I förevarande studie har jag undersökt hur musicking kan utvecklas i en barngrupp samt hur det kan främja användandet av musik i en barngrupp. Detta har jag ställt i relation till Smalls teori om musicking och till Holmbergs och Thörnquists studier om musik i förskolan för att kunna analysera musik i en förskolekontext. 11 barn var delaktiga i studien. Jag har använt mig av observationer för att samla in mitt material. I min analys har Smalls begrepp musicking, med teorin om agerande- och lyssnande aktör, varit den huvudsakliga utgångspunkten. Som komplement till Smalls teori om agerande- ochlyssnande aktör har jag valt att använda Holmbergs begrepp spelare: samspelare, igångspelare, motspelare och medspelare. Dessa spelare används som underkategorier till Smalls begrepp lyssnande aktör och agerande aktör för att beskriva vilka olika roller barnen i studien intar under musikstunderna, under konserten samt i observationerna före och efter.Från musikprojektets början till dess slut ser jag en utveckling av musikanvändandet hos barnen. Jag ser att barnen använder musik och andra delar av musikprojektet i sin fria lek både under och efter musikprojektet. Då musicking handlar om hela den kontext där musiken framställs (Small, 1998) är studien inte bara inriktad mot själva muciserandet utan också andra uttryck i kontexten. Det blir också synligt i studien att barnen inte bara för ut musiken i den fria leken utan också andra uttryck som använts i projektet.

InledningStudien behandlar musik i förskolan i relation till förskollärarens yrkesroll och förhållningssätt. Studien presenterar musik i barns utveckling och lärande och hur förskollärare resonerar kring att använda musik i förskolan. Relevant forskning i ämnet presenteras och sociokulturell teori sätts i relation till syfte och frågeställningar.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur förskollärare resonerar kring att använda musik i förskolan.MetodStudien utgår ifrån en kvalitativ metod där intervju använts som redskap. All data som samlades in kategoriserades och analyserades för att se samband och mönster. Sju förskollärare har intervjuats på fyra olika förskolor.ResultatI studiens resultat framkommer det att förskollärarna förknippar musik främst med glädje och gemenskap. Det framkom att få förskollärare beskriver musik som enskilt ämne, istället benämns musik som metod för att utveckla teoretiska kunskaper och färdigheter. Samtliga respondenter förklarar att många planerade musikaktiviteter är traditionsbundna. Istället för att erövra nya musikaliska erfarenheter i musikaliska sammanhang.

Detta är en studie om barns musikaliska utveckling under de första levnadsåren samt deras spontana och fria musicerande. En kvalitativ studie har genomförts genom passiva observationer på fyra svenska förskolors musikstunder och samtal med dess personal om hur dessa arbetar med barnens kreativa skapande i musik genom improvisation och komposition under själva musikstunden. I samband med observationerna har även samtal och intervjuer med förskolepersonalen genomförts där de fått ge sin syn på musikstunden, dess innehåll och mål. Analys av resultatet gjordes utifrån de didaktiska begreppen; Mål, Innehåll, Metod och Värdering. Det som framkom var att det fria och spontana musicerandet fick väldigt lite utrymme under musikstunderna. Målet med musikstunden var i första hand att utveckla språket eller lära mer om andra ämnen än musik samt fungera som en uppstart på dagen. Vid samtliga observationer reproducerades sedan tidigare kända barnsånger såsom förskolepersonalen lärde ut dem och barnen gavs ingen möjlighet att själva hitta på sånger eller musikaliska kompositioner.

Denna studie undersöker förskolans musikstunder ur ett maktperspektiv baserat på Foucaults tankar och teorier om makt. Syftet är att förstå de maktutövanden som förekommer i den sociala interaktionen som sker mellan barn och vuxna i musikstunderna. Teorin vi utgått från och använder oss av är Foucaults beskrivningar av makt utifrån ett pastoralt och disciplinärt utövande. Den metod som används för insamlingen av materialet är observationer med täta beskrivningar, samt intervjuer. Analysmetoden har grundat sig i de begrepp som valts ut från det teoretiska perspektivet, och har sedan applicerats på det insamlade materialet.I resultatet gick att utläsa att de maktutövanden som främst förekommer i förskolans musikstunder är tillrättavisanden och inkludering. Det är främst pedagoger som tillrättavisar både barn och andra pedagoger, men även barn som tillrättavisar andra barn, och tillrättavisar pedagoger i stunder av maktförskjutning. Tillrättavisanden består i vissa fall av att pedagoger använder sig av en disciplinärt övervakande kroppslig makt där de ger barn en lätt beröring för att påminna dem om att pedagogen är närvarande och ser vad barnet gör. Den inkludering som syns består av pedagoger som på olika sätt använder sig av sin underliggande makt som ledare för att alla barn ska vara med och känna sig delaktiga.