Das Programmheft anlässlich des Orgelspaziergangs am 2. Oktober 2013 gibt einen Überblick über die geplanten Konzerte rund um Johann Sebastian Bach an diesem Tag auf den Orgeln der 3 Dresdner Kirchen Frauenkirche, Kreuzkirche und Kathedrale.

Das Programmheft anlässlich des 2. Orgelspaziergangs am 30. Oktober 2015 (der im Rahmen der Festtage zum 10. Kirchweihfest der Frauenkirche Dresden stattfand) gibt einen Überblick über die geplanten Konzerte an diesem Tag auf den Orgeln der 3 Dresdner Kirchen Frauenkirche, Kreuzkirche und Kathedrale.

I mitten av 1800-talet inleddes i Frankrike en renässans för den tidiga kyrkomusiken i allmänhet och den gregorianska sången i synnerhet. Charles-Marie Widor var en av dem som tog intryck av denna rörelse och genom den utvecklade och delvis omvärderade sin syn på musik i kyrkan. Han baserade sina sista två orgelsymfonier, Symphonie Gothique och Symphonie Romane på kyrkans mest centrala teman – Kristi födelse och uppståndelse. Mitt syfte med denna uppsats och att studera dessa orgelsymfonier har varit att fördjupa mig i hur gregorianiken påverkade Widors kompositionsstil och hur konsertant musik utanför gudstjänstens liturgi kan bära ett kyrkligt budskap baserat i dess valda teman. Jag har velat dokumentera min process att som organist och kyrkomusiker studera in och komma fram till en medveten konstnärlig gestaltning av symfonierna. Widor blev med åren övertygad om att kyrkomusik måste vara baserad på kyrkans egna teman för att kunna bli sakral konst. Han använde sig också av en palett av former och kompositionstekniska grepp för att variera musiken i symfoniska dimensioner. Dessa två orgelsymfonier är Widors bidrag till den rörelse som inte bara återupprättade utan gav den gregorianska sången högsta status i den romersk-katolska kyrkan vid sekelskiftet 1900.

No description available.

Louis Vierne (1870–1937) var under början av 1900-talet verksam som en av världens mest framstående organister och kompositörer. Trots att han från födseln var nästintill blind innehade han under nästan 40 år den mycket prestigefulla tjänsten Organiste titulaire vid Frankrikes mest berömda katedral Notre Dame de Paris. Viernes verksamling 24 Pièces du Fantaisie räknas idag till standardrepertoaren för orgel och i detta arbete analyseras hur tonsättarens bakgrund påverkade och inspirerade hans komponerande av verket. I studien utreds också hur man interpreterar stycket så stiltroget som möjligt och således gör tonsättaren rättvisa i största möjliga mån. Undersökningens resultat påvisar att Vierne fick inspiration till verken från sin omvärld och att hans dåliga syn hade stor inverkan på hans komponerande. Den informationen, i kombination med en redovisning av interpretationsmässiga val från framföranden av Requiem aeternam och Toccata ur 24 Pièces du Fantaisie, hjälper organisten vid sitt gestaltande av verksamlingen. / Louis Vierne (1870–1937) was active during the early 20th century as one of the world's most prominent organists and composers. Despite being almost blind from birth, he held for almost 40 years the very prestigious position of Organiste titulaire at France's most famous cathedral, Notre Dame de Paris. Vierne's collection of pieces 24 Pièces du Fantaisie is today considered as standard repertoire for the organ and this study analyzes how the composer's background influenced and inspired the music. In the study, it is also investigated how to interpret the pieces as faithfully as possible and thus do the composer justice to the greatest extent possible. The results of the study indicate that Vierne got inspiration for his work from his surroundings and that his poor eyesight had a major impact on his composing. This information, in combination with a report of interpretational choices from performances of Requiem aeternam and Toccata from 24 Pièces du Fantaisie, helps the organist when playing the collection.