ABSTRAKT Linnéuniversitetet Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap Pedagogik med inriktning mot ungdoms - och missbruksvård, examensarbete. Titel                                   En kvalititav studie om personalens upplevelser och deras syn på 12-stegsbehandling och dess andliga inslag. Engelsk titel                     Spirituality in recovery from alcoholism – A study of how staff in twelvestep treatment values the spirtual parts of the program. Författare                  Gustav Alnervik, Karin Bernhardson Handledare                Katarina Magnusson Datum                        Mars 2012 Antal sidor                 37 Nyckelord                  12-stegsbehandling, anonyma alkoholister, andlighet   Syftet med den här studien var att belysa ämnet andlighet som del i behandling av missbruk. Vi har inspirerats av en fenomenologisk ansats och intervjuat fyra personer som arbetar inom tolvstegsbehandling. Som intervjuform valde vi semistrukturerade intervjuer. Tidigare forskning visar att andlighet kan fylla en viktig funktion för att personer med missbruksproblem ska vara avhållssamma, men forskningen är oense om det är det andliga inslaget eller gemenskapen och det sociala stödet i AA som leder till ökad nykterhet bland dess deltagare. Forskningen menar att det verkar finnas vissa samband mellan religion och depression. Resultatet tyder på att andlighet är viktigt för den personliga utvecklingen, men också att gruppen är viktig, att man kan lita på varandra och där bli mer öppen och hitta sin andlighet. Studien är liten och resultatet är svårt att generalisera, respondenterna har dock varit samstämmiga i att andlighet är viktigt för den personliga utvecklingen.

Syftet men denna uppsats är attundersöka om socialtjänsten bidrar till stämpling av klienter med missbruksproblematik genom sitt sätt att arbeta. De frågeställningar vi försöker besvara är om personer med missbruksproblematik får sina individuella behov tillgodosedda, eller om de stämplas utifrån en hel grupp. Vi frågar oss även om det är skillnad i hur män och kvinnor med missbruksproblematik får hjälp.

Syftet med denna studie var att göra en metodpluralistisk uppföljning på de som deltagit i Regionförbundets utbildning om att stärka barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevård. Syftet var även att undersöka deltagarnas upplevelser om och på vilket sätt utbildningen påverkat deras eget arbete med missbruksfrågor. Studien utgår från en kvantitativ och en kvalitativ ansats. En enkätundersökning med samtliga deltagare i Regionförbundets utbildning genomfördes därefter valdes tre personer för en djupgående intervjuer. Intervjupersonerna valdes utifrån olika organisationer och verksamheter. Intervjupersonerna hade skilda uppfattningar om utbildningens kunskapsmässiga betydelse men samtliga var eniga om vikten att lyfta barn- och föräldraperspektivet i missbruksvården samt att bli påmind om detta perspektiv. Studiens resultat visar att deltagarna har fått en viss kunskapsutveckling efter avslutad utbildning. Deltagarna har även kunnat ändra förhållningssätt och arbetssätt efter utbildningen, dock det har funnits svårigheter vad gäller implementering av det verktyg, i form av checklista, som förordades. Studien visade även att det har funnits svårigheter för implementering då var tidsbrist den övergripande anledningen. Slutligen diskuteras studiens frågeställningar utifrån resultatet, samt studiens svagheter och styrkor.

Denna kvalitativa studie belyser hur socialarbetare inom missbruksvården uttalade sig om evidensbaserad praktik. Syftet var även att få en förståelse i vad som kan hindra eller främja ett evidensbaserat arbetssätt. Studien utgick ifrån en socialkonstruktivistisk ansats genom Berger och Luckmanns tresidiga modell där även studiens resultat är tolkat i samma anda. Studien gjordes utefter semistrukturerad utgångspunkt med fem socialarbetare inom missbruksvården i sammanlagt tre kommuner. Resultatet visar att evidensbaserad praktik ses som något som är beforskat och beprövat. I övrigt ligger delade meningar i begreppets innebörd. Vad som kan ses som ett hinder i implementeringen av evidenbaserad praktik är att hamna i ett tänk där klienten får anpassa sig efter organisationen och inte tvärt om. Det som möjliggör evidensbaserad praktik är ett gemensamt arbetssätt för socialarbetarna. En slutsats är att det finns en ambition om ett evidensbaserat arbetssätt men att det finns många hinder på vägen mot en evidensbaserad socialtjänst.

<p>I uppsatsen utvärderas projektet Vägen in, som drevs av socialförvaltningen i Enköpingskommun 2007—2008. Deltagarna i projektet var individer med missbruksproblematik, oftatillsammans med en historia av kriminalitet och/eller psykisk ohälsa. Syftet med studien är attundersöka vilka kostnader och utfall Vägen in har gett upphov till i jämförelse medsocialtjänstens tidigare insatser för deltagarna, sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.Bakgrunden till studien är att det i princip saknas samhällekonomiska utvärderingar avmissbruksvård. I studien jämförs samhällets kostnader för deltagarna två år innan projektet(2005-2006) med motsvarande kostnader under projekttiden (2007-2008). Dessa kostnaderställs sedan mot förändringen i deltagarnas kriminalitet samt förändringen av deraslivssituation.</p><p>Samhällets kostnader för deltagarna ökade med över 50 % under projekttiden. Deltagarnasmissbruk har minskat, men det går inte att se någon markant minskning av deltagarnaskriminalitet. Kostnaderna har skjutits över från staten till kommunen. I huvudsak harkostnaderna för psykiatrisk slutenvård och socialtjänstens öppenvård ökat, medanrättsväsendets kostnader har minskat. Samtidigt går det inte att se någon tydlig nedåtgåendetrend vad gäller deltagarnas kriminalitet. För att uttala sig om huruvida de ökade kostnadernakan motiveras med det utfall de ger upphov hade det krävts längre tidsserier med uppgifter omdeltagarnas inkomster. Med hänsyn till storleken på ökningen av samhällets kostnader fördeltagarna under projektet är det dock problematiskt att det inte går att se någon tydligminskning av deltagarnas kriminalitet.</p>

I denna uppsats har mitt syfte varit att undersöka hur behandlingsassistenter inom missbruksvården förhåller sig till frågor rörande religion, existentiella frågeställningar och vilken signifikans detta har i det arbete som de bedriver. Vidare undersöker jag också vilka förståelsegrunder som arbetet med missbruks bedrivs utifrån.Min metod har varit kvalitativa intervjuer. Jag har totalt intervjuat fyra behandlingsassister från två olika verksamheter inom kommunal missbruksvård, dessa intervjuer har jag sedan analyserat med hjälp av symbolisk interaktionism. Mina resultat visar att det bland behandlingsassistenterna råder en stor osäkerhet till frågor rörande religion och existentiella frågor och att dessa teman inte är verkar vara förankrade i arbetsgruppernas helhet. Vidare visar också mitt resultat att behandlingsassistenternas förståelsegrunder för hur arbetet med missbruk bedrivs inte kan konkretiseras. I min undersökning är det endast en respondent som tydligt kan redogöra för på vilka vetenskapliga förståelsegrunder arbetet bedrivs. Utifrån min undersökning drar jag slutsatsen att mer forskning bör göras där dessa frågor uppmärksammas utifrån ett större helhetsperspektiv.

I uppsatsen utvärderas projektet Vägen in, som drevs av socialförvaltningen i Enköpingskommun 2007—2008. Deltagarna i projektet var individer med missbruksproblematik, oftatillsammans med en historia av kriminalitet och/eller psykisk ohälsa. Syftet med studien är attundersöka vilka kostnader och utfall Vägen in har gett upphov till i jämförelse medsocialtjänstens tidigare insatser för deltagarna, sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.Bakgrunden till studien är att det i princip saknas samhällekonomiska utvärderingar avmissbruksvård. I studien jämförs samhällets kostnader för deltagarna två år innan projektet(2005-2006) med motsvarande kostnader under projekttiden (2007-2008). Dessa kostnaderställs sedan mot förändringen i deltagarnas kriminalitet samt förändringen av deraslivssituation. Samhällets kostnader för deltagarna ökade med över 50 % under projekttiden. Deltagarnasmissbruk har minskat, men det går inte att se någon markant minskning av deltagarnaskriminalitet. Kostnaderna har skjutits över från staten till kommunen. I huvudsak harkostnaderna för psykiatrisk slutenvård och socialtjänstens öppenvård ökat, medanrättsväsendets kostnader har minskat. Samtidigt går det inte att se någon tydlig nedåtgåendetrend vad gäller deltagarnas kriminalitet. För att uttala sig om huruvida de ökade kostnadernakan motiveras med det utfall de ger upphov hade det krävts längre tidsserier med uppgifter omdeltagarnas inkomster. Med hänsyn till storleken på ökningen av samhällets kostnader fördeltagarna under projektet är det dock problematiskt att det inte går att se någon tydligminskning av deltagarnas kriminalitet.

Socialtjänsten och tidigare forskning beskriver att anhörigas integrering i missbruksvården är bristfällig. Trots detta understryker allt mer forskning att denna integrering är en viktig och betydelsefull del i missbruksvården. Utifrån detta ämnade vi undersöka hur anhöriga integreras och vilken betydelse integreringen hade för de anhöriga, för missbrukaren samt för missbruksvården och behandlingen. Studien genomfördes genom fyra kvalitativa intervjuer med socialsekreterare och missbruksbehandlare som var verksamma inom Socialtjänstens vuxenenhet. Resultaten utifrån hermeneutisk tolkning, empowerment- och systemteori visade att anhörigas integrering i ett professionsperspektiv är en självklar del i arbetet med missbrukaren och att integreringen har stor betydelse för såväl missbrukarens tillfrisknande som för anhörigas livskvalité. Integreringen skapade kunskap och förståelse bland de anhöriga så att de frångick sin roll som möjliggörare för missbruksbeteendet och lärde sig sätta gränser gentemot missbrukaren. För att missbrukarens tillfrisknande skulle vara hållbart var således förutsättningen att missbruket sattes i förhållande till ett större sammanhang, missbrukarens sociala nätverk. / The social services and previous research has argued that the integration of relatives and close family to addictive health care is lacking. Despite this, an increasing number of researchers underline its importance and meaningfulness in addictive health care. Building on this, our aim was to investigate how relatives and close family are integrated in addictive health care and what implications it has for the relatives, the addict, as well as the addictive healt care and the treatment. The study is based on four qualitiative interviews with social workers and treaters of addictive behaviors. The results based on heremenutic interpretation, empowerment- and systems theory showed that the integration of relatives from a professional perspective is an obvious part of the work with the addict and that the intregation have a great impact on the addict’s recovery as well as on the quality of life for the relatives. The integration built on knowledge and understanding among the relatives, enabled them to divert from their role as enablers of addictive behavior, and instead being able to set boundaries against the addict. In order to make the addicts recovery durable, a prominent condition was thus that the addiction was put into a bigger frame, i.e. the addict’s social network.

Syftet med denna studie är att belysa praktikers syn angående arbetet med att motverka återfall i missbruk inom Kriminalvården. Detta är gjort med kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med praktiker inom programverksamheten gällande missbruk på anstalter och inom frivård. Teorin som använts i studien handlar om risk- och skyddsfaktorer. Vad som kan främja respektive hindra behandlingen och klientens/den intagnes möjligheter till förändring.   Resultatet för studien visar bland annat att respondenterna ser motivation hos både klienten själv, behandlaren samt klientens omgivning som viktigt för förändringen. Det finns många nackdelar med att bedriva behandling på ett avskärmat område som en anstalt. Dock finns det även många fördelar med att bedriva behandlingen med tvång. Studiens slutsatser handlar bland annat om klienters förändringsprocesser och utifrån detta skulle man kunna koppla det till  ämnet pedagogik.

Socialsekreterarna inom missbruksvården har en delegation som ger dem ett handlingsutrymme att själva kunna fatta beslut. Det betyder att de sitter i en maktposition gentemot klienten samtidigt som de är i ett underläge gentemot chefer och den politiskt styrda organisationen. Något som de har gemensamt är att de måste följa samma lagar. I socialtjänstlagen framkommer det att klienten har rätt till att få hjälp med att komma ifrån sitt missbruk, samt att insatserna ska vara av god kvalite. Mot denna bakgrund var syfte med studien att undersöka hur och på vilka grunder socialsekreterare säger sig fatta beslut om insatser för personer med missbruksproblem. Det är en kvalitativ studie som genomfördes med en vinjett samt kompletterande frågor för att få ett resonemang kring beslut av insats. Våra intervjupersoner var fem socialsekreterare inom missbruksvården. Resultatet av studien visar att det är ett komplext område då det finns olika faktorer som påverkar. Dels handlar det om organisationen och de styrdokument som de ska följa men även ekonomiska faktorer. Något som även har en stor inverkan i beslutet är utbytet av kunskap och erfarenheter med kollegor och chef. Vår slutsats av studien är att de styrdokument och regler som finns inom missbruksvården inte går i linje med hur det ser ut i praktiken. Detta då socialsekreterarna i högre grad prioriterar att lära känna klienten och därmed bygga upp en relation. Studien visar även att organisationen har en stor påverkan då de bestämmer över utbudet av insatser i kommunen. Men även utbildning och erfarenhet har betydelse i hur ett beslut om insats fattas.