Introduktion: Våld mot kvinnor i en nära relation är ett växande samhällsproblem i hela världen och en av de vanligaste orsakerna till att kvinnor skadas allvarligt. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa kvinnors erfarenheter av att vara utsatta för våld i en nära relation. Metod: En litteraturstudie har genomförts. En sammanställning av 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar genomfördes och artiklarnas resultat bearbetades med inspiration av innehållsanalys. Resultat: Det fanns tydliga mönster som visade att mannens maktutövande och kontrollerande beteende ledde till allvarliga konsekvenser för kvinnan. Detta kunde yttra sig som dålig självkänsla, en nedbruten personlighet och våldet genererar ett allmänt lidande. För att uthärda ett liv av misshandel anpassade sig kvinnorna och de utformade olika hanteringsstrategier, dock kunde inpräntade normer utgöra hinder för kvinnorna i deras beslutningsprocesser. Slutsats: För att kunna bemöta och behandla våldsutsatta kvinnor är det viktigt att sjukvårdpersonal förstår dynamiken i hur det kan vara att leva med våld i en nära relation så att dessa problem uppmärksammas. Resultatet i denna litteraturstudie kan leda till en ökad kunskap och en djupare förståelse hos sjukvårdpersonal och därmed förhoppningsvis kan detta leda till ett bättre bemötande och en mer adekvat omvårdnad.

Sammanfattning Studiens syfte har varit att studera behandlarens upplevelse av vilka faktorer som möjliggör en förändring hos den manliga utövaren av våld i nära relationer. Studien har utgått från två semistrukturerade intervjuer med behandlare i en kommun i Sverige med erfarenhet av att arbeta med målgruppen. Resultatet visar att behandlarens sätt att bemöta och förhålla sig spelar in i förändringsarbetet samt den manliga våldsutövarens motivation och inställning till behandlingen. För behandlaren handlar det om att kunna skilja mellan handling och person, att inte acceptera handlingen men att låta människovärdet styra och styrka mannen i det. Behandlarens bemötande, icke-dömande och förmågan att skapa relationer gör att klienten vågar öppna sig och prata om våldet. Den manliga utövaren behöver hjälp med att uttrycka, hantera och ta ansvar för sina känslor istället för att använda våld.

Världen över är kvinnor utsatta för våld i nära relationer och ses idag som ett stort hälsoproblem. Hälso- och sjukvården har ett stort ansvar för att upptäcka dessa utsatta kvinnor och se till så de får god vård. Med  en utgångspunkt i livsvärlden innebär vårdandet att lindra lidande och främja hälsa. Det innebär att patienten ska få känna tillit, psykisk och fysisk tillfredsställelse samt mening och sammanhang. Tyvärr osynliggörs dessa kvinnor alltför ofta. Syftet med studien är att belysa kvinnors upplevelse av vårdandet i mötet med hälso-och sjukvården efter att de blivit utsatta för våld i nära relationer. Författarna valde att göra en litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar från Sverige, Finland och USA analyserades. Fynden i analysen resulterade i fyra huvudområden; Vi vill att ni ställer frågan, vikten av en vårdande relation, kvinnornas önskan om att möta kompetent vårdpersonal och sluta aldrig vårda. Kvinnorna upplevde brist på empati och engagemang från vårdpersonalen och uttryckte hur viktigt det var att få en vårdande relation med sin vårdpersonal. Kompetensen hos vårdpersonalen i ämnet våld i nära relationer har en bidragande faktor till hur kvinnor upplever sin vård. Därför kan det vara av stor vikt att hälso- och sjukvårdspersonal får utbildning i ämnet för att kunna möta dessa utsatta kvinnor.

No description available.

Introduktion: Mäns våld mot kvinnor är ett vanligt samhällsproblem i de flesta länder. Forskning har visat att de flesta kvinnorna till slut lämnar en våldsam relation. Dock stannar en stor del av kvinnorna i våldsamma relationer fastän våldet kan ha pågått en längre tid. Syfte: Syftet var att beskriva vad som påverkar en kvinnas beslut att stanna i en våldsam nära relation. Metod: Metoden som användes var litteraturstudie. Datainsamlingen utfördes genom en systematisk sökning av databaserna PsycInfo och PubMed. Resultat: Fyra stycken teman framkom vid analysen: Kvinnors rädsla och känslor av skuld och skam, där framförallt rädsla kan vara en faktor som håller kvinnorna kvar i relationen. Kvinnors känslor och upplevelse av mannens beteende, i synnerhet tycks kvinnors starka känslor för männen samt deras förmåga att förlåta mannens beteende ha stor betydelse för beslutet. Kvinnors erfarenheter av våld och hot, har kvinnorna upplevt våld i barndomen tenderar de att stanna i en våldsam relation. Våldet i en nära relation kan vara både ett hinder och en förklaring till att lämna relationen. Kvinnors sociala kontext; barns välmående, bristande socialt stöd, bristande ekonomi samt samhällets normer tycks ha betydelse för om kvinnan stannar i en våldsam relation. Implikation: Förslag ges på olika samhällsåtgärder i form av ekonomiskt stöd och boende, som kan underlätta för kvinnor som är i processen att lämna en våldsam relation. Dessutom ges förslag på hur den framtida forskningen kan utvecklas. / Introduction: Male violence against women is a serious and widespread social problem. Research has shown that most women eventually leave a violent relationship. However, a large proportion of women in violent relationships decide to stay, despite the potentially on-going violence. Aim: The aim was to determine what affects a women’s decision to stay in a violent relationship. Method: The method that was used was a literature study. Data collection was performed through a systematic search of the databases PsycInfo and PubMed. Results: Four themes emerged from the analysis: Women's fears and feelings of guilt and shame; fear seems to be an important factor that keeps women remain in the relationship. Women’s feelings and experience of the man’s behavior; women’s strong feelings for the men and their ability to forgive the man’s behavior seems to affect the decision to stay. Women's experiences of violence and threats; women who have experienced violence in childhood tend to stay in a violent relationship. Violence in intimate relationship seemed to be both an obstacle and an explanation for leaving the relationship. Women's social context; children's wellbeing, lack of social support, financial dependence and social norms appears to influence a woman to stay in a violent relationship. Implication: Suggestions are given on different community arrangements in the form of financial aid and housing, which can help women who are in the process of leaving a violent relationship. In addition, suggestions are given on how future research can be improved.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning legitimerade sjuksköterskor på vårdavdelningar frågar patienter om våld i nära relationer i samband med anamnesupptagning vid inläggning på vårdavdelningen, samt hur de följer den lokala handlingsplanen för våldsutsatta patienter.   Metod: Kvantitativ tvärsnittstudie. I enkätstudien deltog 50 legitimerade sjuksköterskor från fyra olika vårdavdelningar på ett sjukhus i Mellansverige. Data analyserades med hjälp av deskriptiv och icke-parametrisk statistik. Resultat: Majoriteten (76%) av sjuksköterskorna frågade ”Aldrig” eller ”Sällan” om våld i nära relationer vid anamnesupptagningen. Handlingsplanen för omhändertagande av våldsutsatta hade majoriteten varken diskuterat eller läst och mindre än hälften visste var den hittades. Orsakerna till att inte fråga om våld vid anamnesupptagningen presenterades i fyra kategorier: ”Brist på rutiner”, ”Tidsbrist”, ”Okunskap” samt ”Ej passande eller relevant att fråga”. Att det är sjuksköterskan ansvar att fråga om våld tyckte majoriteten, tre kategorier presenteras om ansvarsfördelningen: ”Sjuksköterskans ansvar”, ”Läkarens ansvar” samt ”Allas ansvar”.      Slutsats: Sjuksköterskor frågar i liten utsträckning patienter om de utsatts för våld i nära relationer vid anamnesupptagningen. Sjuksköterskorna använder även i liten utsträckning den lokala handlingsplanen som kan fungera som en riktlinje. Därmed går de troligtvis miste om tillfällen att identifiera och hjälpa patienter som utsatts för våld i nära relationer.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett internationellt likväl som ett nationellt problem. Kvinnor som utsätts för våld i en nära relation upplever den omvårdnad och det bemötande de fått som bristande. En medvetenhet kring förekomsten av våld måste vara ständigt närvarande i yrken där mellanmänskliga möten förekommer. Om denna medvetenhet saknas i det mellanmänskliga mötet mellan sjuksköterska och patient kan heller inte sjuksköterskan ge adekvat omvårdnad. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskans erfarenheter och kunskaper av mötet med den våldutsatta kvinnan. Metod: En systematisk litteraturstudie där artiklar har granskats, analyserats och kategoriserats enligt en manifest innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskans bemötande av den våldsutsatta kvinnan baserades till stor del på sjuksköterskans egen syn på våld i nära relationer. Sjuksköterskor hade bristande kunskap kring vad våld i nära relationer innebar och hur detta problem kunde bemötas. Det förekom olika föreställningar och fördomar kring våld i nära relationer. Beroende på om sjuksköterskan hade hindrande eller underlättande föreställningar planerades och genomfördes omvårdnaden olika. Slutsats: Sjuksköterskor har ett utbildningsbehov kring våld i nära relationer och vilka följder våldet kan medföra för den utsatta kvinnans hälsa. Utbildning behövs för att sjuksköterskan ska kunna ge adekvat omvårdnad till våldsutsatta kvinnor.

Denna studie utforskar könsskillnader gällande känslor i nära relationer och dessinteraktioner. Forskarna undersöker respondenternas familje-och vänskapsrelationer ochställer dessa gentemot deras upplevda känsloupplevelser samt deras inställningar tillkänslorna i fråga. Syftet är att se huruvida skillnader i dessa mellanmänskliga interaktionerexisterar samt hur de utmärker sig och eventuella bakomliggande anledningar.Frågeställningarna som ställs är angående vilka könsskillnader rörande uttryck av känslorsom finns hos universitetsstudenter i Uppsala i deras interaktioner inom nära familje- ochvänskapsrelationer samt vilka bakomliggande anledningar det är som påverkar dessa.Materialet inhämtas genom intervjuer som sedan kodats utifrån den fenomenologiskaansatsen med hjälp av IPA. Under analysen tillämpas teoretiska inriktningar från ett flertalsociologer där Arlie Hochschild och Erving Goffman har de centralaste rollerna. Slutligenkommer uppsatsen fram till att många av respondenterna i studien var försiktiga att öppnaupp sig i familjen. Framförallt hade kvinnor svårt att öppna upp sig helt vid delning av sorgoch ledsamhet till familj. Majoriteten av alla respondenter var öppna i sinavänskapsrelationer. Dessutom föredrog majoriteten av kvinnorna att vända sig till kvinnor närde vill dela med sig av känslor. Ytagerande och djupagerande användes mer av kvinnorna änmännen, speciellt vid fråga om att visa ett positivare yttre.

Background: Women exposed to IPV is a global health problem which concerns all women regardless of ethnicity, religion or socioeconomic group. Previous research shows that exposed women demand more support and understanding from healthcare services and also that nurses need greater preparedness to meet these women adequately. Aim: The aim of this literature study was to explore nurses experiences in meeting women exposed to IPV. Method: A qualitative literature study consisting of 10 scientific articles that was analyzed bya qualitative content analysis. Results: Two categories were identified: challenges in meeting the woman and successfactors in meeting the woman. Nine associated subcategories were detected. These showed that nurses experienced impotency, lack of knowledge and time and also communication challenges in meeting women exposed to IPV. The analysis also identified factors that facilitated the meeting. Conclusions: Continued research on the phenomenon is necessary to provide nurses with education and to implement guidelines and policies within the healthcare sectors regarding IPV. It is of importance to be able to offer exposed women adequate care, improve theirhealth and reduce mortality due to the violence. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2022</p>

Denna uppsats är en litteraturstudie och diskursanalys kring våld i nära relationer där kvinnanär förövaren och mannen offret. Frågor som uppsatsen behandlar är huruvida kvinnor ochmän är lika benägna att begå partnerrelaterat våld eller inte, samt varför mäns våld motkvinnor är mer uppmärksammat än kvinnors våld mot män. Syftet med uppsatsen är att belysakvinnors våld mot män och inte att ta bort fokus från mäns våld mot kvinnor.Uppsatsen går igenom såväl litteratur och rapporter som hur olika organisationer ochmyndigheter ställer sig till våld i nära relationer. Resultatet analyseras och diskuteras ur ettsocialkonstruktivistiskt perspektiv, med teorier och begrepp som det ideala offret och denideala förövaren, genus och makt.Det jag har kunnat påvisa med studien är att våld i nära relationer är någonting både kvinnoroch män faller offer för i ett heterosexuellt förhållande. Män och kvinnor är således likabenägna att begå partnerrelaterat våld. Kvinnors våld mot män uppmärksammas dock inte allsi lika stor utsträckning som mäns våld mot kvinnor, vilket bland annat har att göra med attanmälningsbenägenheten bland utsatta män i princip är obefintlig. Män anmäler sällan pågrund av skamkänslor och rädslan över att förlora sin maskulinitet. Vidare förekommer enavsaknad av forskning, insatser och stöd för män som blivit utsatta för partnerrelaterat våld.