<p>Börsföretagen kritiseras idag för inte fokusera tillräckligt mycket på strategiska frågor då detta skulle ge en större avkastning för aktieägarna. Frågan om vilken kapitalstruktur företagen bör ha, nu när konjunkturen går upp och företagen blir allt mer överkapitaliserade, blir viktig. Börsanalytiker hävdar att företagen inte har en optimal kapitalstruktur, det vill säga en optimal fördelning mellan skulder och eget kapital. De anser att en ökad skuldsättning för börsföretagen vore bra för lönsamheten, givet dagens låga räntor, då det skulle ge ett ökat företagsvärde.</p><p>Denna finansieringspolitik bygger på teoretiska modeller och har sitt ursprung i Modigliani och Millers (MM) propositioner från 1958. Detta kom att utgöra startpunkten för diskussionen om problematiken kring kapitalstrukturen. MM menade att företag genom att öka sina skulder kan öka sitt företagsvärde samt att de kunde visa ett positivt samband mellan skuldsättning och förväntad avkastning under förutsättningar för en perfekt marknad.</p><p>Dessa antaganden är accepterade i teorin men frågan är hur detta fungerar i verkligheten och om det fungerar som en finansieringsstrategi? Detta valde vi att undersöka utifrån två problemfrågor:</p><p>1. Finns det ett samband mellan skuldsättning och lönsamhet i verkligheten?</p><p>2. Finns det ett samband mellan skuldsättning och ett företags värde i verkligheten?</p><p>För att kunna se ett samband valde vi olika nyckeltal som fick representera dessa variabler. För skuldsättning valdes skuldsättningsgrad och för lönsamhet valdes räntabilitet på totalt kapital och för företagsvärde valdes P/BV-talet. Sambandet prövades på svenska börsföretag som är noterade på A-listan mest omsatta och O-listan attract40. Detta för att vi ansåg att dessa företag troligtvis hanterat problematiken kring valet av kapitalstruktur vilket kom att utgöra ett bra underlag för vår undersökning. Investmentföretag och banker valdes bort då de av naturliga skäl generellt har en högre skuldsättningsgrad än andra storföretag.</p><p>De relevanta nyckeltalen beräknades utifrån årsredovisningar samt hämtades från tidskriften Veckans Affärer och användes sedan för att pröva sambandet genom statistiska metoder. De slutsatser som vi kunde dra av undersökningen var att det inte fanns några samband mellan valet av skuldsättningsgrad och lönsamhet eller skuldsättningsgrad och företagsvärde. Dock visades ett väldigt svagt samband mellan skuldsättning och företagsvärde för företag på A-listan. Det var den grupp där företagen var mest likartade och hade mest gemensamt med varandra. Därför kan det för framtida forskning vara intressant att titta på en mer homogen grupp och se om andra faktorer kan ha en påverkan på ett eventuellt samband.</p>

<p>Sedan år 2000 har det varit tillåtet för svenska företag att köpa tillbaka sina egna aktier. Sedan</p><p>dess har ungefär 80 företag initierat återköpsprogram. Tidigare empiriska studier, både</p><p>utländska och svenska, har visat på en positiv aktiekursutveckling för de återköpande</p><p>företagen. Motiven bakom återköpen anses vara signalering om undervärdering, reducering av</p><p>”free cashflow” och därigenom av agentkostnader samt options- och flexibilitetsrelaterade</p><p>motiv.</p><p>Vi har studerat aktiekursutvecklingen justerad för branschindex för återköpande företag upp</p><p>till fem år efter återköpets annonsering. I vår studie ingår 47 företag som initierat sitt</p><p>återköpsprogram under perioden mars 2000 till november 2005. Vi finner en signifikant</p><p>överavkastning på +48 procent efter tre år och +122 procent efter fem år. Vidare finner vi en</p><p>signifikant högre överavkastning för företag med ett högt ”book-to-market”, det vill säga</p><p>potentiellt undervärderade företag.</p>

Börsföretagen kritiseras idag för inte fokusera tillräckligt mycket på strategiska frågor då detta skulle ge en större avkastning för aktieägarna. Frågan om vilken kapitalstruktur företagen bör ha, nu när konjunkturen går upp och företagen blir allt mer överkapitaliserade, blir viktig. Börsanalytiker hävdar att företagen inte har en optimal kapitalstruktur, det vill säga en optimal fördelning mellan skulder och eget kapital. De anser att en ökad skuldsättning för börsföretagen vore bra för lönsamheten, givet dagens låga räntor, då det skulle ge ett ökat företagsvärde. Denna finansieringspolitik bygger på teoretiska modeller och har sitt ursprung i Modigliani och Millers (MM) propositioner från 1958. Detta kom att utgöra startpunkten för diskussionen om problematiken kring kapitalstrukturen. MM menade att företag genom att öka sina skulder kan öka sitt företagsvärde samt att de kunde visa ett positivt samband mellan skuldsättning och förväntad avkastning under förutsättningar för en perfekt marknad. Dessa antaganden är accepterade i teorin men frågan är hur detta fungerar i verkligheten och om det fungerar som en finansieringsstrategi? Detta valde vi att undersöka utifrån två problemfrågor: 1. Finns det ett samband mellan skuldsättning och lönsamhet i verkligheten? 2. Finns det ett samband mellan skuldsättning och ett företags värde i verkligheten? För att kunna se ett samband valde vi olika nyckeltal som fick representera dessa variabler. För skuldsättning valdes skuldsättningsgrad och för lönsamhet valdes räntabilitet på totalt kapital och för företagsvärde valdes P/BV-talet. Sambandet prövades på svenska börsföretag som är noterade på A-listan mest omsatta och O-listan attract40. Detta för att vi ansåg att dessa företag troligtvis hanterat problematiken kring valet av kapitalstruktur vilket kom att utgöra ett bra underlag för vår undersökning. Investmentföretag och banker valdes bort då de av naturliga skäl generellt har en högre skuldsättningsgrad än andra storföretag. De relevanta nyckeltalen beräknades utifrån årsredovisningar samt hämtades från tidskriften Veckans Affärer och användes sedan för att pröva sambandet genom statistiska metoder. De slutsatser som vi kunde dra av undersökningen var att det inte fanns några samband mellan valet av skuldsättningsgrad och lönsamhet eller skuldsättningsgrad och företagsvärde. Dock visades ett väldigt svagt samband mellan skuldsättning och företagsvärde för företag på A-listan. Det var den grupp där företagen var mest likartade och hade mest gemensamt med varandra. Därför kan det för framtida forskning vara intressant att titta på en mer homogen grupp och se om andra faktorer kan ha en påverkan på ett eventuellt samband.

Skuldsättningsgraden ökar värdet på ett företags aktier genom skatteskölden, samtidigt som den ökar sannolikheten för finansiella problem och dess kostnader. För att uppnå en optimal kapitalstruktur måste skatteskölden balanseras mot de potentiella kostnaderna för finansiella problem. Det finns ingen matematiskt formel som förklarar hur denna optimering bör ske, det finns dock fyra viktiga faktorer som ledningen på ett företag bör ta hänsyn till när de bestämmer skuldsättningsgraden –företagets lönsamhet, storlek, tillgångsstruktur och affärsrisk. Syftet med denna studie är att testa vilka oberoende variabler som påverkar skuldsättningsgraden hos de största svenska börsnoterade företagen och genom detta kunna dra slutsatser om huruvida de tillämpar en optimal kapitalstruktur enligt Trade off teorin. Korrelation-samt den multipla regressionsanalysen visar att det inte finns något samband mellan skuldsättningsgraden och de oberoende variablerna. Vi kan därmed dra slutsatsen att företagen i populationen inte har en optimal kapitalstruktur.

Background: During extreme market conditions like the period during fall 2008 the discussion of what affects company value becomes apparent. The capital structure is the relation between borrowed capital and equity in a company´s financing mix. What impact changes in capital structure have on company value is a widely debated subject within the theory of finance. If a relationship between capital structure and company value exists the implication is that an optimal capital structure where company value is maximized also exists. Aim: The aim of the thesis is to study whether a certain relationship between capital structure and company value exists among selected stocks and companies listed on Stockholmsbörsens OMXS30. Implementation: With aim to fulfill the purpose of the thesis regression analysis has been performed among chosen stocks and companies. The empirical results eventuating from this have been analyzed from the view of elected relevant theory. Completion and results: We find that during normal market conditions a positive relationship between debt ratio and enterprise value (EV) can be established. During more turbulent periods the results is more scattered. The results of this thesis is more evidence that the debt´s gear on equity is what mainly impacts price movements on the stock market and affects value, where high debt will pay off during favorable conditions and be costly during bad conditions, rather than a specific capital structure. A certain relationship between capital structure and company value cannot be established. The results of this thesis is also evidence pointing out the difficulties in measuring the relationship between two variables where one is the daily quoted market price of equity, which is greatly affected by market psychology et cetera, and the other, capital structure, is only to be measured during interim- and annual reports.

Sedan år 2000 har det varit tillåtet för svenska företag att köpa tillbaka sina egna aktier. Sedan dess har ungefär 80 företag initierat återköpsprogram. Tidigare empiriska studier, både utländska och svenska, har visat på en positiv aktiekursutveckling för de återköpande företagen. Motiven bakom återköpen anses vara signalering om undervärdering, reducering av ”free cashflow” och därigenom av agentkostnader samt options- och flexibilitetsrelaterade motiv. Vi har studerat aktiekursutvecklingen justerad för branschindex för återköpande företag upp till fem år efter återköpets annonsering. I vår studie ingår 47 företag som initierat sitt återköpsprogram under perioden mars 2000 till november 2005. Vi finner en signifikant överavkastning på +48 procent efter tre år och +122 procent efter fem år. Vidare finner vi en signifikant högre överavkastning för företag med ett högt ”book-to-market”, det vill säga potentiellt undervärderade företag.

Esse trabalho versa sobre a questão do olhar nos terrenos da psicanálise e da arte, partindo dos efeitos produzidos no encontro com obra do pintor italiano Amedeo Modigliani. Ao buscar sentido para a representação no buraco dos olhos, presente nas pinturas do artista, tece reflexões acerca da imagem, no tocante à sua relação com o sujeito. Através da proposição utópica de interdição da imagem, sublinha a importância dessas criações que implicam outro modo de acesso à imaginação, destacando a sua função de corte, função de rasgadura que faz emergir a experiência do avesso. Ao despir a imagem do véu que lhe recobre, a angústia inquietante que irrompe nesse ato de contemplação com a imagem traz a dimensão do horror proposta por Freud (1919/2006b), desvelando a nudez do olhar. Algo da morte faz rasura na imagem, na direção do que Barthes (1980/2015) desenvolve ao situar a noção de punctum nas fotografias. Por fim, a reflexão sobre a máscara mortuária de Modigliani aponta a possibilidade de inserção da imagem na morte, reverso daquilo que o artista convoca ao se fazer a travessia das suas imagens em que algo da morte emerge lhes fazendo marca, recolocando, com isso, a questão dos limites da imagem no seu limiar com o real. / This paper approaches the matter of look in the fields of psychoanalysis and art, starting from the effects produced by the work of the Italian painter Amedeo Modigliani. Seeking meaning for the socket´s representation in the eye, present in the artist's paintings, it makes reflections about the image in the question to its relation with the subject. Through the utopian proposition of image interdiction, this work underlines the importance of these creations that imply another way of accessing the imagination, highlighting its function of cut, a function of ripeness that makes the experience of the reverse emerge. By undressing the image of the veil that covers it, the distressing anguish that breaks out in this act of imagery contemplation, it brings the dimension of horror proposed by Freud (1919/2006b), revealing the nakedness of the look. Something of death shears the image, in the direction of what Barthes (1980/2015) develops by situating the notion of punctum in photographs. Lastly, the reflection over the mortuary mask of Modigliani points to the possibility of insertion of the image into death, in reverse of what the artist convokes when crossing his images in which something of death emerges, marking them, thereby bringing about the limits of the image on its threshold with the real.

Esse trabalho versa sobre a questão do olhar nos terrenos da psicanálise e da arte, partindo dos efeitos produzidos no encontro com obra do pintor italiano Amedeo Modigliani. Ao buscar sentido para a representação no buraco dos olhos, presente nas pinturas do artista, tece reflexões acerca da imagem, no tocante à sua relação com o sujeito. Através da proposição utópica de interdição da imagem, sublinha a importância dessas criações que implicam outro modo de acesso à imaginação, destacando a sua função de corte, função de rasgadura que faz emergir a experiência do avesso. Ao despir a imagem do véu que lhe recobre, a angústia inquietante que irrompe nesse ato de contemplação com a imagem traz a dimensão do horror proposta por Freud (1919/2006b), desvelando a nudez do olhar. Algo da morte faz rasura na imagem, na direção do que Barthes (1980/2015) desenvolve ao situar a noção de punctum nas fotografias. Por fim, a reflexão sobre a máscara mortuária de Modigliani aponta a possibilidade de inserção da imagem na morte, reverso daquilo que o artista convoca ao se fazer a travessia das suas imagens em que algo da morte emerge lhes fazendo marca, recolocando, com isso, a questão dos limites da imagem no seu limiar com o real. / This paper approaches the matter of look in the fields of psychoanalysis and art, starting from the effects produced by the work of the Italian painter Amedeo Modigliani. Seeking meaning for the socket´s representation in the eye, present in the artist's paintings, it makes reflections about the image in the question to its relation with the subject. Through the utopian proposition of image interdiction, this work underlines the importance of these creations that imply another way of accessing the imagination, highlighting its function of cut, a function of ripeness that makes the experience of the reverse emerge. By undressing the image of the veil that covers it, the distressing anguish that breaks out in this act of imagery contemplation, it brings the dimension of horror proposed by Freud (1919/2006b), revealing the nakedness of the look. Something of death shears the image, in the direction of what Barthes (1980/2015) develops by situating the notion of punctum in photographs. Lastly, the reflection over the mortuary mask of Modigliani points to the possibility of insertion of the image into death, in reverse of what the artist convokes when crossing his images in which something of death emerges, marking them, thereby bringing about the limits of the image on its threshold with the real.

Made available in DSpace on 2014-06-12T17:43:10Z (GMT). No. of bitstreams: 2 arquivo986_1.pdf: 958504 bytes, checksum: 99d996fb804796538d0c574efd58f381 (MD5) license.txt: 1748 bytes, checksum: 8a4605be74aa9ea9d79846c1fba20a33 (MD5) Previous issue date: 2009 / Os investimentos em ativos e nas atividades operacionais de uma empresa podem ser financiados por meio de capitais próprios ou capitais de terceiros, que juntos constituem a estrutura de capital da organização. Na teoria de finanças são identificadas duas grandes correntes de pensamento: a teoria tradicional e a teoria de Modigliani & Miller, as quais divergem por aceitar e rejeitar, respectivamente, a possibilidade de existência de uma estrutura ótima de capital, em que o custo de capital é minimizado e a riqueza dos acionistas maximizada. Com base no referencial teórico existente, este trabalho estudou a estrutura de capital e seus determinantes, considerando uma amostra de 1.771 empresas brasileiras de pequeno, médio e grande porte, dos setores de indústria, comércio e serviços. Os atributos testados nesta pesquisa como determinantes da estrutura de capital foram tangibilidade dos ativos, rentabilidade, tamanho e liquidez. Foi desenvolvido modelo estatístico de regressão linear múltipla, apresentando graus de explicação e significância compatíveis para a identificação de elementos determinantes da estrutura de capital das empresas brasileiras. Foi confirmada a existência de relação positiva entre o endividamento e os atributos tangibilidade dos ativos e tamanho das empresas, ratificando o previsto pela teoria do Trade-Off, principal representante da corrente tradicionalista. Também foi corroborada a relação negativa entre endividamento e os atributos rentabilidade e liquidez, ratificando o esperado pela teoria do Pecking Order. Os resultados desta pesquisa refutaram a existência de relação positiva entre endividamento e rentabilidade das empresas, conforme previsto pela teoria do Trade-Off

In the wake of the financial crisis the systemic importance of banks for the stability of the financial system became evident. Finansinspektionen classifies the banks Nordea, Skandinaviska Enskilda Banken, Svenska Handelsbanken and Swedbank as systemically important for the Swedish financial system. The Basel accords strive to increase the resilience of banks and the financial system by imposing stricter regulatory capital requirements. It is debated how these restraints affect the banks’ cost of capital which prompt the first research question of the study: How has the increase in regulation regarding the capital structure of banks affected Sweden’s major banks’ cost of capital? According to Modigliani &amp; Miller a firm’s cost of capital is independent of its capital structure. The second research question is thus: Does the development regarding Sweden’s major bank’s cost of capital align itself with the Modigliani-Miller theorem? The purpose of the study is thus to assess how the increase in regulatory capital requirements have affected the Swedish major banks’ cost of capital and to what extent these developments align with the Modigliani-Miller theorem. The researchers utilizes a quantitative method and collected secondary data for the period 2008 to 2016 to answer the formulated hypotheses which are deduced from the theoretical framework.   The results from the study illustrate significant correlations between increased regulatory capital requirements and the cost of capital. The authors can however not assert the irrelevance of capital structure for the banks’ cost capital but find that reduced tax shields only have modest effects on the banks’ cost of capital.