Sammanfattning. En till två procent av befolkningen är diagnostiserade med bipolärt syndrom. Ordet bipolär betyder två poler och innebär svängningar mellan förhöjt stämningsläge, depression och neutral grundstämning. Närstående till dessa personer kan hamna i oväntade och påfrestande situationer och påverkas. Studiens syfte var att beskriva hur närstående till patienter med bipolärt syndrom upplever sjukdomen och hur den påverkar livet. Metoden var en litteraturgranskning som syftade till att sammanställa litteraturen inom det valda området. Urvalet bestod av granskade kvalitativa och kvantitativa studier publicerade de senaste 10 åren i vetenskapliga tidskrifter. I resultatet framkom att närstående upplever påfrestningar, relationsproblematik, stigmatisering, ohälsa, samt uppfattar negativa aspekter av vård och stöd. Slutsatsen visar att närstående till personer med bipolärt syndrom upplever en stor belastning i relationen. Denna litteraturstudie kan ge ökad förståelse och kunskap i hur det är att vara närstående till en person med bipolärt syndrom / Abstract. It is estimated that one to two percent of the population is diagnosed with bipolar disorder. The term bipolar means two poles and involves fluctuations between elevated mood, depression and mood-neutral basis. Relatives of individuals with bipolar disorder may end up in unexpected and stressful situations and their daily lives are often affected. The aim of the study was to describe how relatives to patients with bipolar disorder experience the disorder and how it affects their lives. The method was a literature review that sought to compile the literature in chosen field. The sample consisted of reviewed qualitative and quantitative studies published in the last 10 years in scientific journals. The result demonstrated that relatives can experience stress, relationship issues, stigma, illness, and perceived negative aspects of care and support. The conclusion is that relatives of people with bipolar disorder experience a major stress in the relationship. This study may provide deeper understanding and knowledge about the situation of relatives of persons with bipolar disorder.

Studiens syfte var att undersöka förändring av upplevda besvär efter en kognitiv beteendeterapeutisk gruppbehandling för personer med bipolärt syndrom.  Resultatet var främst tänkt att användas för utvärdering och kvalitetssäkring av den vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagning där behandlingsformen bedrivs sedan ett par år. Studien var kvantitativ, longitudinell samt därtill naturalistisk så till vida att den utgick från det kliniska sammanhangets förutsättningar.Undersökningsgruppen var de 12 patienter som, fördelat på två grupper, erhållit behandlingen under 2014. Samtliga var diagnostiserade med bipolärt syndrom, typ-1 eller typ-2. Individerna skattade intensiteten i besvär före behandling, direkt efter behandling samt ett år efter avslutad behandling. Mätinstrument som användes var The Symtom Checklist-90 (SCL-90) och Becks Depression Inventory-II (BDI-II). Deltagarna uppvisade initialt varierande symtombild. Fem individer skattade svår depression inför behandling. Studien visade att åtta deltagare uppvisade symtomförbättring direkt efter avslutad behandling. Den globala svårighetsskalan (GSI) minskade med reliabel förändring för dessa individer. Motsvarande resultat för BDI-II visade att sju deltagare skattade reliabel förbättring direkt efter avslutad behandling. Vid ettårsuppföljning uppvisade fem deltagare reliabel symtomförbättring utifrån GSI. Motsvarande resultat för BDI var sex individer.

Bakgrund: Fysisk aktivitet har visat sig främja hälsa och minska risken för högt blodtryck, stroke, hjärt-kärlsjukdom, depression samt minska risken att insjukna, återinsjukna och förbättra återhämtningen från cytostatikabehandling vid bröst- eller coloncancer. Sambandet mellan psykisk sjukdom och fysisk aktivitet är mindre utforskat jämfört med sambandet mellan till exempel fysisk aktivitet och cancer.   Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att utforska hälsoeffekter av fysisk aktivitet hos människor med bipolärt syndrom.   Metod: Litteraturstudie baserad på nio inkluderade studier. Studier har sökts fram från databaserna PubMed och CINAHL.   Resultat: Fysisk aktivitet har goda hälsoeffekter som kan främja hälsan och parera sekundära effekter och sjukdomar som kan kopplas samman med bipolärt syndrom. Fysisk aktivitet bidra till en minskad stressnivå, minskad risk för diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar. Fysisk aktivitet minskar också risken för samsjuklighet och lindrar bieffekter av psykofarmaka så som till exempel viktuppgång. Bipolärt syndrom kan medföra att träningsfrekvensen och träningsintensiteten variera beroende på sinnesstämning. Depressiva perioder karaktäriseras med minskad träningsfrekvens och intensitet medan maniska perioder kan ha ökad träningsfrekvens och intensitet.   Slutsats: Fysisk aktivitet och dess positiva hälsoeffekter kan på sikt minska risken för samsjuklighet och sekundära sjukdomstillstånd vid bipolärt syndrom. Motivering och implementering av fysisk aktivitet kan förbättra omvårdnaden och behandlingsalternativen hos personer med bipolärt syndrom. / Background: Physical activity has through modern research been shown to benefit the physical health for people and in turn reduce the risk for high blood pressure, reduce the risk to suffer from a stroke, cardiovascular disease and depression together with reducing the risk to be diagnosed with, reduce relapse risk and to improve the rate of recovery after chemotherapy from cancers such as breast or colon cancer. The relation between mental health and physical activity is less scientifically explored than similar areas of research such as the relation between physical activity and cancer.   Aim: The aim of this systematic review is to explore the beneficial effects physical activity might bring to people with bipolar disorder   Method: A systematic review including nine quantitative studies has been performed. The articles have been found through databases such as PubMed and CINAHL.   Results: Physical activity has been found to give health benefits for the conditions bipolar disorder might bring. Through physical activity the levels of stress are reduced, the risk for diabetes type 2 and cardiovascular disease are reduced. Physical activity also reduces the risk for comorbidity and will lessen the side effects psychotropic drugs bring such as weight gain. Bipolar disorder can reduce the ability to perform physical exercise depending on the current mood state. A depressive episode tends to cause in less physical activity, while a manic episode instead can cause increased physical activity and exercise intensity.   Conclusion: Physical activity and its positive health benefits can in the long run reduce the risk of comorbidity and secondary illnesses bipolar disorder might bring. With motivation and implementation of physical activity, the nursing care might improve and new alternative treatments for persons with bipolar disorder may arise.

Bakgrund Att leva med de psykiska sjukdomarna schizofreni eller bipolärt syndrom innebär stora utmaningar i det dagliga livet, då det sociala livet är inskränkt och stigmatiserade uppfattningar leder till en känsla av diskriminering och ytterligare utanförskap för denna patientgrupp. Symtomen behandlas i första hand farmakologiskt, men det räcker inte med enbart läkemedel för att personen ska uppnå god psykisk hälsa. Alla individer har rätt till adekvat och personcentrerad omvårdnad för att öka välbefinnandet och livskvaliteten, vilket i sin tur påverkar det psykiska måendet. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur omvårdnad kan främja den psykiska hälsan hos personer med schizofreni eller bipolärt syndrom. Metod Det utfördes en icke-systematisk litteraturöversikt, där totalt 16 vetenskapliga originalartiklar utgör grunden till resultatet. Sökning av relevant litteratur har gjorts i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Genom tydliga inklusions- och exklusionskriterier har artiklarna granskats och valts ut för resultatet. Med hjälp av tematisk analys av artiklarnas innehåll har följande sex kategorier utarbetats: den terapeutiska alliansen, copingstrategier för ökad livskvalitet, ökad självkänsla, stigmatisering av patienter med schizofreni och bipolärt syndrom, samarbete mellan olika vårdgivare samt hälso- och sjukvårdens kunskap i ämnet. Resultat Resultatet tyder på att byggandet av en terapeutisk allians mellan sjuksköterskan och patienten är grunden till personcentrerad vård. Personer med schizofreni eller bipolärt syndrom måste hitta strategier för att hantera sina sjukdomsepisoder med stöd från sjuksköterskan. Detta leder till ökat välmående och främjar den psykiska hälsan. Individanpassad omvårdnad baseras på utbildning och kunskap, samt ett samarbete mellan olika vårdgivare. Slutsats                                                                                             Som legitimerad sjuksköterska är det viktigt att inneha kunskap om bemötande av personer med schizofreni eller bipolärt syndrom för att kunna ge adekvat omvårdnad och stödja utsatta patientgrupper till god hälsa och ökad livskvalitet. Detta innefattar att främja empowerment hos patientgruppen för att ge möjlighet till önskvärd egenvård. / Background Living with the mental illnesses schizophrenia or bipolar disorder involves major challenges in daily life, as social life is restricted, and stigmatized perceptions lead to feelings of discrimination and further exclusion for this patient group. The symptoms are primarily treated pharmacologically, but medication alone is not enough for each person to achieve satisfactory mental health. All individuals have the right to adequate and person-centered care to increase well-being and quality of life, which affects the mental state. Aim The purpose of the study was to describe how nursing care can promote mental health for individuals with schizophrenia or bipolar disorder. Method A non-systematic literature review was accomplished, where a total of 16 Scientific original articles form the basis for the result. Searches of relevant literature were performed in the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. Through precise inclusion and exclusion criteria, the articles have been carefully reviewed and selected for the result. Using a thematic analysis for the content of the articles, the following six categories were developed: the therapeutic alliance, coping strategies for increased quality of life, increased self-esteem, stigmatization of patients with schizophrenia and bipolar disorder, collaborative care and health care knowledge within the subject. Results The results indicate that the establishing of a therapeutic alliance between the nurse and the patient is the basis for person-centered care. People with schizophrenia or bipolar disorder need to find strategies for managing their episodes of illness with the support of the nurse. This leads to increased well-being and promotes mental health. Individualized nursing is based on education and knowledge, as well as a collaboration between different care providers. Conclusions As a licensed nurse, it is important to possess knowledge about treating individuals with schizophrenia or bipolar disorder, in order to provide adequate care and support vulnerable patient groups to good health and increased quality of life. This includes promoting the empowerment of the patient group to provide the opportunity for desirable self-care.

Bakgrund: Personer med bipolärt syndrom utgör en stor riskgrupp för suicid. Sjuksköterskor arbetar aktivt, på olika sätt, med att förebygga suicidal problematik. Detta arbete är svårt och komplext, men kan underlättas genom att ha en gemensam plan vid försämring. Personerna med bipolärt syndrom lägger stor vikt i att ha en fast sjuksköterskekontakt, ha någon att prata med. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av suicidprevention för vuxna personer med bipolärt syndrom, inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Metoden som användes  i denna studie var en kvalitativ innehållsanalys. En semistrukturerad intervjuguide användes för att inhämta data. Data insamlades med hjälp av intervjuer. Resultat: I resultatet framkommer fyra kategorier och sammanlagt tio subkategorier. Följande huvudkategorier redovisas i resultatdelen; att vara närvarande och uppmärksam i stunden, att sträva efter en hållbar relation, att hänga med i svängarna och att skapa balans i vardagen. Slutsatser: Det suicidpreventiva arbetet för personer med bipolärt syndrom är svårt och ofta krävande. Detta beror mycket på syndromets komplexitet och det skiftande måendet. Stora krav ställs på sjuksköterskans arbete att skapa en relation, men också att involvera anhöriga i vården. Förebyggande åtgärder är viktiga ytterst signifikant för att förhindra suicid. Det gäller att motivera och belysa de aspekter i personens livsvärld som faktiskt fungerar, i främjandet av personens återhämtning. / Background: People with bipolar syndrome are a major risk group for suicide. Nurses work actively, in various ways, to prevent suicidal problems. This work is difficult and complex, but can be facilitated by having a common plan for deterioration. The people with bipolar syndrome attach great importance to having a permanent nurse contact, having someone to talk to. Objective: The aim of the study was to describe the specialist nurses' experiences of suicide prevention for adults with bipolar syndrome, in open psychiatric care. Method: The method used in this study was a qualitative content analysis. A semi-structured questionnaire was used to collect data. Data were collected using interviews. Result: The result shows four categories and a total of ten sub-categories. The following main categories are reported in the results section; to be present and attentive at in the moment, to strive for a sustainable relationship, to keep up with the turns and to create balance in everyday life. Conclusions: The suicide prevention work for people with bipolar syndrome is difficult and often demanding. This is very much due to the complexity of the syndrome and the changing mood. Great demands are placed on the nurse's work to create a relationship, but also to involve relatives in the care. Preventive measures are e extremely significant in preventing suicide. It is about motivating and highlighting the aspects of the person's life world that actually work, in promoting the person's recovery.