Cardiac arrhythmias and heart diseases can result in a limited performance capacity which could lead to anxiety and depression. Objective: The aim of this study was to investigate the prevalence of symptoms of depression among patients with cardiac arrhythmias. The intention was also to explore differences between men and women in the occurrence of symptoms of depression. Furthermore, the prevalence of symptoms of depression among patients with cardiac arrhythmias was compared with a Swedish general population. Method: For two weeks MADRS-S, a self-rating scale for depression, were distributed at a medicine ward where patients with cardiac arrhythmias are treated, at a hospital in Sweden. A total of 19 patients participated in the study. Results: The results showed that 5,3 % (n=1) of the patients are suffering from major depression. It was also shown that 31,6 % (n=5) had some kind of the depression, minor or major. No significant difference could be seen between men and women, but a tendency towards higher depression scores could be seen in women. Depression is more common among patients with cardiac arrhythmias than in a general population, 31,6 % compared with 15 %. Conclusion: This study showed that there are symptoms of depression in the study population. As regards to the difference between symptoms of depression in men and women, and the general population and the study population, further studies with more participants to examine the validity of this study’s results. / Arytmier och hjärtsjukdomar ger en begränsad fysisk prestationsförmåga vilket skulle kunna leda till psykisk oro, nedstämdhet och depression. Syfte: Syftet med denna uppsats var att kartlägga förekomsten av symtom på depression hos patienter med någon typ av hjärtarytmi. Det avsågs även att undersöka skillnader mellan män och kvinnor vad gäller symtom på depression samt att jämföra förekomsten av symtom på depression i studiepopulationen med normalbefolkningen. Metod: Under två veckor delades MADRS-S, en självskattningsskala för depression, ut på en medicinavdelning på ett sjukhus i Mellansverige till patienter som vårdades för sin hjärtarytmi. Totalt deltog nitton patienter med olika typer av arytmier i studien. Resultat: Resultatet visade att 5,3 % (n=1) av patienterna i undersökningsgruppen lider av symtom på svår depression. Det kunde också visas att 31,6 % (n=5) led av någon grad av symtom på depression, från mild till svår. Ingen signifikant skillnad vad gäller depression kunde påvisas mellan de båda könen. Depression är mer vanligt förekommande hos personer med arytmier än i normalbefolkningen, 31, 6 % jämfört med 15 %. Slutsats: Denna undersökning visade att det förekommer symtom på depression i studiepopulationen. Vad gäller skillnad på symtom på depression hos män och kvinnor i patientgruppen och skillnaden mellan normalbefolkningen och patientgruppen behövs ytterligare studier med fler deltagare för att vidare undersöka giltigheten i denna studies resultat.

Abstract Objective: The aim of this study was to investigate the statistical properties of a self-assessment instrument for depression, Känsloläge, with regard to validity, reliability and factor structure. Method: The data collection method used for the study was mail questionnaires. The sample consisted of patients who had received treatment for heart failure, arrhythmic disorders or coronary heart disease at a hospital in Uppsala, Sweden. The study population consisted of 53 patients. The self assessment form’s validity was analyzed by measuring the criterion validity. This was accomplished by comparing Känsloläge with previously validated criterion from, the Montgomery-Åsberg depression rating scale (MADRS-S) . Reliability was analyzed by measuring the internal consistency and the factor structure by a factor analysis. Results: Känsloläge, could be considered valid using MADRS-S as a criterion, since a significant correlation between the instruments were found (Spearman’s rho=0,789). Känsloläge could also be considered to have high reliability, since the internal consistency was high (Cronbach’s alpha=0,867). The factor analysis of Känsloläge identified to six underlying factors. Conclusion: Känsloläge was considered in this study to have high reliability and validity.  Känsloläge can therefore be used in future studies and in practice to detect symptoms of depression. Larger study populations are recommended if the results of the factor analysis are used to further develop the instrument.

Bakgrund: Obstruktiv sömnapné (OSA) innebär luftflödeshinder under sömnen vilket leder till andningsuppehåll. OSA är vanligast förekommande vid övervikt och hos män. Individer med OSA lider oftare av depression än övriga befolkningen. Fysisk aktivitet har visat sig vara en effektiv behandlingsmetod för depression. Syfte: Att undersöka om förändring av fysisk aktivitet korrelerar med förändring av självskattade depressiva symptom, samt om det finns skillnader gällande kön eller intensitetsnivå. Metod: En retrospektiv, deskriptiv, korrelerande och jämförande studie. Data inhämtades från en tidigare studie. Fysisk aktvitet och självskattade depressiva symptom mättes med SenseWear Pro3 Armband respektive MADRS-S vid baslinjen och vid 6 månaders uppföljning. Resultat: Ett samband mellan ökning av fysisk aktivitet och minskning av MADRS-S-poäng förelåg, r= -0,27, p=0,04. Uppdelat på kön förstärktes sambandet hos männen, r= -0,35 (p=0,02). För kvinnorna förelåg ett samband mellan en ökning av fysisk aktivitet och en ökning av MADRS-S-poäng, r=0,7 ej statistiskt signifikant, p=0,16. Det fanns ingen skillnad i MADRS-S-poäng mellan grupperna på måttlig 5 (5,5) median (kvartilavstånd), respektive hög fysisk intensitetsnivå 4,5 (9,25), p= 0,68. Konklusion: Det förelåg ett samband mellan ökning av fysisk aktivitet och minskning av MADRS-S-poäng. Gällande skillnader mellan kön och intensitetsnivå gjorde det låga antalet kvinnor och högintensivt aktiva att inga slutsatser gick att dra. / Background: Obstructive sleep apnea (OSA) is obstruction of airflow during sleep leading to respiratory arrest. OSA is most common with obesity and among men. Individuals with OSA have a higher depression rate than the rest of the population. Physical activity (PA) has proven to be an effective treatment for depression. Aim: To investigate whether change in PA correlates with change in self-assessed depressive symptoms and if there are differences regarding gender or intensity levels. Method: A retrospective, descriptive, correlative and comparative study. Data was obtained from a previous study. PA and self-assessed depressive symptoms were measured with SenseWear Pro3 Armband and MADRS-S at baseline and at 6 months follow-up. Results: There was a correlation between an increase of PA and a decrease of MADRS-S score, r = -0.27, p = 0.04. The correlation for men was stronger r = -0.35 (p = 0.02). Women had a correlation between an increase in PA and an increase of MADRS-S score, r = 0.7 not statistically significant, p = 0.16. There was no difference in MADRS-S score between the groups performing PA at moderate intensity 5 (5.5) median (interquartile), respectively high intensity 4.5 (9.25), p=0.68 Conclusion: The results showed a correlation between an increase in PA and a reduction of MADRS-S score. Regarding differences between genders or intensity levels the low number of women and physically active at high intensity meant no conclusions could be drawn.

Föreliggande studies syfte var att undersöka behandlingseffekten av ett Internetbaserat självhjälpsprogram med e-poststöd, för personer med olika typer av ångestproblematik. Ett ytterligare syfte var att undersöka behandlingsresultaten när deltagaren själv fick förfoga över behandlingens upplägg och innehåll. Huvudkomponenten i behandlingen utgjordes av sammanlagt 16 moduler hämtade från tidigare Internetbehandlingar riktade mot social fobi, paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom samt depression. Behandlingsgruppen utgjordes av 27 individer som varit kontrollgrupp i en tidigare behandlingsstudie. För samtliga deltagare pågick behandlingen tio veckor. Beroendevariabler utgjordes av självskattningsformulären Clinical Outcome in Routine Evaluation – Outcome Measure, Beck Anxiety Inventory, Montgomery Åsberg Depression Rating Scale – Self Rated, Quality Of Life Inventory, resultat på SCID-intervjuer samt kodning av totala symtom. Beroende t-test visade att behandlingsgruppen förbättrades signifikant på samtliga beroendevariabler, vilket innebär att denna KBT-behandling har lett till minskad grad av ångest, nedstämdhet samt ökat välmående, funktion och livskvalitet för deltagarna. Genomsnittlig effektstorlek inom gruppen var Cohens d=0.88.

<p>Föreliggande studies syfte var att undersöka behandlingseffekten av ett Internetbaserat självhjälpsprogram med e-poststöd, för personer med olika typer av ångestproblematik. Ett ytterligare syfte var att undersöka behandlingsresultaten när deltagaren själv fick förfoga över behandlingens upplägg och innehåll. Huvudkomponenten i behandlingen utgjordes av sammanlagt 16 moduler hämtade från tidigare Internetbehandlingar riktade mot social fobi, paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom samt depression.</p><p>Behandlingsgruppen utgjordes av 27 individer som varit kontrollgrupp i en tidigare behandlingsstudie. För samtliga deltagare pågick behandlingen tio veckor. Beroendevariabler utgjordes av självskattningsformulären Clinical Outcome in Routine Evaluation – Outcome Measure, Beck Anxiety Inventory, Montgomery Åsberg Depression Rating Scale – Self Rated, Quality Of Life Inventory, resultat på SCID-intervjuer samt kodning av totala symtom. Beroende t-test visade att behandlingsgruppen förbättrades signifikant på samtliga beroendevariabler, vilket innebär att denna KBT-behandling har lett till minskad grad av ångest, nedstämdhet samt ökat välmående, funktion och livskvalitet för deltagarna. Genomsnittlig effektstorlek inom gruppen var Cohens d=0.88.</p>

Bakgrund: Parkinsons Sjukdom (PS) är en kronisk progressiv neurodegenerativ sjukdom som ger både motoriska och icke-motoriska symtom. Ett vanligt icke-motoriskt symtom vid PS är depression. Depression påverkas, enligt forskning, positivt av fysisk aktivitet (FA) men stark evidens saknas för sambandet mellan dem. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan FA och depression hos personer med PS. Metod: Femtioåtta deltagare rekryterades till denna tvärsnittsstudie. The International Physical Activity Questionnaire modified for the elderly (IPAQ-E) användes som mätmetod för FA, och var angiven i form av låg, måttlig och hög fysisk aktivitetsnivå samt i MET-minuter/vecka. Montegomery-Åstrand Depression Rating Scale (MADRS-S) användes för depression och angavs i totalpoäng. Frågeformulärerna sammanställdes till en webbenkät varifrån datan samlades in. Sambandet beräknades med Spearmans rangkorrelation. Resultat: Av samtliga deltagare hade 15 (26%) låg fysisk aktivitetsnivå, 18 (31%) måttlig och 25 (43%) hade hög fysisk aktivitetsnivå. Bland deltagarna hade 15 (26%) ingen depression, 27 (47%) mild, 14 (24%) måttlig och 2 (3%) svår depression. Sambandet mellan låg, måttlig och hög fysisk aktivitetsnivå enligt IPAQ-E och totalpoäng i MADRS-S visade r = -0.2 och p = 0.14. Sambandet mellan MET-minuter/vecka enligt IPAQ-E och totalpoäng i MADRS-S visade r = -0.15 och p = 0.26. Konklusion: Resultaten visade ett svagt negativt samband men sannolikheten att resultatet beror på slumpen är hög. Det krävs fler studier i framtiden för att säkerställa sambandet mellan FA och depression hos personer med PS. / Background: Parkinson’s disease (PD) is a chronic progressive neurodegenerative disease with both motor and non-motor symptoms. Depression is a common non-motor symptom in PD. According to research, physical activity (PA) has a positive effect on depression; however, strong evidence supporting the relation between them is lacking. Purpose: The purpose of this study was to examine the relation between PA and depression in patients with PD.  Method: Fifty-eight participants were recruited to this cross-sectional study. The International Physical Activity Questionnaire modified for the elderly was used to measure PA, presented in low, moderate and high physical activity levels and MET-minutes/week. Montegomery-Åstrand Depression Rating Scale was used to assess depression and was presented in total score. The questionnaires were formed into a survey from which the data was collected. Spearman’s rank correlation was used to calculate the relation.  Results: Among the participants, 15 (26%) had a low level of PA, 18 (31%) moderate and 25 (43%) high level of PA. Further, 15 (26%) were non-depressed, 27 (47%) had mild depression, 14 (24%) moderate and 2 (3%) severe depression. Evaluating the relation using the two different presentations of PA along with depression scores, results showed r= -0.2 (p= 0.26) and r= -0.15 (p= 0.26), respectively. Conclusion: The result showed a weak negative relation, but the probability of the result being due to coincidence is high. To ensure the relation between PA and depression in patients with PD, further studies are needed in the future.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan fysisk aktivitetsnivå, depressiva symtom och funktionshinder hos personer med Parkinsons sjukdom. Därtill kartlägga fysisk aktivitetsnivå, depressiva symtom samt funktionshinder bland personer med Parkinsons. Bakgrund: Parkinsons sjukdom är en av de mest förekommande neurodegenerativa sjukdomarna. Sjukdomen är kopplad till både motoriska och icke-motoriska symtom såsom depressiva symtom. Metod: 30 personer inkluderades i denna studie. I denna studie användes IPAQ-SF för att mäta fysisk aktivitetsnivå, MADRS-S för att mäta depressiva symtom samt WHODAS 2.0 för att skatta funktionshinder. Formulären sammanställdes i en webbenkät som publicerades via länk på Facebooksidor ägnade åt Parkinsons sjukdom. Resultat: Utav inkluderade i studien hade 4 (13.3%) låg fysisk aktivitetsnivå, 13 (43.3%) måttlig samt 13 (43.3%) hög. 16 (53.3%) klassades som väsentligen obesvärad, 11 (36.7%) som mild depression, 3 (10.0%) som måttlig samt ingen som svår depression. Bland de inkluderade var medianen för WHODAS 2.0 enligt följande: förstå och kommunicera 3.5 (2.0-5.0), förflyttning 4.5 (2.5-6.5), personlig vård 2.0 (2.0-3.5), relationer 4.0 (3.0-5.5), dagliga aktiviteter 4.5 (3.0-6.5) samt delaktighet i samhället 4.0 (3.0-6.0). Sambandet mellan fysisk aktivitetsnivå och depressiva symtom gav r=0.31 p=0.10. Sambandet mellan fysisk aktivitetsnivå och funktionshinder visade r=0.45 p=0.02. Sambandet mellan depressiva symtom och funktionshinder visade r=0.74 p=0.01. Slutsatser: En måttlig till hög fysisk aktivitetsnivå var vanligt. Likaså var förekomsten av depression omfattande. Förekomsten av funktionshinder var därutöver relativt låg. Korrelationen mellan samtliga variabler anses vara låg frånsett den mellan depressiva symtom och funktionshinder, vilken var måttlig. / Aim: The aim of this study is to explore the correlation between physical activity level, depressive symptoms and health and function in persons with Parkinson’s disease. In addition, this study aims to examine and map physical activity level, depressive symptoms and health and function among persons with Parkinson’s disease. Background: Parkinson’s disease is one the most widespread neurodegenerative diseases. The disease can present itself in either motor or non-motor symptoms, such as depressive symptoms. Method: 30 participants were included in this study. IPAQ-SF was used to measure physical activity level, MADRS-S to measure depressive symptoms and WHODAS 2.0 to measure health and function. The questionnaires were compiled in a web survey which was then posted on various Facebook pages aimed at Parkinson’s disease. Results: Among participants included 4 (13.3%) had low physical activity level, 13 (43.3%) moderate and 13 (43.3%) high. 16 (53.3%) were classed as having no depression, 11 (36.7%) as mild depression, 3 (10.0%) as moderate and none as severe depression. The median for the respective domain of were as follows: cognition 3.5 (2.0-5.0), mobility 4.5 (2.5-6.5), self care 2.0 (2.0-3.5), getting along with people 4.0 (3.0-5.5), life activities 4.5 (3.0-6.5), participation 4.0 (3.0-6.0). The correlation between physical activity level and depressive symptoms provided r=0.31 p=0.10, physical activity level and health and function r=0.45 p= 0.02 and depressive symptoms and health and function r=0.74 p=0.01. Conclusions: This study demonstrated a prominent occurance of high and moderate levels of physical activity. Likewise, the prevalence of depression was extensive. In addition, the incidence of disability was apparently low. The correlation between all variables is considered to be low apart from that between depressive symptoms and disability, which was moderate.