Studien undersöker vilka kemikalier som används i frisersalonger och som kan vara farliga för miljön. Största delen av kemikalierna sprids till vattenmiljön genom avloppsvatten, där exponering för vattenlevande organismer kan orsaka förändringar. En ekotoxikologisk farobedömning identifierar och karakteriserar kemikaliers risker och toxicitet. Farobedömningen baseras på tester utförda på de trofiska nivåer som finns i den akvatiska miljön och bygger på tre kriterier: akvatisk toxicitet, nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet. Syftet med examensarbetet är att genomföra en farobedömning på kemikalierna som släpps ut i avloppsnätet från utvalda frisersalonger. Information om kemikalierna som återfanns hos tre frisersalonger eftersöktes i databaser för kemikalier. Totalt identifierats 202 kemikalier från 52 produkter och av dessa kunde 77 kemikalier klassificeras. Farokarakterisering gjordes på de kemikalier som var toxiska för vattenlevande organismer. Resultaten visade att totalt 29 av kemikalierna var klassade som toxiska för vattenlevande organismer. Kemikalierna som identifierats vara toxiska för den akvatiska miljön kan analyseras vidare genom att göra en exponeringsbedömning och risk karakterisering. Information om akvatisk toxicitet, nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet saknas för mer än hälften av de funna kemikalierna. Avsaknaden av denna information gör att kunskapen om hur avfallet ska hanteras riskerar att vara bristfällig och att miljöriskerna ligger på en högre nivå än vad som är önskvärt. För att minska riskerna ges några förslag på åtgärder såsom komplettering av miljöriskbedömningar för kemikalierna som finns i hårvårdsprodukter, ökat kunskap om produkternas effekter på miljön, hantering av avfall på rätt sätt samt förslag på reningsmetoder. / This study identifies and examines which chemicals used at hairdressers that are dangerous to the environment. Whereas the largest amounts of chemicals in these products are spread via the sewage net and discharge to recipient, this can cause changes or death in the aquatic environment. Toxic chemicals can be identified and characterized by ecotoxicological hazard assessment. However, an ecotoxicological test, done on different trophic species, is based on 3 criteria: aquatic toxicity, biodegradation, and bioaccumulation. The goal of this exam work is to make a hazard assessment for chemicals that pass through the hairdressers’ sewage system. Hair products that were gathered from three hairdressers have been studied via different classification databases. Hazard characterization has been done for chemicals that were identified to be toxic. 202 chemicals were obtained from 52 products, where 77 chemicals have been classified in the used databases and 29 were identified as toxic to water environment. Besides, studies can be completed and an exposure assessment can be done to chemicals that have been identified to be hazardous in order to complete the environmental risk assessment. Information such as, toxicity to aquatic environment, biodegradation, and bioaccumulation, for more than half of the obtained chemicals has been missing in this study. As a suggestion, further risk assessments, chemical classification, and more demanded information about products ingredients can be recommended in order to minimize the risk. However, a good knowledge about how solid waste can be handled is a way to make the risks for nature smaller. Another interesting suggestion, from a recent study, has been done in order to minimize risks that are spread through sewage.

This dissertation is concerned with problem-solving in platform development. A problem isconceived of as an obstacle that needs to be overcome in order to reach a desired outcome,whereas a solution is denoted by the set of activities required to reach such an outcome. Aplatform is conceived of as the technological foundation made up of a number of elements thatare purposely planned and developed to form a common structure from which a stream ofderivative products can be developed. Problem-solving in platform development is a non-trivialtask since platforms need to cater for both commonality and distinctiveness across a number ofderivative products. Further, several design architectures are intertwined in the development ofplatforms, giving rise to increased complexity. The purpose of this dissertation is to exploreplatform development from a problem-solving perspective, with the purpose of answering whatproblem-solving activities are carried out in platform development processes, how are differentapproaches to the search for solutions related to problem-solving in platform development, andhow can problem-solving in platform development be conceptualized? This dissertation is basedon two empirical studies of platform development processes from the telecommunication andautomotive industry, and draws upon a qualitative research methodology. The result of this studyis an iterative and dynamic model of solution search in problem-solving. This dissertationimplies a distinction between problems and errors in platform development. Solution searchemerge as a matter of choice of whether to engage in problem-solving activities and/or errorcorrection activities during the development of platforms. Solution search also surface as anintermingled process of search for required inputs, outputs, or governing laws (i.e. solutions) forreaching a desired goal. In this process, analytical search, directional search, and synthesizedsearch and the facilitation and management of both feed-back and feedforward is important. / Denna avhandling berör problemlösning i plattformsutvecklingsprocesser. Ett problem avser etthinder som måste övervinnas för att nå ett önskat resultat, medan en lösning betecknas med deaktiviteter som krävs för att nå ett sådant resultat. Med plattform avses den teknologiska grund,bestående av ett antal element, som är avsiktligt planerade och utvecklade för att bilda engemensam struktur via vilken en ström av olika produkter kan utvecklas. Problemlösning iutvecklandet av plattformar är en icke-trivial uppgift eftersom plattformar måste tillgodose bådegemensamhet och särprägel i ett antal produkter. Vidare så är flera designarkitekturersammanflätade i utvecklandet av plattformar, vilket ger upphov till ökad komplexitet. Syftet meddenna avhandling är att undersöka plattformsutveckling från ett problemlösningsperspektiv, isyfte att svara på vilka problemlösningsaktiviteter som bedrivs i plattformutvecklingsprocesser,hur olika strategier för att söka efter lösningar i samband med problemlösning iplattformsutveckling är relaterade till varandra, samt hur problemlösning i plattformsutvecklingkan föreställas. Denna avhandling bygger på två empiriska studier av plattformsutvecklingsprocesseri telekommunikation och fordonsindustrin, och bygger på en kvalitativforskningsmetodik. Resultatet av denna undersökning är en iterativ och dynamisk modell förlösningsökning. Denna avhandling föreslår en skillnad mellan ett problem och ett fel iutvecklandet av telekommunikationsplattformar och fordonsplattformar. Lösningssökandeframstår som ett val mellan att engagera sig i problemlösning eller/och felkorrigering underutvecklandet av plattformar. Lösningssökande framstår också som en sammansmält process avsökande efter nödvändig input, output och de styrande lagar (dvs. lösningar) för att nå ett önskatmål. I denna process är analytisk sökande, riktat sökande, syntetiserad sökande, ochförvaltningen av både återkoppling och framåtkopplingning viktig.

Plastics have a wide application field, where cosmetic products are one of them. Polymers which are building blocks to plastics exists in many variants, overall they can be categorized into two groups; microplastics and water soluble polymers. Both polymer types are important to study and understand since polymers in general are not covered by any legislation. To gain a more profound understanding of their impact on environment this study was conducted. In collaboration with SSNC (Naturskyddsföreningen), a database containing hundreds cosmetic products was processed. The most occurring polymers were quantified and prevalent ingredients having “poly” in their name were selected for further investigation namely Nylon 12-20 (microplast) and Acrylates C/10-30 Alkyl-crosspolymer (water soluble). A standardized analysis method OECD 301 F was performed to test the polymers biodegrading ability. Results from biodegradation method showed that, neither of the two polymers is readily biodegradable in aqueous environment, despite their different properties. In connection with the obtained results, a filtration analysis was performed, with the purpose to determine the possibility to capture the polymers using microfilters. Results mainly showed flowthrough of both polymers. Relating the results to reality implies that these polymers are not captured in waste water treatment plant due to inefficient filtration and thereby spread to the environment. In addition more research should be devoted to water-soluble polymers and their impact on nature. Based on all compiled results, it is proposed that legislation addressing microplastics should be edited and revised in such a way that water soluble polymers are included in future prohibitions (against microplastics). / Plast har många användningsområden varav kosmetiska produkter är ett av dem. I kosmetika används exempelvis naturliga ämnen, sådana som förekommer i naturen och således kan brytas ned. Sedan finns syntetiska polymerer, sådana som syntetiseras och tillverkas av människor. Det finns oerhört många varianter av syntetiska polymerer som används inom kosmetika, generellt kan de kategoriseras i två grupper; mikroplaster och vattenlösliga polymerer. Med hjälp av Naturskyddsföreningens databas som innehåller hundratals kosmetikaingredienser, söktes de komponenter som hade ”poly” i sitt namn eftersom de inte täcks av lagstiftning. Bland dessa, valdes två mest förekommande polymerer för att studeras vidare, nämligen Nylon 12-20 (mikroplast) och Acrylates C/10-30 alkyl crosspolymer (vattenlöslig). En standardiserad analysmetod OECD 301 F tillämpades för att testa deras biologiska nedbrytbarhet. Resultatet från nedbrytbarhetstestet visade att ingen av polymertyperna, trots deras åtskiljande egenskaper, är lättnedbrytbar i vattenmiljöer. I följd av resultatet från analysen genomfördes en filtreringsanalys på KTH, för att avgöra om respektive polymer går att fånga upp i olika storlekar av mikrofilter. Resultatet visade att ingen av dem fångades upp (med den utrustning som var tillgänglig på KTH). Baserat på resultaten föreslås det att lagstiftningar som innefattar mikroplaster bör redigeras och revideras på ett sådant sätt att vattenlösliga polymerer är inkluderade i framtida förbud (mot mikroplaster). Utöver detta bör mer forskning ägnas åt vattenlösliga polymerer och deras påverkan på naturen.

Textilindustrin är i behov av nya material som kräver mindre resurser än konventionellt använda material som exempelvis syntet- och bomull. Syntetiska material har en negativ påverkan på miljön, bland annat på grund av den mängd mikroplaster som släpps ut i naturen vid produktion och användning (Nagamine, Kobayashi, Kusumi & Wada 2022). En industri där syntetiska material ligger till grund för stora problem för marint liv är fiskeindustrin. När syntetiska nät tappas, oftast tillverkade av polyamid, fortsätter de att fånga fisk som inte tas om hand. Detta fenomen kallas spökfiske och skulle kunna motverkas om de syntetiska näten ersattes med ett naturligt biologiskt nedbrytbart material. Pappersgarn är ett relativt nytt material inom textilindustrin och har många egenskaper som är önskvärda vid användning i ett fiskenät, speciellt det faktum att det är biologiskt nedbrytbart. Denna studie undersöker möjligheten att använda ett pappersgarn i fiskeutrustning, närmare bestämt en kräftmjärde. Studien undersöker tre olika pappersgarn med olika grovlek, det vill säga Tex (92, 218 och 1814). Experiment utförs på garnets draghållfasthet och nedbrytningsförmåga. Ett test i bristningsstyrka görs på nät tillverkade av garnen. Testerna visar att garn med Tex 1814 är det mest lämpliga att använda i en kräftmjärde. Detta garn hade en draghållfasthet, efter 14 dagar i naturligt havsvatten, på 10541 centinewton/tex [cN/tex]. Nätet tillverkat av samma garn hade en genomsnittlig bristningsstyrka på 136 kilopascal [kPa], vilket var över den genomsnittliga bristningsstyrkan för ett nät i polyamid. Om syntetisk fiskeutrustning skulle ersättas med biologiskt nedbrytbart pappersgarn skulle det kunna motverka spökfiske och minska mängden mikroplaster i naturen. / The textile industry is in need of new materials that use less resources than conventionally used material such as synthetics and cotton. Furthermore, synthetic materials have a negative impact on the environment partly due to the amount of micro plastics that are released in nature during production and use (Nagamine, Kobayashi, Kusumi & Wada 2022). One area where synthetic materials are causing a lot of damage is the fishing industry. Synthetic nets that are lost or dropped keep catching fish that are not taken care of. This phenomenon is called ghost fishing and could be solved if the synthetics were replaced with a natural biodegradable material. Paper yarn is a relatively new material in the textile industry and has many properties that are preferred if used in a fishing net, especially the fact that it is biodegradable. This study investigates the possibility of using a paper yarn in fishing gear, more specifically a crayfish trap. The study examines three different paper yarns with different weight, also called Tex (92, 218 and 1814). Experiments are done on the yarn's tensile strength and degradability. A bursting strength test is made on nets made out of the yarns. The tests show that yarn with Tex 1814 is the most suitable to use in a crayfish trap. This yarn had a tensile strength, after 14 days in natural seawater, of 10541 centinewton/tex [cN/tex]. The net made of the same yarn had an average bursting strength of 136 kilopascal [kPa] which was above the average bursting strength of a polyamide net. If synthetic fishing gear would be replaced with biodegradable paper yarn, this could counteract ghost fishing and reduce micro plastics ending up in nature.

Product development can be taxing for the environment. When it comes to hardware products then a lot ofthe materials generally involved are based on finite resources such as fossil fuels. As the most commonlyused materials are rarely biodegradable, they often end up in landfills where they end up being harmfulboth to the environment and its inhabitants for a very long time. During recent years some companieshave started combating this through getting involved in the development and implementation of moresustainable alternatives. One of these companies trying to implement more sustainable materials isInteresting Times Gang, who now also wishes to develop new products by using mycelium - theunderground network of threads produced by fungi. This as mycelium poses a lot of sustainable propertiessuch as biodegradability, a high degree of moldability as well as being a cultivated resource rather thanbeing synthetic. This project serves to investigate what kind of product types are fitting for myceliumcomposites per request from ITG, as well as what kind of surface treatments are possible and fitting tomake the material more desirable. This with the intention of increasing awareness about the material withthe hopes of promoting it to a larger audience, enabling a transition towards more sustainable materialalternatives in the process. With the information gathered through research the project resulted in a sidetable that was designed and manufactured as a 1:1 scale prototype to showcase the possibilities of thematerial. This was done through a material driven design process which was divided into four steps:Understanding the material, Creating materials experience vision, Manifesting materials experience visionand Designing product concepts. Each phase included its own methods respectively and some of themethods include literature review, material testing, benchmarking, user testing, digital prototyping andmanufacturing to name a few. The project is a master thesis for the Industrial Design Engineeringprogramme at Luleå University of Technology performed during the spring of 2023.