Sverigedemokraterna tog plats i Sveriges riksdag i valet 2010. I detta land, där invandring länge tillbaka har varit en naturlig del av samhället och där endast ett invandrarkritiskt parti tidigare suttit i riksdagen har nu ett främlingsfientligt parti tagit plats. Denna uppsats söker att förklara hur texterna i partiets medlemstidning, SD-Kuriren, har förändrats. Genom att analysera 7 texter från 1988–1994 och 7 texter från 2008–2010 försöker jag att se hur denna förändring tar sig uttryck. Fokus ligger på texter som handlar om invandrare och brott, även om några texter som också tas upp kretsar kring den svenska identiteten. Med hjälp av diskursanalys och teorier från bland andra Norman Fairclough, Laclau och Mouffe samt Stuart Hall försöker att klargöra hur invandrare representeras i SD-Kuriren och ifall denna representation har förändrats och i så fall, hur denna förändring ser ut. Stuart Hall har deltagit i en serie böcker med fokus på kultur och representation där hans kapitel om ”de andra” utgör en viktig del för denna text. Med grunden i socialkonstruktionistisk teori – alltså att världen inte är objektiv utan ständigt skapas och återskapas genom språket – talar Hall om hur representationen av ”de andra” till skillnad från ”oss” leder till en betydelsereduktion. Det är denna betydelsereduktion som framkommer i min uppsats då jag försöker att visa hur Sverigedemokraterna och författarna till olika texter i SD- Kuriren reducerar invandrare till kriminella i ett försök till att skrämma svenskarna och skapa en rädsla för ”de andra”. I min analys kommer jag fram till att språket i tidningen har förändrats genom åren. Man säger egentligen samma sak som i slutet av 1980-talet: att invandrare är kriminella. Men man säger det på ett annorlunda vis. I äldre texter presenteras ofta åsikter och språket är i högre grad extremt, det förekommer också en högre grad av biologiskt förankrade slutsatser som sedan byts till kulturellt förankrade diton. I nyare texter förekommer ofta statistik och forskning som underlag för författarnas slutsatser. Avslutningsvis försöker jag titta på denna fenomen inte endast lokalt utan även globalt och sätta det i perspektiv tillsammans med de politiska förändringar som äger rum i Europa idag – det finns många främlingsfientliga partier representerade i olika europeiska länders parlament. Dessa partier vinner ständigt ny mark och söker alla att bli ”rumsrena” för att kunna verka i det politiska ”finrummet”. Rasism och främlingsfientlighet utgörs idag inte av skinnskallar i kängor utan istället av välartikulerade politiker i kostym. Vägen mot rumsren rasism kantas av ett flertal strategiska val som många av dessa partier måste göra. Denna uppsats tittar således närmare på ett av dessa val, nämligen reformeringen av språket.

Denna uppsats är en undersökning om hur det politiska partiet Sverigedemokraterna använder ett religiöst språk för att föra fram en agenda som kan beskrivas som främlingsfientlig med inslag av orientalism och islamofobi. Sverigedemokraterna är sprungna ur en rasistisk och nationalistiskt mylla men beskriver sig numer som ett parti som tar avstånd från alla former av rasism och som anser att alla människor har samma värde.   Genom att läsa partiets principprogram och alla artiklar som rör kristendom, kristna, kyrkan, islam, muslimer och moskéer som finns i nätupplagan av partiorganet SD-Kurirens blottläggs dock en diskurs där islam och muslimer i stort sett uteslutande sätts samman med negativa företeelser och kristendom med positiva. Genom att i sina texter välja att ständigt förknippa islam och muslimer med negativa företeelser som våld, kvinnoförtryck, hot mot yttrandefriheten och så vidare, och låta kristendom och den svenska kyrkan alltid förekomma i positiva sammanhang som handlar om tradition, vackra byggnader och trygghet för SD fram en bild där islam och muslimer framstår som de Andra och kristendomen som en kraft för ett konservativt bevarande av det svenska och västerländska.   Att detta inte är någonting nytt i den västerländska traditionen utan en del av vad som brukar kallas orientalism förklaras också.   Undersökningen visar också att SD, av materialet att döma, i sin religiositet inte drivs främst av någon andlig eller teologisk längtan utan ser religion främst som en social- och/eller politisk konstruktion som har sitt berättigande som kulturbärare. Religionen ses också som något essentialistiskt som inte kan eller bör förändas över tid.

<p>Denna uppsats syftar till att studera hur Sverigedemokraterna framställer islam och muslimsk kultur i texter som representerar partiet. Jag har analyserat ett antal nyhetsartiklar publicerade i Sverigedemokraternas officiella partitidning SD-Kuriren och kritisk diskursanalys är den analysmetod som tillämpats. Som utgångspunkt för uppsatsen ligger tidigare forskning om Sverigedemokraterna från bland andra Sami Lipponen och Jens Rydgren, utöver detta har jag även utgått från de tre teoretiska utgångspunkterna; Postkolonialism, Orientalism och Neonationalism för att besvara uppsatsens syfte. Jag har bland annat haft för avsikt att undersöka om det går att finna någon förändring i SD-Kurirens nyhetsförmedling om islam över tid, samt att se om det finns texter där Sverigedemokraterna definierar islam och muslimsk kultur som något problematiskt. De centrala slutsatserna jag har kommit fram till i analysen är att det faktiskt har skett en förändring när det gäller SD-Kurirens nyhetsrapportering om islam i den bemärkelsen att Sverigedemokraterna i artiklar som publicerades år 2003 har ett kritiskt förhållningssätt till islam i olika avseenden, medan nyhetsrapporteringen i de nutida artiklarna (närmare bestämt 2007 till och med februari 2008) knappt består av sådana politiska värderingar och det är inte mycket som kan karaktärisera Sverigedemokraternas diskurs om islam som direkt främlingsfientlig.</p>

Denna uppsats syftar till att studera hur Sverigedemokraterna framställer islam och muslimsk kultur i texter som representerar partiet. Jag har analyserat ett antal nyhetsartiklar publicerade i Sverigedemokraternas officiella partitidning SD-Kuriren och kritisk diskursanalys är den analysmetod som tillämpats. Som utgångspunkt för uppsatsen ligger tidigare forskning om Sverigedemokraterna från bland andra Sami Lipponen och Jens Rydgren, utöver detta har jag även utgått från de tre teoretiska utgångspunkterna; Postkolonialism, Orientalism och Neonationalism för att besvara uppsatsens syfte. Jag har bland annat haft för avsikt att undersöka om det går att finna någon förändring i SD-Kurirens nyhetsförmedling om islam över tid, samt att se om det finns texter där Sverigedemokraterna definierar islam och muslimsk kultur som något problematiskt. De centrala slutsatserna jag har kommit fram till i analysen är att det faktiskt har skett en förändring när det gäller SD-Kurirens nyhetsrapportering om islam i den bemärkelsen att Sverigedemokraterna i artiklar som publicerades år 2003 har ett kritiskt förhållningssätt till islam i olika avseenden, medan nyhetsrapporteringen i de nutida artiklarna (närmare bestämt 2007 till och med februari 2008) knappt består av sådana politiska värderingar och det är inte mycket som kan karaktärisera Sverigedemokraternas diskurs om islam som direkt främlingsfientlig.