registered nurses who lack experience in ambulance care experience uncertainty and inadequate support, which is based on limited knowledge. In-depth knowledge through specialist training could increase the security and understanding of the registered nurses. Too little competence in combination with lack of experience can result in insufficient quality of care.

Bakgrund: Enligt forskning har en majoritet av personer med demens någon form av obehandlad smärta. Bristande kommunikation mellan sjuksköterska och patient beskrivs som en orsak till svårigheten för sjuksköterskan att undersöka, bedöma och behandla denna smärta. En fungerande kommunikation och förståelse för patientens livsvärld i kombination med kunskaper om smärtbedömning, kunskap om hur personer med demens upplever smärta samt lämpliga omsorgssåtgärder är nödvändiga för att lindra patientens smärta.  Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur sjuksköterskan kan bedöma och lindra smärta hos personer med demens.  Metod: Litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar varav elva med kvalitativ ansats och fyra med kvantitativ ansats. Datasamling genomfördes via databaserna CINAHL och PubMed.  Resultat: Det är en stor utmaning för sjuksköterskan att genomföra smärtbedömning på person med medelsvår eller svår demens i form av kognitiv svikt. Bedömningsinstrument är grunden för att sjuksköterskan ska kunna genomföra smärtbedömningen på ett adekvat, säkert, systematiskt och tidseffektivt sätt. Sjuksköterskan kan använda observationsinstrument och självrapporterade bedömningsskalor vid smärtbedömning utifrån observation respektive patientens egen smärtskattning. Fungerande omvårdnadsåtgärder för att lindra smärta är, utöver en fungerande kommunikation med patienten, musik, massage, värmebehandling och användning av rogivande robotdjur.  Slutsats: Smärtbedömning och omsorg av personer med demenssjukdom är en komplex process på grund av patientens nedsatta kommunikationsförmåga. Sjuksköterskan behöver därför fördjupad kännedom om lämpliga bedömningsinstrument för att framgångsrikt bedöma smärta. Utifrån ett personcentrerat helhetsperspektiv behöver sjuksköterskan även förstå patientens livsvärld samt kommunicera med närstående för att framgångsrikt ge smärtreducerande omsorg. / Background: According to research, the majority of people with dementia have some form of untreated pain. Lack of communication between nurse and patient is described as a reason for the difficulty for nurses to examine, assess and treat this pain. A functioning communication and understanding of the patient's perceptions in combination with knowledge of pain assessment, knowledge of how individuals with dementia experience pain and appropriate care measures are necessary to relieve the patient's pain. Aim: The purpose of the study was to describe the nurse's nursing measures to assess and alleviate pain in people with dementia. Method: A literature review based on 15 scientific articles, 11 of which have a qualitative approach and four with a quantitative approach. The data collection was carried out in the databases CINAHL and PubMed.  Results: It is a major challenge for the nurse to make a pain assessment for a patient with moderate and severe cognitive failure. Assessment instruments are the basis for the nurse to be able to perform the pain assessment in an adequate, safe, systematic and time-efficient manner in this patient group. There are observational instruments and self-reported assessment scales that nurses can use in pain assessment based on the nurse's observation and interpretation and the patient's own pain assessment. The nursing measures that the nurse can take in order to alleviate the pain of the patient include music, massage, heat treatment and use of robotic animals. Conclusion: Pain assessment and care of people with dementia is a complex process due to the patient's impaired communication skills. The nurse therefore needs indepth knowledge of appropriate assessment instruments to successfully assess pain. From a person-centered holistic perspective, the nurse also needs to understand the patient's world of life viewpoints and communicate with relatives to successfully provide pain-reducing care.

Bakgrund: I Sverige är det är ungefär 13 % av alla nyblivna mammor som drabbas av en postpartumdepression (PPD), och 5 % av dessa mammor drabbas av en svår och djupare PPD. Tillståndet påverkar inte bara mammorna utan kan få konsekvenser även för spädbarnet och övriga familjemedlemmar. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva nyblivna mammors upplevelser av PPD och vilket behov av stöd de önskar från BHV. Metod: Litteraturöversikt med tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar som inkluderades efter sökning i databaserna PubMed, Cinahl, SweMed och Psycinfo. Huvudresultat: Mammorna med PPD beskrev att de upplevde att det var svårt att prata om sitt mående. De upplevde rädsla för att bli betraktade som “dåliga mammor” och att inte klara av att ta hand om sitt barn. De önskade regelbundna besök för att kunna ställa frågor, få bekräftelse samt skapa en god relation med BHV-sjuksköterskan. Mammorna upplevde stöd från BHV-sjuksköterskan när hen lyssnade och inte var stressad och när de fick möjlighet att dela sina erfarenheter vilket medförde upplevelser av trygghet. Slutsats: Vårdande samtal kan hjälpa mammor i moderskapet och med deras mående. BHV-sjuksköterskan har unika möjligheter att stödja mammor och deras partners då de träffar mödrarna regelbundet under barnets första år. Stödjande samtal, regelbundna besök och förståelse för mammorna kan leda till ett hälsosamt moderskap. / Background: In Sweden, approximately 13% of all new mothers suffer from postpartum depression (PPD), and 5% of these mothers suffer from severe and deeper PPD. The condition can have consequences not only for the mother herself but also for the infant and other family members. Aim: The aim of this literature overview was to describe new mothers' experiences of PPD and what support they want from BHV. Method: Twelve qualitative scientific articles that were included after searching the databases PubMed, Cinahl, SweMed and Psycinfo. Main results: The mothers experienced that PPD meant it was difficult to talk about their state of mind. They also feared being considered as ‘bad mothers’ and as not being able to take care of their child. They wanted regular visits to the CHS nurse to ask questions, to be confirmed and to create a good relationship with the nurse. The mothers felt support from the CHS nurse when the nurse listened and were not stressed, allowing the mothers to share their experiences, which were perceived as security. Conclusion: Caring conversations can help mothers in motherhood and with PPD. The CHS nurse has unique opportunities to support mothers and partners as they meet the mothers regularly during the child's first year. Supportive conversations, regular visits and understanding for the mothers can lead to a healthy motherhood.

In spite of the purported positive environmental consequences of electrifying the light duty vehicle fleet, the number of electric vehicles (EVs) in use is still insignificant. One reason for the modest adoption figures is that the mass acceptance of EVs to a large extent is reliant on consumers’ perception of EVs. This paper presents a comprehensive overview of the drivers for and barriers against consumer adoption of plug-in EVs, as well as an overview of the theoretical perspectives that have been utilized for understanding consumer intentions and adoption behavior towards EVs. In addition, we identify gaps and limitations in existing research and suggest areas in which future research would be able to contribute.

Bakgrund: En ökande äldre befolkning innebär stigande krav på hälso- och sjukvården och ökade samhällskostnader vilket gör det högst aktuellt att fokusera på hälsofrämjande och förebyggande vård av äldre. Skörhet är ett komplext och multidimensionellt syndrom vilket kännetecknas av funktionsnedgång och förminskad motståndskraft. Skörhet är förknippat med hög risk för stort vårdbehov eller dödlighet. Forskning visar att utveckling av skörhet kan förhindras genom tidig identifiering av riskpatienter och tillämpning av förebyggande omvårdnadsåtgärder. Detta faller inom sjuksköterskans ansvarsområde.Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder för att förebygga skörhet hos äldre.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt baserad på 21 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ (n=2) och kvantitativ (n=19) ansats som söktes fram i databaserna CINAHL och PubMed.Resultat: Analysen av artiklarna ledde fram till fyra huvudkategorier: riskbedömning,aktivitet, nutritionsanpassning och stödåtgärder. Ett helhetsperspektiv skapas genom identifiering av skörhetsgraden och en multidimensionell riskbedömning. Information och undervisning skapar förståelse för omvårdnadsåtgärder som fysisk aktivitet, nutritionsanpassning och kognitiv träning. Praktiska och psykosociala omvårdnadsåtgärder som komplement ökar egenvårdsförmåga och motivation hos de äldre.Slutsats: Skörhet hos äldre kan förebyggas genom en personcentrerad helhetsbedömning samt individanpassade omvårdnadsåtgärder. Fysisk och kognitiv aktivitet, kostomställning samt praktiskt och psykosocialt stöd minskar undernäring, inaktivitet och muskelnedbrytning samt ökar motivation och egenvårdsförmåga. / Background: An increase in the elderly population means higher pressure on health care, and rising societal costs, making it urgent to move focus to health promotion and preventive care. Frailty is a complex, multidimensional syndrome characterized by disability and a decline of resistance associated with high risk for a greater need for health care or mortality. Research shows how frailty can be prevented through early detection of at-risk patients, and, from a holistic perspective, applying nursing measures with the purpose of preventing, which is the nurse's responsibility.Aim: The aim was to describe nursing measures to prevent frailty of older people.Method: This study was conducted as a literature review based on 21 scientific articles with both qualitative (n = 2) and quantitative (n = 19) approaches that were searched in the databases CINAHL and PubMed.Result: The analysis of the articles led till four main categories: risk assessment, activity, nutrition and support measures. A holistic perspective is created by identifying frailty and a multidimensional risk assessment. Information and teaching create an understanding of nursning measures such as physical activity, dietary change and cognitive training. Practical and psychosocial support as a complement increase the self-care capacity and motivation of the elderly.Conclusion: Frailty in the elderly can be prevented through personcentered and holistic assessment as well as individualized nursing measures. Physical and cognitive activity, dietary change and practical and psychosocial support reduce malnutrition, inactivity and muscle loss as well as they increase motivation and self-care.

Bakgrund: Cancersjukdomar kan drabba båda könen i alla åldrar och uppskattningsvis beräknas att minst var tredje person någon gång under sin livstid kommer få en cancerdiagnos. Vid cancerdiagnos kan vården ha två inriktningar, kurativ eller palliativ. När kurativ vård inte längre är möjlig så övergår vården till palliativvård, vilket innebär att fokuset främst läggs på symtomlindring, främja livskvalité och välbefinnande. Människor kan ha olika önskningar och mål i livets slutskede och för att livskvalitén ska kunna främjas bör hänsyn tas till den individuella önskan. Livskvalité är individuellt och innefattar de faktorer som påverkar individen och är en subjektiv bedömning av individens sociala, emotionella, materiella och fysiska välbefinnande.Syfte: Syftet är att beskriva faktorer som kan påverka livskvalitén hos patienter med cancersjukdom i en sen palliativ fas ur ett patientperspektiv.Metod: Studien är genomförd som en litteraturöversikt som baseras på 15 kvantitativa och 7 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Datasökningar har utförts i databaserna CINAHL och PubMedResultat: Resultatet är indelat i 6 olika huvudkategorier som utgör de faktorer som påverkar livskvalitén, dessa är bakgrundsfaktorer, sociala faktorer, palliativ vårdmiljö, psykiska faktorer, fysiska faktorer och existentiella faktorer.Slutsats: Yngre individer upplever en sämre livskvalité än äldre. Platsen som individen vårdas på och vårdmiljön var en viktig faktor för att främja en bra livskvalité vid livets slutskede. Depression och ångest var faktorer som påverkade individen negativt. De fysiska symtomen som tex smärta var starkt förknippat med sämre livskvalité. / Background: Cancers can affect both sexes at any age and it is estimated that at least one in three people will be diagnosed with cancer at some point in their lives. In the diagnosis of cancer, the care can have two orientations, curative or palliative. When curative care no longer is possible, the care is transferred to palliative care, which means that the focus is primarily on symptom relief, promoting quality of life and well-being. People may have different wishes and goals at the end of life and in order for the quality of life to be promoted, the individual wishes should be taken into account. Quality of life is individual and includes the factors that affect the individual and is a subjective assessment of the individual's social, emotional, material and physical well-being.Aim: To describe factors that can affect the quality of life of patiens with cancer in a late stage of palliative care from a patient perspective.Method: The study is conducted as a literature review based on 15 quantitative and 7 qualitative scientific articles. Data searches have been performed in the CINAHL and PubMed databases.Results: The results showed that there are 6 main categories that make up the factors that affect the quality of life, these are background factors, social factors, palliative care environment, psychological factors, physical factors and existential factors.Conclusion: Younger individuals experience a poorer quality of life than older people. Where the individual is cared for and the care environment was an important factor in promoting a good quality of life at the end of life. Depression and anxiety were factors that negatively affected the individual. The physical symptoms such as pain were strongly associated with poorer quality of life.

Bakgrund: Palliativ vård omfattar psykisk och fysisk omvårdnad av patienter och närståendevid livets slut. Det innebär att sjuksköterskan tillämpar en helhetssyn för att lindra lidandesamt förbättra livskvaliteten hos de drabbade. Sjuksköterskan ska implementerapersoncentrerad vård för att möjliggöra en individanpassad vård efter patientens behov ochönskningar. Det finns många utmaningar inom palliativ vård därav är teamarbete och samspelav vikt för att skapa en god vård för patient samt närstående.Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa patienters erfarenheter av livskvalitet ochhur den påverkas inom palliativ vård.Metod: En litteraturöversikt där resultatet speglas av kvalitativa artiklar från databaserna avCINAHL och PubMed.Resultat: Resultatet består av kvalitativa artiklar och sju huvudkategorier som belyserpatienters erfarenheter av hur livskvaliteten påverkas inom palliativ vård. Dessahuvudkategorier är: Patienters erfarenheter av emotionella och fysiska förändringar inompalliativ vård, Patienters erfarenhet av smärtlindring, Patienters erfarenhet av förändradlivssituation och arbetsterapi, Patienters erfarenhet av relationer, Patienters erfarenhet avkommunikationens betydelse, Patienters erfarenhet av samtal och vårdplanering inompalliativ vård och Patienters erfarenhet av specifika åtgärder som påverkar livskvaliteten.Slutsats: Generellt ansåg patienter att individuell palliativ vård påverkade livskvaliteten ilivets slutskede. Det är även av vikt att identifiera patienternas fysiska och emotionella behovför att främja patienters livskvalitet. En god kommunikation och relation skaparförutsättningar till att skapa en individuell vårdplanering, smärtlindring och boendesituationsamt tillämpa specifika åtgärder för att främja livskvaliteten inom palliativ vård. / Introduction: Palliative care includes mental and physical care of patients and relatives at theend of life. The nurse role is to relive suffering and improve the quality of life of those who isaffected. The nurse should implement person-centered care to create an individual careaccording to the patient’s needs and wishes. There are many challenges in palliative care,therefor it is important to implement teamwork between the healthcare professionals to createa good and safe care for patients and relatives.Aim: The aim of this literature review was to describe patients experiences of quality of lifeand how it is affected in palliative care.Method: A literature review which compiles qualitative articles from the databases, CINAHLand PubMed.Results: The result is based on qualitative articles and seven main categories that describespatients experiences of how the quality of life is affected in palliative care. The main categoriesare: Patients' experiences of emotional and physical changes in palliative care, Patients'experience of pain relief, Patients' experiences of changing life situation and occupationaltherapy, Patients' experiences of relationships, Patients’ experiences of the importance ofcommunication, Patients' experience of conversation and care planning in palliative care andexperiences of specific measures that affect the quality of life.Conclusion: In general, patients considered that individual palliative care affected the qualityof life in the final stage of life. It is also important to identify patients’ physical and emotionalneeds in order to promote patients’ quality of life. Good communication and relationshipscreate a good condition of individual care planning, pain relief and housing situations, as wellas applying specific measures to promote the quality of life in palliative care.

No description available.

Bakgrund: Fysisk aktivitet innebär olika kroppsrörelser vilket leder till att energi-förbrukningen i kroppen ökar. Olika hälsoproblem samt den ökade åldern är de största hindren för äldre att utföra fysisk aktivitet. Den minskande aktivitetsnivån leder till en stel kropp och minskad muskelstyrka. Forskning påvisar den betydande effekten fysisk aktivitet har för den äldre människan och hur livskvalité och hälsa förbättras. Det är aldrig för sent för äldre människor att påbörja ett mer aktivt liv, och äldre bör utföra fysisk aktivitet varje vecka.Syfte: Beskriva äldres upplevelser av fysisk aktivitet i relation till hälsa och livs-kvalité.Metod: Denna studie är en litteraturöversikt som baseras på 10 vetenskapliga arti-klar från databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kommer från Sverige, Aus-tralien, England, Skottland, Brasilien och USA. Artiklarna publicerades åren 2010–2020.Resultat: I studien identifierades sex olika teman; 1) fysisk aktivitet har positiv inverkan på måendet, 2) regelbunden fysisk aktivitet förbättrar styrka och rörlighet, 3) gemensam fysisk aktivitet ger social samhörighet, 4) individuell fysisk aktivitet ökar känslan av att vara självständig, 5) den omgivande miljö påverkar möjligheten till fysisk aktivitet och 6) smärta och trötthet försvårar fysisk aktivitet. I resultatet framkom det att många äldre tyckte om att utföra fysisk aktivitet eftersom det ökade deras självständighet och samhörighet, och deras vardag förbättrades.Slutsats: Synen på fysisk aktivitet varierar hos de äldre och därför är det viktig att individanpassa fysisk aktivitet så att de äldre blir mer självständiga och motiverade att utföra fysisk aktivitet. / Background: Physical activity involves different body movements, which leads to an increase in energy consumption in the body. Various health problems and increasing age are the biggest obstacles for the elderly to perform physical activity. The decreasing activity level leads to a rigid body and decreased muscle strength. Research shows the significant effect physical activity has on older people and how quality of life and health are improved. It is never too late for older people to start a more active life and older people should perform physical activity every week.Aim: The aim of this study was to Describe the elderly’s experiences of physical activity in relation to health and quality of life.Method: This study is a literature review based on 10 scientific articles from the CINAHL and PubMed databases. The articles come from Sweden, Australia, England, Scotland, Brazil and the USA. The articles were published between the years 2010 and 2020.Results: The study identified six different themes; 1) physical activity has a positive effect on one’s wellbeing, 2) regular physical activity improves strength and mobility, 3) joint physical activity provides social cohesion, 4) individual physical activity increases the feeling of being independent, 5) the surrounding environment affects the possibility of physical activity and 6) pain and fatigue make physical activity more difficult. The results showed that many older people liked to perform physical activity because it increased their independence and belonging, and their everyday life improved.Conclusion: The view of physical activity varies among the elderly and therefore it is important to adapt physical activity to the individual so that the elderly become more independent and motivated to perform physical activity.

Bakgrund: Psykisk ohälsa kan te sig på olika sätt och att vara anhörig till en person med psykisk ohälsa kan vara påfrestande. Anhöriga kan ha behov av stöd och delaktighet i vården. Vårdpersonal anser att anhöriga kan vara en resurs och att även de behöver stöd. Dock finns barriärer för att involvera anhöriga som kan leda till att de inte får det stöd de behöver.Syfte: Att belysa vilka erfarenheter anhöriga har av att ha en närstående med psykisk ohälsa och vilka erfarenheter de har i kontakten med den psykiatriska vården.Metod: Designen är gjord som en litteraturöversikt. Cinahl och PsycINFO är sökmotorer som använts. Resultatet baseras på 15 kvalitativa artiklar som belyste anhörigas erfarenheter av att ha en närstående med psykisk ohälsa och den psykiatriska vården.Resultat: I resultatet identifierades två huvudteman; ”Livet som anhörig” innefattade livet som anhörig med en påfrestande och osäker vardag, maktlöshet och otillräcklighet, etiska dilemman och skuldkänslor, stigmatisering, social isolering och anhörigas erfarenheter av att hantera sin situation. ”Att vara anhörig i den psykiatriska vården” belyste erfarenheter av att söka och få vård, vårdpersonalens attityder, vikten av att anhöriga involveras samt vilket stöd anhöriga behöver.Slutsats: Anhöriga har erfarenhet av att vardagen är utmanande och oförutsägbar. De önskar stöd och delaktighet i vården av den närstående. De hade erfarenhet av att inte involveras vilket ökade deras egen ohälsa. Sjuksköterskan bör arbeta familjefokuserat för att stödja anhöriga som även kan påverka de närståendes hälsa till det bättre. / Background: Mental illness can manifest itself in various ways and being a relative to a person with mental illness can be challenging. Relatives may need support from caregivers and be able to participate in the care. While caregivers believe that relatives can be a resource and that they also need support there are barriers to involving relatives in the care which can lead to relatives not receiving the support they need.Aim: To illuminate the experience of relatives to persons with mental illness and the relatives contact with mental health care.Method: The design is a literature review. Cinahl and PsycINFO were the databases that was used. The result is based on fifteen articles with quantitative approach which illuminated the experience of relatives to person with mental illness.Result: Two major themes emerged; “The life as a relative” describes the life as a relative with a stressful and unpredictable everyday life, ethical dilemmas and feelings of guilt, stigma, social isolation and the relatives experience to cope with their situation. “To be a relative in the mental health care” illuminates the experience of seeking and getting care, the attitudes of caregivers, the importance of the relatives’ involvement and what kind of support the relatives need.Conclusion: Relatives experiences everyday life as challenging and unpredictable. Relatives wished to get support and to be involved in the care of their close one. They didn't experience involvement in care which made their own health deteriorate. Nurses should adapt to a family-focused approach to support relatives which also would result in a better health for the patient.