No description available.

Studien syftar till att undersöka varför elever inte medverkar på lektionerna i idrott och hälsa, samt att jämföra det med vad lärare i idrott och hälsa tror är orsaken till att elever inte medverkar på lektionerna. Syftet med studien är också att se hur elever och lärare kan arbeta för att öka elevernas närvaro på lektionerna i idrott och hälsa. Teorin som studien utgår från är: Känsla av sammanhang – KASAM – och den använda metoden är enkäter. Studien inriktar sig på gymnasieskolan och därför har enkätstudier gjorts med 162 gymnasieelever på tre olika skolor, samt 11 lärare i idrott och hälsa på fyra olika skolor. I resultatet kan man se att de vanligaste orsakerna till att elever inte medverkar på lektionerna i idrott och hälsa är bland tjejer sjukdom/skada och därefter att det är för lite bollspel. Hos killar är den främsta anledningen att det är för lite bollspel och därefter sjukdom/skada. De tillfrågade lärarna tror att den vanligaste orsaken till att elever inte medverkar på lektionerna är sjukdom/skada. Därefter är de vanligaste anledningarna som lärarna uppger, glömda kläder och att eleverna tycker att idrott och hälsa är tråkigt. Både lärare och elever anser att omklädningsrummen är problematiska. De anser även att det är viktigt med elevinflytande, en positiv atmosfär, samt att lärare och elever ”peppar” och uppmuntrar varandra till fysisk aktivitet. Författarna drar slutsatsen att man kan öka elevernas medverkan genom att göra duschar mer avskilda, öka elevinflytande samt att motivera och skapa en miljö som är både utmanande och trygg.

Sammanfattning Syfte: Syftet med denna studie var att studera patienternas upplevelse av delaktighet, information och bemötande på den urologiska avdelningen på Akademiska sjukhuset. Syftet var vidare att jämföra patientens upplevelse av delaktighet, information och bemötande, med hur viktigt patienten ansåg de olika områdena var. Metod: Studien var en deskriptiv, korrelerande tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. En enkät utformad för studien med 12 påståenden har besvarats av 61 patienter. Resultatet presenterades med en statistisk korrelations metod, där samvarians mättes mellan patientens egen bedömning och hur betydelsefullt det var för patienten. Resultat: Information och bemötande är viktigt för patienterna. Resultatet visar att information till patienterna är tillräcklig vid in och ut skrivning från avdelningen och är det är viktigt, förståelsen av information vid utskrivning bedöms som mycket viktig. I patientens upplevelse av bemötande från personalen på avdelningen fanns en samvarians av upplevelse och betydelse. Det fanns även en samvarians i delaktighet i vården, där fanns dock i större utsträckning än i de andra faktorerna patienter som inte hade någon åsikt eller ansåg att detta inte var lika viktigt. I de öppna svaren framkom bilden av en öppen och trevlig avdelning men det framkommer att miljön runt patienten kan vara lite bättre.

Syftet med denna studie är att studera förskollärares inställning till att medverka i barns lek samt att studera vad förskollärare anser om leken och dess betydelse. Som metod i denna kvalitativa studie har intervjuer använts. Det genomfördes sju stycken intervjuer med verksamma utbildade förskollärare. I resultatet framkom att förskollärare anser att leken är grunden för allt lärande och att det vore konstigt som förskollärare att inte använda sig av leken i verksamheten. Inställningen till att medverka i barns lek berodde på barnens ålder och att det skulle ske på barnens villkor. Samtliga informanter hade liknande inställningar till lekens betydelse och till att medverka i barns lek.

Bakgrund   ”Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan ska barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen.” (Lpfö98, 2010)  Med föregående citat intresserade vi oss för hur barnen upplever detta på förskolan. Med utgångspunkt från vår egen praktik och i arbetet med barn och läroplan ville vi synliggöra om barnen verkligen uppfattar oss pedagoger som engagerande och som kan se till varje barns och barngrupps livsvärld.  Syfte  Syftet med studien är att få en inblick i barns upplevelser av pedagogernas medverkan i leken. Vi har satt fokus på barn i åldrarna fyra och fem år, vi använde oss av mindre gruppkonstellationer för intervjuer. Detta gör vi genom tre frågeställningar som behandlar; Barnens upplevelser om pedagogernas medverkan i leken, barnens beskrivningar av pedagogernas roll i leken samt på vilket sätt barnen upplever att de har inflytande och makt över sin lek. Vår studie har ett fenomenologiskt perspektiv.  Metod  Tanken med studien är att undersöka hur barn upplever pedagogernas medverkan i leken. Metoden utgörs av gruppintervjuer med barn samt ljudinspelning under intervjuerna. Vi har sammanställt, analyserat och kategoriserat alla intervjuer genom att lyssna på samtalen och skrivit ut dessa i pappersform. Sammanlagt har 22 barn deltagit i studien. För att alla barn skulle få komma till tals i grupperna minimerade vi grupperna till att vara ca 4-5 barn i varje intervjugrupp. Studien är en kvalitativ studie.  Resultat  Utifrån de resultat som vi kom fram till i studien kan man se att barnen har olika upplevelser av pedagogernas medverkan i leken. En del av barngrupperna menar att pedagogerna var bra på att leka och var involverade i leken samtidigt som de underkastade sig de roller som barnen ville att de skulle ha i en lek. En barngrupp ansåg att pedagogerna absolut inte kunde leka utan hellre gjorde andra saker som att stå vid datorn eller prata med kollegor. Ett tydligt mönster som vi såg från alla intervjugrupper var att barnen upplevde att de fick bestämma när de skulle leka och vilka regler som gällde i leken, men att det även fanns regler på förskolan som bara fanns där.

Att medvetet beröva en annan människa livet benämns som mord enligt 3:1 brottsbalken (BrB). Den som kan hållas ansvarig för mord är gärningsman och andra som medverkat. Vid så kallat hedersmord kan det vara svårt att identifiera vem som har vilken roll och kan hållas ansvarig för gärningen. Hedersmord anses vara en handling med flera medverkande vilket kan försvåra fastställandet av medverkansansvar. Den kollektiva karaktären innebär att det kan finnas flera än den utpekade gärningsmannen som är skyldig till brott på grund av samverkan och planering. Många gånger betyder det att mordet godkänts av kollektivet vilket kan bestå av en kärnfamilj och dennes utökade krets samt dess vänner. Jag anser att begreppet hedersmord är något unikt i svensk rättsutveckling. Begreppet har funnits länge men konkretiserades under 1990-talet och existerar i det svenska domskäl trots att det inte finns någon lagstadgad begreppsdefinition. Efter det omtalade hedersmordet 2002 på Fadime satte den rättspolitiska debatten igång på allvar gällande hedersrelaterat våld. I samhället uttrycks hedersrelaterade handlingar och tankar kring heder på flera olika sätt beroende på religiösa övertygelser samt kulturella föreställningar. Hedersbegreppet kan dock inte kopplas till en viss typ av religion eller kultur. Begreppet heder finns i alla kulturer och religioner och kan även förekomma i kontexter där religion inte existerar. I Sverige blir enbart den faktiska gärningsmannen dömd för mord. Andra som främjat mordet blir genom medverkansreglerna dömda för medhjälp eller anstiftan. Ibland kan en medverkandes handlingar likställas med gärningsmannen och denne blir då dömd som medgärningsman. Det är den kollektiva karaktären som gör mord med hedersmotiv komplicerat. Vid hedersmord kanske gärningsmannen inte är den som beslutat och planerat mordet utan är den som är yngst i kollektivet och därför får på sig rollen som gärningsman för att denne kan få lägre straff. På så vis kan eventuella anstiftare och medhjälpare undkomma bestraffning helt då det kan vara svårt att bevisa beslutsfattande och planering till mord. I Sverige skall det också stå utom allt rimligt tvivel att någon utfört en gärning samt att domstolarna hellre friar än fäller vid osäkerhet gällande rättsläget. I Danmark satte man efter mordet på Ghazala Khan 2005 strikta riktlinjer för medverkansansvaret vid hedersmord. Den danska domstolen använde sig av de befintliga medverkansreglerna men utnyttjade dess fulla potential och dömde en hel familj och dess utökade krets samt vänner, totalt nio personer, för mord. Detta trots att det enbart var en person som faktiskt sköt och dödade mordoffret.

<p>Framställningens syfte är att utreda var gränsen mellan medgärningsmannaskap och medhjälp skall dras. För att få en helhetsbild och en ökad förståelse för området behandlas dock hela medverkansläran. Det som får störst utrymme i uppsatsen är hur praxis gällande medgärningsmannaskap har utvecklats de senaste årtiondena. Det konstateras att medgärningsmannaskap, genom bland annat tillämpningen av BrB 23kap 4 § andra stycket, har kommit att utnyttjas i större utsträckning än tidigare. En annan viktig fråga som behandlas är på vilket sätt begreppen tillsammans och i samförstånd eller gemensamt och i samråd har kommit att användas. Kritik framförs mot att ett mer kollektivt straffansvar tillämpas genom möjligheten att döma medhjälpare som gärningsmän där det ter sig naturligt (enligt 23 kap 4 § andra stycket), samt möjligheten att döma en grupp människor för att de handlat gemensamt och i samråd trots att det inte går att styrka vem av de tilltalade som har gjort vad, eller ens att alla tilltalade faktiskt deltagit vid utförande av brottet. Slutsatsen är att behovet av flexibilitet måste vägas mot behovet av rättssäkerhet. Inom medverkansläran har rättssäkerheten fått stå undan i allt för hög grad. En större tydlighet och noggrannhet i kategoriseringen av medverkande bör eftersträvas samt högre beviskrav på individnivå.Detta kan givetvis leda till att skyldiga gärningsmän frias på grund av bristande bevisning. Det måste dock accepteras att domar ibland blir felaktiga till den tilltalades fördel, detta är nödvändigt om ett rättsäkert system skall kunna upprätthållas.</p>

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att beskriva samt reflektera över hur gällande rätt har utvecklats genom rättspraxis när det gäller regleringen avseende ansvar vid medverkan till brott. Ytterligare ett syfte är att försöka tydliggöra var, och om, några juridiskt relevanta gränser mellan gärningsmän, medgärningsmän och medhjälpare kan utläsas ur praxis. För att genomföra uppsatsen har lag, förarbeten, rättsfall och doktrin studerats. De slutsatser som kan dras av praxis när det gäller gränsdragningarna är att det krävs relativt lite av en person för att han ska kunna dömas som medverkande till brott. Som utgångspunkt nämn "Rockfallet" där en man döms för medhjälp till misshandel då han hållit en bekants rock medan han misshandlar och rånar en fotgängare och där jämförelse med den straffria gärningen att med gillande min stå och se på ett slagsmål görs. I uppsatsen presenteras även flera andra rättsfall som illustrerar gränsdragningen mellan det straffbara och det straffria området. När det gäller gränsdragningen mellan en gärningsman, en medgärningsman och till viss del även en medhjälpare konstateras att praxis till viss del visar på en ojämn rättstillämpning som i några fall kan beskrivas som rättsosäker. Detta medför att några säkra slutsatser inte kan dras av materialet. Den konturen som dock kan utläsas är att ett gemensamt handlande, föregått av ett samråd, blir straffbart såsom medgärningsmannaskap. När omständigheterna medför att det brister i det gemensamma handlandet eller i samrådet blir utgången i målet i vissa fall svår att förutse. Ytterligare en aspekt är att den bristande förutsebarheten till viss del kan bero på att området endast är praxisreglerat, uttryckligt lagstöd saknas i många fall. För att komma till rätta med den bristande förutsebarheten och rättsosäkerheten är ett förslag till lösning att lagstiftaren i lag reglerar de fall där straffbarhet kan inträda trots att rekvisiten i det aktuella straffstadgandet inte uppfyllts.

<p>För att företag ska möta en ökande konkurrens, drivs de till att finna nya lösningar i syfte att ständigt förse de allt mer medvetna kunderna med nya produkter. En förbättrad produktutvecklingsprocess kan hjälpa företag att uppnå konkurrensfördelar genom att bemästra produktens allt kortare livscykel. Under produktutvecklingen arbetar flera av företagets avdelningar parallellt, vilket kräver ett väl fungerande samarbete.</p><p>Externa parter har en viktig roll vid framtagning av nya produkter, eftersom relationen mellan kund och leverantör medför tillgång till varandras kunskapsområden. Det är dock inte lätt att utveckla en nära relation, eftersom många problem kan uppstå vid ett samarbete. Företag inser vikten av att ta del av leverantörens specialistkunskap, men har ännu inte lärt sig hur de ska hantera samarbetet. Följaktligen behövs det ytterligare forskning kring hur företag kan koordinera produktutvecklingsarbetet, när leverantör är delaktig i projektet.</p><p>Studien har för avsikt att skapa förståelse, för hur produktutvecklingsarbetet ur ett inomorganisatoriskt perspektiv kan koordineras, när en leverantör medverkar. Genom kvalitativa fallstudier ämnar vi undersöka vilka koordinationsmekanismer företag använder för att koordinera produktutvecklingsarbetet. Fallstudierna bygger på sju djupgående intervjuer av personer som arbetar med produktutvecklingsarbete på två fallföretag.</p><p>Studien tar upp teorier som belyser fenomenet produktutveckling och de mekanismer som används, för att koordinera produktutvecklingsarbetet och hur leverantören integreras i utvecklingsprojektet. Studiens teoretiska referensram redogör vidare för tekniken ”concurrent engineering”, koordination av projektmedlemmarnas beroende och skilda förväntningar samt projektens karaktäristiska drag.</p><p>Studien visar att koordinationsmekanismer är viktiga för att företag ska kunna samordna sina produktutvecklingsaktiviteter. Behovet av koordinationsmekanismer bestäms utifrån i vilken fas produktutvecklingen är och i vilken utsträckning leverantören medverkar i produktutvecklingsprojektet. Företagets organisationskultur har en viktig roll i att koordinera projektmedlemmarnas beroende. Genom att utvecklingsarbetet sker i form av projekt måste projektmedlemmarnas olika intressen och förväntningar möta varandra för att åstadkomma synergieffekt i projektet. Vidare finns det ett positivt samband mellan projektens karaktäristiska drag och behovet av samverkan mellan projektmedlemmarna. Med andra ord ska koordinationsaktiviteterna anpassas efter produktutvecklingsprojektets karaktäristiska drag.</p>

A utopian idea? Participation Under (Dis)Similar Conditions inDevelopment Partnerships Maria Bogren   Department of Social Sciences Mid Sweden University, SE-831 25 Östersund, Sweden ISSN 1652-8948, Mid Sweden University Licentiate Thesis 53; ISBN 978-91-86694-12-8     Abstract Important societal issues nowadays do not get resolved through the care of the state; it is rather the case that solutions involve multiple actors.  Such cooperation can be organized in partnership where actors from the public sector, private companies and non-profit organizations, for example, attempt to find solutions to a current societal issue. The target group affected by the problems can also be involved in the partnership. The aim of this study is to contribute to an increased understanding regarding cooperation in partnerships and especially the target group’s participation in partnerships. An idea regarding the target group’s participation stems from the European level to the national level and finally to the local level in a development partnership. I follow the local development partner-ship for two years with a view to examining the translation process of the idea regarding the target group’s participation. Data was collected through interviews, relevant documents and observation. What is more, the significance of the institutional surroundings regarding what happens in the partnership is discussed. The idea regarding the target group’s participation manifests itself on: a) how the target group should be represented; b) how it gains influence and c) how the role of the target group’s representatives should be shaped. The study shows that ideas change and adjust over time and also that the target group participates under different conditions compared to the rest of the representatives in the partnership. A way to strengthen the target group’s participation in the partnership can be through further organizing, thus increasing the legitimization level of the target group.   Keywords: translation, target group, participation, public-private partnerships SAMMANFATTNING   Angelägna samhällsproblem får numera inte alltid sin lösning genom statens försorg utan istället involveras flera aktörer. Ett sådant samarbete kan organiseras i partner­skap där aktörer från exempelvis offentlig sektor, företag och ideella organisationer tillsammans försöker hitta lösningar på något aktuellt samhällsproblem. I partner­ska­pet kan även den målgrupp som berörs av problematiken involveras. Syftet med denna studie är att bidra till ökad förståelse när det gäller samverkan i partnerskap och speciellt när det gäller målgruppens medverkan i partnerskap. En idé om målgruppens medverkan följs från europeisk nivå, till nationell nivå och slutligen till lokal nivå i ett utvecklingspartnerskap. Jag följer det lokala utvecklings­partnerskapet under två års tid och använder dokumentstudier, intervjuer och obser­vationer för att studera översättningsprocessen av idén om målgruppens medverkan. Dessutom diskuteras den institutionella omgivningens betydelse för det som händer i partnerskapet. Idén om målgruppens medverkan tar sig uttryck i idéer om hur målgruppen ska finnas repre­sen­terad och hur den ska få inflytande samt hur rollen som målgrupps­rep­resen­tant ska utformas. Studien visar att idéerna förändras och anpassas över tid samt att målgruppen medverkar på olika villkor jämfört med övriga representanter i partnerskapet. Ett sätt att stärka målgruppens medverkan i partnerskapet kan vara genom ytterligare organisering för att på så sätt ge ökad legitimitet för målgruppen.   Nyckelord: översättning, målgrupp, medverkan, privatoffentliga partnerskap