Bakgrund: Dagens omvårdnadsforskning lyfter fram patienten som den viktigaste men samtidigt den mest outnyttjade resursen i hälso- och sjukvården. Patienterna måste göras mer delaktiga i sin egen vård och behandling. Historiskt har överrapportering mellan sjuksköterskor skett på sjuksköterskeexpeditionen. I bedsiderapportering sker kommunikationen mellan vårdpersonal och patient, vilket gör informationsöverföringen effektiv och säker. Syfte: Att beskriva patientens upplevelse av delaktighet vid bedsiderapport. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet redovisas utifrån fyra teman: att bli bemött som en person, att förstå och bli förstådd, att bidra till sin egen vård och att känna sig trygg. Det är viktigt att patienten erkänns som en person för att känna sig delaktig och därmed kunna bidra till sin egen vård. När patienten förstår och gör sig förstådd upplevs delaktighet. En bra bedsiderapport skapar trygghet. Slutsats: När sjuksköterskan blir medveten om fördelarna, tar tillvara på möjligheterna med patientens deltagande och samtidigt tar hänsyn till sekretess, språkbruk och patientens personella förutsättningar, blir bedsiderapportering betydelsefull för ökad delaktighet och inflytande för patienterna. / Background : Today nursing science brings forward the patient as the most important, but also the most neglected, resource in healthcare. The patients must be invited to participate in their own care and treatment. Historically, nursing handover has been carried out at the nurses’ expedition. In bedside reporting, care personnel communicate directly with the patient, which makes information exchange more efficient and safer. Purpose: To describe the patient’s experiences of participation in bedside report. Method: The study is a literature review based on quantitative and qualitative articles. Results: The results are presented based on four themes: to be met as a person, to understand and to make oneself understood, to contribute to one’s own care and to feel secure. It’s important that patients are recognized as persons to make them feel that they participate, thereby being able to contribute to their own care. When patients understand and make themselves understood, they feel participation. A good bedsiderapport creates security. Conclusion: Successful bedside report requires that the nurse becomes aware of the benefits and takes advantage of the opportunities that patient participation signifies. Bedside report is important to increase patients’ participation in care.

No description available.

Tidigare forskning inom detta område har fokuserat på barns vård, däremot har barns upplevelser utifrån ett aktivitetsperspektiv under sjukhusvistelse inte uppmärksammats. Författarnas uppfattning var att aktiviteter som erbjuds på barn- och ungdomskliniker oftast passar yngre barn och därför ansågs det relevant att tillfråga äldre barn om deras upplevelser av att kunna vara delaktiga i aktiviteter på sjukhus. Syftet var att beskriva barns upplevelser av möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter under sjukhusvistelse. Kvalitativ metod användes med semi-strukturerade intervjuer. Ett bekvämlighetsurval användes och respondenterna var 12 barn i åldrarna 8-15 som befann sig på två barn- och ungdomskliniker i södra Sverige. Datamaterialet bearbetades med en kvalitativ innehållsanalys. Tolkningen av datamaterialet resulterade i det övergripande temat “Upplevelse av möjlighet till delaktighet i meningsfulla aktiviteter”. Resultatet delades in i tre kategorier; delaktighet, meningsfull aktivitet och aktiviteter på sjukhus. Slutsatsen var att barnen upplevde både möjligheter och begränsningar i att kunna vara delaktiga i aktiviteter under sin sjukhusvistelse. Majoriteten av barnen upplevde sig ha goda möjligheter till att kunna vara delaktiga i meningsfulla aktiviteter såsom att vistas på lekterapi, spela tv-spel och umgås med familj och vänner. / Previous science has focused on children’s clinical care and the children’s experience from an activity perspective during their hospital stay has not been focused on. The author’s opinion was that the activities in children’s and youth clinics often are suited for younger children. Therefor it seemed relevant to ask older children about their experience of participation in activities at the hospital. The aim was to describe children’s experiences of the possibility to participate in meaningful activities during their hospital stay. A qualitative method were used with semi-structured interviews. A convenience sample were used and the study included 12 children aged 8-15 in two children and youth clinics in southern Sweden. For data analysis a qualitative content analysis was used. The analysis resulted in the overall theme “Experience of possibility to participation in meaningful activities”. The result ended up in the three categories; participation, meaningful activities and activities at the hospital. The conclusion were that the children experienced both possibilities and limitations in order to participate in activities. The majority of the children experienced good possibilities to participate in meaningful activities as the play therapy, play video-games and spend time with family and friends.

Studien syftar till att utifrån ett brukarperspektiv belysa hur stort inflytande brukare inom den kommunala missbruksvården har på sin egen vård. Brukare avses i detta fall personer som har och har haft en kontakt med missbruks- och beroendevården över tid. För att besvara studiens syfte har fem brukare intervjuats. Studiens data har sedan analyserats med hjälp av maktteori. Studien visar att upplevelsen av inflytande påverkar vården och att den kan variera hos brukarna beroende på vilka egenskaper de själva besitter, de professionella besitter och hur relationen dem emellan utvecklas. Samtliga brukare i studien upplevde att de befann sig i ett underläge i maktförhållandet gentemot de professionella. För att känslan av inflytande skulle vara stark hos brukarna krävdes det att de professionella hade en förmåga att förhålla sig till och i viss mån reducera obalansen i maktförhållandet. Att brukarna kände att de hade makten att påverka vården samt att de blev lyssnade på var centralt för att en känsla av inflytande skulle infinna sig. Om detta inte var närvarande i relationen med de professionella infann sig istället en känsla av maktlöshet och begränsat inflytande. / This study aims to explore what client’s connected to their local council’s alcohol and substance abuse treatment thinks matter for their own care. The aim of exploration concretized to involve clients influence over their own care.  Clients in this case are referred to people who have and have had a contact with the alcohol and substance abuse treatment over time. To respond to the study's purpose five clients has been interviewed. The data were then analyzed by using a theory of power. The study shows that the client´s experience of influence matters and may vary depending on the characteristics the clients themselves possess, the professional possess and how the relationship between them evolves. All clients in the study felt that they were in a lower position of power compared to the professionals. To create a strong feeling of influence within the clients the professional had to have an ability to relate to and, to a certain extent reduce the imbalances in power relations. To create a feeling of influence within the clients they had to feel that they had the power to affect the care and that they were listened to. If this was not present in the relationship with the professionals, a sense of powerlessness and limited influence appeared instead.

Syftet med denna kvalitativa studie är undersöka hur personalen inom Barn- och ungdomspsykiatrin upplever arbetet kring föräldrars involvering i sitt barns behandling. Vi ville också se vilka svårigheter och möjligheter det finns med föräldrars medverkan. För att svara på vår problemformulering använde vi en hermeneutisk utgångspunkt där vi fick utrymme att tolka vårt material. Vi genomförde studien med semistrukturerade intervjuer vilket gav oss ett öppet och relevant resultat. Resultatet visar att intervjupersonerna finner föräldrarnas involvering viktig och att det sällan förekommer föräldrar som inte vill vara involverade. Resultatet visar också att det finns många möjligheter när föräldrarna medverkar i behandlingen och det som ses som svårigheter är oftast hanterbart och går att arbeta med. Möjligheterna och svårigheterna med föräldrarna i behandlingen är att de både kan ses som risk- och skyddsfaktorer, vilket stämmer överens med vår teori. Föräldrar kan enligt intervjupersonerna också ses som skyddsfaktorer ur ett salutogent perspektiv.

Mitt examensarbete från Designprogrammet − hållbar utveckling, är en under- sökning av flera dimensioner. Det övergripande arbetet är ett platsspecifikt insamlande av framtida visioner hos invånare, kommun och kreatör. Visualiseringen involverar samtliga av de ovan nämnda parterna i skapandet av en ny mötes- plats i ett medialt kategoriserat miljonprogramsområde. Med denna vilja följer en diskussion om, hur och/eller på vilket sätt detta arbete knyter an till design och vilken roll jag iklätt den. Designlösningen är i sin tur en identitet och ett koncept till uppstarten av en existerande vision om Zero Waste Lab − ett hållbar center i Alby, norra Botkyrka. Konceptet går under namnet Pop-up park och syftar till att inbjuda medborgare och aktörer att ta del i byggandet av visionen.

Synfältsundersökningen är den viktigaste metoden för att diagnostisera och identifiera progression av glaukom. Att genomföra synfältsundersökningen är en vanligt förekommande arbetsuppgift för ögonsjuksköterskan. Studier visar att patienter har svårigheter vid genomförandet av undersökningen, men studier på hur patienten själv upplever synfältsundersökningstillfället saknas. Syftet med pilotstudien var att undersöka patientens upplevelse av synfältsundersökningstillfället. Pilotstudien genomfördes med en kvalitativ metod och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer av åtta patienter. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Analysen ledde till fem kategorier: upplevelse av rädsla och oro, svårt med fokusering, upplevelse av information, känsla av trygghet, och kroppsligt obehag. Att inte prestera bra och att eventuellt blivit försämrad i sjukdomen var det som främst skapade rädsla och oro. Fokusering krävde mycket koncentration och var ansträngande för ögonen. Informationen upplevdes som både bra och bristfällig. Patienterna kände en trygghet då de hade gjort undersökningen tidigare och att de träffade samma personal. Majoriteten av patienterna upplevde att de satt obekvämt och inte patientvänligt. Fortsatt utveckling och utbildning om hur patienter upplever synfältsundersökningstillfället rekommenderas för att förbättra hur personalen bemöter och informerar patienten, men även för hur ögonsjuksköterskan kan underlätta undersökningen för patienten. Då denna studie utfördes som en pilotstudie behövs vidare forskning och en fullskalig studie för att resultatet ska kunna anses vara tillförlitligt. / Visual field examination is the most important method to diagnose and identify the progression of glaucoma. Conducting visual field examination is a common task for the ophthalmic nurse. Studies show that patients have difficulty in carrying out the visual field examination, but studies on how the patient experiences the visual field examination are scarce. The aim of the pilot study was to examine the patient's experience of the visual field examination. The pilot study was conducted using a qualitative approach and data was collected through semi-structured interviews of eight patients. The material was analyzed using content analysis. The analysis resulted in five categories: experience of fear and anxiety, difficulty with focusing, experience of information, sense of security, and bodily discomfort. Failing to perform well and to possibly become impaired in their disease were major concerns that created fear and anxiety. Focusing demanded a lot of concentration and was straining on the eye. The information was perceived as both good and flawed. Patients felt a sense of security since they had done the examination before and that they met the same staff. The majority of patients felt they sat uncomfortably and that it was not patient friendly. Continued development and training on how patients experience visual field examination is recommended to improve the way the staff treats and informs the patient, but also how the ophthalmic nurse can facilitate the examination of the patient. Since this study was conducted as a pilot study further research and a full-scale study is needed for the results to be considered reliable.

There are several methods and models within the areas of software engineering on how to proceed during a software development process. For each of these methods and models there are benefits and drawbacks, depending on how you choose to look at them. A difference of principle between the different models is that they either advocate iterative development or not. In parts of software engineering one makes use of different methods depending on which is most fitting in a specific situation. There are several methods on how to recieve more qualitative data from the end-users during the requirement collection, but the reappearing pattern is still user centric participation, which means that the user participates more actively in part of or the entire development process. The reason for this is that the user can steer and direct the development in such a way that the user can benefit from the system being developed. The end-user is in fact the one holding all the information on how the future system shall function, knows what has to be computerized and what functions that will facilitate the workload. What will then happen if one makes use of a modern solution, such as user-centric participation, and integrate it in a problem domain on an elder model such as the waterfall model? In this research, the problem domain has been the requirements collection, since the rest of the model only considers choises regarding what modelling- and programming tools to be used. When requirement collection is in focus one is faced with the choice of several methods to use in this purpose. In this research user-centric participation has been chosen as the requirement collection method. Furthermore, to get a larger perspective on the end-users requirements and wishes, additional four metohods (observation, interview, group-discussion and survey) has been chosen. The results of this research show that this combination of model and methods has been successful. A close cooperation with the end-users has, in this case, resulted in clear requirements and mutual understanding between system developer and end-user. / Inom ämnesområdet systemutveckling finns ett flertal teorier och modeller om hur man bör gå tillväga under en systemutvecklingsprocess. För var och en av dessa modeller tillkommer för- och nackdelar, beroende på hur man väljer att se på dem. En principiell skillnad mellan de olika modellerna är dock att de antingen förespråkar iterativ utveckling eller inte. I delar av systemutvecklingen använder man sig av olika metoder beroende på vilken som passar bäst i den situationen. Det finns många metoder för hur man erhåller mer kvalitativ data från slutanvändarna vid kravinsamlingen, men det återkommande mönstret är dock användarcentrerad medverkan, vilket innebär att användaren mer aktivt deltar i hela eller delar av utvecklingsprocessen. Anledningen till detta är att användaren själv kan styra och dirigera utvecklingen på ett sådant sätt att användaren i sitt arbete kan gynnas av det system som utvecklas. Slutanvändaren är ju den som i slutändan har all information om hur det framtida systemet ska fungera, vet vad som behöver datoriseras och vilka funktioner som underlättar arbetet för denna. Vad händer då om man använder en modern lösning, som användarcentrerad design, och integrerar denna i ett problemområde på en äldre modell som vattenfallsmodellen? I denna undersökning har problemområdet varit kravinsamlingen i vattenfallsmodellen, eftersom att resten av modellen endast anses beröra val av modellerings- och programmerings verktyg. När fokus är kravinsamling ställs man inför valet av flera metoder att använda i detta syfte. I denna undersökning har användarcentrerad medverkan valts som kravinsamlingsmetod. Vidare har det tagits hjälp av ytterligare fyra metoder (observation, intervju, gruppdiskussion och enkätundersökning) för att få olika perspektiv på slutanvändarnas krav och önskemål. Resultatet av undersökningen visar att denna kombination av modell och metoder varit framgångsrik. Ett nära samarbete med slutanvändarna har i, detta fall, resulterat i klara krav och ett samförstånd mellan systemutvecklare och slutanvändare. / Samir Jahic, samirjahic@tiscali.se Selda Kocacenk, kocacenk@hotmail.com

Framställningens syfte är att utreda var gränsen mellan medgärningsmannaskap och medhjälp skall dras. För att få en helhetsbild och en ökad förståelse för området behandlas dock hela medverkansläran. Det som får störst utrymme i uppsatsen är hur praxis gällande medgärningsmannaskap har utvecklats de senaste årtiondena. Det konstateras att medgärningsmannaskap, genom bland annat tillämpningen av BrB 23kap 4 § andra stycket, har kommit att utnyttjas i större utsträckning än tidigare. En annan viktig fråga som behandlas är på vilket sätt begreppen tillsammans och i samförstånd eller gemensamt och i samråd har kommit att användas. Kritik framförs mot att ett mer kollektivt straffansvar tillämpas genom möjligheten att döma medhjälpare som gärningsmän där det ter sig naturligt (enligt 23 kap 4 § andra stycket), samt möjligheten att döma en grupp människor för att de handlat gemensamt och i samråd trots att det inte går att styrka vem av de tilltalade som har gjort vad, eller ens att alla tilltalade faktiskt deltagit vid utförande av brottet. Slutsatsen är att behovet av flexibilitet måste vägas mot behovet av rättssäkerhet. Inom medverkansläran har rättssäkerheten fått stå undan i allt för hög grad. En större tydlighet och noggrannhet i kategoriseringen av medverkande bör eftersträvas samt högre beviskrav på individnivå.Detta kan givetvis leda till att skyldiga gärningsmän frias på grund av bristande bevisning. Det måste dock accepteras att domar ibland blir felaktiga till den tilltalades fördel, detta är nödvändigt om ett rättsäkert system skall kunna upprätthållas.

Background World Alliance for Patient Safety, launched by the WHO, has created a Surgical Safety Checklist. It was first published in 2008 and has been translated and modified in Sweden by Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag, LÖF. The use of the WHO Surgical Safety Checklist has been shown to reduce the number of complications and deaths related to surgery. Aim The aim of this study is to describe the Theatre Nurse’s participation in in the use of a modified version of the WHO Surgical Safety Checklist intraoperatively in two Theatres in a hospital in the centre of Sweden. Method This study has a quantitative descriptive approach. A direct observational study was carried out in two Theatres and the participants were asked a few complementary questions after the observations. A total of 16 Theatre Nurses participated in this study. Results None of the Theatre Nurses confirmed all the steps in all phases of the checklists during an operation. However one Theatre Nurse confirmed all the steps in the Sign Out phase at one occasion. There was no team member in either Theatre allocated to read out all the steps in the checklist and to make sure that all the steps were completed. Conclusion Insufficient compliance to the checklist prevails in both Theatres and they need to improve quality measures in order to increase adherence to the checklists to promote patient safety. Clinical significance This study describes the Theatre Nurses’ participation in performing the checklists in the two Theatres were the observations were carried out. The study may inspire improvement measures and provide inspiration for further research. / Bakgrund Världsalliansen för patientsäkerhet, som är en del av WHO, har skapat en checklista för säker kirurgi. Den publicerades för första gången år 2008 och i Sverige har Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag, LÖF, översatt och bearbetat checklistan för svenskt bruk. Användandet av WHO:s checklista för säker kirurgi har visats minska antalet komplikationer och dödsfall i samband med operationer. Syfte Syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskans medverkan i användandet av WHO:s modifierade checklista för säker kirurgi intraoperativt på två operationsavdelningar på ett sjukhus i Mellansverige. Metod Denna studie har en kvantitativ deskriptiv ansats. En direkt observationsstudie genomfördes och därefter ställdes frågor utifrån en frågeguide. Totalt 16 operationssjuksköterskor deltog i studien. Resultat Ingen operationssjuksköterska medverkade i eller tog upp samtliga punkter i checklistans alla tre faser under en operation. En operationssjuksköterska tog däremot upp alla punkter i avslutningsfasen vid ett tillfälle. Det fanns ingen checklisteansvarig personal som läste upp checklistans alla punkter för operationslaget och som såg till att alla punkterna genomfördes på de båda avdelningarna. Slutsats Bristande följsamhet till checklistorna råder på båda avdelningarna. Avdelningarna är i behov av kvalitetsförbättrande åtgärder för att öka följsamheten till checklistorna för att främja patientsäkerheten. Klinisk betydelse Studien är en beskrivning av hur operationssjuksköterskor arbetar med checklistorna på de två avdelningarna där observationerna utfördes. Den utgör en grund för fortsatt förbättringsarbete på avdelningarna samt ger inspiration till fortsatt forskning.