No / In 2005, the UK Department of Health recommended that a new role, the arrhythmia care coordinator (ACC), be created to guide patients through the diagnosis and treatment for arrhythmia. The belief was that this would improve the efficiency of care and improve their quality of life. The British Heart Foundation provided funding for 32 such posts, all of which were filled by arrhythmia specialist nurses, and commissioned an evaluation of the new service to assess its impact on patients. This paper focuses on the impact of the ACCs on their patients’ levels of anxiety and depression, hospital readmissions and costs to the National Health Service (NHS). From 2008 to 2010, using questionnaires, we conducted a longitudinal audit of the psychological status of the patients referred to the ACCs; we also assessed the ACCs’ impact on readmissions and cost benefits to the NHS using UK Hospital Episode Statistics. We found high levels of anxiety and depression amongst patients. Nearly one-third were at the ‘borderline’ or ‘clinically anxious’ and 18% were at the ‘borderline’ or ‘clinically depressed’ level at their first assessment with small changes at follow-up. In arrhythmia specialist nurse sites, readmission rates were reduced by half. After deducting the cost of the ACCs and their support, the estimated annual saving was £29,357 per ACC. This evaluation has shown that the NHS saves £29,357 per year over and above the costs of employing a British Heart Foundation ACC and that all arrhythmia centres should be encouraged to employ an appropriate number of such specialists.

Bakgrund: Patienter med psykossjukdom har generellt sämre fysisk hälsa än övriga befolkningen till följd av symtom av psykossjukdomen, livstilsvanor delvis relaterat till symtomen och biverkningar av antipsykotisk läkemedelsbehandling. Forskning styrker detta dock har hälso- och sjukvården inte lyckats hjälpa patientgruppen på ett tillfredsställande sätt. Tidigare studier tyder på att sjuksköterskor inom psykosvården är medvetna om problemet men uppfattningar rörande hur omvårdnadsarbetet ska se ut skiljer sig. Syfte: Syfte med föreliggande studie är att beskriva specialistsjuksköterskors uppfattningar om fysisk hälsa hos patienter med psykossjukdom. Ytterligare syfte är att beskriva det hälsofrämjande arbetet som utförs samt specialistsjuksköterskornas uppfattningar om detta arbete. Metod: Strukturerade intervjuer gjordes med sex sjuksköterskor på fem öppenvårdsmottagningar i tre sjukvårdsområden i Stockholm. Informanterna hade arbetat på nuvarande mottagning i minst ett år och var specialistutbildade i psykiatrisk omvårdnad. Kvalitativ innehållsanalys valdes som metod vid analysen av materialet. Resultat: Sjuksköterskorna hade kunskap och medvetenhet om patientgruppen som riskgrupp. På samtliga mottagningar fanns rutiner och riktlinjer för arbetet med patienters fysiska hälsa men inte tillräckligt med resurser för att arbeta utifrån dessa på ett tillfredsställande sätt. Sjuksköterskorna efterlyste mer tid och personal för detta arbete samt ett bättre samarbete med den övriga vården. Diskussion: Studiens resultat ställs mot tidigare forskning och mot den personcentrerade omvårdnadsteorin enligt McCormack och McCance, där teorin hjälper till att förklara resultatet utifrån en vårdrelation patient och sjuksköterska emellan. / Background: Patients with psychosis generally have poorer physical health than the general population due to symptoms of psychosis disease; lifestyle habits partly related to symptoms and side effects of antipsychotic drug treatment, which is confirmed by research. Health care has, however, failed to assist these patients in a satisfactory manner. Previous studies suggest that nurses in psychosis care are aware of the problem although beliefs regarding how nursing should be organized differ. Aim: The aims of this study are to describe the specialist nurses' perceptions of physical health in patients with psychosis. A further aim is to describe the health promotion work done and furthermore specialist nurses' perceptions about this work. Methods: Structured interviews were conducted with six nurses at five outpatient clinics in three health regions in Stockholm. The informants had worked at the present clinic at least for one year and were specialized in psychiatric nursing. The method chosen for analysis of the material was Qualitative content analysis. Resultats: The nurses had knowledge and awareness of the patient group as a risk group. At all clinics there were procedures and guidelines for working with patients' physical health, but not enough resources to adhere on these in a satisfactory manner. The nurses asked for more time and personnel for this work and a better collaboration with other health care clinics. Discussions: The results of the study was compared to previous research and to the person-centered nursing theory according to McCormack and McCance, where the theory helps to explain the results from a healthcare relationship between patient and nurse.

Bakgrund. Bilden av svensk ambulanssjukvård idag visar att vissa regioner ökat kraven på legitimerad kompetens i ambulanserna, samt att vissa också kräver specialistsjuksköterskeutbildning. I samband med den utvecklingen har även kraven på den medicinska nivån på omhändertagandet höjts. Sjuksköterskor i ambulans verkar ofta i miljöer som skiljer sig tydligt från sjukhusen. Detta kan medföra stressade situationer, påverka beslutsfattandet och det medicinska omhändertagandet. Kunskap inom luftvägshantering är en av de viktigaste kompetenserna för patientens fortsatta överlevnad. Att säkerställa fri luftväg kan vara en uppgift på tio sekunder till en livshotande faktor under hela uppdraget och därför viktig att bedöma och åtgärda. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenhet av prehospital luftvägshantering. Metod. En kvalitativ studiedesign med induktiv forskningsansats. Datainsamlingen genomfördes genom tio stycken semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor som är verksamma i prehospital verksamhet i Mellersta Norrland. Dataanalysen genomfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat. I analysen framkom två kategorier: Prehospitala erfarenheter för luftvägshantering och förutsättningar för trygghet i luftvägshantering prehospitalt samt åtta subkategorier. Dessa var erfarenhet har betydelse för luftvägshantering, erfarenhet av enkla luftvägshjälpmedel, erfarenhet av avancerade luftvägshjälpmedel, hantering av stress, vikten av kollegial kompetens vid luftvägshantering, utbildning och mängdträning skapar trygghet och bristande stöd vid upprätthållande av kompetens. Majoriteten ansåg att de enkla luftvägshjälpmedlen oftast skapar mest trygghet, men att erfarenhet och kollegors kompetens har stor betydelse för lyckat resultat samt ökad trygghet. Bristande stöd vid upprätthållande av luftvägskompetens visades och förslag för ökad trygghet och erfarenhet var att få öva luftvägshantering på anestesin. Slutsats. Erfarenhet ger ökad trygghet hos samtliga specialistsjuksköterskor oavsett typ av luftvägshjälpmedel. Dock visar resultatet att utbildning och upprätthållande av kompetens är av vikt för minskad stress.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk hälso- och sjukvård möter dagligen patienter med suicidproblematik. Suicid ses som ett folkhälsoproblem och är ett komplext område att arbeta med. Syfte: var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad vid suicidproblematik inom psykiatrisk hälso- och sjukvård. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Tolv semistrukturerade intervjuer analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien framkom tre kategorier “Behovet av kontinuerliga och enhetliga bedömningar för patientsäkerhet”, “Vikten av kollegial samverkan som grund för delaktighet” samt "Betydelsen av kompetens för att skapa trygghet”. I resultatet beskrevs specialistsjuksköterskans erfarenheter av att stundtals känna sig ensamma vid suicidriskbedömningar och därav betonades betydelsen av kollegialt samarbete. Specialistsjuksköterskornas erfarenheter var att kompetensen att möta patienter med suicidproblematik samt tiden att handleda kollegor var betydande för att omvårdnaden skulle vara trygg och säker. Specialistsjuksköterskor har en betydelsefull roll i mötet med patienter med suicidproblematik samt att förmedla kunskap till kollegor inom andra verksamheter. Konklusion: Tiden att finnas till för patienterna belystes som betydelsefull och vikten av utbildning och handledning beskrevs som betydande insatser i arbetet med patienter med suicidproblematik. / Background: Specialist nurses in psychiatric health care meet patients with suicide problems on a daily basis. Suicide is seen as a public health problem and is a complex area to work with. Aim: was to describe specialist nurses' experiences of nursing in suicide problems in psychiatric health care. Method: Qualitative design with inductiveapproach. Twelve semistructured interviews were analyzed according to qualitative content analysis. Results: The study revealed three categories "The need for continuous and uniform assessments for patient safety","The importance of collegial collaboration as a basis for participation" and "The importance of competence in creating security". The results described the specialist nurse's experience of sometimes feeling alone in suicide risk assessments and thus emphasized the importance of collegial cooperation. Specialist nurses have an important role in meeting patients with suicide problems and in conveying knowledge to colleagues in other organisations. Conclusion: The time to be there for the patients was highlighted as important and the importance of education and supervision was described as significant efforts in the work with patients with suicide problems.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor har en central roll i vården och kommunikationen inom professionen är av yttersta vikt för både patientsäkerhet och organisationens effektivitet. Kommunikation och sjuksköterskors teamarbete stärker varandra och tillsammans skapas förutsättningar för god och säker vård. Patienter aktualiseras ofta inom båda vårdformerna vilket kräver en god kommunikation mellan enheterna. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av kommunikation inom professionen mellan psykiatrisk öppen- och slutenvård. Metod: En intervjustudie med induktiv ansats som omfattade tolv specialistsjuksköterskor genomfördes. Data från intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys och utmynnade i fyra kategorier. Resultat och konklusion: Kontaktvägar med olika funktion var en huvudkategori som framkom och beskriver specialistsjuksköterskornas erfarenheter av hur den nuvarande kommunikationen sker. Resultatet visar att specialistsjuksköterskorna efterlyser en personlig kontakt mellan sjuksköterskor. Kategorin Erfarenheter av ”vi och dem” innehåller resultat kring specialistsjuksköterskornas beskrivning av det relationella samspelet. Resultatet tyder på att specialistsjuksköterskorna saknar personlig kännedom om sina kollegor vilket påverkar samarbetet negativt. Resultatet under kategorin Upplevda hinder visar att specialistsjuksköterskorna har erfarenhet av att inte förstå varandras förutsättningar fullt ut. Kategorin Behov av fler kontaktytor berör önskemålet om utökade mötesplatser och hospitering, vilket kan ses som det centrala budskapet i resultatet av denna studie. / Background: Specialist nurses have a central role in healthcare and communication within the profession is of the utmost importance for both patient safety and the efficiency of the organization. Communication and nurses' teamwork strengthen each other and together the conditions are created for good and safe care. Patients are often brought up to date in both forms of care, which requires good communication between the units. Aim: The purpose of the study was to describe specialist nurses' experiences of communication within the profession between psychiatric outpatient and inpatient care. Method: An inductive interview study involving twelve specialist nurses was conducted. The material was analyzed with qualitative content analysis and resulted in four categories. Results and conclusion: Contact routes with different functions were a main category that emerged and describes the specialist nurses' experiences of how the current communication takes place. The results show that the specialist nurses call for a personal contact between nurses. The category Experiences of "us and them" contains results on the specialist nurses' description of the relational interaction. The results indicate that the specialist nurses lack personal knowledge of their colleagues, which negatively affects the collaboration. Ther esults under the category Perceived obstacles show that the specialist nurses have experience of not fully understanding each other's conditions. The category Need for more contact areas concerns the desire for expanded meeting places and hospitation, which can be seen as the central message in the results of this study.

Vid omhändertagande av en svårt sjuk eller allvarligt skadad människa är det essentiellt att samarbetet mellan den prehospitala personalen på plats fungerar. Frågor så som vem som har högst medicinsk kompetens och vem som leder arbetet spelar också en stor roll för att ett bra teamarbete skall komma till stånd. I en sådan situation i Stockholms Läns Landsting möts två sjuksköterskekompetenser, specialistsjuksköterskan i ambulanssjukvård och specialistsjuksköterskan i anestesisjukvård. Den ena i ambulans och den andra i förstärkningsenhet så som akutbil eller helikopter. I de medicinska riktlinjerna för ambulanssjukvården i Stockholm står att högst formell medicinsk kompetens innehar det medicinska ansvaret. I de fall då två specialistsjuksköterskor med olika specialistutbildning men med samma formella medicinska kompetens samverkar kring patienten innehas det medicinska ansvaret av sjuksköterskan med mest lämpad kompetens. Detta ger utrymme för tolkningar och kan ge upphov till oklarheter om vem som har det medicinska ansvaret baserat på olika kompetensfokus. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans och anestesisjuksköterskans upplevelse av samarbetet vid prio1-larm avseende vem som innehar det medicinska ansvaret och identifiera faktorer som påverkar samarbetet. Som metod användes en kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Utifrån en intervjuguide baserad på Critical Incident Technique (CIT) genomfördes tre fokusgruppsintervjuer. Sex ambulanssjuksköterskor och fyra anestesisjuksköterskor deltog i studien vilket resulterade i att 31 kritiska incidenter beskrevs. Insamlat material analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Ur resultatet framkommer två huvudområden av betydelse för specialistsjuksköterskornas upplevelse av samarbetet. Hantering genom situationsanpassning utifrån kategorierna uppfattning om kompetensnivå, uppfattning om ansvarsfördelning och uppfattning om trygghetsgenererande faktorer samt Hantering genom resursoptimering utifrån kategorierna att leda och samarbete. De slutsatser som kan dras från resultatet är att specialistsjuksköterskorna genom att visa kollegial respekt för varandras kompetens, anpassa sig utifrån förutsättningar och använda befintliga resurser på rätt sätt skapar ett fungerande samarbete kring patienten. Genom detta undviker de att hamna i en konflikt med kollegan orsakad av oenighet om vilken specialistkompetens som är mest lämpad att inneha det medicinska ansvaret under det aktuella omhändertagandet. / When assessing and caring for a critically ill or injured patient, it is essential that the cooperation and interaction within the group of pre-hospital providers functions at its best. Questions about competencies and who will be medically in charge of the case plays an important role. In Stockholm County Council (SCC) emergency medical services (EMS) two specialist nurse competencies meet, the nurse anesthetist in the rapid response unit and the ambulance nurse in the ambulance. Both specialist nurses are formally equal concerning the highest medical competence. The medical guidelines in SCC states that the highest formal medical competence is also in charge of the case. When two formally equal, but clinically different nurse competencies collaborate, the nurse most suited for the task is also considered to be in charge. There is room for interpretation, which can lead to unclarity in who should be in charge, based on different competencies. The aim of the study was to describe the experiences of the two specialist nurse competencies on cooperation and interaction when attending the same priority 1 case, concerning who is in charge and to identify factors influencing the cooperation and interaction. The method used was qualitative interview. Using an interview guide based on critical incident technique (CIT) three focus group interviews were conducted. Six ambulance nurses and four nurse anesthetists participated. The interviews resulted in 31 critical incidents. The data were analyzed with qualitative inductive content analysis. In the results two themes emerged. Situational management from the categories; perception of competence, perception of the division of responsibility and the perception of confidence generating factors. Also, management by resource optimization from the categories leadership and cooperation. The conclusions that can be drawn from the results are that the specialist nurses can create a functioning cooperation and interaction through collegial respect for each other’s competencies, situational adaption and the use of resources available at the time being. This way a conflict is avoided in the question on who should be in charge.

Bakgrund: I takt med att befolkningen åldras ökar risken för fallolyckor. Specialistsjuksköterskans arbete med fallprevention i hemsjukvården ställer krav på adekvat kompetens för att minska risken för onödigt lidande för den äldre samt för att minska samhällskostnader relaterat till fallolyckor. Syftet med studien är att belysa specialistsjuksköterskans arbete med fallprevention för äldre kvarboende i hemmet. Metod: Kvalitativ induktiv ansats. Nio intervjuer med specialistsjuksköterskor har genomförts och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Specialistsjuksköterskans arbete med den äldre är att identifiera riskfaktorer i hemmet som kan påverka fallrisken. Samtalet med den äldre är en viktig del i det fallförebyggande arbetet. Utmaningar identifieras i samtalet med den äldre med kognitiv svikt och specialistsjuksköterskan upplever otydligheter i sin roll i det fallpreventiva teamarbetet .Slutsats: Specialistsjuksköterskan behöver en ökad kunskap kring sin roll i det fallpreventiva teamarbetet och mer utbildning i utformningen av samtalet med den äldre med kognitiv svikt som är kvarboende i hemmet. / Background: With an increasing population of older people, fall accidents occur in higher numbers. The specialist nurse's work with fall prevention in elderly care requires adequate competence to reduce the risk of unnecessary suffering for the elderly as well as to reduce societal costs related to fall accidents. Aim: The aim of the study is to shed light on the specialist nurse's work with fall prevention for elderly people still living at home. Method: Qualitative study with inductive approach. Interviews with nine specialist nurses were conducted and data was analysed with qualitative content analysis. Results: The specialist nurses' work with the elderly includes identifying risk factors in the home that can affect the risk of falling. Communication with the elderly and informing about risks in everyday life is a large part of the work. The specialist nurses experience a lack of competence in talking to elderly people with cognitive impairment regarding fall prevention and the specialist nurses experience their role as unclear in the fall preventive teamwork. Conclusion: An increased knowledge as to what role specialist nurses have in teamwork and fall prevention is crucial. Education related to conversation with older people with cognitive impairment are identified by the specialist nurses as something to improve.

Bakgrund: Amning ger en rad fördelar för både barnets och moderns hälsa på kort och lång sikt. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar helamning under barnets första sex månader. Trots det ses en minskning av andel barn som helammas i åldersgruppen noll-sex månader. Här har specialistsjuksköterskor på barnavårdscentralen en viktig uppgift att tidigt identifiera problem och ge mödrar stöd att amma. Motiv: Amningsfrekvensen sjunker i Sverige, allt färre barn under sex månader helammas. Få studier har utförts som beskriver specialistsjuksköterskors attityder om amning inom barnavårdscentralen (BVC). Genom en sådan kartläggning av attityder kan kunskap erhållas som kan vara av vikt i utvecklandet av metoder som syftar till att stödja föräldrar i amning, vilket skulle kunna bidra till en ökad amningsfrekvens. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga specialistsjuksköterskors attityder till amning på barnavårdscentralen i fem regioner i Sverige.  Metod: Studien genomfördes som en tvärsnittsstudie med en kvantitativ deskriptiv design med bekvämlighetsurval. För att mäta attityder hos specialistsjuksköterskor användes en modifierad The Lowa Feeding Attitude Scale (IIFAS). Totalt deltog 42 personer i studien och de samband som studerades var om utbildningsnivå, ålder, extra amningsutbildning eller yrkesverksamma år hade någon betydelse för specialistsjuksköterskors attityd om amning.  Resultat: Respondenterna fick ett medelvärde på 72,5 poäng när de svarade på instrumentet. Det indikerar att respondenterna i studien har neutrala attityder om amning. Inget signifikant samband hittades mellan respondenternas attityder och deras ålder, yrkesverksamma år inom BVC, vilken specialistutbildning respondenterna hade eller om de hade genomfört en extra amningskurs. Konklusion: Studiens resultat visade att specialistsjuksköterskor generellt hade ett neutralt förhållningssätt till amning. Detta indikerar att det finns förbättringsområden. Amningsutbildning är av vikt inom BVC för att förbättra attityder om amning hos specialistsjuksköterskorna inom Barnhälsovården (BHV). Framtida forskning inriktat mot specialistsjuksköterskans attityder om amning behövs för att kartlägga behovet av utbildning och extra insatser för att påverka amningsfrekvens hos befolkningen. / Background: Breastfeeding provides several benefits for both the child's and the mother's health. The WHO recommends exclusive breastfeeding during the child's first six months. Despite this, a decrease is taking place in the proportion of children who are fully breastfed in this age. The specialist nurses at the child health center have an important task of identifying problems early and giving mothers support to breastfeed. Motive: The breastfeeding rate is falling in Sweden. Few studies have been conducted that describe specialist nurses' attitudes about breastfeeding. Through such a mapping of attitudes, knowledge can be obtained that can be of importance in the development of methods aimed at supporting parents in breastfeeding. This could contribute to an increased frequency of breastfeeding. Aim: The aim of this study was to map specialist nurses' attitudes about breastfeeding at the child health care center in Sweden.  Methods: The study was conducted as a cross-sectional study using a quantitative descriptive design with convenience sampling. To measure attitudes of specialist nurses, a modified IIFAS was used, it also included age, level of education, additional breastfeeding training and professional work years. A total of 42 people participated in the study. Result: Respondents scored an average of 72.5 points when answering the instrument, which indicates neutral attitudes about breastfeeding. No significant correlation was found between the respondents' attitudes and their age, professional work years in child health care, level of education or if they had completed an additional breastfeeding training. Conclusion: The results of the study showed that specialist nurses generally had a neutral approach to breastfeeding. Breastfeeding training is important to enhance attitudes about breastfeeding among the specialist nurses. Future research aimed at specialist nurses' attitudes about breastfeeding is needed to map the need for training and extra efforts to influence breastfeeding frequency in the population.

Bakgrund: Det är brist på specialistsjuksköterskor i Sverige vilket leder till svårare arbetsförhållanden och tyngre arbetsbörda för de befintliga specialistsjuksköterskorna på Sveriges intensivvårdsavdelningar. Forskning visar att lägre bemanning är associerat med fler vårdskador och högre patientdödlighet inom intensivvård. Högre kompetens bidrar till en mer patientsäker vård, som specialistsjuksköterska finns många olika nivåer av kompetens vilket kan ta lång tid att uppnå. Syfte: Belysa faktorer som påverkar tillfredsställelse och frustration bland specialistsjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar utifrån faktorerna autonomi, kompetens och samhörighet samt ta reda på om specialistsjuksköterskor anser att att patientsäkerheten är påverkad. Metod: En webbaserad enkätundersökning som baserades på Need Satisfaction and Frustration Scale där 11 intensivvårdsavdelningar i Sverige deltog. Resultat: Specialistsjuksköterskor som arbetat mindre än tre år uppger sig mindre kompetenta än specialistsjuksköterskor som arbetat mer än tre år. Faktorer som bidrar till tillfredsställelse på arbetsplatsen är utbildning, kollegor och att vårda patienter. Faktorer som leder till frustration på arbetsplatsen är att tiden inte räcker till vardagslivet, otillfredsställande arbetsschema och låg lön. Patientsäkerheten ansågs inte vara hotad, det var heller inte en faktor som bidrog till viljan att byta arbetsplats. Slutsats: Bristen på specialistsjuksköterskor kan leda till tyngre arbetsförhållanden på intensivvårdsavdelningar vilket leder till minskad arbetstillfredsställelse. Det tar tid att uppnå en högre nivå av kompetens, därför är det viktigt att intensivvårdsavdelningar fokuserar med både kompetenshöjande och kompetensbevarande arbete då detta kan leda till en mer patientsäker vårdmiljö.

Barnvaccination har varit en av de mest betydelsefulla åtgärderna för att främja folkhälsan och förebygga sjukdomsrelaterade dödsfall hos barn. Barnvaccinationstäckningen har emellertid minskat globalt med anledning av en ökad tveksamhet kring vaccinationer. Studiens syfte var att undersöka hur specialistsjuksköterskor främjar vårdnadshavares följsamhet till det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Studien var empirisk med kvalitativ studiedesign. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården och analyserades med kvalitativ innehållsanalys, i enlighet med   Lundman och Hällgren Granheim (2017).   I resultatet framkom lokala riktlinjer och nationella riktlinjer för att främja följsamhet till barnvaccinationsprogrammet. Att ge vårdnadshavare generell information om barnvaccinationer var den viktigaste åtgärden för att främja vaccinationstäckningen. Vid tveksamheter till barnvaccination var det avgörande för specialistsjuksköterskan att ha ett personcentrerat förhållningssätt mot vårdnadshavare. Att ge kunskap samt använda ett tvärprofessionellt samarbete var också betydelsefullt. Vidare forskning kan fokusera på vårdnadshavares perspektiv på barnvaccination för att få ytterligare vägledning i hur barnvaccinationstäckningen kan främjas. Det kan också vara betydelsefullt med ytterligare forskning kring hur specialistsjuksköterskor kan bemöta vårdnadshavare som avstår vaccination för sitt barn. / Childhood immunizations have proven to be one of the most beneficial interventions to promote public health and prevent death among children, caused by diseases. The global coverage of childhood immunization has however decreased globally due to an increased hesitancy towards immunizations. The aim of this study was to examine how specialist nurses promote legal guardians’ adherence to the national childhood immunization program. This study was empirical with a qualitative study design. Semi-structured interviews with eleven specialist nurses in pediatric primary care were conducted. The interviews were analyzed using a qualitative content analysis.    The results showed both local guidelines and national guidelines to promote adherence to the childhood immunizations program. The main nursing intervention to promote childhood immunization coverage was to give legal guardians general information about the program. If hesitation, it was essential to have a person-centered approach towards the legal guardian. Educating guardians and using a multidisciplinary approach was also beneficial. Further research suggests focusing on the guardians’ perspective regarding childhood immunization as it may generate further guidance in how to promote immunization coverage. It may also be beneficial to conduct further research on how specialist nurses can respond to guardians who decline immunization for their child.