Melodram für Sprecher und Orgel, Musik: Matthias Drude (2005), Text: Dietrich Mendt; Informationen zum Komponisten: www.drude.info

Melodram für Sprecher und Orgel; Musik: Matthias Drude (2005); Text: Dietrich Mendt

I orgeltranskriberingens historia så har Richard Wagners musik fått en särställning genom organisten Edwin H. Lemares massiva transkriptionsarbete. I det här arbetet undersöks hur Lemares transkriptionskonst är utformad och hur hans metoder kan appliceras på eget transkriptionsarbete. Lemares och andras transkriptioner jämförs med Wagners originalpartitur för att metoder och verktyg ska kunna observeras. Dessa appliceras på en egen transkription, vars skapelseprocess redogörs för. Detta arbete visar att Lemare använder sig av en metodisk teknik som i stora drag grundar sig på det klangliga resultatets slutliga kvalitet. I det här arbetet beskrivs denna teknik relativt ingående, för att om möjligt bidra med insikter och metoder för den av transkriptioner intresserade. / <p>Tillhörande inspelning av transkription <em>Morgenpracht </em>(Wagner/Käll) inspelad i Sankt Görans kyrka. Orgel: Ludvig Käll</p>

Zum Choral „Tu mir auf die schöne Pforte” (Evangelisches Gesangbuch, Nr. 166) liefert der Dresdner Komponist Matthias Drude (geb. 1960) das vorliegende unveröffentlichte Werk für vierstimmigen Posaunenchor und Orgel, das sich in ein Vorspiel und einen Choralsatz gliedert. Es eignet sich sowohl für den gottesdienstlichen Gebrauch als auch für den konzertanten Vortrag.

Detta arbete belyser tonsättaren, organisten och pedagogen Hans Fährmann, en för många okänd och i glömska gömd orgelpersonlighet inom den tyska senromantiken. Arbetets syfte är att utröna hur man stilistiskt kan beskriva dennes orgelmusik, och på så vis också dra slutsatser kring hur man som organist och interpret kan tolka och uppföra densamme på ett sätt som är förenligt med tonsättarens avsikter.

Syftet med arbetet var att genom analys av olika aspekter av César Francks Orgelkoral i E- dur fördjupa min instudering av verket för att på bästa sätt kunna framföra det på min examenskonsert och vidare framgent. Metoden som användes bestod av att undersöka Francks bakgrund och miljön han var verksam i, vilka som var de viktiga influenser som formade Franks tonspråk, vilka som var de stilistiska riktlinjerna som gällde när verket blev komponerat, vilka säregenheter hade orgeln Franck spelade på och på vilket sätt den influerade hans kompositioner samt vilka notutgåvor som är mest lämpliga för instudering av verket. Jag har gjort form- och harmonianalys, läst andras forskning och lyssnat på olika inspelningar av verket. Studiens konklusion är att nationalismen som svepte över det franska samhället efter fransk-preussiska kriget 1870–1871 var en viktig stimulans i Francks kreativitet. Han letade efter det franska uttrycket samtidigt som han var djupt influerad av tyska kompositörer som Bach, Beethoven och Wagner. Det resulterade i ett originellt tonspråk och nya experimentella grepp i behandlingen av kompositionsform. Koralen i E-dur är ett exempel på detta. Franck var känd som duktig orgelimprovisatör och han blev mer uppmärksammad som kompositör mot slutet av sitt liv. Han komponerade både profana och sakrala verk för många olika instrumentbesättningar. Orgeln i basilikan St. Clotilde där Franck arbetade större delen av sitt liv har färgat hans registreringsanvisningar och klangidealen. Orgeln har en ovanligt mjuk oboe och trumpet i svällverket som Franck ofta använder som grundklang i sina verk tillsammans med fonds. Detta problematiserar framförande av hans verk på andra orglar i och med att det är svårt att återskapa samma klangbild. Detta kan i vissa fall tvinga organisten till kompromisser i valet av registreringar. Det finns många notutgåvor av verket. Om man vill ha en urtextutgåva är det bra att vända sig till Dr. J. Butz utgåvan eller Wayne Leupold Editions som använder sig av kopian av verkets första tryckta utgåva. Att framföra E-dur koralen kräver att organisten har teknisk flexibilitet och bra fingersättningar och pedalapplikatur, god formell översikt av verket, översikt över kadenser och höjdpunkter, ett avvägt rubato och en nypa fantasi. / <p>Konsert: C. Franck: Oregelkoral E-Dur; Orgelkoral h-moll.</p><p>Medverkande: Majda Burstedt, orgel</p><p></p>

Die Komposition „ros pikata ros“ basiert auf einem Text des deutsch-rumänischen Schriftstellers Oskar Pastior (1927-2006) und ist seinem Werk „o du roher iasmin, 43 intonationen zu ‚harmonie du soir‘ von charles baudelaire“ entnommen. Der verwendete Ausschnitt ist das erste Anagramm des Buches über den Schriftstellernamen: baude laïre. Die Uraufführung von „ros pikata ros“ fand 2006 anlässlich der abgeschlossenen Restaurierung der Eule-Orgel in der Nikolaikirche zu Leipzig statt. Die Orgel spielte Reimund Böhmig.

Sammanfattning”Uppståndelsesymfonin” är egentligen skriven för en stor kör, två solister och orkester (inklusive fjärrorkester) med mer än 100 spelare och består av fem satser. En stor besättning som även stora orkestrar inte används regelbundet. Dessutom passar symfonins tema bra in i ett kyrkligt sammanhang och kan representera en utökning av den klassiska kyrkomusikrepertoaren.  I detta arbete vill jag utforska hur man kan ta symfonin från konserthuset till kyrkan. Därför har jag arrangerat sista satsen för en mindre besättning. Jag förklarar hur jag har skrivit arrangemanget och varför på det här sättet. Det finns olika fördelar med en kammarmusikbesättning: en större flexibilet, att det behövs bara en betydligt mindre budget, utarbetandet av symfonins kammarmusikkaraktär. Arrangemanget av finalen är skrivet för klarinett, två trumpeter, horn, trombon, tuba, tre slagverkspelare, kontrabas och orgel (samt kör och två solister). Det är möjligt att använda det vanliga körpartituret för arrangemanget.

Denna uppsats handlar om konsten att uppöva förmåga till improvisation på orgel. Den tar upp frågor kring hur de s.k. musikaliska parametrarna spelar in vid improvisation, vilken plats improvisationen kan ha vid en gudstjänst samt hur jag gick tillväga för att uppöva en förmåga till Preludium innehållande trio och fuga. Det bestod i en klar kombination av teori via litteratur och föreläsning samt praktik med eget övande och analyserande. Resultaten visar att det går att uppöva en ändamålsenlig förmåga till improviserat spel på orgel, att det de musikaliska parametrarna spelar en central roll samt att gudstjänsten erbjuder tillfällen för organisten att improvisera.

The organist and composer Josef Gabriel Rheinberger (1839–1901) was a very successful and historically significant person in music history, who in recent decades has fallen somewhat into the shadow of the contemporary world. Not many people know much about him and what he has achieved. During his lifetime, Josef Rheinberger would compose over 200 works, which many consider to be one of the most important additions to the organ repertoire. The purpose of this artistic study is partly to contribute to the development of knowledge about a neglected composer, but also to immerse myself in Rheinberger's compositional style as well as in his career and his life in general, in order to be able to come as close to such a true-to- style representation of his organ music as possible. To fulfill the purpose, a methodological analysis of the first movement from Rheinberger's Organ Sonata No. 14, Op. 165 has been conducted, where, among other things, important technical aspects are touched upon. / Organisten och kompositören Josef Gabriel Rheinberger (1839–1901) var en mycket framgångsrik och musikhistoriskt betydande person, som de senaste decennierna hamnat lite i skuggan för eftervärlden. Det är inte många som vet så mycket om honom och vad han har åstadkommit. Under sin levnad skulle Josef Rheinberger komma att komponera över 200 verk, vilka många anser vara ett av de viktigaste tillskotten till orgelrepertoaren. Syftet med denna konstnärliga studie är delvis att bidra till kunskapsutveckling om en eftersatt kompositör, men också att fördjupa mig i Rheinbergers kompositionsstil samt i hans karriär och hans liv i stort, för att kunna komma så nära en så stiltrogen och tidsenlig gestaltning av hans orgelmusik som möjligt. För att uppfylla syftet har det metodiskt genomförts en analys av den första satsen ur Rheinbergers Orgelsonat No. 14, Op. 165, där bland annat viktiga speltekniska aspekter berörs.