Studien är skriven inom det utbildningsvetenskapliga området och riktar sig framför allt till personer som är verksamma inom skolan. Syftet med denna studie är att undersöka hur olika bilder av hållbar utveckling skapas i samspelet mellan bild och text i två vanligt förekommande material i hem- och konsumentkunskapsundervisningen. Materialen som har granskats är S.M.A.R.T och En hållbar tacokväll. Metoden som har valts är textanalys. Inom ramen för begreppet textanalys har semiotisk analys använts. Den semiotiska analysen har använts då den hjälper till att ge en förståelse för hur text och bilder samspelar med varandra.  Studien visar att S.M.A.R.T-materialet riktar sig till yngre personer, framför allt märks detta genom att vissa livsmedel fått ändrade namn till exempel globetrotter äpple  och berest mineralvatten (bild 3 s.26). Bilderna är av den karaktären att de kan tillala unga. Bilderna är framtställda med mycket färg, lite text och ändrade namn på livsmedel. S.M.A.R.T-materialet går även igenom hur man som konsument ska tänka på miljön genom att ändra sin livsstil med små enkla medel. I skolverkets material finns många exempel på hur de semiotiska resurerna samspelar för att skapa mening. Utan texten skulle vissa av bilderna vara svårtolkade samt att läsaren inte skulle kunna ta del några fakta om varorna, som ursprungsland eller pris. Vissa av bilderna i materialen är inte tydliga vilket gör de väldigt svårtolkade, så även här förstärker texten bilden. Eftersom materialet inte har väldigt mycket eller svårtolkad text riktar sig materialet till en bredare grupp läsare.

The aim of the study is to investigate how a teacher uses multimodal resources with an interactive whiteboard while teaching reading and writing. The aim is also to investigate what view the teacher has on using an interactive whiteboard while teaching reading and writing. Video-recorded observations and audio-recorded interviews are the methods used to collect data. The analysis was performed from a multimodal perspective and is also inspired by interaction analysis. The result of the analysis showed that the teacher uses several multimodal sign systems in combination with those found on the interactive whiteboard. Another finding is that the attitude of the principal and the school to interactive whiteboards is not always crucial for the extent to which the whiteboard is used. It is instead the time available and the teacher’s attitude to using the interactive whiteboard that enables its use.

Idag föds barn in i ett samhälle som präglas av digitalisering, därmed blir digital kompetens en nödvändig del av barns uppväxt. Digital kompetens hos både barn, förskollärare och pedagoger är något som kontinuerligt är i behov av utveckling då samhället blir alltmer digitaliserat. Denna studie utgör förskollärares perspektiv och syftar på att undersöka vilken syn förskollärare har gällande undervisning med digitala verktyg samt hur det kan se ut i praktiken. Forskningsfrågorna i studien fokuserade på möjligheter samt utmaningar förskollärarna såg med digitala verktyg, vilken typ av undervisning förskollärarna använder sig av vid användning av digitala verktyg, och hur de inkorporerar digitala verktyg för att främja utveckling av barns digitala färdigheter. Studien bygger på kvalitativa intervjuer samt observationer på fyra olika förskolor. Denna studie använder sig av både den sociokulturella och multimodala teorin. Resultaten i studien visar att det både finns möjligheter och utmaningar i arbetet med digitalisering i förskolan. Vidare visar resultaten att förskollärarna oftast använder digitala verktyg i samband med andra undervisningsområden i syfte för att utveckla och fördjupa undervisningen. Det pedagogiska innehållet visade sig vara lika viktigt som den didaktiska planeringen och digitala kompetensen hos pedagoger. Fortsättningsvis framkom det olika tillvägagångssätt i hur förskollärarna stöttar utveckling av barns digitala färdigheter som exempelvis användning av relevanta begrepp. Till sist visas det även i resultatet att innehållet av undervisningen med digitala verktyg oftast bidrog till att främja utveckling av digitala färdigheter som barnen kommer ha nytta av i framtiden.

”I ett litet förråd i Värmland hittades nyligen några tavlor som visat sig haft ett verkligt inflytande i utvecklingen av modernismen.”Detta är ett citat från inledningen av den fiktiva dokumentärfilm jag skapade som konstnärligt forskningsprojekt, vilket ingick i mitt avslutande självständiga arbete på IBIS, Konstfack. Filmen med titeln ”Autoismens Apostlar” som blev under 20 min lång visades rullande i en TV-monitor i samband med Konstfacks vårutställning. Filmen handlar om upptäckten av en hittills okänd konströrelse som florerade i Paris i början 1900-talet och som påverkade futurismen och kubismen genom sin fascination över och ockulta dyrkan av, olika motordelar. Några gånger visades den på stor duk och vid ett tillfälle anordnade jag ett samtal efter visningen där en moderator från Konstfack och konstexperten från Lund samtalade. Av frågorna från publiken förstod jag att en del personer tolkade filmen som en sann berättelse.Vilka berättarmässiga och filmiska grepp bidrar till att den aktuella filmen framstår som trovärdig? Forskningen kring att skapa dokumentärfilmen gjordes mot bakgrund av att vi lever i en tid när behovet av mediekompetens och källkritiskt kunnande ökar. Med hjälp av socialsemiotiska analysmetoder och multimodala begrepp analyserade jag filmen. På så sätt fick jag syn på hur filmens verklighet kan representeras, hur aktörerna i filmen positionerar sig, (vilket indirekt visar hur betraktaren positioneras) och hur filmen inom den här specifika genren organiserar mediets olika modes för att skapa trovärdighet och begriplighet. Vilka mediepedagogiska möjligheter framträder ur undersökningen? Min undersökning kan ses som en diskurs-analys av dokumentärfilmsgenren. Att göra elever medvetna och kritiska genom att arbeta med att skapa fiktiva berättelser i en viss genre ser jag som ett möjligt mediepedagogiskt projekt i skolan. Detta skulle kunna ge bättre förutsättningar för elever att tolka och kritiskt granska budskap i de medier de omger sig med.

The background for this study is the immediate readjustment to distance work for drama- and theatrepedagocial-education due to the Covid-19 pandemic during the spring of 2020. Central for these educations is the focus on interplay, aesthetic processes, leadership and physical embodiment, which heavily relies on interaction together with the group in a common physical space. Because of this, the educations were introduced to several challenges when the classroom was replaced with a digital room.   In this study, I have researched teacher’s perceptions of challenges and opportunities’ in regards to distance education through a phenomenographic approach. The empirical data for this study have been gathered through 8 in-depths interviews with teachers at drama- and theaterpedagocial educations in Sweden.   The result shows that the teachers in this study perceive the conditions to operate full time drama- and theatrepedagocial-education on distance are limited. The reasons for this is that the teachers experience essential moments in the education, especially physical embodiment and leadership training, as limiting. However, the teacher describe that they have learned a lot from distance teaching and that they perceive opportunities with some elements of distant teaching.   Opportunities with distant education that the teachers present are the ability to include participants on a digital platform that for different reasons cannot participate in the classroom. The experience of distance work has created possibilities to invite guest lecturers from around the world through a link. Teachers also perceive possibilities to keep in contact with student groups that are spread out in different geographical locations during longer internship periods.   Difficulties with distance education are teacher perceptions of digital education being tiresome for both teachers and students, since energy and focus disappear in distance work. The teachers in this study describe great difficulties with communication in distance education, that group processes come to a halt and that unity deteriorates. The result shows that the teachers experience that participant’s situation becomes vulnerable and uncertain, and that teachers perceive a great loneliness within participants in the distant situation. The result also shows that learning becomes more traditional and the role as a teacher becomes more controlling and relationships between teacher and student becomes more distant. / Bakgrunden till den här studien är den omedelbara omställningen till distansarbete för drama- och teaterpedagogutbildningarna på grund av Covid -19 våren 2020. Centralt i dessa utbildningar är att fokus ligger på samspel, estetiska processer, ledarskap och fysisk gestaltning, vilka i stor del bygger på att undervisningen sker tillsammans med gruppen i samma rum. Därför ställdes utbildningarna inför en hel del utmaningar när klassrummet byttes ut mot ett digitalt rum.  I den här studien har jag med fenomenografisk ansats undersökt lärares uppfattningar om möjligheter och svårigheter med distansundervisning. Studiens empiriska underlag har hämtats från intervjuer med 8 lärare vid drama- och teaterpedagogutbildningar i Sverige. Studien resulterade i ett utfallsrum med 4 beskrivningskategorier: Drama på distans som:  luckor i fundamentet, trubbiga verktyg, separerade arbetsytor, och ny design. Resultatet visar att lärarna i denna studie uppfattar att förutsättningarna för att bedriva drama- och teaterpedagogutbildningar som heltidsstudier på distans som begränsande. Anledningen till detta är att grundläggande moment i utbildningarna, som gemensamt fysiskt gestaltande och ledarskapsträning, är svåra att genomföra. Däremot beskriver lärarna att de fått med sig en hel del ny kunskap och erfarenhet av distansarbetet och ser möjligheter med att använda sig av vissa moment i utbildningarna på distans.  Möjligheter med distansarbete som lärarna i studien pekar på är att det går att inkludera deltagare, som av olika anledningar inte kan närvara i klassrummet, genom att ha med dem på en digital platta. Erfarenheten av distansarbete har även skapat förutsättningar för att bjuda in gästföreläsare från hela världen via länk. Lärarna uppfattar dessutom att det finns möjligheter att hålla kontakt med studentgrupperna då dessa befinner sig utspridda på olika platser för längre praktikperioder.  Svårigheter med distansarbete enligt studien är att lärarna uppfattar det digitala arbetet som tröttande för såväl lärare som studenter. Kommunikationen försvåras, grupprocesser avstannar och sammanhållning deltagarna emellan försämras. Deltagarnas situation blir utsatt och osäker och att lärarna uppfattade en stor ensamhet hos deltagarna i den distanserade situationen. Resultatet visade även på att vid distansarbete blir lärandet mer traditionellt och förmedlande, lärarrollen mer styrande och relationen mellan lärare och student mer distanserad.