<p>Syftet med undersökningen var stt se om den grafritande miniräknaren bidrar till en ökad förståelse för matematik och om denna ökade förståelsen kan påverka elevers attityd till matematikämnet.</p><p>Vi har gjort en litteraturstudie där vi studerat vad attityder och uppfattningar beror på, vilka attityder som finns hos både lärare och elever idag. Vi har dessutom studerat läroplaner för att se vad de säger om tekniska hjälpmedel i undervisningen. Genom att ta del av tidigare forskning inom området har vi fått en bild av de olika forskningsresultat som tidigare framkommit. Bland annat att matematiken i skolan uppfattas olika av elever och lärare. Lärarna framhäver problemlösning, förståelse och det logiska tänkandet, medan elever inte nämner de två sistnämda utan fokuserar på det logiska tänkandet, medan elever inte nämer de två sistnämda utan fokuserar på att matematik är mest räkning, regler och formler.</p><p>Vår undersökning bestod av intervjuer med matematiklärare på en gymnasiskola. Elevaspekten fick vi fram genom att elever diskuterade i grupper över frågor vi gett dem. </p><p>Vår studie visar att elever har en negativ inställning till matematikänmet. Dock tycks det som denna attityd är mer positiv hos äldre årskurser. Kontentan av det hela är att vi ser ett samband mellan ökad förståelse för matematikämnet och en positivare attityd.</p>

Syftet med undersökningen var stt se om den grafritande miniräknaren bidrar till en ökad förståelse för matematik och om denna ökade förståelsen kan påverka elevers attityd till matematikämnet. Vi har gjort en litteraturstudie där vi studerat vad attityder och uppfattningar beror på, vilka attityder som finns hos både lärare och elever idag. Vi har dessutom studerat läroplaner för att se vad de säger om tekniska hjälpmedel i undervisningen. Genom att ta del av tidigare forskning inom området har vi fått en bild av de olika forskningsresultat som tidigare framkommit. Bland annat att matematiken i skolan uppfattas olika av elever och lärare. Lärarna framhäver problemlösning, förståelse och det logiska tänkandet, medan elever inte nämner de två sistnämda utan fokuserar på det logiska tänkandet, medan elever inte nämer de två sistnämda utan fokuserar på att matematik är mest räkning, regler och formler. Vår undersökning bestod av intervjuer med matematiklärare på en gymnasiskola. Elevaspekten fick vi fram genom att elever diskuterade i grupper över frågor vi gett dem. Vår studie visar att elever har en negativ inställning till matematikänmet. Dock tycks det som denna attityd är mer positiv hos äldre årskurser. Kontentan av det hela är att vi ser ett samband mellan ökad förståelse för matematikämnet och en positivare attityd.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka om man som lärare bedriver en matematikundervisning med särskoleelever som bäst gagnar eleverna för att klara sig så bra som möjligt i vardagslivet. Tidigare forskning har visat att uppställningar av multiplikation och division är mer komplexa än man tidigare insett. Användningen av miniräknare i de tidiga skolåren stärker ofta problemlösningsförmågan och begreppsuppfattningen utan att försämra förmågan till skriftliga beräkningar. Med hjälp av intervjuer av elever på grundsärskolans högstadium har jag velat undersöka på vilken nivå i matematiken eleverna befinner sig på när det gäller multiplikation/division. Åtta elever fick cirka sju uppgifter att lösa. Resultatet visar att när eleverna får lösa välkända problem på ett laborativt sätt och med hjälp av miniräknare klarar de betydligt svårare uppgifter än annars. Min studie visar också att nya läromedel som är anpassade till ett laborativt arbetssätt och tekniska hjälpmedel i enlighet med läroplanen behövs för dessa elever.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka om man som lärare bedriver en matematikundervisning med särskoleelever som bäst gagnar eleverna för att klara sig så bra som möjligt i vardagslivet. Tidigare forskning har visat att uppställningar av multiplikation och division är mer komplexa än man tidigare insett. Användningen av miniräknare i de tidiga skolåren stärker ofta problemlösningsförmågan och begreppsuppfattningen utan att försämra förmågan till skriftliga beräkningar. Med hjälp av intervjuer av elever på grundsärskolans högstadium har jag velat undersöka på vilken nivå i matematiken eleverna befinner sig på när det gäller multiplikation/division. Åtta elever fick cirka sju uppgifter att lösa. Resultatet visar att när eleverna får lösa välkända problem på ett laborativt sätt och med hjälp av miniräknare klarar de betydligt svårare uppgifter än annars. Min studie visar också att nya läromedel som är anpassade till ett laborativt arbetssätt och tekniska hjälpmedel i enlighet med läroplanen behövs för dessa elever.

I skolan värld råder det en debatt rörande miniräknarens användning. Debatten gäller miniräknaren som hjälpmedel i matematikundervisningen för grundskolans tidigare år. Uppsatsen bygger på ett för- försök som är gjort i åk 4.Syftet med mitt lärarexamensarbete är att utifrån ett förförsök se hur elevernas prestationer skiljer åt sig när de räknar med algoritmräkning, huvudräkning samt med hjälp av miniräknaren.Vidare vill jag undersöka vilka förkunskaper eleverna i testgruppen har, samt se om det föreligger något samband mellan elevernas förkunskaper och deras testresultat. Jag vill härmed bidra till debatten rörande miniräknarens starka respektive svaga sidor.För att kunna besvara mina frågeställningar har jag valt att göra ett grupp-/individtest.Jag har gjort ett undervisningsförsök, varvid jag delade upp klassen i tre olika grupper. Eleverna i de olika grupperna har löst multiplikationsuppgifter i varierad svårighetsgrad, med följande metoder: algoritmräkning, huvudräkning och med hjälp av miniräknare. (Detta för att se om det finns någon skillnad mellan elevernas prestationer utifrån de olika metoderna.)Utgångspunkten i min uppsats är några av målen i matematik. Jag lyfter även olika teoretiska perspektiv rörande användandet av miniräknaren.Min undersökning visar att svåra tal lättare löses med hjälp av miniräknare. Eleverna hinner även med att lösa fler tal med hjälp av miniräknare än om de använder algoritmräkning eller huvudräkning. Om svårighetsgraden på talen som eleverna löser ligger inom elevernas kunskapsram spelar lösningsmetoden ingen större roll.Med utgångspunkt i mina resultat har jag lyckas påvisat miniräknarens starka respektive svaga sidor. Resultaten visar även på att eleverna har bristfällig grundläggande taluppfattning. Miniräknaren är ett hjälpmedel, men för att kunna fungera som sådant krävs det att eleverna har vissa grundläggande förkunskaper. Studien har inte genererat några påvisbara samband mellan variablerna förkunskaper och resultat på mitt för- försök.

I denna uppsats kommer vi belysa hur gymnasieelever på olika sätt uppfattar miniräknare och vilka för- och nackdelar som kunde urskiljas i deras uttalanden. Resultaten i denna uppsats utgår från en enkätundersökning som genomfördes på 101 gymnasieelever. Under bearbetningen av empirin krävdes det att vi tolkade vissa öppna svar, vilket gjordes med hjälp av tidigare forskning och redan formulerade användningsområden för miniräknare. Då denna studie i första hand är kvantitativ kommer de flesta resultat presenteras i form av tabeller och diagram. Vi kommer sedan utgå från ett sociokulturellt perspektiv, där begreppen mediering, socialisering och looping-effekter är centrala och används när vi för diskussionen kring de resultat som studien frambringat.

Miniräknaren har en stor del i dagens matematikundervisning på gymnasieskolan. Om detta är bra eller dåligt går åsikterna verkligen isär, men vad tycker gymnasisterna själva om sitt eget användande av miniräknaren? Målet med uppsatsen är att få en bild av just detta. I kursplanerna för gymnasiekurserna i matematik framgår tydligt att eleverna ska behärska räkning både med och utan miniräknare. Tidigare studier har visat att gymnasister/nyantagna högskolestuderande ofta har problem med bland annat teckenbyten, bråkräkning samt rot och potensuttryck. Arbetet har bestått i tre delar. Först studerades tidigare forskning i ämnet sedan gjordes en undersökning och till sist sammanställdes resultaten och kring dessa drogs slutsatser. Undersökningen var upplagd som en enkätundersökning med en blandning av öppna frågor och frågor med färdiga alternativ. Resultaten visar att gymnasisterna använder sina räknare i stort sett hela tiden. De är dock medvetna om att för mycket användande av räknaren kan ge vissa konsekvenser som till exempel att de blir sämre på huvudräkning. Respondenterna har, precis som de tidigare studierna visade, bristande kunskaper vad gäller rot och potensuttryck. Resultaten visar också att flickor är lite mer kritiska till sitt eget användande av miniräknaren. Flera av flickorna tycker att de använder räknaren lite för mycket och de tycker de ska klara mer utan räknare än vad pojkarna gör.

Vårt syfte med denna studie är att utreda på vilket sätt eleverna i skolår 4 använder miniräknaren som hjälpmedel i matematikundervisningen. Vi vill undersöka elevernas uppfattning om när de använder miniräknare, men vi vill också belysa hur de undervisande lärarna använder miniräknaren. Undersökningen utgår från intentioner i skolans läroplan och kursplan i matematik. Vi väljer att intervjua elever och lärare om hur de använder miniräknaren i klassrummet. Eleverna får visa hur de använder miniräknaren genom att utföra ett test i matematik, med miniräknaren som hjälpmedel. Undersökningen visar på osäkerhet bland de utfrågade lärarna. De anser att miniräknaren ska finnas med i matematikundervisningen, men de upplever att det är matematikmaterielen som styr vad miniräknaren används till och när den används. Eleverna vi intervjuade och observerade i skolår 4 har kunskap om miniräknaren när det är addition som tillämpas. I övriga räknesätt finns osäkerhet hur miniräknaren ska användas.

<p>Miniräknaren har en stor del i dagens matematikundervisning på gymnasieskolan. Om detta är bra eller dåligt går åsikterna verkligen isär, men vad tycker gymnasisterna själva om sitt eget användande av miniräknaren?</p><p>Målet med uppsatsen är att få en bild av just detta. I kursplanerna för gymnasiekurserna i matematik framgår tydligt att eleverna ska behärska räkning både med och utan miniräknare. Tidigare studier har visat att gymnasister/nyantagna högskolestuderande ofta har problem med bland annat teckenbyten, bråkräkning samt rot och potensuttryck.</p><p>Arbetet har bestått i tre delar. Först studerades tidigare forskning i ämnet sedan gjordes en undersökning och till sist sammanställdes resultaten och kring dessa drogs slutsatser. Undersökningen var upplagd som en enkätundersökning med en blandning av öppna frågor och frågor med färdiga alternativ.</p><p>Resultaten visar att gymnasisterna använder sina räknare i stort sett hela tiden. De är dock medvetna om att för mycket användande av räknaren kan ge vissa konsekvenser som till exempel att de blir sämre på huvudräkning. Respondenterna har, precis som de tidigare studierna visade, bristande kunskaper vad gäller rot och potensuttryck. Resultaten visar också att flickor är lite mer kritiska till sitt eget användande av miniräknaren. Flera av flickorna tycker att de använder räknaren lite för mycket och de tycker de ska klara mer utan räknare än vad pojkarna gör.</p>

<p>Vårt syfte med denna studie är att utreda på vilket sätt eleverna i skolår 4 använder miniräknaren som hjälpmedel i matematikundervisningen. Vi vill undersöka elevernas uppfattning om när de använder miniräknare, men vi vill också belysa hur de undervisande lärarna använder miniräknaren. Undersökningen utgår från intentioner i skolans läroplan och kursplan i matematik.</p><p>Vi väljer att intervjua elever och lärare om hur de använder miniräknaren i klassrummet. Eleverna får visa hur de använder miniräknaren genom att utföra ett test i matematik, med miniräknaren som hjälpmedel.</p><p>Undersökningen visar på osäkerhet bland de utfrågade lärarna. De anser att miniräknaren ska finnas med i matematikundervisningen, men de upplever att det är matematikmaterielen som styr vad miniräknaren</p><p>används till och när den används. Eleverna vi intervjuade och observerade i skolår 4 har kunskap om miniräknaren när det är addition som tillämpas. I övriga räknesätt finns osäkerhet hur miniräknaren ska användas.</p>