Modern media environment is characterized by extreme diversification and fragmentation. Fashion news are provided not only by magazines but also in social media, various websites, blogs. This affected media practices and experiences with fashion media consumption. Therefore, understanding the role of fashion media in individuals’s everyday life in this new environment is important for the industry. This research explores consumption of fashion media, media practices and experiences with it among American young adults. This involves answering following questions: What are American young adults doing in relation to fashion media across different contexts? What experiences they have with it?Media practices and media engagement are used as main blocks of theoretical framework as they complement each other. The data was gathered by the use of semi-structured interviews, communicative ecology mapping was applied to analyze and visualize the results. It is believed that all these provided comprehensive theoretical and methodological framework to explore fashion media use among American young adults. The results suggest that fashion media is ingrained in individuals everyday life activities. Also the set of experiences that are strongly connected to fashion media use were identified. The study generated understanding of media practices of reading fashion among American young adults in various contexts and experiences with it which has both empirical and theoretical implications.

The contemporary media landscape invites us to experience a belonging to various distant places, mourn the victims of faraway disasters, expose ourselves to foreign cultures and engage in political issues in places far from our local context of living. In other words, we are invited to become citizens of the world – cosmopolitans. But are we? And if so, how is such cosmopolitanism expressed in a given society, under what social conditions, and in relation to what media practices? Contemporary social theory depicts a global or cosmopolitan mode of orienting in the world as paradigmatic of social life in global modernity. To date, little is known about the structural realities of such orientations. Against this backdrop, the aim of the present study is to understand the potentially “cosmopolitan” character of peoples’ outlooks and practices, and the societal conditions in which they can be identified. On the one hand, the aim of the study is to contribute to the largely theoretical accounts of the “cosmopolitan” character of social life in present times, andon the other, to understand the specific role of various media practices in the process generally described as “cosmopolitanization”. Results yielded by a national survey deployed in Sweden (n = 1 025) show that the distribution of various cosmopolitan dispositions abides by logics of social stratification. In tandem with previous research, cosmopolitanism – when studied “from below” – has a tendency to emerge in more privileged spheres of society. Being “connected” and simply living in a potentially global media landscape does not nullify this pattern. Contrary to significant parts of popular and scholarly conviction, the media is no uniform, all-encompassing environment operating as a force of cosmopolitanization across all social strata. The results of this study point towards a “mediatized cosmopolitanism” that is impossible to disentangle from social context and the power dynamics pertaining to that context. / Det samtida medielandskapet tillåter oss att känna tillhörigheter till en mängd olika platser, sörja offer för katastrofer i fjärran länder, exponera oss för främmande kulturella uttryck och engagera oss i politiska frågor rörande platser långt bortom vårt lokala sammanhang. Vi tycks med andra ord bli inbjuda att bli världsmedborgare – kosmopoliter. Men är vi det? Hur uttrycks i sådana fall kosmopolitismen i ett givet samhälle - under vilka förhållanden och i relation till vilka mediepraktiker? Samtida samhällsvetenskaplig teori framställer ett globalt-, eller kosmopolitiskt förhållningsssätt som paradigmatiskt för det sociala livet i den globala moderniteten. Dock finns inte tillräckligt underlag för att förstå den strukturella verkligheten kring sådana förhållningssätt. Mot den bakgrunden är syftet med föreliggande studie att förstå den potentiellt sett ”kosmopolitiska” karaktären på människors förhållningssätt och praktiker och de förhållanden i vilka sådana orienteringar kommer till uttryck. Således är syftet å ena sidan att bidra empiriskt till teoretiska beskrivningar av vår kosmopolitiska samtid. Å andra sidan söker studien också förstå den specifika rollen av olika mediepraktiker i relation till den process som beskrivits som ”kosmopolitaniseringen”. Resultat från en nationell enkätundersökning i Sverige (n = 1 025) visar på en social stratifiering av kosmopolitiska orienteringar. I linje med tidigare forskning påvisar föreliggande studie att kosmopolitism studerad “underifrån” har en tendens att framförallt komma till uttryck i mer priviligierade samhällssfärer. Att vara “sammanlänkad” och helt enkelt leva i ett potentiellt sett globalt medielandskap motverkar inte den tendensen. I motsats till både populära och akademiska utsagor utgör inte medierna en unison och allomfattande miljö som sätter igång en process av kosmopolitanisering i alla samhällets skikt. Studiens resultat pekar istället mot en ”medialiserad kosmopolitism” som är omöjlig att förstå utan att ta hänsyn till sitt sociala sammanhang och de maktförhållanden som råder i det sammanhanget.

Beyond New Media: Discourse and Critique in a Polymediated Age examines a host of differing positions on media in order to explore how those positions can inform one another and build a basis for future engagements with media theory, research, and practice. Herbig, Herrmann, and Tyma have brought together a number of media scholars with differing paradigmatic backgrounds to debate the relative applicability of existing theories and in doing so develop a new approach: polymediation. Each contributor’s disciplinary background is diverse, spanning interpersonal communication, media studies, organizational communication, instructional design, rhetoric, mass communication, gender studies, popular culture studies, informatics, and persuasion. Although each of these scholars brings with them a unique perspective on media’s role in people’s lives, what binds them together is the belief that meaningful discourse about media must be an ongoing conversation that is open to critique and revision in a rapidly changing mediated culture. By studying media in a polymediated way, Beyond New Media addresses more completely our complex relationship to media(tion) in our everyday lives. / https://dc.etsu.edu/etsu_books/1132/thumbnail.jpg

Through the introduction and popularisation of e-books and e-readers, the way books are read is changing. This paper aims to investigate the reading habits of five Swedish-based Kindle users to understand their reading ecologies and what place the Kindle has in their reading ecologies. The Kindle proves an interesting research focus as it is one of the most sold e-readers in the world, but has yet to establish itself on the Swedish market. The research focuses on three main themes: the reading ecologies and habits of the interviewees; why they use the Kindle; and how they use reviews on Kindle Store. The research uses the methods of communicative ecology mapping and qualitative interviews for collecting empirical data, which is then contextualised and analysed through the theories of communicative ecology, mediatization, and media as practice. The research shows that the interviewees prefer reading on digital devices, and that particular practices of reading are done in specific spatial dimensions. Three practices of reading are visible in the interviewees’ reading ecologies: news-reading, social media-reading, and Kindlereading. The interviewees use the Kindle as a replacement of the physical book, which is shown in the way the interviewees list the e-ink technology and lack of backlit screens as motivations for using the device, in addition to the vast amount of niched literature available on Kindle Store. Moreover, reviews on Kindle Store are valuable to the interviewees when buying books, but the type of book changes how much validity the reviews hold. The reviews, no matter if they are being read or written by the interviewees, are viewed as helping the community of readers who use Kindle in finding ‘good’ literature.

Over the past few decades there have emerged greater possibilities for users and consumers of media to create or engage in the creation of digital media technologies. This PhD dissertation explores the ways in which the broadening of possibilities for making technologies, specifically software, has been taken advantage of by new producers of digital culture – freelancers, aspiring digital media creators and small studios – in the production of digital visual media. It is based on two empirical case studies that concern the making of free software for computer graphics animation production in two contexts: by a loose collective of anime fans in Siberia, Russia, and by a small animation studio in Amsterdam, Netherlands. The case studies are presented and analysed in the scope of four journal articles and one book chapter which form the core of the dissertation. The dissertation draws on a media practice perspective and an understanding of software as an artefact that concentrates and mediates specific infrastructural arrangements that entangle politics of technological production, economic interests and practice-related concerns. The analytical focus of the research problematises in particular practices of software decommodification and its further repair and development by non-programmers; the anchoring of software development and repair in actual production practices of computer graphics animations; and a commitment to sharing software, animations and other artefacts online as commons. The thesis combines several concepts from anthropology and science and technology studies to theorise these practices: – politics and regimes of value (Appadurai, 1986); repair and artful integrations (Jackson, 2014; Suchman, 2000); gifting (Baudrillard, 1981; Mauss, 1925/2002) and autonomy (cf Bourdieu, 1993). Bringing together these concepts, the dissertation regards them as constitutive and indicative of what I refer to as ‘media-related infrastructuring practices’, or practices in which non-programmers generate infrastructures through creating and mediating arrangements around technical artefacts like software. The results of the dissertation indicate how making free software for computer graphics media is entangled in diverse conditions of technological unevenness that may enable, but also limit, the possibilities of aspiring media creators to improve their status or work positions in the broader field of digital media. / Under det senaste decenniet har nya medieteknologier för kommunikationoch digitalt skapande möjliggjort för såväl professionella medieproducentersom amatörer att skapa och sprida olika typer av medieinnehåll. Samtidigt finns fler möjligheter än tidigare att bidra till utvecklingen av digitala medieteknologer, såsom programvaruverktyg och infrastrukturer för att producera och cirkulera medieinnehåll (t.ex. Coleman, 2013; Kannengießer,2016; Kubitschko, 2017; Löwgren and Reimer, 2013; Ratto, 2011; Rosneroch Fox, 2016; Toombs et al., 2014). Denna avhandling undersöker hur dessa ökade möjligheter för skapandet av teknologier och infrastrukturer för digital medieproduktion, i synnerhet programvara, har tagits tillvara av mediekreatörer som arbetar, eller strävar efter att arbeta, med datorgrafik. Avhandlingen fokuserar på kulturella, teknologiska och ekonomiska praktiker genom vilka frilansare, oetablerade mediekreatörer och mindre produktionsbolag skapar användardrivna programvaror. Med användardriven avser jag programvara som utvecklas av dess användare: digitalkonstnärer, amatörer och professionellaskapare av digitalt visuell media, snarare än de industriella producenter som traditionellt satt de tekniska ramarna för medieproduktion. Avhandlingen baseras på två empiriska fallstudier som rör skapandet av fri programvara för datoranimation. Med fri programvara avses program där användarna har frihet att använda, kopiera, distribuera, studera, ändra och förbättra programvaran (GNUProject, 2017). De huvudsakliga forskningsfrågorna är: a) hur skapare av datorgrafik utvecklar, formar och guidarde fria programvaror som utgör ett alternativ till industriella programvarorför digital animation, och b) vilken mening dessa alternativ tillskrivs när de används i medieproduktion. Den första fallstudien fokuserar på arbetet av Blender Institute, en oberoende animationsstudio i Amsterdam, Nederländerna. Sedan 2006 har studion arbetat med att utveckla och förbättra en populär programvara för 3D-animation, Blender. Detta har skett genom skapandet av så kallade ‘open-source animation films’, korta animerade filmer med höga produktionsvärden genom vilka programvara, filmelement och utbildning i programvaranhar delats online. Genom den här fallstudien har jag diskuterat programvaruutveckling i en kontext av delningsekonomi. Jag har visat hur strategiskt delande kan vara ett sätt att erövra en maktposition inom digitalmedieproduktion. Jag har också belyst de olika spänningar som uppstår när kulturproducenter söker förena olika perspektiv på programvaror, individuella ambitioner och existerande marknadsstrukturer. Den andra fallstudien fokuserar på praktikerna av Morevna project, ett kollektiv av animé-fans, geografiskt situerade i staden Gorno-Altaysk, i ryska Sibirien. Kollektivet har skapat korta datoranimerade filmer genom vilka man utforskat, lagat och distribuerat den fria programvara de använt i sina produktioner: Synfig för 2D animering. I denna fallstudie har jag argumenterat för värdet av att undersöka spänningar, misslyckanden och lagning snarare än innovationer för att förstå hur alternativa infrastrukturerför digital medieproduktion kan uppstå i kontexter starkt präglade av piratverksamhet. Fallstudierna presenteras och analyseras i fyra olika tidskriftsartiklar och ett bokkapitel, som alla ingår i denna avhandling. De tre första artiklarna svarar mot den första forskningsfrågan och de två sista artiklarna mot den andra. Metodologiskt utgår avhandlingen ifrån kvalitativa ansatser, såsom grounded theory och etnografi. Det empiriska materialet har samlats inmellan 2012 och 2016. Som en del av fältarbetet har jag genomfört kvalitativaintervjuer med 37 informanter. Bland dessa ingår skapare av datorgrafikoch animationer, programmerare och projektledare på Blender Institute och i Morevna. Teoretiskt utgår avhandlingen från ett perspektiv på medier som praktik (Couldry, 2004, 2012). Specifika praktiker som analyseras och teoretiseras i artiklarna är dekommodifiering av programvara; förankrandet av lagningav programvara i medieproduktion; samt delning online av programvara, filmer och filmmaterial; produktionsarbete; samt utbildningsmaterial. Praktikerna analyseras genom begreppen politics and regimes of value (Appadurai, 1986); repair och artful integrations (Jackson, 2014; Suchman,2000); och gifting (Baudrillard, 1981; Mauss, 1925/2002). Jag har också utgått från begreppet autonomi (jfr. Bourdieu, 1993) för att utforska frågan om meningsproduktion vid utveckling av användardriven fri programvaraför medieproduktion. Begreppen beskriver hur olika relationer upprätthålls mellan digitala artefakter, ekonomi och personer. Jag förenar dem i ett gemensamt teoretiskt ramverk genom begreppet infrastructuring (Karasti och Syrjänen, 2004) från science and technology studies. Genom detta begrepp vidgar jag perspektivet på medier som praktik med fokus på praktiker där icke-programmerare och amatörer skapar digitala infrastrukturer genom att integrera nya verktyg och teknik med socialt praktik. Resultaten av denna studie visar hur skapandet av fri programvara av frilansare, oetablerade mediekreatörer och mindre produktionsbolag är ett sätt att skapa infrastrukturell trygghet på en osäker arbetsmarknad. Olika former av autonomi förhandlas i relation till olika konfigurationer av infrastrukturer för teknikproduktion och distribution, till exempel infrastrukturerför piratkopiering eller för att komma runt industriellt skapade begränsningar i förändringen av programvara. I linje med Jackson (2014) betonar jag vikten av att väga upp diskursen kring ‘användarinnovation’ (von Hippel, 2005) genom att betrakta misslyckanden, förfall och haverier som en del av processen av att utveckla nya medier och ny medieteknik, och på så sätt omförhandla uppdelningen och hierarkin mellan olika medieproducenter. Programvaruförfall, dekommodifiering och åldrande kan göra programvaror till ‘residual media’ (Acland, 2007), som i sig kan fungera som en plats där mening, värde och maktförhållanden omförhandlas och skapas på nytt. Dessa omförhandlingar är inte sprungna ur snabba och spontana förändringsprocesser möjliggjorda genom nätverk av kommunikationsteknologier. Snarare karakteriseras de av långsamhet (Paper 3), strategi, dolt kapital (Paper 2), samt konstant förhandling mellan olika intressen (Paper 1, 4 och 5). Litteratur som behandlar organisationen av öppen medieproduktion baserad på allmänningar såsom fri programvara och digitala artefakter som delas online har ofta beskrivits som något som utvecklas organiskt när de frikopplats från etablerade upphovsrättsformer (t.ex. Benkler, 2006; Shirky, 2009). Denna avhandling visar dock att det krävs strategiskt och långsiktigt engagemang för att skapa och etablera en programvara, engagera grupper av användare och integrera programvaran i aktuell medieproduktion. Dessutom antas det ofta att det är hackare, programmerare eller ingenjörer som har makten att tänka ut och realisera faktiska infrastrukturer för digital medieproduktion. Denna studie visardock att mikroanställningar och retorik gör det möjligt även för användare att initiera och påverka medieteknikutvecklingen (Paper 5). Genom att anlägga ett perspektiv på medier som praktik och utveckla det perspektivet med begreppet infrastructuring till det jag kallar för ‘mediarelated infrastructuring practices’ har jag visat hur användardriven programvara och infrastrukturer för datografik skapas och stabiliseras genom att skapa nya och integrera existerande resurser i det digitala medielandskapet. Detta perspektiv öppnar upp möjligheter för att etablera kopplingar mellan olika delfält inom medievetenskapen som fokuserar på medieproduktion, såsom studier av industriell medieproduktion; amatördriven öppenteknikproduktion; samt studier av medieinfrastruktur. Genom infrastructuring kan man se hur medieproducenter skapar nya, förändrar och kritiserar existerande arbetsrelationer, ekonomiska relationer samt kunskapsrelationer. Dessutom kan det växande fältet av infrastrukturstudierutvecklas genom att byta fokus från studier av stora etablerade medieinfrastrukturertill processer av pågående infrastrukturformering av mindre och nya aktörer i det digitala medielandskapet. Sammanfattningsvis bidrar denna avhandling med empiriskt material vilket skapar en större förståelse för formeringen av delar av de digitalamedieproduktionsinfrastrkturer genom en analys av skapandet av användardrivenfri programvara för digital animation. Den bidrar också teoretiskt till en utveckling av perspektivet på medier som praktik (Couldry, 2012). Metodologiskt bidrar den genom att betona värdet av platsbaserad deltagande observation och etnografi även i sammanhang av decentraliserad medieproduktionspraktik. Den bidrar även till att skapa en större förståelse för produktionen av tekniken som underbygger och möjliggör de visuella uttrycken som präglar det mesta av vårt digitala medieinnehållsutbud idag.

In this thesis, news media use and trust among Swedish upper secondary schools students of Generation Z is investigated through focus group interviews with students from two different schools. This study aims to explain how and why Swedish upper secondary school students of Generation Z use and perceive news media, with focus on the relations between news media trust and news media use. To interpret the empirical data, the study uses a theoretical framework consisting of three pillars: an understanding of trust informed by Giddens (1990) definition; the use of public connection (Couldry et al., 2018) to understand the role of news media; a generational understanding based on Prensky’s (2001a; 2001b) concept of Digital Natives, and Bolin’s (2017) media generations. This study suggests that there is a clear discrepancy between the young Swedes news media use, and their trust. They acknowledge the importance of news media in society, and traditional news medias are perceived as trustworthy expert systems, providing of professional, quality journalism. Despite the high levels of trust, traditional news medias are rarely actively used. Instead, students come into contact with most news through social media feeds, on platforms such as TikTok and Instagram. They mostly view the content on these platforms as unreliable and untrustworthy, due to the lack of a clear, trustworthy expert presence. Despite distrusting the content on social media, the students continue to use the services as a source of news, in part due to the convenience of use and in part as they believe themselves to well equipped to discern true and fake news through their generations’ intimate knowledge of both the structure of social medias, and strategies for fact checking. This study also argues that the use of distrusted news from social media, may in fact in some cases enable a public connection.

本文主要討論在日常生活中，以智慧型手機和社群網站Facebook打卡為主的媒體實踐所扮演的社交角色以及實踐者的空間經驗感受，試圖描繪科技帶來社交網絡的連結，並且透過現代科技漫遊者的實踐，混淆日常性和觀光凝視的界線。從媒體實踐取徑，觀察生活中各種實踐行動，試圖勾勒媒體實踐如何定錨社交關係，以及人為主體的媒介消費複雜性。 研究以民族誌法為研究方法，結合線上觀察、線下田野、深度訪談，研究三個身處不同社交圈位置的個案；研究者以參與觀察的方式進入研究對象的生活、工作、休閒場域，期以從實踐者的生活方式，理解日常生活中細瑣行動的動態關係。 研究發現，作為新科技的Facebook打卡和智慧型手機，身處社交圈不同位置的實踐者在近用之後能發展機會，包括鞏固意見領袖地位、晉升為領導者、創造與他人的連結；而Facebook的標籤功能、打卡時機的調整、省略打卡位置等實踐，成為實踐者挪用以建立社交關係。 實踐者是為現代的科技漫遊者，在漫遊城市時透過打卡找到新空間經驗感受，這些經驗包括：(1) 日常生活與觀光凝視的界線流動，實踐者凝視平凡的日常找到非比尋常，將之轉化為打卡題材；(2) 打卡實踐是實踐者既地方性又全球性的文本生產，讓地標賦予了既真實又虛擬的混合空間意涵，實踐者於其中觀展表演而自我揭露；(3) 打卡鞏固了觀光凝視的空間經驗，實踐者的空間感受並非固定，而可能既溫暖有情感又陳悶的儀式，打卡實踐添增了生活中面對鏡頭的觀光客姿態。實踐者面對科技物質特性、社會關係、監視構成的結構性限制，能找到方式因應，但其能施展的自由與機會也有局限性。 / The aim of the research investigates Facebook’s check-ins as a media practice that plays a crucial social role in everyday life. While walking in the city nowadays, a practitioner can convey his/her feelings, uploading stories and photos to social network websites through mobile technologies. A practitioner’s gaze upon spectacle of the city brings him/her complicated media experience in the media-drenched world, which turns a practitioner into a tourist and a flâneur. The study explores practitioners’ media consumption in everyday life. My empirical study focuses on three cases, who are heavy users of smart phones and in favor of check-ins on Facebook. The three cases situate in different social status and develope different social relationships through Facebook. By choosing ethnography as my method, I am a participant-as-observer who immerse in on-line and off-line field work. My findings indicate that smart phones and check-ins on Facebook provide opportunities and resources for practitioners. A keen adopter of technologies becomes an opinion leader, and her practice of check-ins brings her a fashionable image. The person who owns ordinary fellowship becomes an opinion leader in his peer group by acquiring technology skills. The practitioners use tagging and adjust the timing of check-ins to create social connection with friends. A practitioner, who is also a tourist and a flâneur, finds new feelings through mobile technologies when walking in the city. (1) The boundary between everyday life and tourism is not fixed, but weaves in a flow instead. (2) Geo-tagging symbolizes a hybrid space, in which contains virtual and physical information. (3) The practices of check-ins embody the tourist gaze. The sense of place is a flow, and practitioners may find warm or chill places through different media practices. However, the tension of interaction between people and technologies brings several unexpected troubles. The practitioner combats these problems by using tactics with agency, while he/she faces the power of structure which limits agency at the same time.