Bakgrund: Stroke är en vanlig sjukdom i Sverige och varje år drabbas ca 30 000 personer. En stroke kan medföra både fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar hos den som drabbats. När livskamraten drabbas av stroke kan det för den närstående komma som en chock och en ny livssituation kan uppstå. Närstående får ta på sig ett stort ansvar när livskamraten kommer hem. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva närståendes upplevelser av att leva med sin livskamrat som drabbats av stroke. Metod: Arbetet utfördes som en litteraturstudie som baserades på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet framkom en övergripande kategori; En förändrad livssituation med tre huvudkategorier; En förändrad vardag, En förändrad relation och Fysisk och emotionell påfrestning. Slutsats: Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om och skapar sig en djupare förståelse för den närståendes situation för att kunna möta den närstående på ett bra sätt. Det ligger i sjuksköterskans ansvar att se till att den närstående inte blir åsidosatt utan blir sedd som en del i systemet. Rätt information och stöd innan hemgång, kan detta göra att den närstående känner sig tryggare i den nya situationen i hemmet med livskamraten.

Bakgrund: Den palliativa vården ska tillgodose patientens behov med bland annat symtomlindring, kommunikation och relation i samarbete med övriga i vårdteamet. Stödet till de närstående är centralt. Sjuksköterskan ska ge stöd och bemöta partnerna i deras individuella kontext med skiftande behov, bakgrund, ålder och förförståelse. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva upplevelsen av att vara partner till en patient i palliativ vård. Metod: En kvalitativ, systematisk litteraturstudie med induktiv ansats utfördes. Analysen baserades på tio granskade, kvalitativa artiklar. Resultat: Fyra kategorier framkom: Behov av stöd vilket ibland saknades, Hålla fast vid hoppet utmaningar till trots, Att finnas för sin partner oavsett vad och Slutet närmar sig. Slutsats: Litteraturstudien är ett bidrag till sjuksköterskans arbete att skapa en god, personcentrerad omvårdnad vid livets slutskede, framför allt för den sjuka patientens partner.

Syfte: Att beskriva partnerns upplevelse av att leva med en person som har drabbats av stroke. Metod: Litteraturöversikt utifrån kvalitativ ansats. Tolv vetenskapliga artiklar har granskats och analyserats utifrån Fribergs femstegsmodell (Friberg, 2012b). Resultat: Partners till strokedrabbade upplevde att relationen med den sjuke förändrades till det sämre i och med livskamratens stroke. Från att ha levt i ett jämställt kärleksförhållande förändrades relationen till att bli den mellan vårdgivare och vårdtagare eller rentav till att likna den mellan förälder och barn. Ansvarsfördelningen i familjen påverkades stort liksom det sociala livet. Partners till strokedrabbade upplevde överlag att en stor börda låg på deras axlar. De kände frustration, ilska och skuldkänslor liksom oro både för den strokedrabbades hälsa och för den gemensamma framtiden. Slutsats: Oavsett ålder så upplevde partners till strokedrabbade att livet förändrades och att de fick ta ett stort ansvar. Utifrån denna litteraturöversikt kan sjuksköterskans förståelse för partnerns situation öka. Det är viktigt att människor som arbetar inom strokevården förstår partnerns roll i sammanhanget och hur dennes hälsa kan påverkas. Ett bra stöd till partnern blir även ett bra stöd för den strokedrabbade. / Aim: To describe the partner´s experience of living with a stroke survivor. Method: A literature review was conducted using qualitative approach. Twelve scientific articles were reviewed and analyzed from Friberg five-step (Friberg, 2012b). Results: Partners of stroke survivors experienced a different life after the stroke. The relationship with the stroke survivor changed from an equal love relation to the relation between carer and caretaker, or even the one between parent and child. Partners of stroke survivors experienced they were carrying a tremendous amount of responsibilities on their shoulders. They expressed feelings of frustration, anger, guilt and worries about the future. Conclusion: Partners of stroke survivors experienced, regardless of age, a different life after the stroke.  Based on this literature review, nurses understanding of the partners experience may increase. It is important that health professionals understand the partner and how his/ her own health is affected. Sufficient support for the partner is at the same time support for the stroke survivor.

<p>Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem som kräver mer uppmärksamhet från sjukvårdens sida. En kronisk sjukdom drabbar både patienter och deras livskamrater och präglas av olika förluster som förändrar livet. Förlusterna skapar en klyfta mellan det liv patienter och livskamrater lever och de liv de egentligen vill leva. Det är i denna klyfta som den kroniska sorgen skapas. Kronisk sorg skiljer sig från vanlig sorg då den återkommer i perioder och växlar i intensitet. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av kronisk sorg hos patienter och livskamrater i samband med en kronisk sjukdom. Studien är genomförd som en litteraturstudie där 15 vetenskapliga artiklar samlades in och granskades. Resultatet visar att patienter och livskamrater upplever olika typer förluster, både fysiska, sociala och psykiska. Dessa förluster ligger till grund för upplevelsen av kronisk sorg. Genom att få kunskap om patienter och livskamraters upplevelse av kronisk sorg i samband med kronisk sjukdom kan sjuksköterskan få förståelse för dessa patienter och utifrån det hjälpa dem att hantera sorgen. Kronisk sorg är ett relativt nytt begrepp inom sjukvården och det krävs därför mer forskning för att öka kunskapen om begreppet.</p> / <p>Mental health is a problem in society and it requires more attention from the healthcare side. A chronic disease means that both patients and spouses undergo different periods of losses that change their lives in different ways. These losses create a gap between the patients and spouse’s ongoing lives and the life they really want to live. It is in this gap that the chronic sorrow is created. Chronic sorrow differs from normal grief when it recurs in periods and switches in intensity. The aim of this study was to describe the experience of chronic sorrow in patients and spouses related to a chronic disease. The study was conducted as a literature review where 15 research articles were collected and examined. The results show that patients and spouses experience different types of losses, physical, social and psychological. These losses create their chronic sorrow. By gaining knowledge of patients and spouses experiences of chronic sorrow the nurse can obtain an understanding of their situations and based on that help they cope with grief. Chronic sorrow is a relatively new concept in healthcare and therefore more research is required to increase understanding of the concept. <strong></strong></p>

Psykisk ohälsa är ett samhällsproblem som kräver mer uppmärksamhet från sjukvårdens sida. En kronisk sjukdom drabbar både patienter och deras livskamrater och präglas av olika förluster som förändrar livet. Förlusterna skapar en klyfta mellan det liv patienter och livskamrater lever och de liv de egentligen vill leva. Det är i denna klyfta som den kroniska sorgen skapas. Kronisk sorg skiljer sig från vanlig sorg då den återkommer i perioder och växlar i intensitet. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av kronisk sorg hos patienter och livskamrater i samband med en kronisk sjukdom. Studien är genomförd som en litteraturstudie där 15 vetenskapliga artiklar samlades in och granskades. Resultatet visar att patienter och livskamrater upplever olika typer förluster, både fysiska, sociala och psykiska. Dessa förluster ligger till grund för upplevelsen av kronisk sorg. Genom att få kunskap om patienter och livskamraters upplevelse av kronisk sorg i samband med kronisk sjukdom kan sjuksköterskan få förståelse för dessa patienter och utifrån det hjälpa dem att hantera sorgen. Kronisk sorg är ett relativt nytt begrepp inom sjukvården och det krävs därför mer forskning för att öka kunskapen om begreppet. / Mental health is a problem in society and it requires more attention from the healthcare side. A chronic disease means that both patients and spouses undergo different periods of losses that change their lives in different ways. These losses create a gap between the patients and spouse’s ongoing lives and the life they really want to live. It is in this gap that the chronic sorrow is created. Chronic sorrow differs from normal grief when it recurs in periods and switches in intensity. The aim of this study was to describe the experience of chronic sorrow in patients and spouses related to a chronic disease. The study was conducted as a literature review where 15 research articles were collected and examined. The results show that patients and spouses experience different types of losses, physical, social and psychological. These losses create their chronic sorrow. By gaining knowledge of patients and spouses experiences of chronic sorrow the nurse can obtain an understanding of their situations and based on that help they cope with grief. Chronic sorrow is a relatively new concept in healthcare and therefore more research is required to increase understanding of the concept.

Bakgrund: Demens är den vanligaste kroniska sjukdomen hos människor över 75 år. Alzheimers sjukdom utgör cirka 60-70 procent av de insjuknade i demens. Alzheimers sjukdom kallas för de anhörigas sjukdom då de anhöriga ofta får ta på sig ansvaret att vårda sin sjuke livskamrat. Den sjuke personen bor ofta kvar hemma långt in i sjukdomsförloppet. Det kan då upplevas som en stor uppoffring och påfrestning i livet för den anhöriga. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att vara anhörig till en person med Alzheimers sjukdom i hemmet. Metod: En analys gjordes på fyra patografier med kvalitativ design. Analysen utfördes med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys som anpassas för omvårdnadsvetenskap. Resultat: Analysen ledde fram till tre kategorier och åtta underkategorier. Den första kategorin var Att förlora relationen med underkategorierna Att förlora sin livskamrat, Förlorade känslor till sin livskamrat och Förlorat hopp om en gemensam framtid. Den andra kategorin var Att gå från partnerskap till vårdare med underkategorierna Att behöva åsidosätta sig själv, Att inte känna sig förstådd och Behov av hjälp och stöd. Nästa kategori var Att behöva överge med underkategorierna Att inte räcka till och Att behöva lämna över ansvaret. Slutsats: Det är känt att anhöriga ofta hamnar i rollen som vårdare till en livskamrat med Alzheimers sjukdom. Den nya livssituationen påverkar den anhöriga avsevärt då mycket tankar och känslor om skuld, skam, sorg och saknad uppmärksammas. Att vårda en sjuk person kan upplevas mycket påfrestande då livet helt plötsligt förändras till något helt annat. Eftersom den anhöriga till en person med Alzheimers sjukdom ofta ingår i en stor del av vårdandet är det viktigt att lyfta fram deras förmågor, känslor och hälsa. Att stärka dessa kan bidra till en ökad förståelse och en ökad hanterbarhet av sjukdomen. Det kan bidra till att den anhöriga kan axla ansvaret som vårdare på ett lättare sätt och där med stärka hälsan för såväl den anhöriga som för den sjuke livskamraten.

Studiens syfte är att undersöka vad forskningen säger om äldre individers reaktioner och behov av stöd vid förlust av livskamrat. Som metod används en allmän litteraturöversikt. Som teori används Aaron Antonovskys begrepp KASAM, känsla av sammanhang.  Individer som är 65 år och äldre tillhör en växande grupp i samhället och enligt beräkningar kommer 25 procent av den svenska befolkningen inom kort att vara över 65 år. 20 procent av alla äldre individer lever med någon form av psykisk ohälsa och reducerad livskvalité som följd av exempelvis närståendes död, oönskad ensamhet och/eller problem med den fysiska hälsan. Med denna allmänna litteraturöversikt tar jag ett samlat grepp av området genom att undersöka, analysera och redogöra för vad forskningen säger om äldre individers reaktioner och behov av stöd vid förlust av livskamrat. Ålderdomen är den tid i livet då individen upplever flest förluster. Trots detta faktum är det andra åldersgrupper än äldre som prioriteras inom sorgestöd. En livskamrats död anses vara en av de mest stressfulla livsövergångarna i en människas liv.Hur den äldre individen reagerar och hanterar förlusten är avhängigt av många faktorer, exempelvis ekonomiska och sociala. Vissa äldre tar sig igenom sorgeprocessen andra ”fastnar” i sin sorg så pass allvarligt att de behöver hjälp att ta sig vidare. Några går till och med stärkta ur detta. Antonovsky (2005) menar att huruvida denna stressor blir sjukdom, hälsa eller något däremellan beror på hur pass framgångsrik hanteringenav denna spänning är. Just detta är självakärnan i studiens resultat gällande äldre individers reaktioner vid förlust av livskamrat.I de fall då dödsfallet föregåtts av en sjukdomsperiod kan den efterlevande även uppleva en känsla av lättnad,minskad stressoch färredepressiva symtomdå hen inte behöver se sin partner lida längre. Denna aspekt visar en del av den komplexiteten som all sorg består av. Kontakten med familj, vänner och andra närstående har en mycket positiv inverkan på den nyblivna änklingen/änkan då den mildrar de negativa reaktioner som följer med en förlust samt stödjer den äldre individen på dennes väg genom sorg, bearbetning och nyorientering. De positiva följderna av att i ett tryggt sammanhang få möjlighet att dela sina upplevelser med andra, bli mött och bekräftad i sin sorg, såväl av närstående som personer som den sörjande möter i stödinsatser inom ramen för socialt arbete är själva essenseni studiens resultat gällande äldre individers behov av stöd vid förlust av livskamrat. / The purpose of this study is to examine what research says about the reactions and the needs of the elderly for support when losing their life companion. The method used is a general literary overview and the theory is Aaron Antonovsky´s term sense of coherence, SOC. Individuals of 65 years and older are an increasing part of the population. According to calculations, the group of people over the age of 65 will soon be 25 per cent of the Swedish population. 20 per cent of the elderly suffer from some kind of mental health issue and decreased quality of life, due to the death of a close relative, unwanted loneliness and/or physical health issues. With this general literary overview I am giving an overall picture of the topic through examining, analysing and explaining the research results on the reactions and needs of the elderly for support when losing their life companion. When people are of old age, that is the time of life when they suffer from most losses. Despite this fact, other age groups are prioritized to receive grief support. The death of a life companion is considered one of the most stressful life transitions. How an elderly person reacts and copes with the loss, depends on several factors, including economic and social.Some of the elderly manage to go through the process of grieving, whilst others get stuck in their grief so severely that they need help to be able to move forward in life. Some even grow stronger from the experience. Antonovsky (2005) claims that whether this stress factor transforms into illness, health or something in between, depends on how successful the person is in coping with this tension. Exactly this is the very essence of the result of this study regarding the elderly´s reactions when losing a life companion. In those cases when death has been preceded by a period of illness, the life partner can even experience relief, decreased stress levels and less symptoms of depression, as they no longer need to witness their partner´s suffering.This aspect makes part of the complexity of all grief visible. Being in contact with family, friends and others who are close has a very positive influence on the widower/widow, as it mitigates the negative reactions associated with bereavement and supports the elderly on their path through grief, processing and reorientation. The positive effects of being able to share their experiences with others in a safe context, being met in their grief, both by family and others within social work support groups, this is the very essence of the result of this study regarding the elderly´s need for support when losing a life companion.