Thesis (D.M.A.)--University of North Texas, 2006. / System requirements: Adobe Acrobat Reader. Accompanied by 4 recitals, recorded Apr. 3, 2000, Sept. 17, 2001, Oct. 13, 2003, and Oct. 24, 2006. Includes bibliographical references (p. 84-89).

This thesis offers a brief overview of the life and the work of Felix Mendelssohn Bartholdy. It was no coincidence that Robert Schumann called him the Mozart of the 19th century: Being a prodigy from a very early age, he composed with such an unbelievable lightness. Many of his compositions have become an essential part of the world of music nowadays. Equally, his pieces for the cello and the piano, which are dealt with in the second part of the thesis, have their remarkable qualities and they are worth playing.

Felix Mendelssohn-Bartholdy levde under första halvan av 1800-talet. Utöver att vara ett underbarn likt Wolfgang Amadeus Mozart var han även en mycket socialt kapabel person. Detta gynnade honom mycket då hans kompositionsförmåga lyftes fram som enastående av framstående personer som Johann Wolfgang von Goethe och drottning Victoria av Storbritannien. Han var en mycket produktiv komponist och skrev under sitt liv mängder av orkestermusik, kammarmusik, operor, solokonserter och pianoverk. I detta arbete har jag fördjupat mig i hans två Konsertstycken Op.113/114 för klarinett, bassetthorn och orkester, som Mendelssohn skrev till klarinettisterna Carl och Heinrich Bärmann. Syftet med denna studie är att öka förståelsen för dessa två förbisedda verk samt jämföra instuderingsprocessen av en dubbelkonsert med det av en solokonsert. Jag har genom användning av partitur från G. Henle verlag analyserat Op. 113 och skrivit om mina konstnärliga ställningstaganden under instuderingsprocessen av både Op.113 och Op.114. Ur analysen framgår att musiken har allt annat än en strikt struktur. Mendelssohn bryter gärna de strukturella mönstren som förväntas av honom. Ur instuderingsprocessen framgår att arbetet med en dubbelkonsert har både stora för- och nackdelar jämfört med arbetet av en solokonsert, men att möjligheten till en diskussion mellan två parter är mycket givande för att skapa sig en klar bild av vad man vill komma fram till med sitt framförande av verket. Denna studie strävar efter en ökad fördjupning och förståelse av olika infallsvinklar som leder till en mer genomarbetad konstnärlig instuderingsprocess. / <p>F.J. Haydn  - Symfoni nr. 104 i D-dur, Hob.I:104, F. Mendelssohn-Bartholdy - Konsertstycken nr.1 och nr.2, Op.113/114, L.v. Beethoven - Symfoni nr. 2 i D-dur Op.36. Som Howie - Klarinett, Gustav Wetterbrandt - Bassetthorn, Mats Zetterqvist - ledning, KMH symfoniorkester. Inspelning från konserten med ovan nämnda medverkande finns tillgänglig.</p>

Felix Mendelssohn's Symphony No. 1 in C Minor, Opus 11, is important primarily as a transitional work. It is the first work in which Mendelssohn deploys large orchestral forces in the traditional form of the symphony; thus, it provided Mendelssohn with the means of making the important transition from the relatively small, chamber-music ensemble in which he had previously worked (as represented by the "string symphonies") to large-scale symphonic works. Its historical or biographical importance definitely outweighs its importance as a musical work in its own right; this can be seen by the fact that it is much less performed today than other symphonies by Mendelssohn. In these later symphonies the composer displays his talents in a more fully developed form. Nonetheless, Symphony No. 1 has many excellent qualities. It has several memorable melodies and shows the working of a vigorous, youthful, though somewhat derivative musical intelligence. It has several brilliant and memorable moments, although considered as a whole it must still be regarded as a work that promises a greater talent than it displays.

I mitt examensarbete har jag valt att skriva om sats 1 ur Felix Mendelssohns violinkonsert. Jag har valt detta stycke för att jag tycker väldigt mycket om det och jag har lyssnat på violinkonserten sedan jag var ett litet barn. Syfte har varit att undersöka om utförandet av ett musikstycke kan påverkas av om man är ergonomiskt medveten eller inte. Jag fann intresse att skriva om ergonomi då jag har egna erfarenheter av att ha problem med spänningar och smärta i min kropp när jag övat (i synnerhet nacke, axlar och armar) och har insett att det kan vara sammanlänkat med ett bristande ergonomiskt medvetande i mitt fiolspel. Jag har velat undersöka om jag med ergonomiska övningar kan undvika spänningar och smärta. Jag har valt ut ett par passager ur stycket och undersökt vad det är för spänningar och smärta som uppkommer. Jag valde ut några ergonomiska övningar för nacke och axlar som förhindrar att spänningar uppstår och provade att se om övningarna kunde förbättra mitt framförande av passagerna. Övningarna gav ett mycket positivt resultat. Jag märkte en tydlig skillnad från tidigare: det krävdes bara ett par minuters ergonomiska övningar innan varje övningspass av de olika passagerna för att bli av med spänningarna och smärtan. Jag har känt mig mycket mer avslappnad i kroppen efter att jag praktiserat övningarna. Därför har jag absolut haft nytta av att undersöka detta ämne. Jag har blivit mer medveten om vilket viktigt verktyg ergonomin tillför till övningen. Dessa typer av övningar kommer jag använda mig av i framtiden i mitt musicerande. Förhoppningsvis kommer mitt arbete inspirera andra musiker att bli mer ergonomiskt medvetna. Detta är ett ämne vi inte ska underskatta.

[EN] In this thesis they are studied cadences in various formulas which are used by the composer Franz Liszt to finish his piano works. This particular aspect of his harmonic language, we call «cadential experimentation», is developed further in his last creative period extending between 1877 and 1885. The detailed analysis of the end of all works written in these years is accompanied by the exam of the terminal cadence writing of his main pieces for keyboard all their previous production. Also we incorporate the investigation of this harmonic process in the most important works of the most prominent pianists-composers contemporaries: Felix Mendelssohn, Robert Schumann y Frédéric Chopin. This comparative study allows us to show the relevance of the figure of Liszt acquired in the renovation of the links in the final cadences and in the process of eliminating the cadence as the punctuation final of the works. His contribution, in quantity and variety, is decisive in this area, becoming the most daring romantic musician, who creates original and revolutionary conclusions for the epoch and even he becomes prescient of an advanced harmonic language. We confirm as well as his constant curiosity and desire for innovation in the harmonic field, which will lead to develop along its production a script that makes it in one of the great innovators of the harmonic vocabulary of the nineteenth century, they are also reflected in the field investigated, and the final «cadential experimentation» becomes in a prominent aspect of the evolution of his harmonic language. After analysis, has made concrete a typology of the various cadences used by the Hungarian master, and we have evaluated the influence of his «cadential activity» in the musical speech of the later composers, delimiting to the composers Claude Debussy and Maurice Ravel. / [ES] En la presente tesis se estudian las diversas fórmulas cadenciales que utiliza el compositor Franz Liszt para concluir sus obras para piano. Este aspecto particular de su lenguaje armónico, que denominamos experimentación cadencial, se desarrolla de forma más manifiesta en su última etapa creativa que se extiende entre 1877 y 1885. El análisis pormenorizado de los finales de todas las obras escritas en estos años se acompaña con el examen de la escritura cadencial terminal de las principales piezas para teclado de toda su producción anterior. Incorporamos, asimismo, la investigación de este procedimiento armónico en las obras más importantes de los pianistas-compositores coetáneos más destacados: Felix Mendelssohn, Robert Schumann y Frédéric Chopin. Este estudio comparativo nos permite mostrar la relevancia que adquiere la figura de Liszt en la renovación de los enlaces cadencias finales y en el proceso de eliminación de la cadencia como puntuación final de las obras. Su aportación, en cantidad y variedad, es decisiva en este terreno, convirtiéndose en el músico romántico más atrevido, que crea conclusiones originales y revolucionarias para la época e incluso premonitorias de un lenguaje armónico más avanzado. Comprobamos así como su constante curiosidad y anhelo de innovación en el terreno armónico, que le conducen a desarrollar a lo largo de su producción una escritura que lo convierte en uno de los grandes renovadores del vocabulario armónico del siglo XIX, se ven reflejados también en el campo que investigamos, y la experimentación cadencial final pasa a convertirse en un aspecto destacado de la evolución armónica del lenguaje lisztiano. Tras el análisis, se ha concretado una tipología de las diversas cadencias utilizadas por el maestro húngaro, y se ha valorado la influencia de su actividad cadencial en el discurso musical de compositores posteriores, delimitándola a las figuras de Claude Debussy y Maurice Ravel. / [CAT] En la present tesi s'estudien les diverses fórmules cadenciales que utilitza el compositor Franz Liszt per a concloure les seues obres per a piano. Este aspecte particular del seu llenguatge harmònic, que denominem experimentació cadencial, es desenrotlla de forma més manifesta en la seua última etapa creativa que s'estén entre 1877 i 1885. L'anàlisi detallat dels finals de totes les obres escrites en estos anys s'acompanya amb l'examen de l'escriptura cadencial terminal de les principals peces per a teclat de tota la seua producció anterior. Incorporem, així mateix, la investigació d'este procediment harmònic en les obres més importants dels pianistes-compositors coetanis més destacats: Felix Mendelssohn, Robert Schumann i Frédéric Chopin. Este estudi comparatiu ens permet mostrar la rellevància que adquirix la figura de Liszt en la renovació dels enllaços cadències finals i en el procés d'eliminació de la cadència com a puntuació final de les obres. La seua aportació, en quantitat i varietat, és decisiva en este terreny, convertint-se en el músic romàntic més atrevit, que crega conclusions originals i revolucionàries per a l'època i inclús premonitòries d'un llenguatge harmònic més avançat. Comprovem així com la seua constant curiositat i anhel d'innovació en el terreny harmònic, que li conduïxen a desenrotllar al llarg de la seua producció una escriptura que ho convertix en un dels grans renovadors del vocabulari harmònic del segle XIX, es veuen reflectits també en el camp que investiguem, i l'experimentació cadencial final passa a convertir-se en un aspecte destacat de l'evolució harmònica del llenguatge lisztiano. Després de l'anàlisi, s'ha concretat una tipologia de les diverses cadències utilitzades pel mestre hongarés, i s'ha valorat la influència de la seua activitat cadencial en el discurs musical de compositors posteriors, delimitant-la a les figures de Claude Debussy i Maurice Ravel. / Yuste Martínez, LJ. (2016). Franz Liszt: La experimentación cadencial en los finales de las últimas obras para piano (1877-1885) [Tesis doctoral no publicada]. Universitat Politècnica de València. https://doi.org/10.4995/Thesis/10251/68493 / TESIS

Den här uppsatsen är en jämförelse av två olika kompositioner med samma dikt: Was bedeutet die Bewegung av Marianne von Willemer, för första gången publicerad år 1819 i Johann Wolfgang von Goethes Väst-östlig divan. I min jämförande studie har jag, i huvudsak med hjälp av böckerna Lyrikanalys - en introduktion av Lars Elleström samt Poetry into Song: Performance and Analysis of Lieder av Deborah Stein och Robert Spillman, gjort en detaljanalys av diktens innehåll och form. Jag har därefter gått vidare med att undersöka hur Franz Schubert och Felix Mendelssohn har lyckats att förstärka dikten med de musikaliska verktygen melodik, textur, form, harmonik, dynamik och rytm.

No description available.

No description available.

Echoes of Staffa' ist eine musikalische Reflexion des einzigartigen Naturwunders der kleinen schottischen Insel Staffa mit ihrer Fingalshöhle. Zudem ist es eine Referenz an die Hebriden-Ouvertüre von Felix Mendelssohn Bartholdy und den Mythos um König Fingal. 'Echoes of Staffa' ist nach 'Fingals Schatten' (2008) das zweite Stück der schottischen Trilogie des Komponisten. 'Echoes of Staffa' entstand im Auftrag von ecat und Creative Scotland. Das Stück wurde 2010 in der Queen’s Hall in Edinburgh von Yann Ghiro – Bassklarinette und Martin Storey – Violoncello uraufgeführt.