This study aims to theory tentatively, with the basis taken from liberalism and realism, analyze and compare the factors underlying contemporary Swedish security policy, to work in political alliances while Sweden choose to be military non-aligned. The period in the study covers the years 2009-2016. The selected theories, through their differences and drivers, has been operationalized into indicators that have been used in the processing of empirical data and aimed at trying to clarify the theory that has the clearest explanation power to the selected security stance. The survey results show that the explanatory power of Swedish security policy can not be directly attributed to an isolated theory, but an interaction occurs. The liberal theory models are more dominant in the selected empirical data and has the clearest explanation power that Sweden is in political alliances and at the same time choose to be military non-aligned. The realistic theory model and its ideological roots are still in, that Sweden and our national interests, our history and tradition are important, which directly and indirectly affect us in our choices and our actions.

Att både vara militärt alliansfri och samtidigt tillämpa samarbetsstrategi kan framstå som en omöjlig kombination. Det ligger nära till hands att tolka begreppet alliansfrihet som något syftande till oberoende medan samarbete skulle utgöra motsatsen. Detta till trots visar undersökningen att en militärt alliansfri stat kan uppvisa strategiska beteenden som omfattar nära samarbete. Undersökningen visar därmed att militärt alliansfria stater kan utöva långtgående samarbeten och fortfarande identifiera sig som militärt alliansfri. Fallstudien av svensk säkerhetsstrategi visar också på att Sverige sedan solidaritetsförklaringen, teoretiskt sett, inte tillämpar en militärt alliansfri strategi. Den svenska säkerhetsstrategin har under många år intresserat forskare som försökt utreda hur det kommer sig att Sverige kan balansera mellan en oberoende- och samarbetsstrategi trots uppfattningen om den militära alliansfriheten. Litteraturen påvisar en mängd olika förklaringsfaktorer, men få undersökningar är genomförda där både motiv och beteende analyseras. Uppsatsen utmanar traditionell teori genom att sammanställa motiv och beteende i ett teoretiskt ramverk. Det teoretiska ramverket, som omfattar både strategiska motiv och strategiskt beteende, utgör en teoriutveckling av befintlig teoribildning inom allians- och samarbetsstrategier för småstater.

No description available.

Med anledning av den förändrade säkerhetsmiljön i Europa startade en process som syftade till att öka samarbetet inom säkerhets- och försvarsområdet inom EU. Detta försvarssamarbete kallas det Permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) och innebär ett mer upptrappat och konkret militärt samarbete än tidigare inom EU. Genom ett medlemskap i Pesco förbinder sig medlemmarna till att mer intensivt utveckla sin egen försvarskapacitet inom forskning och anskaffning av försvarsmateriel, men även att uppbringa och bibehålla en stark försvarsbudget. Vidare ska även medlemstater bidra med stridsgrupper i beredskap för insatser inom EU:s ram. Hur kan vi förstå logiken i att Sverige ingår med i ett mer bindande försvarssamarbete som Pesco. Syftet med denna studie är att identifiera bakomliggande drivkrafter för att förstå varför Sverige beslutade att ingå i Pesco. Denna fallstudie har nyttjat ett teoretiskt perspektiv som utgått ifrån Graham Allisons konceptuella modeller för att identifiera dessa bakomliggande drivkrafter. Genom en kvalitativ textanalys studeras materialet i denna fallstudie bestående av regeringens proposition gällande deltagande i Pesco, Försvarsutskottets betänkande gällande Pesco och förvarspolitisk inriktning 2016-2020. För att komplettera textmaterialet har även mailintervjuer genomförts med strategiskt utvalda informanter i form av riksdagsledamöter och stabsofficerare i Försvarsmakten. Studiens slutsatser påvisar att de bakomliggande drivkrafterna för beslutet var flera. Den främsta drivkraften var att Sverige sedan tidigare ratificerat EU:s solidaritetsklausul och uttalat en solidaritetsförklaring gentemot övriga medlemstater i EU. Genom att ingå i Pesco förväntas det öka Sveriges trovärdighet som medlemsstat i EU. En ytterligare drivkraft var att ingå i Pesco i ett tidigt skede i syfte att forma samarbetet och ha inflytande i den riktning som Sverige anser var förenliga med militär alliansfrihet, samt att fortsatt driva den mellanstatliga prägel som samarbetet nu innehar. En drivkraft var också att bygga upp det nationella försvaret, öka den operativa förmågan och stärka totalförsvaret genom försvarssamarbetet. En majoritet av Riksdagens partier var överens om Sveriges ingående i Pesco, detta på grund av tidigare beslutad Försvarsinriktningsperiod 2016-2020 som också var en bärande drivkraft till varför Sverige valde att ingå i Pesco. / In response to the changing security environment in Europe a process started aimed at increasing cooperation in the security and defence area within the EU. This defence cooperation is called the Permanent structured cooperation (Pesco) and means a more gradual and substantial military cooperation than before in the EU. Through a membership in Pesco, the members commit to more intensively develop of its own defence capabilities in research and acquisition of defence equipment, but also to obtain and maintain a strong defence budget. In addition, the member states should also contribute with battle groups ready for military missions within the framework of the EU. How can we understand the logic of Sweden joining more binding defence cooperation like Pesco. The purpose of this study is to identify the underlying driving forces to understand why Sweden decided to join Pesco. This case study uses a theoretical perspective based on Graham Allison's conceptual models to achieve this purpose. Through a qualitative text analysis, the data that is studied in this case study consisting of Swedish government proposition and Defence committee report regarding Pesco and Defence bill 2016-2020. In order to widen the study, mail interviews were conducted with strategically selected informants. Those were members of the Swedish parliament and staff officers in the Swedish Armed Forces. The study concludes that the underlying driving forces for the decision were several. The main driving force was that Sweden previously ratified the EU solidarity clause and stated a declaration of solidarity in relation to other member states of the EU. By joining Pesco is also expected to boost Sweden's credibility as a member state of the EU. An additional driving force was to join Pesco at an early stage in order to forge cooperation and have influence in the direction in which Sweden considers compatible with own military nonalignment, and also to continue to drive the intergovernmental nature that Pesco now holds. An additional driving force was also building up the national defence, increase the operational capacity and strengthen the armed forces through the defence cooperation. A majority of the parliamentary parties agreed on joining Pesco because of the previously decided defence bill 2016-2020, which also considers as a driving force for why Sweden chose to join Pesco.