Igor Stravinsky’s 1927 opera-oratorio Oedipus Rex (with libretto by Jean Cocteau) contains quintessential Neoclassical qualities: it is a reduced, mechanical, and austere version of the Sophocles play, using older operatic devices within static harmonic momentum and ambiguous functionality. A closer look into the conception and intrinsic fabric of the work, however, betrays certain ideological bonds with the Russian neonationalist movement of the late 19th century. This movement had its origins in the visual arts but soon its principles carried over to music. The neonationalists valued the intrinsic properties of the folk subject (ornamentation in art, geometrical aspects of line, folk song) rather than the folk subject itself. In other words, the abstraction of the folk subject’s innate qualities, rather than mere quotation, served as the means to a wholly modern artwork. Neonationalist ideals would serve as the catalyst for Stravinsky’s modernist revolt in Le Sacre du Printemps (as explored by Richard Taruskin.) Although the movement itself is distanced from Stravinsky’s Neoclassical period and Oedipus Rex, its ideals can be traced from Le Sacre to Oedipus and beyond. In addition, the social and cultural milieu of Jean Cocteau in interwar France serves to position this work as distinctly modernist mainly through its abbreviation of the original source. In this study, I will explore the perpetuation of these ideals in Oedipus through its musical language and abstraction from sources to place it as an entirely new musical concept. / text

<p>Denna uppsats syftar till att studera hur Sverigedemokraterna framställer islam och muslimsk kultur i texter som representerar partiet. Jag har analyserat ett antal nyhetsartiklar publicerade i Sverigedemokraternas officiella partitidning SD-Kuriren och kritisk diskursanalys är den analysmetod som tillämpats. Som utgångspunkt för uppsatsen ligger tidigare forskning om Sverigedemokraterna från bland andra Sami Lipponen och Jens Rydgren, utöver detta har jag även utgått från de tre teoretiska utgångspunkterna; Postkolonialism, Orientalism och Neonationalism för att besvara uppsatsens syfte. Jag har bland annat haft för avsikt att undersöka om det går att finna någon förändring i SD-Kurirens nyhetsförmedling om islam över tid, samt att se om det finns texter där Sverigedemokraterna definierar islam och muslimsk kultur som något problematiskt. De centrala slutsatserna jag har kommit fram till i analysen är att det faktiskt har skett en förändring när det gäller SD-Kurirens nyhetsrapportering om islam i den bemärkelsen att Sverigedemokraterna i artiklar som publicerades år 2003 har ett kritiskt förhållningssätt till islam i olika avseenden, medan nyhetsrapporteringen i de nutida artiklarna (närmare bestämt 2007 till och med februari 2008) knappt består av sådana politiska värderingar och det är inte mycket som kan karaktärisera Sverigedemokraternas diskurs om islam som direkt främlingsfientlig.</p>

Denna uppsats syftar till att studera hur Sverigedemokraterna framställer islam och muslimsk kultur i texter som representerar partiet. Jag har analyserat ett antal nyhetsartiklar publicerade i Sverigedemokraternas officiella partitidning SD-Kuriren och kritisk diskursanalys är den analysmetod som tillämpats. Som utgångspunkt för uppsatsen ligger tidigare forskning om Sverigedemokraterna från bland andra Sami Lipponen och Jens Rydgren, utöver detta har jag även utgått från de tre teoretiska utgångspunkterna; Postkolonialism, Orientalism och Neonationalism för att besvara uppsatsens syfte. Jag har bland annat haft för avsikt att undersöka om det går att finna någon förändring i SD-Kurirens nyhetsförmedling om islam över tid, samt att se om det finns texter där Sverigedemokraterna definierar islam och muslimsk kultur som något problematiskt. De centrala slutsatserna jag har kommit fram till i analysen är att det faktiskt har skett en förändring när det gäller SD-Kurirens nyhetsrapportering om islam i den bemärkelsen att Sverigedemokraterna i artiklar som publicerades år 2003 har ett kritiskt förhållningssätt till islam i olika avseenden, medan nyhetsrapporteringen i de nutida artiklarna (närmare bestämt 2007 till och med februari 2008) knappt består av sådana politiska värderingar och det är inte mycket som kan karaktärisera Sverigedemokraternas diskurs om islam som direkt främlingsfientlig.

Ce mémoire s’applique à analyser la mise en forme de l’intime dans Une affaire de famille (2018) d’Hirokazu Kore-eda et dans Naissance et maternité (2006) de Naomi Kawase, deux cinéastes japonais œuvrant dans une période alliant crise économique, adoption de politiques néolibérales et regain en popularité du nationalisme. À l’aide d’une approche principalement esthétique, l’objectif sera d’examiner les moyens disposés par ces films à représenter et à imaginer deux types de relations intimes pouvant être mobilisées par le cinéma, soit respectivement la relation entre les personnages de la diégèse et la relation entre le cinéaste et le spectateur. Bien que leurs films semblent apolitiques en étant centrés sur les relations humaines, il sera question d’observer comment une approche centrée sur l’intime permet d’en révéler les ramifications d’ordre politique et social. / This thesis aims to analyse the formatting and the representation of the intimate in Hirokazu Kore-eda's Une affaire de famille (2018) and in Naomi Kawase's Naissance et maternité (2006), two Japanese filmmakers creating during a period marked by economic crisis, the adoption of neoliberal politics, and nationalism regaining popularity. From a mainly aesthetic point of view, the goal will be to examine the ways in which these two films represent and imagine two types of intimate relationships mobilized by cinema, which are respectively the relationship between the diegesis' characters and the relationship between filmmaker and spectator. Although their films seem apolitical, as they are centred around human relationships, the question is to observe how an approach focused on the intimate brings to light political and social ramifications.