Med en värld som blir allt mer digitaliserad, där svenska skogsbruk har ett överflöd på pappersmassa. Samtidigt finns en marknad som efterfrågar textilier som ofta är negativa för både hälsa och ekosystem, finns ett behov av förändring. Ett sätt att möta problemet skulle vara att tillverka pappersgarn som skulle kunna stilla en viss efterfrågan på mer resurskrävande textila material och samtidigt hitta ett nytt an- vändningsområde för svensk pappersmassa. I detta arbete har en fördjupning gjorts i pappersgarn med ett mål att optimera det svenska pappersgarnets karaktär och göra det mer stickbart. Till en början i arbetet har fyra olika pappersgarn analyserats i FTIR spektrometer, för att undersöka om det existerar en skillnad i materialinehåll mellan dessa pappersgarner. Resultatet visade på att samtliga fyra garner var tillverkade av enbart cellulosa, men att det inte går att utesluta olika typer av cellulosablandningar. Efter analys fortsatte arbe- tet med två svenska pappersgarner med syfte att reducera friktionen mellan garn och nål. Dessa två garner impregnerades med kemikalierna fatty acid polyether glycols ester, mono-/dialkyphospate och dispersion wax i en Mathis foulard med trycket 3- respektive 5 bar. Där den andra impregneringen resulterade i fyra im- pregnerade pappersgarn. Efter impregnering och fixering räknades viktökningen i procent. Efter impregneringen analyserades pappersgarnernas ytstruktur i ett mikroskop. Det syntes tydligt att garnerna fått en förändrad yta efter impregnering, vilket på- verkade fortsatt analys. Efter analysen i mikroskopet utfördes friktionstest på pap- persgarnerna för att se om impregneringen förändrat friktionskoefficienten i gar- nerna. Ett specialutformat test utfördes där friktionskoefficienten räknades ut med hjälp av data som registrerades. Här visade resultaten på att det tunnare garnet med 3 bar hade den högsta friktionskoefficienten på ca 0,309 och lägst friktionskoeffi- cient hade 5 bar på ca 0,299. Dessa jämfördes mot tunt ej impregnerat garn med en friktionskoefficient på ca 0,300. Det tjockare garnet visade på ett slätare garn med växande friktionskoefficient. Det tjockare garnet som hade utsatts för 5 bar tryck visade på en yta där pappersgarnet hade börjat att lösa upp sig, vilket kunde vara förklaringen till den växande friktionskoefficienten. Vid analys av pappersgarnets stickbarhet i det sista momentet visade det sig att det tunnare garnet med 3 bar var svårstickat och bildade stickfel och hål i varan, detta misstänks bero på hårigheten och den kladdiga yta som lämnades efter impregneringen. Medan det tunnare garnet med 5 bar resulterade i en vara som var lättade att sticka utan stickfel med en mindre kladdig yta, som påvisar att den mekaniska bearbetningen som gav en lägre mängd impregnering resulterar i en sänkt friktionskoefficient. Det är viktigt att skogsbruk sker på ett hållbart sätt. Om det sker och en positiv utveckling görs för det svenska pappersgarnet, kan det så småningom nå en bredare marknad. / In a world that is becoming increasingly more digital we see patterns of the Swedish forestry having an overflow of pulp, and a market demanding textile that are negative for both our health and our ecosystem. There’s a clear need for change. One way to tackle this issue could potentially be to produce paper yarn that could act as a replacement rather than more resource-intensive textile materials and at the same time find a new area of use for Swedish pulp from the paper industry. In this project, a study has been made of paper yarn with the aim of optimizing the surface properties of Swedish paper yarn and by that increase the knittability of the yarn. At first four different paper yarns were analyzed in FTIR spectrometers, to investigate whether there where a difference in material content between the paper yarns. The results showed that all four paper yarns were made from only cellulose, and that it is not possible to identify different types of cellulose mixtures by the chosen method. After analysis, the project continued on with the Swedish paper yarns, one thinner and a thicker one. The aim was to reduce the friction between yarn and needle. The two paper yarns were impregnated with the chosen chemical’s fatty acid polyether glycols ester, mono-/dialkyphospate and dispersion wax in a Mathis foulard with a pressure of 3 or 5 bar each. Results from the second impregnation resulted in four different impregnated paper yarns. Further, the paper yarn surface and structure were analyzed under a microscope. Conclusions could be made that the paper yarns after impregnation showed a surface with a hairier appearance, which affected further analysis. A friction tests were performed on the paper yarns with the aim to see if the impregnation had changed the coefficient of friction. The test was performed in the tensile tests and the coefficient of friction was calculated using data recorded in the test. The results showed that the thinner yarn with 3 bar had a higher coefficient of friction with the value of 0,309 than compared with the 5 bar with 0,299. The thin yarn with 5 bar resulted in a slightly decreased coefficient in comparison with the un impregnated yarn with 0,300. The thicker yarn resulted in increasing the coefficient of friction, where the thicker yarn with 5 bar pressure showed a surface where the paper yarn had begun to dissolve, which could be the explanation for the growing coefficient of friction. When analyzing the knittability of the paper yarn, it turned out that the thinner yarn with 3 bar was difficult to knit, which resulted in defects in the product, this due to the hairiness and the sticky surface that was left after the impregnation. The thinner yarn with 5 bar resulted in a product that was easier to knit without defects, which shows that a lower impregnated yarn result in a lower friction coefficient. It’s important to maintain a sustainable forestry. If so and if further progress will success for the Swedish paper yarn, there are good hopes for a larger market.

Textilindustrin står inför en förändring där innovativa material måste ersätta de konventionella material som finns på marknaden på grund av dess negativa inverkan på miljön. Det är av stor vikt att miljöaspekterna vägs in utan kompromisser med materialets kvalitet för textilprodukter med en lång livscykel. Detta för att ha möjlighet att styra produktion och val av material mot en miljövänligare livscykel. För att mäta miljöpåverkan på ett material kan verktyget Life Cycle Assessment (LCA) användas. Innovativa miljövänliga textila material behövs inom textilbranschen där all miljöpåverkan av den biologiska livscykeln på textilen räknas in, från vaggan till graven. Vi har i denna studie valt att jämföra bomull, som har en negativ miljöpåverkan, med lyocell som anses vara ett mer miljövänligt alternativ samt med ett innovativt material som papperstextil från abacáplantan. Syftet med denna studie är att undersöka miljöpåverkan vid framställning av pappersgarn och jämföra detta med miljöpåverkan för bomull och lyocell. Genom litteraturstudie har vi kartlagt och sammanställt data av miljöpåverkan på framställningsprocessen av bomull, lyocell och papper från odling till garntillverkning. För att vägledas har vi samtalat med nyckelpersoner som har god kännedom inom de specifika områdena. Studiens resultat indikerar på att de initiala stegen i förädlingsprocessen i tillverkningen av pappersgarn har en mindre negativ miljöpåverkan än bomull och lyocell. Papperstextil kan utifrån denna studie vara ett komplement till de konventionella materialen.

För att nå de Globala målen 2030 kommer vi som samhälle att behöva minska vårt globala ekologiska fotavtryck avsevärt. Textilbranschen står idag för en betydande del av detta ekologiska fotavtryck både genom markanvändning, klimatpåverkande utsläpp, förorening av mark och vatten med mera. Detta har lett till att man inom textilbranschen idag efterfrågar allt mera hållbara lösningar. Det finns ett antal sorters garn som bidrar med lägre miljöpåverkan på olika sätt, dock förekommer dessa idag mindre frekvent på marknaden. Dessa material skulle kunna vara en del av lösningen på textilindustrins stora miljöpåverkan idag. Ett av dessa material som vi valt att titta närmare på var pappersgarn, som vid framställning förbrukar betydligt mindre resurser som vatten, tillsatskemikalier och energi (Fakirov 2015). Pappersgarnets utveckling har dock än så länge begränsats av dess styvhet och dåliga stickbarhet. Detta projektetet har syftat till att försöka minska pappersgarnets styvhet och öka dess stickbarhet genom att tvinna det med olika antal garnsnodd av viskosgarn. Vi tvinnade ett entrådigt 17 tex hampaviskosgarn på 100, 300 och 500 garnsnodd/meter med kärnspunnen metoden. Sedan behandlades garnet med fettsyra för att motverka sprödheten och förbereda för stickning. Garnet stickades på en rundstickmaskin med bindningen slätstickning. Tester som gjordes på garn var dragprovning och friktion. På trikån utfördes också dragprovning(bristning) men även styvhetsprovning samt nötningsprovning. Trikå av blandgarn visades sig tillföra mjukare känsla på tyget jämfört med endast papper. Vid dragprovning av trikå framkom det att större andel av viskos tillför mer styrka i och med att det behövdes högre tryck samt tid för att uppnå brott på trikån. Tvinning med olika antal garnsnodd av viskosgarn har visat sig medföra små skillnader gällande stickbarhet då det tidvis uppstod hål på de fyra olika tyger som stickades under stickningsprocessen. Garner av 300- och 500 garnsnodd/meter hade dock flest svaga punkter (brott på pappersgarnet) utan att uppvisa synbara hål på tyget. Skillnader i styvhet av trikån var kännbara mellan alla tygen, dock gick det inte att få användbara resultat från styvhetsprovaren då denna testmetod var olämplig för den valda trikåbindningen eftersom tyget rullade sig. / To achieve the Global Goals 2030, we as a society will need to significantly reduce our global ecological footprint. The textile industry of today accounts for a significant part of this ecological footprint both through use of land, climate-affecting emissions, soil- and water pollution and more. This has led to an increasing demand for more sustainable solutions in the textile industry. There are a number of types of yarn that have a lower environmental impact. Many of them however have quite a lower market share today. One of these materials that we chose to take a closer look at was paper yarn, which in it’s production consumes significantly less resources than other usual yarns on the market (Fakirov 2015). However, the development of use of paper yarn has so far been limited by its rigidity and poor knitability. This project has aimed to try to reduce the stiffness of the paper yarn and increase its knitability. This was done by twisting different numbers of twist/meter of viscose yarn, around the paper yarn. We twisted a single-threaded 17 tex hemp viscose yarn around the paper yarn at 100, 300 and 500 twist/meter with the core-spun method. Then the yarn was treated with fatty acid to counteract the brittleness and prepare it for knitting. The yarn was knitted on a circular knitting machine with a single jersey stitch. Tests done on yarn were tensile testing and friction testing. The tricot also was subjected to tensile testing (rupture), stiffness testing and abrasion testing. Viscose mixed yarn knitwear was found to have a softer feeling of the fabric compared to just knitted paper yarn. During tensile testing of tricot, it was found that a larger proportion of viscose adds more strength as higher pressure was needed as well as time to achieve a stretch in the tricot. Twisting with different twists of viscose yarn has been shown to cause small differences in knitability as there were occasional holes in the paper yarn knit during the knitting process. Yarns of 300 and 500 twist/meter, however, had the most weak points without showing visible holes on the fabric. Differences in the stiffness of the tricot were noticeable between all the fabrics, however, it was not possible to obtain useful results from the stiffness tester as this test method was probably unsuitable for the selected tricot binding because the fabric rolled.

Det talas allt oftare om de problem som världens plastanvändning åsamkar miljön genom exempelvis nedskräpning och mikroplaster. Det finns många olika typer och användningsområden för plast. Den typ som anses värst i avseende till miljöpåverkan är plasten som används en gång och sedan förlorar sin funktion, det som idag kallas engångsplast. Ett av de vanligaste områdena där engångsplast används är inom förpackningsindustrin för livsmedel. År 2019/2020 växte en projektidé bland en grupp elever om att se över alternativa förpackningsmaterial till främst frukt och grönt i matvaruhandeln. Idéen utvecklades och vid en expo på Textilhögskolan år 2020 presenterades ett citrusnät för ekologiska citroner stickat på en manuell stickmaskin i pappersgarn. Som fortsättning på arbetet är nu nästa steg att undersöka möjligheterna att sticka en motsvarande prototyp på en industriell maskin och vilka utmaningar som följer. Stickningen genomfördes i Borås på Textilhögskolans trikålabb. Maskinen som användes är en flatsticksmaskin av typen STOLL CMS822 HP knit and wear. Pappersgarn av olika garnnummer kom uteslutande från företaget OJO+ Fibers och baseras på pappersmassa från manillaplantan. Två bindningar stickades, en mesh-bindning och en stickning med flotteringar. Mesh-bindningen testades även med garn av olika garnnummer och olika antal ingående garn. De viktigaste parametrarna för möjligheten att sticka på industriell flatsticksmaskin visade sig vara garnets styrka, styvhet samt maskinens delning. Efter två separata produktionsgenomgångar genomfördes en visuell bedömning som avgjorde vilka stickningar som lämpade sig att gå vidare till ett dragprovstest. Standarden som användes för dragprovstest var (SS-EN ISO 13934–1:2013) och genomfördes på en Tinius Olsen H10KT (Elastocon). Fem provkroppar av varje stickning testades först i torrt- och sedan vått tillstånd genom blötläggning enligt standard. För att jämföra data från dragprovstestningen genomfördes en variansanalys för att upptäcka eventuella skillnader mellan de olika konstruktionerna. Variansanalys genomfördes även inom varje grupp för att undersöka skillnader mellan torra och våta prover av samma konstruktion. Resultatet från dragprovet visar en stor spridning i datamaterialet. På grund av spridningen går det inte att statistiskt säkerställa några slutsatser kring vilken konstruktion som är starkast. Främsta anledningen till spridningen är avvikelser från standarden som var nödvändiga för att genomföra testingen samt faktumet att (SS-EN ISO 13934–1:2013) huvudsakligen är till för vävda varor, ej stickade. Två av mesh-konstruktionerna kunde påvisa signifikant skillnad i mätresultatet mellan de våta respektive torra proverna, som då visade en svag tendens till att de våta proverna klarade högre spänning. Detta kan komma till användning för att enkelt öka garnets styrka vid stickning. / There’s an ongoing worldwide discussion regarding the environmental impact of plastic use. Single- use plastic is considered one of the most problematic due to the loss of functionality after one use. A common industry using single-use plastic is the food packaging industry. In 2019/2020, a project idea grew to review alternative packaging materials for fruits and vegetables. A prototype was presented at the Swedish School av Textile’s expo in 2020, a citrus net hand-knitted in paper yarn for organic lemons. The next step was to investigate the possibility of knitting paper nets on industrial machines and what difficulties may arise. The knitting was carried out in the Textilhögskolan in Borås machine hall on a flat knitting machine, a STOLL CMS822 HP knit and wear. The paper yarn used came exclusively from OJO+ Fibers and was made from pulp from the manilla plant. Two bindings were knitted, one mesh and one with floatations. The mesh binding was knitted in multiple variations, yarn of different yarn numbers and numbers of ingoing yarns. The most important parameters for knitting on industrial machines turned out to be the strength of the yarn, stiffness and gauge of the machine. A visual assessment was carried out after two separate production reviews and determined which knits were suitable to proceed to a tensile test. The standard used for tensile tests was (SS-EN ISO 13934-1:2013) on a Tinius Olsen H10KT (Elastocon). Five specimens of each knit were tested, first in the dry state and then in the wet state. A variance analysis compared the data from the tensile test, partly between the different constructions and between dry and wet samples within each group. The result shows a large spread within the data material, which cannot determine with certainty any conclusions about which construction is the strongest. The main reason for this spread is necessary deviations from the standard and the fact that (SS-EN ISO 13934-1:2013) is mainly for woven goods, not knitted ones. Two mesh constructions demonstrated a significant difference in results between the wet and dry samples. A weak tendency showed wet samples withstanding higher stress than dry ones, which could be a solution to increase the strength of the yarn while knitting.

Denna rapport har tagits fram för att undersöka och sprida information om trikå av pappersgarn från bananväxten manillahampa ”musa textilis”. Behovet av skonsamma och mindre miljöpåverkande material är väldigt aktuellt inom beklädnadsindustrin. Många av de material som används idag tär på miljön och världens resurser. Studien undersöker pappersgarns mekaniska egenskaper och färgbarhet. Detta görs för garn med olika tjocklek samt pappersgarn blandat med andra material. En studieresa gjordes till Japan för att besöka leverantörerna av pappersgarnet. I Japan visade företagets vice VD produkter de tagit fram av garnet och i många fall var det en blandning av papper och mer vanliga material som bomull och viskos, som gjorde slutprodukten mjukare. För att tillverka trikå av pappersgarn har olika bindningar och metoder prövats fram. Materialprover stickades upp i bindningen piké Lacoste över fyra sticksystem. Tester gjordes för dimensionsförändring, färghärdighet, nötningshärdighet och noppbildning samt dragprovning på garnnivå. Kawabata systemet (används för att mäta de mekaniska egenskaperna hos ett material) har använts som utgångspunkt för att undersöka ett materials komfort och egenskaper. Ytan och styrkan på ett material har studerats. Tyg stickat av pappersgarn känns styvare och hårdare än tyg stickat av bomull eller viskos, vilket resultatet av dragprovningen kan bekräfta. Pappersgarn är styvare jämfört med referensproverna bomull ”gossypium”, viskos och polyester. Garn av papper har dock goda egenskaper som stickad vara, där det inte påvisas någon större krympning eller töjning. Pappersgarn visar inga tecken på noppbildning och har en god färghärdighet efter att materialet har färgats enligt konventionell metod för cellulosabaserade material.

Behovet av nya och skonsamma material blir allt större inom textilbranschen. Samtidigt råder en överkapacitet inom pappersindustrin till följd av att traditionell tryckt media ersätts med digitala alternativ. I Japan har nya användningsområden för papper tagits fram, i form av pappersgarn för användning inom textil. Forskning inom området är i ett tidigt skede, därför finns inte så mycket information om pappersgarnets egenskaper som är av stor betydelse vid produktutveckling. Redan i designstadiet av ett klädesplagg är det viktigt att beakta vilka egenskaper som konsumenter söker, för att säkerställa att det säljer och att konsumenten blir nöjd vid användning. En utav de mest väsentliga faktorerna som påverkar ett köpbeslut av ett klädesplagg är materialets taktila komfort eller känsla. Utifrån denna vetskap riktas studien åt att undersöka pappersgarnets taktila egenskaper genom en jämförelse med två av de vanligaste cellulosabaserade materialen på marknaden idag; bomull och viskos. I studien undersöks egenskaper av respektive material, stickade med en vanligt förekommande bindning, slätstickning. Syftet är att bedöma huruvida garn tillverkat av papper utifrån taktil komfort, kan vara ett alternativ till konventionella garn av bomull och viskos. En metod som heter Kawabata Evaluation System for Fabrics (KES) har använts för att testa de mekaniska egenskaperna hos trikå av papper, bomull och viskos. Dessa värden har sedan jämförts och analyserats för att kunna dra slutsatser om respektive materials taktila komfort. I KES metoden ingår ett antal tester; dragprov, skjuvning, böjning, kompression, luftgenomsläpplighet, ytegenskaper så som friktion och ytojämnheter, samt termiska egenskaper så som värmeöverförings-, energiförbruknings- och värmeledningsförmåga. Utöver KES har även vattenabsorptions- och vattenavgivningstester utförts för de tre materialen, parametrar som också har stor betydelse för textila materials taktila komfort. För att ytterligare kunna dra slutsatser kring pappersgarnets egenskaper i relation till bomull och viskos, har de stickade materialen samt garnen fotograferats med ett Scanning Electron Microscope (SEM). För att utmana teorin som används vid tolkning av KES i de mekaniska egenskaperna gjordes en undersökning med testgrupp för att se hur väl KES korrelerar med verkliga människors subjektiva uppfattning om känsel. Resultat av mekaniska egenskaper visar att papperstrikå gör mer motstånd än bomulls- och viskostrikå vid dragprov, skjuvning, böjning och kompression, vilket även gäller för respektive garn i enskilda garntester för dragprov, böjning och kompression. Detta tyder på att papper är ett styvare material än bomull och viskos. Pappers termiska egenskaper visar liknande tendenser som viskos; högre värmeledningsförmåga och därför något sämre värmeisoleringsförmåga jämfört med bomull. Detta tyder på att papper, likt viskos, upplevs som ett svalt/svalkande material. Resultaten från vattenabsorptionstestet visar att papper absorberar i takt med bomull, vilket visades vara mindre än för viskos. Vattenavgivningstestet visade att papper torkade snabbare än bomull men något långsammare än viskos. Detta tyder på att papper har en jämförelsevis bra vattenabsorbering och wickingförmåga, vilket är viktigt för känseln då materialet upplevs torrt, vid snabb fuktabsorption. Slutsatser som kan dras utifrån detta, är att pappers mekaniska egenskaper uppfyller de krav som ställs på material i modeplagg. Resultat ifrån testgrupp visar dock att i jämförelse med bomull och viskos som är mjuka och lena material upplevs papper vara strävt och obekvämt. Slutsatser som dras utifrån detta är att papper kan behöva bearbetas för att ge en mjukare känsla och därmed tilltala den bredare målgruppen. Däremot, var intresset stort för detta nya material både miljö- och utseendemässigt, vilket ansågs kompensera för materialets strävhet i ett modeplagg.

Textilindustrin är i behov av nya material som kräver mindre resurser än konventionellt använda material som exempelvis syntet- och bomull. Syntetiska material har en negativ påverkan på miljön, bland annat på grund av den mängd mikroplaster som släpps ut i naturen vid produktion och användning (Nagamine, Kobayashi, Kusumi & Wada 2022). En industri där syntetiska material ligger till grund för stora problem för marint liv är fiskeindustrin. När syntetiska nät tappas, oftast tillverkade av polyamid, fortsätter de att fånga fisk som inte tas om hand. Detta fenomen kallas spökfiske och skulle kunna motverkas om de syntetiska näten ersattes med ett naturligt biologiskt nedbrytbart material. Pappersgarn är ett relativt nytt material inom textilindustrin och har många egenskaper som är önskvärda vid användning i ett fiskenät, speciellt det faktum att det är biologiskt nedbrytbart. Denna studie undersöker möjligheten att använda ett pappersgarn i fiskeutrustning, närmare bestämt en kräftmjärde. Studien undersöker tre olika pappersgarn med olika grovlek, det vill säga Tex (92, 218 och 1814). Experiment utförs på garnets draghållfasthet och nedbrytningsförmåga. Ett test i bristningsstyrka görs på nät tillverkade av garnen. Testerna visar att garn med Tex 1814 är det mest lämpliga att använda i en kräftmjärde. Detta garn hade en draghållfasthet, efter 14 dagar i naturligt havsvatten, på 10541 centinewton/tex [cN/tex]. Nätet tillverkat av samma garn hade en genomsnittlig bristningsstyrka på 136 kilopascal [kPa], vilket var över den genomsnittliga bristningsstyrkan för ett nät i polyamid. Om syntetisk fiskeutrustning skulle ersättas med biologiskt nedbrytbart pappersgarn skulle det kunna motverka spökfiske och minska mängden mikroplaster i naturen. / The textile industry is in need of new materials that use less resources than conventionally used material such as synthetics and cotton. Furthermore, synthetic materials have a negative impact on the environment partly due to the amount of micro plastics that are released in nature during production and use (Nagamine, Kobayashi, Kusumi & Wada 2022). One area where synthetic materials are causing a lot of damage is the fishing industry. Synthetic nets that are lost or dropped keep catching fish that are not taken care of. This phenomenon is called ghost fishing and could be solved if the synthetics were replaced with a natural biodegradable material. Paper yarn is a relatively new material in the textile industry and has many properties that are preferred if used in a fishing net, especially the fact that it is biodegradable. This study investigates the possibility of using a paper yarn in fishing gear, more specifically a crayfish trap. The study examines three different paper yarns with different weight, also called Tex (92, 218 and 1814). Experiments are done on the yarn's tensile strength and degradability. A bursting strength test is made on nets made out of the yarns. The tests show that yarn with Tex 1814 is the most suitable to use in a crayfish trap. This yarn had a tensile strength, after 14 days in natural seawater, of 10541 centinewton/tex [cN/tex]. The net made of the same yarn had an average bursting strength of 136 kilopascal [kPa] which was above the average bursting strength of a polyamide net. If synthetic fishing gear would be replaced with biodegradable paper yarn, this could counteract ghost fishing and reduce micro plastics ending up in nature.

En förväntad ökning av jordens befolkning ställer den redan ökande fiberkonsumtionen på sin spets. Bomull är en av de mest frekvent använda textilfibrerna men dess vatten- och kemikalieanvändning i framställningsprocessen har lett till förödande konsekvenser för människa och miljö. Flera alternativa, hållbara fibrer behöver därmed introduceras på marknaden. Garn av papper från råvaran abacá har länge använts till textila ändamål till följd av dess goda mekaniska egenskaper. På senare år har intresset för fibern ökat främst på grund av dess miljömässiga fördelar i jämförelse med bomull. Garn av papper är dock styvt och känns strävt mot huden. För att vidga pappersgarnets användningsområden måste därför dess taktila egenskaper förbättras genom någon typ av behandling. Textilproduktion är kemikaliekrävande och flertalet av kemikalierna som används är miljö- och hälsofarliga. Det är därför av intresse att hitta en mekanisk metod för mjukgöring snarare än en kemisk. En sådan mjukgöring har därav utvecklats och undersökts inom projektets ramar. Mjukgöringen är en smärglingsbehandling i garnform där garnet leds genom en bladspännare utrustad med två sandpapper som smärgeldukar. Behandlingen ämnar öka antalet utstickande fiberändar och på så vis efterlikna känslan av ett stapelfibergarn. Genom att garnet behandlas redan i garnstadiet kan det sedan användas till valfri textil konstruktionsteknik. För att undersöka effekten av smärglingsbehandlingen har studien delats in i två delar. Den ena delen undersöker två klassiska denimvävar av 100 % papper där väftgarnet i den ena väven har smärglats en gång medan väftgarnet i den andra är obehandlat. Kawabata Evaluation System (KES) har använts för att objektivt analysera vävarnas taktila egenskaper, alltså hur de känns vid beröring. För att undersöka hur vävens ytstruktur förändrats till följd av behandlingen har provkropparna fotograferats i svepelektronmikroskop (SEM) och ljusmikroskop. Studiens andra del undersöker effekten av upprepade smärglingsbehandlingar på garn. Pappersgarner som behandlats mellan noll och fem gånger undersöks dels gällande dess mekaniska egenskaper men även visuellt i SEM och med hjälp av ljusmikroskop. Behandlingen förväntas minska garnets styrka. För att kontrollera om de behandlade garnerna är tillräckligt starka för att användas i en industriell vävprocess trots den mekaniska degraderingen jämfördes deras styrka med ett referensgarn av bomull. Majoriteten av resultaten från KES-testerna visar på att det inte är någon skillnad mellan en obehandlad väv och en väv vars väftgarn är smärglat en gång. Den behandlade väven är dock lättare att komprimera och har en större initial tjocklek än den obehandlade väven. Detta tyder på att smärglingen kan ha ändrat garnernas diameter vilket resulterat i högre invävning och därmed ökad vikt och tjocklek. Den visuella undersökningen av garnerna i ljusmikroskop pekar mot ett ökat antal utstickande fiberändar i takt med ökat antal behandlingar. Dock är skillnaden mellan det osmärglade garnet och det garn som enbart smärglats en gång liten. Dragprovning av garn visar att det pappersgarn som smärglats fem gånger har signifikant lägre brottkraft än de övriga pappersgarnerna men är starkare än referensgarnet i bomull. Detta styrker förväntningen om att smärgling försämrar styrkan på garnet men visar också att de behandlade garnerna, trots den minskade styrkan, bör vara tillräckligt starka för att användas som väftgarn i maskinell vävning. Fiberändarnas effekt i en denimväv behöver undersökas vidare för att en slutsats kring hur de påverkar den taktila komforten ska kunna dras. Metoden för garnsmärgling är i sin initiala fas och flera parametrar behöver undersökas närmare innan metoden skulle kunna implementeras på industriell skala som en metod för mjukgöring av pappersgarn med syfte att främja den framtida fibermångfalden. / An expected population increase and rising consumption of textile fibres creates a demand for both new materials and processes. Cotton is one of the most frequently used fibres but its use is resource intensive both in terms of water and chemical agents. To meet these demands a range of alternative, sustainable fibres need to be developed and introduced into the market. Due to its good mechanical properties paper yarns produced from the abacá plant have long been used in textile applications. In recent years it has also garnered increased interest as a result of its environmental benefits in comparison to cotton. However, paper yarns tend to be stiff and feel coarse in contact with skin. In order for paper yarns to have larger fields of use its tactile qualities must therefore be improved. The production of textiles is generally reliant on the use of chemicals that in varying degree pose threats both to human health and the environment as a whole. It would therefore be beneficial to develop a method for the softening of paper yarns that is based on a mechanical approach, rather than a chemical one. In this project a mechanical method of softening paper yarns has been developed and tested. The softening process is an altered approach to conventional emery grinding and is performed on yarn rather than fabric. The yarn is guided through a leaf tensioner fitted with two sand papers with the purpose to increase the number of protruding fibre ends, thereby reproducing the feel of staple fibre yarns. In order to investigate the effects of the emery grinding two classical denim weaves were produced from 100 % paper yarn. The weft yarn in one of the weaves was emery ground once while the other was left untreated. Kawabata Evaluation System (KES) was used to objectively analyze the tactile qualities of the differently treated weaves. In addition to KES-tests Scanning Electron Microscopy and light microscopy was utilized for a visual analysis. Since it would also be of interest to study the effects of repeated treatments, yarn treated up to five times was inspected both visually and mechanically. The emery grinding process is expected to decrease the strength of the yarn. To check whether the emery ground yarns were strong enough to be used in an industrial weaving process, its strength was compared to a cotton yarn previously used as a weft yarn in a denim weave. Results from KES show no significant changes concerning the majority of parameters tested on the weaves. The treated weave is however easier to compress and presents an increase in initial thickness when compared to the untreated one. This indicates that the emery grinding may have altered the yarns diameter resulting in a higher crimp in the weave causing an increase in the weight and thickness of the fabric. The visual inspection of the yarns using a digital microscope point to an increase in protruding fibre ends as the number of treatments increase. The difference between untreated paper yarn and yarn that had been emery ground once was however small. The tensile test shows that yarn that had been treated five times had a significantly lower tensile strength compared to the other paper yarns but was still stronger than the cotton yarn. This indicates that emery grinding does indeed decrease the tensile strength of the paper yarn, but that it still should be strong enough to be used in industrial weaving. Paper yarn treated more than once would have to be studied further in order to come to a conclusion about their impact on the tactile comfort of the weave. The method of emery grinding is in its initial phase and a number of parameters can be assumed to have an effect on the results of the process. In the interest of creating more diversity in textile fibres the effects of these parameters would all have to be explored before this method can be implemented on an industrial scale for the softening of paper yarns.