The aim of the study was to understand how an elementary school interpreted and worked with the law Skollagen (SFS 2010:800) concerning special needs in school additionally in which way a neuropsychiatric diagnosis might interact with the interpretation. To answer the aim we used following research problems: How does the school define the term special needs and special resources itself? How does the school identify pupils with special needs and work with them? In which way does the neuropsychiatric diagnosis affect the interpretation of the law concerning special needs when it comes to deciding whether a pupil is in need of special recourses? Skollagen (SFS 2010:800) does not define special recourses and does not indicate how the school should use them. We were therefore interested in how an elementary school defined the term and decided to work with it. We based our study upon interviews with 6 respondents whom are central in the process of providing special resources for children in school. It’s these respondents interpretation of the law that eventually decide who the special recourses are given to and in which way. The results of the study was that the neuropsychiatric diagnosis itself had no affect concerning if special resources were given to a pupil, rather as an indicator of the pupils certain needs. The definition of special resources itself were connected to the way the school used the tools provided, for example listening to an audio book instead of reading. The school had different ways of identifying pupils with special needs amongst them were the usage of ‘screening’. A test all pupils do in order to determine who might need some extra help in school.

Studiens syfte är att undersöka hur det är att leva med den neuropsykiatriska diagnosen ADHD och hur personer hanterar olika situationer i livet. Studien intresserar sig även för hur personernas identitet har skapats i samspel med andra. Vanliga svårigheter för personer med ADHD är upplevelser av koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. Vissa svårigheter kan bli mindre märkbara när personen når vuxen ålder. Datainsamlingsmetoden i studien är öppna intervjuer och därför har intervjuguiden enbart används som ett stöd vid varje intervjutillfälle. Tre informanter intervjuades vid två tillfällen för att skapa ett djupgående material. I analysen fick informanterna fiktiva namn, "Simon", "Lisa" och "Ulrika". Den teoretiska utgångspunkten i studien är den socialkonstruktivistiska teorin som menar att människans verklighet skapas i interaktion med varandra och att verkligheten är socialt konturerad. Theodore R. Sarbin är en socialkonstruktivistisk forskare och hans teori om det narrativa i det sociala är även ett teoretiskt perspektiv i studien. Resultatet visar att informanterna har olika egenskaper som skapats i samspel med deras diagnoser. Dessa egenskaper har påverkat deras livshistoria. Resultatet utifrån den teoretiska analysen påvisade att informanterna har påverkats av sina erfarenheter under livshistorien och att dessa erfarenheter påverkar informanterna även idag. Det framkom dessutom att personerna har skapat sin identitet i samspel med andra personer. I diskussionen lyfts argument för att yrkesverksamma i socialt arbete kan gynnas av en ökad förståelse av hur det är att leva med ADHD och att varje person har en berättelse och unika erfarenheter.

Diagnoser är ett sätt för samhället att beskriva och gränssätta vad som är normalt och socialt accepterat. Diagnos är även en social konstruktion som oftast utifrån ett samhällsperspektiv har en negativ inverkan. Människor sätter etiketter på de med diagnosen och oftast är det i negativ bemärkelse och man accepterar inte det avvikande beteendet som diagnosen förklarar. Syftet med denna studie är att ta reda på hur vuxna med diagnos upplever för- och nackdelar med sin diagnos. Med den kvalitativa metoden har semistrukturerade intervjuer genomförts. Tre personer har deltagit i studien och delat med sig om sina upplevelser kring deras neuropsykiatriska diagnoser. Alla tre har en ADHD-problematik, en har även diagnosen Asperger. Studiens resultat visar hur dessa upplever sina diagnoser och visar att de anser att det är bättre att få diagnosen än att leva i ovisshet av vad det är som gör att de beter sig på ett visst sätt. En av intervjupersonerna sa "Jag vet många som skäms över att de har det här och jag vet många som utnyttjar sin situation dessutom och det tycker jag inte om. För en diagnos är en diagnos. Det är en funktionsnedsättning men det handlar om vad du själv gör av den". / Diagnose is a way for society to describe and limit what is normal and socially acceptable. Diagnosis is also a social construction that often has a negative impact. People put labels on those with a diagnose and it is usually in a negative way and does not accept the deviant behavior that explains the diagnose. The purpose of this essay is to find out how adults with a diagnose experience benefits and cons of their diagnose. With the qualitative method has a semi-structured interviews been done. Three people have participated in the study and shared their experience about their neuropsychiatric diagnose. All three have a ADHD problem, one person have also been diagnose with Asperger. The result demonstrate how they feel about their diagnose and show that the belive it is better to be diagnose, than to live in uncertainty about what it is that make them behave in a certain way. One of the interviewed said "I know many who are ashamed that they have their diagnose and I also know who take advantage of their situation too, and that I don’t like. For a diagnose is a diagnose. It is a disability bit it’s about what you make of it"’

No description available.

Syftet med vår studie är att utifrån specialpedagogers perspektiv undersöka hur extra anpassningar ser ut för elever i grundskolan med neuropsykiatrisk diagnos. Vidare syftar studien till att undersöka hur arbetet med extra anpassningar fungerar för elever i grundskolan med neuropsykiatrisk diagnos.   Vår studie grundar sig på forskning om dels det specialpedagogiska stödet men också diagnosperspektivet. Begreppet extra anpassningar är en ung företeelse, lagen trädde i kraft så sent som 1 juli 2014. Området är därför på grund av tidsperspektivet outforskat. Forskningsområdena specialpedagogiskt stöd samt diagnos perspektivet ger oss en forskningshelhet av studiens ämnesområde.   Studien grundar sig även på tidigare forskning som tar utgångspunkt i det relationella perspektivet som specialpedagogiskt synsätt. Vi tittar också på vilka extra anpassningar som specialpedagogen upplever görs i klassrummet. Vi har använt oss av intervjuer när vi samlat in vår empiri vilket gett oss en kvalitativ ansats att tolka respondenternas svar utifrån våra frågor samt ur ett relationellt perspektiv. Vår empiri är insamlad på sex grundskolor där vi efterfrågat att intervjua den på skolan som har rollen som specialpedagog. Resultatet visar på att skolorna har rutiner kring arbetet med extra anpassningar men att elevens delaktighet är bristfällig. Elevhälsan är en del i rutinerna kring extra anpassningar i form av kontinuerligt deltagande av specialpedagog på arbetslagsmöten. Resultatet av vilka extra anpassningar som förekommer visar att det finns brister i de kompensatoriska anpassningar som erbjuds samt att man i högre grad utesluter än tillför stimuli. Vårt resultat visade också på en avsaknad av sociala anpassningar trots att ett påtalat behov finns.

Personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan ha olika svårigheter som påverkar de dagliga aktiviteterna i vardagen. Aktivitetsbalans är ett begrepp som ofta används inom arbetsterapi och beskriver en individs uppfattning av att ha en tillfredsställande mängd av aktiviteter och rätt variation mellan olika aktiviteter. Det förekommer inga studier om aktivitetsbalans kopplat till personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning vad författarna har noterat. Syftet med examensarbetet var att beskriva den självskattade aktivitetsbalansen hos vuxna personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den metod som användes var en kvantitativ icke – experimentell tvärsnittsstudie. Totalt deltog 55 personer i åldrarna 18-65 år. Rekryteringen skedde via bekvämlighetsurval. Data insamlades med hjälp av en enkät som innehöll instrumentet Occupational Balance Questionnarie (OBQ) samt några bakgrundsvariabler. För sammanställning av insamlad data har deskriptiv och använts. Resultatet visade att respondenterna skattade sin aktivitetsbalans lågt. Det förekom ingen signifikant skillnad i aktivitetsbalansen i förhållande till bakgrundsvariablerna kön, ålder, boendesituation, hemmaboende barn eller lönearbete. Resultatet visar att det finns ett ökat behov av arbetsterapi för att hjälpa personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att strukturera sin vardag. Då resultaten inte kan generaliseras till en större population, rekommenderar författarna ytterligare forskning kring aktivitetsbalans hos vuxna personer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. / Persons with neuropsychiatric disabilities can experience difficulties that can have significant impact on the activities of daily life. Occupational balance is a frequently used concept in occupational therapy, describing an individual’s perception of having the satisfactory amount of occupation and the right variation between occupations. There are currently no studies addressing the occupational balance rates in adults with neuropsychiatric disabilities. The aim of this study was to describe the self-reported occupational balance in adults with neuropsychiatric disabilities. This quantitative non- experimental cross-sectional study comprised a convenience sampling of 55 participants (age range 18-65 years). Data were collected from a self-rating questionnaire that contained the instrument Occupational Balance Questionnaire (OBQ) and some background variables. Descriptive statistics were used to compile the results. The results show that the participants rated their activity balance as low. Moreover no significant difference was found in the occupational balance when normalized to: gender, age, housing, child dependency and employment. These results imply that an increased utilization of occupational therapy might be beneficial for people with neuropsychiatric disabilities. The authors conclude that further research is required to more fully evaluate the rate of occupational balance in adults with a neuropsychiatric disability.