Background: There is earlier research in the field of recovery and from a patient perspective. However, it is relatively unexplored if you look within the specific group of patients who suffers from a psychotic disease, and in a context of what support the patient desire from the nurse in the open psychiatric care unit. Aim: To describe what type of support patient with psychotic disease would like from the nurse, in the open psychiatric care unit. Method: The study´s methodology is qualitative and inductive. The study is built on five interviews from patients in a psychiatric open care unit who suffers from psychotic diseases. The interviews have been analysed based on qualitative content analysis. Result: The result indicates that the patients express a desire that the nurse supports them in four areas to focus on health, to get support with its problems, to be able to tell and someone listens and through time given, be able to get to know the nurse, which is the foundation of comfort and stability. Conclusion: The result responds to the purpose of the study, and the result also reveals that it's a difference in what support´s requested between de two groups of patients, one with the severe mental illness and the other who´s studied -patients who suffers from psychotic disease. The conclusion is made by compare the earlier research with the result from this study. / Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området återhämtning och ur ett patientperspektiv. Det är däremot relativt outforskat om fokus riktas mot gruppen psykossjuka och i en kontext av vad de önskar för stöd av just sjuksköterskan inom ramen för den öppna psykiatrin. Syfte: Att beskriva vad patienter med psykossjukdom i den psykiatriska öppenvården önskar för stöd av sjuksköterskan i sin återhämtning. Metod: Studie bygger på fem intervjuade patienter som har kontakt med ett psykiatriskt öppenvårdsteam specialiserat på psykossjukdomar. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkommer att patienterna uttrycker en önskan om att sjuksköterskan ger stöd inom fyra huvudområden; att ha fokus på det friska, att få stöd med sina problem, att få berätta för någon som vill lyssna och att få tid att lära känna sjuksköterskan är grunden till en trygg och god relation. Slutsatser: Resultatet svarar på studiens syfte, utifrån resultatet i förhållande till tidigare forskning kan också slutsatsen dras att det är skillnad i vilket stöd som efterfrågas mellan gruppen ”svårt psykiskt sjuka”, som bakgrunden i huvudsak utgörs av, mot gruppen av psykossjuka personer.

Bakgrund: Personer med bipolärt syndrom utgör en stor riskgrupp för suicid. Sjuksköterskor arbetar aktivt, på olika sätt, med att förebygga suicidal problematik. Detta arbete är svårt och komplext, men kan underlättas genom att ha en gemensam plan vid försämring. Personerna med bipolärt syndrom lägger stor vikt i att ha en fast sjuksköterskekontakt, ha någon att prata med. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av suicidprevention för vuxna personer med bipolärt syndrom, inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Metoden som användes  i denna studie var en kvalitativ innehållsanalys. En semistrukturerad intervjuguide användes för att inhämta data. Data insamlades med hjälp av intervjuer. Resultat: I resultatet framkommer fyra kategorier och sammanlagt tio subkategorier. Följande huvudkategorier redovisas i resultatdelen; att vara närvarande och uppmärksam i stunden, att sträva efter en hållbar relation, att hänga med i svängarna och att skapa balans i vardagen. Slutsatser: Det suicidpreventiva arbetet för personer med bipolärt syndrom är svårt och ofta krävande. Detta beror mycket på syndromets komplexitet och det skiftande måendet. Stora krav ställs på sjuksköterskans arbete att skapa en relation, men också att involvera anhöriga i vården. Förebyggande åtgärder är viktiga ytterst signifikant för att förhindra suicid. Det gäller att motivera och belysa de aspekter i personens livsvärld som faktiskt fungerar, i främjandet av personens återhämtning. / Background: People with bipolar syndrome are a major risk group for suicide. Nurses work actively, in various ways, to prevent suicidal problems. This work is difficult and complex, but can be facilitated by having a common plan for deterioration. The people with bipolar syndrome attach great importance to having a permanent nurse contact, having someone to talk to. Objective: The aim of the study was to describe the specialist nurses' experiences of suicide prevention for adults with bipolar syndrome, in open psychiatric care. Method: The method used in this study was a qualitative content analysis. A semi-structured questionnaire was used to collect data. Data were collected using interviews. Result: The result shows four categories and a total of ten sub-categories. The following main categories are reported in the results section; to be present and attentive at in the moment, to strive for a sustainable relationship, to keep up with the turns and to create balance in everyday life. Conclusions: The suicide prevention work for people with bipolar syndrome is difficult and often demanding. This is very much due to the complexity of the syndrome and the changing mood. Great demands are placed on the nurse's work to create a relationship, but also to involve relatives in the care. Preventive measures are e extremely significant in preventing suicide. It is about motivating and highlighting the aspects of the person's life world that actually work, in promoting the person's recovery.