För att värna om finansiell stabilitet utförs kontinuerligt bedömningar utav de risker och hot som återfinns mot det finansiella systemet, man granskar också det finansiella systemets motståndskraft emot dessa. För att förhindra att nya bankkriser uppstår införs med jämna mellanrum nya regleringar. Däribland skall en ny redovisningsmodell implementeras för redovisning utav kreditförluster – Expected loss model. Denna redovisningsmodell ger upphov till ett ökat inslag av bedömningar vid redovisning utav kreditförluster. Det blir därmed intressant att försöka förklara banktjänstemäns och revisorers uppfattningar angående subjektiva bedömningar och dess påverkan på en rättvisande bild vid redovisning utav kreditförluster. Genom att tillämpa en abduktiv ansats i studien har en växling mellan empirisk och teoretisk reflektion möjliggjorts vid skapande utav hypotesen. Med hjälp utav ett webbaserat frågformulär har man undersökt banktjänstemän och revisorers uppfattningar angående i vilken utsträckning subjektiva bedömningar leder till en rättvisande bild vid redovisning utav kreditförluster. Frågeformuläret tilldelades banktjänstemän som dagligen arbetar med förlustavsättningar och samtliga auktoriserade revisorer vilka är medlemmar i FAR. Empirin har sedan bearbetats statistiskt för att kunna testa den hypotes som tagits fram med bakgrund i studiens teoretiska referensram. Genom denna studie har man statistiskt kunnat säkerställa att det återfinns en skillnad i uppfattningar mellan banktjänstemän och revisorer angående hur subjektiva bedömningar speglar en rättvisande bild utav bankens kreditkvalitet. Man kan således i enlighet med studiens hypotes påvisa att banktjänstemän i större utsträckning anser att subjektiva bedömningar leder till en mer rättvisande bild utav bankens kreditkvalitet. Då bedömningar med stor sannolikhet förändras i samklang med rådande marknadsklimat och aktuella redovisningsstandarder anser man att studien fyller en kunskapslucka inom området. / To protect the financial stability, assessments of the risk and threats to the financial system are carried out continuously. Also, the financial system’s resilience against these risks and threats is reviewed. To prevent creation of new bank crisis new regulation are implemented continuously. Among these, a new accounting model is implemented for the accounting of credit losses - Expected loss model. This accounting model gives rise to an increase in the use of assessments in the accounting of credit losses. This makes it interesting to try explaining bank office workers and auditors’ perceptions regarding subjective judgments and their impact on a true and fair view in accounting of credit losses. The application of an abductive view in the study made it possible to switch between empirical and theoretical reflections to be used in the creation of the hypothesis. An investigation of bank office workers and auditors’ perceptions regarding the extent to which subjective judgments impacts a true and fair view in accounting of credit losses was carried out through a questionnaire. The questionnaire was handed to bankers who in their daily work are in contact with loss provision and to all certified public accountants that are members of FAR. The result was then statistically processed in order to test the hypotheses which have been created from the study’s theoretical framework. This study has statistically made it possible to show that there is a difference in perceptions between bank office workers and auditors’ regarding how subjective judgments reflect a true and fair value of the bank’s credit quality. Therefore it is possible in accordance with the study’s hypothesis to prove that bank office workers to a greater extent believe that subjective judgments lead to a more true and fair value in accounting for credit losses. Since assessments with high probability change in consistence with current market conditions and accounting standards, it is believed that the study fills a knowledge gap in the field.

Denna studie undersöker huruvida publika IFRS-rapporterande EU-banker använder kreditförlustreserven i syfte att styra resultatet. Genom att studera publicerad bokslutsdata för totalt 360 banker över tidsperioden 2012-2018 finner vi att när resultatet före skatt och kreditförlustreservering ökar med 1% av totala tillgångar ökar avsättningen för kreditförluster med 0,15% av totala tillgångar. Detta innebär att vi finner stöd för att företagsledare i banker använder kreditförlustreserven för att jämna ut resultatet över tid. Våra resultat visar vidare att banker som marginellt slagit ett nollresultat också har gjort avsättningar för kreditförluster som är 0,1% lägre än andra banker vilket innebär att vi finner stöd för att banker använder kreditförlustreserven för att slå ett nollresultat. Vårt resultat indikerar slutligen även att banker som redovisat en marginell vinsttillväxt också redovisat avsättningar för kreditförluster som är 0,1% lägre än andra banker. Detta innebär att vi finner stöd för att banker använder kreditförlustreserven för att kunna redovisa vinsttillväxt. Vi hävdar att det i huvudsak är kapitalmarknadsmässiga incitament som ligger bakom våra resultat.  De finansiella rapporterna anses vara företagsledares främsta verktyg för att kommunicera information om bolagets prestation och finansiella ställning och är en viktig informationskälla för externa intressenter. I EU upprättas finansiella rapporter vanligtvis enligt IFRS vilket är ett principbaserat redovisningsregelverk som saknar detaljerade regler för hur det ska tillämpas. Regelverket öppnar således upp för företagsledare att använda subjektiva bedömningar i sin redovisning. Att utnyttja den diskretion som råder på ett sätt som inte medför att de finansiella rapporterna förmedlar en rättvisande bild av företagets prestation och finansiella ställning går under begreppet resultatstyrning. Kreditförlustreserven är en redovisningspost som avser att spegla bankens konstaterade och framtida förväntade kreditförluster i de finansiella rapporterna och den frågeställning denna studie ämnar besvara grundar sig i att företagsledare gör egna subjektiva bedömningar vid uppskattningen av dess storlek. Bedömningen är komplex och svår för externa intressenter att ifrågasätta vilket gör att posten lämnar utrymme för resultatstyrning. Det finns en bristfällig mängd forskning som studerar kreditförlustreservens koppling till resultatstyrning i Europa, vår studie bidrar därför till tidigare litteratur genom att den är baserad på EU-banker. Vår studie har vidare en annan infallsvinkel än många andra studier som undersökt kreditförlustreservens koppling till resultatstyrning vilket gör att den även bidrar med värdefull kunskap om resultatstyrning genom kreditförlustreserven i två situationer som inte testats i tidigare forskning.

No description available.

本論文之研究目的係驗證銀行管理當局是透過盈餘平穩化，增加盈餘對於未來盈餘的訊息，抑或是操控會計數字從而降低盈餘品質。本文採用兩種指標衡量盈餘平穩化：裁決性的貸款損失準備與公允價值第二等級與第三等級輸入值。以美國銀行作為本論文的樣本標的，經由實證結果發現，盈餘平穩化程度較高的銀行其股價能反映更多未來盈餘的資訊，顯示著平穩化程度會增加銀行當期盈餘對於未來盈餘的預測能力。除此之外，本文依照銀行規模與業務特性，分別比較大小銀行;商業銀行與儲蓄機構，個別探討盈餘平穩化和盈餘資訊性間的關聯。 / This paper investigates whether bank income smoothing is due to communication of future earnings or opportunism to garble accounting numbers. I adopt two measures of bank income smoothing, i.e., discretionary loan loss provision and Level 2&3 fair value inputs. Using a sample of U.S. banks, I find that higher-smoothing banks’ current stock prices capture more information about their future earnings to a larger extent than those of lower-smoothing banks. Moreover, I separate the bigger banks from the small banks and differentiate commercial banks from saving institutions to particularly investigate the association between income smoothing and earnings informativeness.

As a response to the financial crisis of 2008 the IASB and the FASB developed IFRS 9 and ASC 326, respectively. These accounting regulations are supposed to increase reporting transparency and promote financial stability by determining the calculation and recognition of loan loss provisions. However, previous literature has brought up concerns that loan loss provisions can negatively impact the lending activity in banks. If that was the case, they would negatively affect the amount of capital available in an economy and thereby threaten financial stability and economic growth especially during times of economic downturns. To shed light on this topic, this thesis investigates the relationship between loan loss provisions and lending activity in banks applying IFRS and US GAAP. The thesis provides practical as well as theoretical implications as it discusses the findings in a practical context and relates it to relevant theories.  The dataset utilized includes empirical data from Q1 2020 until Q4 2022 and covers 330 banks from 38 countries. The data was gathered from Refinitiv´s Eikon database as well as from the International Monetary Fund. It was then statistically analyzed by conducting different kinds of statistical inference. All methods applied are of a quantitative nature and the underlying methodology is positivist. The results of this thesis suggest that loan loss provisions under IFRS 9 are on average higher than under ASC 326. Further, it was found that loan loss provisions under IFRS 9 exhibit a statistically significant negative relationship with lending activity. In contrast, this relationship was found to be insignificant under ASC 326. Together, these findings suggest that higher loan loss provisions have a negative effect on lending activity. It is concluded that the impairment model of IFRS 9 might compromise financial stability by limiting lending activities during times of economic turmoil.  Additionally, due to the increased room for managerial judgment under IFRS 9 it is theorized that the higher loan loss provisions can be the result of earnings management. Loan loss provisions under IFRS 9 could thus be more supported by Agency theory. On the other hand, ASC 326 offers less room for managerial discretion and could be more supported by Stewardship theory. This thesis also suggests topics for potential future research. The knowledge about loan loss provisions and their effects on lending activity could be extended by using different variables in the regression model. Additionally, a longer timeframe as well as other accounting standards could be investigated. Furthermore, the effects of loan loss provisions on loan quality and risk management in banks are in need of further examination. Lastly, the capital requirements of Basel III and their impact on procyclicality should be researched.