Lagen om företagsrekonstruktion infördes i svensk rätt med syfte att ge företag med god affärsidé möjlighet att bli lönsamt igen efter att ha hamnat i en ekonomisk kris. Det handlar således om företag som är nödvändiga för marknaden. Gäldenärsföretaget får vid företagsrekonstruktion hjälp av en rekonstruktör som utses av domstol och vars uppgift bland annat är att försöka nå en ekonomisk uppgörelse med företagets borgenärer. Rekonstruktören har således en central roll i rekonstruktionsförfarandet. På senare tid har det blivit alltmer vanligt att rekonstruktören delegerar uppgifter till utomstående parter som inte blivit utsedda av rätten. Det förekommer även att rekonstruktören sätter annan i sitt ställe. Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för rekonstruktörens möjlighet att delegera samt avhända sig uppdrag till annan och hurdet förhåller sig till lagen. Anledningen till att vi valde att skriva om detta ämne grundar sig på att vi finner situationen problematisk i de fall lagen skulle kringgås. Även en kortare jämförelse med konkursförvaltare och sysslomannaskap har gjorts för att hämta ledning i frågan. Arbetet är utformat efter den rättsdogmatiska metoden för att utreda gällande rätt. Även den empiriska metoden har använts i form av intervjuer med olika yrkesverksamma personer. Vår slutsats är att det idag finns företag på marknaden som har en affärsidé att rekonstruera gäldenärsföretag i form av rollen som mellanman i förhållande till rekonstruktör och gäldenär. En sådan verksamhet bedrivs i strid med lagen om företagsrekonstruktion då lagen enligt vår mening inte ger utrymme för att anlita ett så kallat ombud för gäldenärens räkning.

<p>Som den svenska asylprocessen såg ut innan 2006, var den omdiskuterad och hårt kritiserad. Processen sades sakna insyn och ansågs därför alltför öppen för beslut tagna baserat på politiska, snarare än juridiska, grunder. År 2005 skapades en ny Utlänningslag. Även asylprocessen reformerades och den nya ordningen innebär bland annat möjligheten för asylsökande att få sin sak prövad i särskilda domstolar; Migrationsdomstolar.</p><p>Då målet med reformerna var att skapa en öppnare process offentliggjordes även Migrationsverkets databas för landinformation. De offentliga biträdena och ombuden som Migrationsverket tilldelar asylsökande fick utvidgade arbetsuppgifter. Vid prövning i Migrationsdomstol möter klienten med biträde Migrationsverket som motpart. Reformerna har bidragit till en möjlig stärkt ställning för den asylsökande beroende på hur den sökandes talan förs. Mycket av detta ansvar beror därför på klientens biträde.</p><p>Med anledning av reformerna som trädde i kraft år 2006 och de offentliga biträdenas betydande roll syftar denna uppsats till att utvärdera rättssäkerheten i den svenska asylprocessen genom att rikta fokus på biträdena i processen. Undersökningsmetoden utgörs av ett enkätutskick till offentliga biträden i Malmö region. Undersökningen backas upp av en teoretisk diskussion om den svenska rättsstaten, de svenska statsmakterna och så kallad lesson-drawing. Det senare innebar möjligheten till att dra lärdom från andra länder, områden eller skeden, där brister i rättssäkerheten uppdagas. Detta ramverk har använts i syfte att jämföra asylprocessen före och efter reformerna.</p><p>Resultatet av enkätundersökningen stödjer hypotesen om att rättssäkerheten i asylprocessen ökat sedan reformerna och den nya lagen trädde i kraft. Processen upplevs som tydligare, mer rättssäker och mer öppen överlag. Undersökningen har dock belyst områden av processen som fortfarande hotar förutsägbarheten samt lämnar många biträden missnöjda över sin arbetssituation. Det faktum att Migrationsverket utser biträdena och på så vis kan påverka sin egen motpart i Migrationsdomstolen är ett problem som hotar rättsäkerheten. Migrationsverkets landinformation kritiseras även för att vara otillräckligt och anses ibland ha företräde i domstol, vilket belyser ytterligare infekterade områden.</p> / <p>The Swedish asylum process, as it appeared before 2006, was debated and criticised. It was know to lack transparency and, therefore, to leave to much room for political rather than legal decisions. A new law regulating asylum and immigration was created in 2005. The asylum process was reformed and opened, among other things, up for the possibility for asylum seekers to receive a trial in special courts; Migrationsdomstolar.</p><p>Since one of the goals with the reforms was to make the process more transparent, the Swedish Migration Board (Migrationsverket) made their database for country specific information available to the public. The public defenders were granted a more significant role in pleading his or her clients cause. During a trial in court the client will meet the Migration Board. The reforms have thus opened up for the possibility for the client to have a stronger position in the process, where much of the responsibility of ensuring this falls upon the assigned counsel.</p><p>Because of the changes in the asylum process in 2006, and the high level of responsibility given to the public defenders following the reforms, this thesis aims at evaluating the rule of law in the Swedish asylum process. Focus is on the public defenders and the method of investigation a self-administered survey distributed to the public defenders in Malmö region. A theoretical discussion including the Swedish Rechtstaat and possibilities of lesson-drawing from programs across jurisdictions, various areas and time, is used as a framework for comparing the asylumprocess before and after the reforms.</p><p>The survey results support the hypothesis that the legal security in the asylum process has been improved following the reforms and the introduction of the new law. The process is more transparent, more secure and more predictable. The investigation has, however, illuminated some infected areas of the asylum process. The fact that the Migration Board assignes the counsels, and thus has got the opportunity to select their opponent in court, is one of these problematic areas. Another concerns the country specific information in the Migration Board’s database. The database has not only been criticised for not being up to date but has also been said to be preferred and seen as more reliable in the special courts.</p>

The objective of this licentiate’s dissertation is the developing occupational role of ‘personligt ombud’ (PO), a case manager for persons with severe psychiatric disabilities. The purpose of PO, put forward by a government’s commission (Psykiatriutredningen) 1992, was to implement a new way of providing support and to coordinate interventions with an aim to improve the life conditions of persons with severe psychiatric disabilities. The aim of this licentiate’s dissertation is to characterize PO as a phenomenon within disability politics. The empirical data were collected in three counties, viz the counties of Blekinge, Kalmar and Kronoberg. All POs within these counties were inter-viewed as well as influential managers. Clients of the POs were also interviewed. The results imply that POs construct their understanding of their clients’ problems within a medical discourse, individualizing the problems as a result of illness. However, in their actions to solve problems they take social measures relating to a citizen discourse, focusing on citizen rights and living conditions. The occupational role of the PO develops within these discourses in conflict. The POs’ courses of action were analyzed as four stylized patterns that can be identified with methods and theory in Social Work: rehabilitation, paternalism, empowerment and advocacy. Empowerment and advocacy can be seen as new courses of action used by POs as professionals within the public sector for sup-porting this target group. Conclusions indicate that while formulating medical explanations to their cli-ents’ problems, the lack of language to formulate and analyze the structural and social problems is creating a risk of POs strengthening the exclusionary proc-esses. Nevertheless, the occupational role of the PO has developed a new ex-pected function as society integrated support, built on empowerment, advocacy and user control.

<p>Det svenska förbudet mot privatimport av alkohol gäller då man via ombud för in alkohol till Sverige. Detta förbud har de senaste åren fått stor uppmärksamhet då det i domstol har tvistats huruvida förbudet strider mot gemenskapsrättens fria rörlighet eller inte. Av denna anledning har Högsta domstolen begärt att få ett förhandsavgörande av EG-domstolen. Syftet med denna undersökning var att utreda om förbudet mot privatimport via ombud står i proportion till målet att skydda den svenska folkhälsan. Problemformuleringen som ställdes var; är förbudet mot privatimport av alkohol via ombud förenligt med EG-rätten? I föreliggande uppsats har olika åsikter redovisats utifrån det svenska perspektivet samt gemenskapens perspektiv. Vidare kan konstateras att många olika åsikter finns om hur en bedömning av förbudet skall göras samt vilken artikel som ska tillämpas. Den slutsats som kan dras utifrån de olika åsikterna är att oavsett om förbudet kommer att prövas mot artikel 28 och 30 eller 31 EG kommer det bli svårt för den svenska regeringen att behålla förbudet i den form det har idag. Det bästa utifrån det svenska perspektivet vore om förbudet mot privatinförsel av alkohol via ombud prövades enligt artikel 31 EG då detta innebär att förbudet i sig inte behöver hävas oavsett utgång.</p>

Fastighetsmäklaren har att rätta sig efter fastighetsmäklarlag (1995:400) då han utför sitt arbete. I 12 § fastighetsmäklarlagen står det att fastighetsmäklaren i allt skall iaktta god fastighetsmäklarsed och att mäklaren därvid skall se till både säljarens och köparens intresse. Regleringen innebär att mäklaren i alla situationer har att rätta sig efter god mäklarsed. Fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag vilket bör innebära att konsumenter genom att läsa lagtexten kan få en klar bild över vilka skyldigheter en mäklare har. Formuleringen i 12 § fastighetsmäklarlagen påvisar närmast innebörden att mäklaren alltid är skyldig att se till båda parternas intressen samtidigt som han därutöver följer god fastighetsmäklarsed i övrigt. De situationer som i lagtext finns nämnda kring fastighetsmäklarens uppdrag får ses som mäklarens centrala skyldigheter. Bland annat finns det reglering om fastighetsmäklarens; skyldighet att inte bedriva annan förtroenderubbande verksamhet (14 §), rådgivnings- och upplysningsplikt (18 §), ombudsförbud (15 §) m.m. I alla fallen kan mäklarens centrala skyldigheter utvidgas eller inskränkas av vad som följer av god fastighetsmäklarsed. Fastighetsmäklarens roll som en opartisk mellanman skiljer sig från övriga mellanmän som endast behöver se till sin uppdragsgivares intressen. Mäklarens ersättning utgår i regel en-dast då en förmedling kommer till stånd och då i form av provision. Fastighetsmäklaren har således ett starkt egenintresse av att få fastigheten såld samt att få ett så högt pris på fastigheten som möjligt. Det anses av god mäklarsed accepterat att mäklaren i prisfrågan får se till endast säljarens intresse och således även få sina egna intressen uppfyllda. Mäklaren måste dock i övrigt se till båda parternas intressen vilket innebär att han bland annat måste upplysa köparen om omständigheter som kan tänkas vara av intresse för honom. Mäklarens professionella agerande ställs på sin spets då han får en möjlighet att dra egen ekonomisk vinning genom att påverka prisfrågan, då mäklaren kan undanhålla eller lämna felaktig in-formation till en köpare som kan innebära att priset på fastigheten sjunker. Exempelvis kan mäklaren vid budgivningen lämna simulerade bud, eller berätta att det finns fler spekulanter på en fastighet än vad som verkligen är fallet. Således blir de spekulanter som verkligen är intresserade av att köpa fastigheten mer benägna att höja sina egna bud. Då det inte ställs några krav på att fastighetsmäklaren redovisar för köparen hur budgivningen gått till finns det inga konkreta bevis mot att mäklaren agerat ohederligt. Risken för att bli upptäckt är så gott som obefintlig och det blir mäklarens samvete och professionalitet som avgör huruvi-da han väljer att agera. Att simulera och lämna felaktiga uppgifter är självklart inte förenligt med god fastighetsmäklarsed och det är därför viktigt att mäklare som bryter mot god fas-tighetsmäklarsed straffas. Att fastighetsmäklaren skall vara en opartisk mellanman, samtidigt som hans ersättning är beroende av hur hög köpeskilling som erläggs, ställer höga krav på honom. Att han i prisfrågan får frångå den opartiska mellanmansrollen följer av god fastighetsmäklarsed och går inte utläsa av lagtext. Det bör göras klarare att mäklarens skyldighet att se till både säljarens och köparens intressen begränsas av god fastighetsmäklarsed då fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag. Konsumenter bör inte förvirras genom vaga hänvisningar och formuleringar. Att mäklaren trots allt även i fortsättningen bör inneha en opartisk mellanmansroll får anses som klart, då det annars skulle krävas att köparen skaffar ett eget ombud som ser till köparens intressen. Att det är säljaren som ensam ersätter mäklaren motiverar att mäklaren endast ser till säljarens intresse i prisfrågan då det annars inte skulle finnas några större ambitioner av mäklaren att försöka få ett så bra bud som möjligt på fastigheten. Säljarens intresse av att anlita en fastighetsmäklare torde i så fall försvinna då mäklaren inte skulle garantera att ett högre pris erhålls än om säljaren själv skött förmedlingen. / The estate agent has to follow the rules for estate agents in Fastighetsmäklarlag (1995:400) when he performs his work. The 12 § direct that the estate agent has to follow good customs in all his work, and he has to fulfil both the vendor and the purchasers interests. The legislation states that the estate agent, in all situations, has to take good customs into account. This means that the estate agent does not have to take both parties interests into consideration in questions concerning the price and is allowed to act only in the favour of the vendor. Fastighetsmäklarlagen is a legislation which promotes the consumers interests, which should mean that consumers can get a clear image of the legislation by reading the words of the Act. The wording of the 12 § gives the reader the impression that the estate agent always is obliged to look into both parties interests, and in addition to that, follow good customs. The estate agent´s main obligations are directed in the legislation, but all the obligations can be restricted or increased depending on what follows from good customs. The estate agent is in general compensated by commission only when a property is sold. It is therefore in the estate agent’s own interest to sell the property for as much as possible. In situations concerning the price it is acceptable by good custom that the estate agent, only has to look into the vendor’s best interest, and therefore the estate agent also gets his own interests fulfilled. The professional acting by the estate agent can be doubted as he has the opportunity to receive a bigger compensation by influencing the price, since the estate agent can withhold or leave incorrect information to the purchaser, which can conduct the price to decrease. For example the estate agent can in the bidding situation present feign bids or act like there is more prospective buyers for the property than there really is. Thus the prospective buyers, which really are interested in buying the property, become more demanded to raise their bids. Since there is no requirements that demand the estate agent to present information for the purchaser about how the bidding has proceeded it is difficult to prove that the estate agent has acted against good customs. The risk to be discovered is almost non-existent and instead it is the estate agent’s own conscience and professionalism that decides how he choose to act. To present feign bids and incorrect information is obviously not appropriate by good customs and it is therefore important that those estate agents which act against good customs are punished. The estate agents are expected to put both parties interests first, at the same time as their compensation depend on the purchase price, this put high demands on the estate agent’s acting. By the wordings of the regulation in fastighetsmäklarlagen, it is not possible to make the conclusion that the estate agent does not have to take the purchaser’s interest into con-sideration in situations concerning the price. It has to be more obvious that the estate agent’s duty to take both parties interests into consideration is depending on good customs, since fastighetsmäklarlagen is a legislation that promotes consumers. Consumers shall not be confused by unclear references and expressions. The estate agent should continue to fulfil both parties interest; otherwise it would be necessary for the purchaser to engage his own agent, who can fulfil his interests. Since it is the vendor alone that compensates the estate agent, it is justified that the estate agent only takes the vendor’s interests into consideration, in questions concerning the price.

Det svenska förbudet mot privatimport av alkohol gäller då man via ombud för in alkohol till Sverige. Detta förbud har de senaste åren fått stor uppmärksamhet då det i domstol har tvistats huruvida förbudet strider mot gemenskapsrättens fria rörlighet eller inte. Av denna anledning har Högsta domstolen begärt att få ett förhandsavgörande av EG-domstolen. Syftet med denna undersökning var att utreda om förbudet mot privatimport via ombud står i proportion till målet att skydda den svenska folkhälsan. Problemformuleringen som ställdes var; är förbudet mot privatimport av alkohol via ombud förenligt med EG-rätten? I föreliggande uppsats har olika åsikter redovisats utifrån det svenska perspektivet samt gemenskapens perspektiv. Vidare kan konstateras att många olika åsikter finns om hur en bedömning av förbudet skall göras samt vilken artikel som ska tillämpas. Den slutsats som kan dras utifrån de olika åsikterna är att oavsett om förbudet kommer att prövas mot artikel 28 och 30 eller 31 EG kommer det bli svårt för den svenska regeringen att behålla förbudet i den form det har idag. Det bästa utifrån det svenska perspektivet vore om förbudet mot privatinförsel av alkohol via ombud prövades enligt artikel 31 EG då detta innebär att förbudet i sig inte behöver hävas oavsett utgång.

Syfte: Syftet med denna studie var att utvärdera om de palliativa ombud som utbildats av Palliativt Kompetenscentrum mellan hösten 2008 och våren 2012 anser att de kan arbeta med palliativa frågor på sin arbetsplats. Metod: En icke experimentell empirisk tvärsnittsstudie med mixad metod i form av en enkätundersökning riktad till samtliga som gått utbildningen till palliativt ombud och som lämnat sin e-postadress vid kursregistreringen. Resultat: Både medarbetare och överordnade ger ett bra stöd i arbetet med palliativa frågor och i ambitionen att arbeta enligt ett palliativt förhållningssätt. Stödet upplevs starkare från medarbetare än från överordnade. Det palliativa förhållningssättet fungerar bra bland personalen på arbetsplatsen. Tidsbrist, att palliativa frågor inte prioriteras och ett ointresse från överordnade upplevs som de största hindren i arbetet som palliativt ombud. Medarbetarna är intresserade av att arbeta enligt ett palliativt förhållningssätt, men mer tid behövs för utbildning. Grundutbildningen till palliativt ombud ger ett gott stöd i arbetet med palliativa frågor. Slutsats: Grundutbildningen till palliativa ombud ger ett gott stöd i arbetet med palliativa frågor. Tidsbrist är det främsta hindret i arbetet med palliativa frågor och mer utrymme att utveckla vården och utbilda personal efterfrågas. Den palliativa vården bör få högre prioritet. / Objective: The aim of this study was to evaluate if the palliative agents trained by Palliativt Kompetenscentrum between autumn 2008 and spring 2012 believe that they can work with palliative care issues in their workplace. Methods: A non-experimental empirical cross-sectional study with a mixed method in the form of a survey directed to all palliative agents who left their email address at course registration. Results: Both the employee and the supervisor gives good support in palliative care issues and in the ambition to work according to a palliative approach. Stronger support is experienced from employees than from superiors. The palliative approach works well among staff in the workplace. Lack of time, low priority of palliative care issues and disinterest from superiors is perceived as the main obstacles. Employees are interested in working according to a palliative approach, but more time is needed for training. Basic training for palliative agents provides good support in palliative care issues. Conclusion: Basic Training for palliative agent gives a good support in the work with palliative care issues. Lack of time is the main obstacle and more time to develop the care and training of staff is required. Palliative care should be given higher priority.

<p>Fastighetsmäklaren har att rätta sig efter fastighetsmäklarlag (1995:400) då han utför sitt arbete. I 12 § fastighetsmäklarlagen står det att fastighetsmäklaren i allt skall iaktta god fastighetsmäklarsed och att mäklaren därvid skall se till både säljarens och köparens intresse. Regleringen innebär att mäklaren i alla situationer har att rätta sig efter god mäklarsed. Fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag vilket bör innebära att konsumenter genom att läsa lagtexten kan få en klar bild över vilka skyldigheter en mäklare har. Formuleringen i 12 § fastighetsmäklarlagen påvisar närmast innebörden att mäklaren alltid är skyldig att se till båda parternas intressen samtidigt som han därutöver följer god fastighetsmäklarsed i övrigt.</p><p>De situationer som i lagtext finns nämnda kring fastighetsmäklarens uppdrag får ses som mäklarens centrala skyldigheter. Bland annat finns det reglering om fastighetsmäklarens; skyldighet att inte bedriva annan förtroenderubbande verksamhet (14 §), rådgivnings- och upplysningsplikt (18 §), ombudsförbud (15 §) m.m. I alla fallen kan mäklarens centrala skyldigheter utvidgas eller inskränkas av vad som följer av god fastighetsmäklarsed.</p><p>Fastighetsmäklarens roll som en opartisk mellanman skiljer sig från övriga mellanmän som endast behöver se till sin uppdragsgivares intressen. Mäklarens ersättning utgår i regel en-dast då en förmedling kommer till stånd och då i form av provision. Fastighetsmäklaren har således ett starkt egenintresse av att få fastigheten såld samt att få ett så högt pris på fastigheten som möjligt. Det anses av god mäklarsed accepterat att mäklaren i prisfrågan får se till endast säljarens intresse och således även få sina egna intressen uppfyllda. Mäklaren måste dock i övrigt se till båda parternas intressen vilket innebär att han bland annat måste upplysa köparen om omständigheter som kan tänkas vara av intresse för honom. Mäklarens professionella agerande ställs på sin spets då han får en möjlighet att dra egen ekonomisk vinning genom att påverka prisfrågan, då mäklaren kan undanhålla eller lämna felaktig in-formation till en köpare som kan innebära att priset på fastigheten sjunker. Exempelvis kan mäklaren vid budgivningen lämna simulerade bud, eller berätta att det finns fler spekulanter på en fastighet än vad som verkligen är fallet. Således blir de spekulanter som verkligen är intresserade av att köpa fastigheten mer benägna att höja sina egna bud. Då det inte ställs några krav på att fastighetsmäklaren redovisar för köparen hur budgivningen gått till finns det inga konkreta bevis mot att mäklaren agerat ohederligt. Risken för att bli upptäckt är så gott som obefintlig och det blir mäklarens samvete och professionalitet som avgör huruvi-da han väljer att agera. Att simulera och lämna felaktiga uppgifter är självklart inte förenligt med god fastighetsmäklarsed och det är därför viktigt att mäklare som bryter mot god fas-tighetsmäklarsed straffas.</p><p>Att fastighetsmäklaren skall vara en opartisk mellanman, samtidigt som hans ersättning är beroende av hur hög köpeskilling som erläggs, ställer höga krav på honom. Att han i prisfrågan får frångå den opartiska mellanmansrollen följer av god fastighetsmäklarsed och går inte utläsa av lagtext. Det bör göras klarare att mäklarens skyldighet att se till både säljarens och köparens intressen begränsas av god fastighetsmäklarsed då fastighetsmäklarlagen är en konsumentfrämjande lag. Konsumenter bör inte förvirras genom vaga hänvisningar och formuleringar. Att mäklaren trots allt även i fortsättningen bör inneha en opartisk mellanmansroll får anses som klart, då det annars skulle krävas att köparen skaffar ett eget ombud som ser till köparens intressen. Att det är säljaren som ensam ersätter mäklaren motiverar att mäklaren endast ser till säljarens intresse i prisfrågan då det annars inte skulle finnas några större ambitioner av mäklaren att försöka få ett så bra bud som möjligt på fastigheten. Säljarens intresse av att anlita en fastighetsmäklare torde i så fall försvinna då mäklaren inte skulle garantera att ett högre pris erhålls än om säljaren själv skött förmedlingen.</p> / <p>The estate agent has to follow the rules for estate agents in Fastighetsmäklarlag (1995:400) when he performs his work. The 12 § direct that the estate agent has to follow good customs in all his work, and he has to fulfil both the vendor and the purchasers interests. The legislation states that the estate agent, in all situations, has to take good customs into account. This means that the estate agent does not have to take both parties interests into consideration in questions concerning the price and is allowed to act only in the favour of the vendor.</p><p>Fastighetsmäklarlagen is a legislation which promotes the consumers interests, which should mean that consumers can get a clear image of the legislation by reading the words of the Act. The wording of the 12 § gives the reader the impression that the estate agent always is obliged to look into both parties interests, and in addition to that, follow good customs. The estate agent´s main obligations are directed in the legislation, but all the obligations can be restricted or increased depending on what follows from good customs.</p><p>The estate agent is in general compensated by commission only when a property is sold. It is therefore in the estate agent’s own interest to sell the property for as much as possible. In situations concerning the price it is acceptable by good custom that the estate agent, only has to look into the vendor’s best interest, and therefore the estate agent also gets his own interests fulfilled. The professional acting by the estate agent can be doubted as he has the opportunity to receive a bigger compensation by influencing the price, since the estate agent can withhold or leave incorrect information to the purchaser, which can conduct the price to decrease. For example the estate agent can in the bidding situation present feign bids or act like there is more prospective buyers for the property than there really is. Thus the prospective buyers, which really are interested in buying the property, become more demanded to raise their bids.</p><p>Since there is no requirements that demand the estate agent to present information for the purchaser about how the bidding has proceeded it is difficult to prove that the estate agent has acted against good customs. The risk to be discovered is almost non-existent and instead it is the estate agent’s own conscience and professionalism that decides how he choose to act. To present feign bids and incorrect information is obviously not appropriate by good customs and it is therefore important that those estate agents which act against good customs are punished.</p><p>The estate agents are expected to put both parties interests first, at the same time as their compensation depend on the purchase price, this put high demands on the estate agent’s acting. By the wordings of the regulation in fastighetsmäklarlagen, it is not possible to make the conclusion that the estate agent does not have to take the purchaser’s interest into con-sideration in situations concerning the price. It has to be more obvious that the estate agent’s duty to take both parties interests into consideration is depending on good customs, since fastighetsmäklarlagen is a legislation that promotes consumers. Consumers shall not be confused by unclear references and expressions.</p><p>The estate agent should continue to fulfil both parties interest; otherwise it would be necessary for the purchaser to engage his own agent, who can fulfil his interests. Since it is the vendor alone that compensates the estate agent, it is justified that the estate agent only takes the vendor’s interests into consideration, in questions concerning the price.</p>

<p>The objective of this licentiate’s dissertation is the developing occupational role of ‘personligt ombud’ (PO), a case manager for persons with severe psychiatric disabilities. The purpose of PO, put forward by a government’s commission (Psykiatriutredningen) 1992, was to implement a new way of providing support and to coordinate interventions with an aim to improve the life conditions of persons with severe psychiatric disabilities.</p><p>The aim of this licentiate’s dissertation is to characterize PO as a phenomenon within disability politics.</p><p>The empirical data were collected in three counties, viz the counties of Blekinge, Kalmar and Kronoberg. All POs within these counties were inter-viewed as well as influential managers. Clients of the POs were also interviewed.</p><p>The results imply that POs construct their understanding of their clients’ problems within a medical discourse, individualizing the problems as a result of illness. However, in their actions to solve problems they take social measures relating to a citizen discourse, focusing on citizen rights and living conditions. The occupational role of the PO develops within these discourses in conflict.</p><p>The POs’ courses of action were analyzed as four stylized patterns that can be identified with methods and theory in Social Work: rehabilitation, paternalism, empowerment and advocacy. Empowerment and advocacy can be seen as new courses of action used by POs as professionals within the public sector for sup-porting this target group.</p><p>Conclusions indicate that while formulating medical explanations to their cli-ents’ problems, the lack of language to formulate and analyze the structural and social problems is creating a risk of POs strengthening the exclusionary proc-esses. Nevertheless, the occupational role of the PO has developed a new ex-pected function as society integrated support, built on empowerment, advocacy and user control.</p>

Att få korrekt och tillräcklig information om sin ordinerade läkemedelsbehandling är en förutsättning för att en patient ska kunna genomföra behandlingen på ett tillfredsställande sätt. Beroende på vilka underlag man använder sig av kan man få olika information. Ett resultat avanvändning av underlag som innehåller inkorrekt information kan vara felmedicinering som i sin tur kan få allvarliga konsekvenser för patientens hälsa. Syftet med studien var att, ur ett könsperspektiv, undersöka om apotekskunder kände till olika underlag och vilka de använde sig av. Vidare undersöktes hur många som använde sig av ombud för inköp av läkemedel, om det var problem att hålla reda på läkemedelsordinationerna samt omfattning av avvikelser mellan antal av kunden angivna ordinationer och antal recept. Studien genomfördes på Apoteket Lejonet (Apoteksgruppen AB) i Kalmar med intervjuer av kunder som tillfrågades om underlag, ordinationer, eventuella problem och socioekonomiska förhållanden. Studien var en del av ett större projekt där andra studenter intervjuade kunder på andra apotek och resultaten har sammanställts. Studien visade att 223 av 699 intervjuade (32 %) kände till Läkemedelslistan från patientjournalen; något vanligare bland männen än kvinnorna. En tredjedel av dessa använde sig av den som underlag. I princip alla kände till ”Mina sparade recept på apotek” från Receptregistret. Två tredjedelar använde sig av denna lista som underlag och den var därmed det vanligaste angivna underlaget i studien. Nio procent använde sig av ombud för läkemedelsinköpen. 15 % uppgav att det var problem att hålla reda på ordinationerna. Det är viktigt att de underlag som används innehåller korrekt information om ordinationerna. Genom att på både apotek och inom vården göra avstämningar när förändringar i behandlingen sker kan man hålla underlagen uppdaterade. Därmed minskas risken för felmedicineringar och patientsäkerheten främjas. / Obtaining accurate and sufficient information about prescribed drug therapy is a prerequisite for a patient to implement the treatment in a satisfying way. Which medicines should be used, why should they be used, how should they be used (dosage, administration) and for how long should the therapy last – all these questions should be answered with an accurate source. The information on different sources can differ and therefore contain incorrect information. This may result in medication errors, which in turn can have serious consequences for the patient’s health. From the electronic patient record (EMR), the patient can receive a list of the doctor’s prescriptions. This list contains information about product name, dosage and indication of the medicine prescribed. In the national prescription repository (NPR), the prescriptions sent electronically (almost all of the Swedish prescriptions) are saved and can be obtained and dispensed at any pharmacy. The patient can also receive a list from the NPR, containing information about all saved prescriptions in the repository. The list contains information about product name, dosage and indication. The doctor can not make changes in this repository. To be informed of what dispenses has been executed during the last 15 months, the patient can ask for another list from the national prescription repository (NPR). This list contains information about what dispenses has been executed, independently of prescribing doctor and dispensing pharmacy. This list can for example be used to complement a patient’s medical records and to give the doctor information about what medicines the patient eventually has taken. The aim of this study was, from a gender perspective, to examine if pharmacy custumers where aware of the different sources mentioned above and/or which sources they use to implement the medication treatment. Furthermore, it was examined how many used are presentative for their pharmacy errands. It was also examined if there were problems keeping track of the medicine prescriptions. The extent of discrepancies between the number of prescriptions and number of medicines the patient specify they used, was also examined. The study was conducted at Apoteket Lejonet (Apoteksgruppen AB) in Kalmar by interviewing pharmacy custumers. Patients with five or more prescriptions in the NPR were asked about sources, prescriptions, potential problems and socio-economic survey. The study showed that 223 of 699 respondents (32 %) knew of the list from the EMR, slightly more common among men then women. A third of them used it as a source to implement the medication treatment. Almost all of the respondents knew of the list from the NPR. This was also the most common source – used by almost 70 %. Nine percent used a representative for their pharmacy errands. Fifteen percent said there were problems keeping track of the medicine prescriptions. The problem most of them specified was about generic substitution. It is important that the sources contain accurate and sufficent information about the prescriptions. In that way the patient can achieve a safe treatment with satisfying results. Both pharmacies and the health care can and should make reconciliations when changes in the treatment are done. Then, the sources can be kept updated and correct, thereby reducing the risk of medication errors, and the patients’ safety is promoted.