Preludium och fuga i diss-moll skrevs 1936 av organisten, läraren och tonsättaren Otto Olsson. Han var en av de sista representanterna för den svenska romantiken och efter hans död gick den speltraditionen nästan helt förlorad. Idag har organister återgått till att spela den tidens orgelmusik på ett mer autentiskt sätt, men dagens tongivande organister, som växte upp och utbildades under den strömning som kom att kallas orgelrörelsens dagar, är naturligtvis påverkade av den traditionen. I mitt arbete har jag med hjälp av inspelningar, en analys av stycket och studium av skrifter om Olsson, hans omgivning och hans musik försökt komma hans spelstil nära. Jag har också analyserat och diskuterat de registreringstekniska val en organist har att göra vid framförande av stycket. / <p>Otto Olsson: Preludium och fuga i diss-moll op. 56</p><p>Marco Enrico Bossi: Scherzo i g-moll op. 49:2</p><p>Oskar Lindberg: I denna ljuva sommartid op. posth</p><p>Louis Vierne: Carillion de Westminster op. 54:6</p>

I denna uppsats undersöks Hilding Rosenbergs störst anlagda orgelverk Toccata, Aria pastorale, Ciaccona från 1952, tillägnat Alf Linder. Till skillnad från tonsättarens tidigare verk från 40-talet (de idag mest spelade) har vi här att göra med ett verk komponerat helt i orgelrörelsens anda, inspirerat av orgeln i Oscarskyrkan i Stockholm. Uppsatsen söker svar på hur detta stycke kan realiseras på ett kongenialt sätt. Tonsättarens orgelestetik, dåvarande orgelideal samt inspelningar av verket (bl.a Linders) undersöks. Under processens gång framgår tydligt att verkets struktur och uppbyggnad skiljer sig från tidigare verk, samt att det lämpar sig synnerligen väl för ett neobarockt instrument. Det står även klart att Linder satt igång en speltradition för verket. Denna tradition bör, givet tonsättarens relation till denne organist, betraktas som högst relevant för den som eftersträvar en kongenial tolkning. / <p>Coronavirussituationen vt 2020 har medfört begränsningar i inspelningsmöjligheterna. Inspelningen kan komma att kompletteras. </p><p> </p>

<p>I inspelningen från konserten medverkar förutom jag själva en kör från Stora Synagogan, harpisten Lisa Viguier Vallgårda samt synagogans kantor Isidoro Abramowicz.</p>

I detta examensarbete undersöker skribenten några mindre orgelverk från den svenska romantiska perioden sett till hur de är komponerade ifråga om form och harmonik och vad som utmärker sig för just den valde tonsättaren samt analyserar dennes eget orgelspel och vad som kännetecknar detta jämfört med nedskrivna stycken. Därefter beskrivs arbetsprocessen när det gäller att skapa ett koralförspel i samma stil efter att ha tillämpat inspiration av analyserna. / <p>På grund av rådande pandemi är datum för examenskonsert ännu inte bokat. Det preliminära programmet består av Allegro ur Symphonie 6 (Charles-Marie Widor), Adagio (Yngve Sköld), Preludium &amp; Fuga i g moll (Marcel Dupré), Uruppförande av stycke som fortfarande komponeras (Michael Waldenby), BWV 542 Fantasi &amp; Fuga i g moll (J.S. Bach), samt improvisation. Hedvig Eleonora kyrka, Stockholm. Sebastian Johansson, organist vid symfoniska Grönlund/Allen-orgeln.</p>

I uppsatsen redogörs för Hammondorgelns historia samt instrumentets konstruktion och funktion. I den konstnärliga delen av arbetet beskrivs författarens process att lära sig spela instrumentet. I kvantitativa intervjuer och diskussioner fångas åsikter och kritik upp efter att instrumentet använts i gudstjänster och konserter i Stora Sköndals Kyrka, Stockholm. I kvalitativa intervjuer med två kyrkomusiker, som också spelar Hammondorgel, redovisas erfarenheter och infallsvinklar. Slutsatsen pekar på både fördelar och nackdelar. Positivt är t.ex. att känslor man förr inte känt under en gudstjänst kan komma fram samt att Hammondorgeln kan vara bättre än kyrkorgeln på att framföra t.ex. pop och rock – musik som allt oftare spelas på CD vid begravningar. Svårigheter kan vara att kvalitets-Hammondorglar är sällsynta och svårskötta samt att man riskerar att stöta bort folk som förknippar sin religiösa tro med en mer traditionell kyrkomusik.

No description available.

No description available.

Piporgeln har länge varit det dominerande instrumentet i kyrkan. Digitalorgelns intåg är en förnyelse som främst tillkom på grund av ekonomiska och praktiska skäl. Digitalorgeln har gått från att vara undantag till norm. I denna uppsats ska jag undersöka hur denna strukturförändring påverkar en konserterande organist. Jag jämför förutsättningar i att framföra en konsert på en egen digitalorgel kontra en fast installerad piporgel. Detta undersöks dels genom en jämförelse mellan instrumenten, samt en konsert med en egenbyggd digitalorgel tillsammans med en stråkorkester. Under processens gång visar det sig att digitalorgeln fungerar som ett bra komplement på platser där en piporgel vore en omöjlighet, men den fungerar också som ett helt nytt instrument. / <p>Francis Poulenc - Orgelkonsert i g-moll</p><p>Kevin Lembke, orgel</p><p>Gunnar Julin, dirigent</p><p>KTH:s Akademiska Kapell</p>

Denna reflektion inom konstnärligt examensarbete handlar om den svenska organisten och kompositören Otto Olsson (1879–1965). Hans kompositioner kan höras runt om i Sveriges kyrkor då bland annat hans körverk Advent sjungs flitigt under adventstid. Syftet med examensarbetet var att som organist inhämta fördjupad kunskapsutveckling om Otto Olssons liv och tonspråk för att därigenom kunna spela en stiltrogen tolkning av första satsen ”Introduktion och Allegro” ur hans Symfoni nr. 1, Eb-dur, op. 15 (1902). Metodologiskt ingick lektioner med konstnärlig handledare, instudering och analys av partitur, litteraturstudier samt lyssning av befintliga inspelningar. Studiens resultat påvisar att: i) analys av första satsens form har underlättat förståelsen av hur Olsson använde sig av olika teman och hur de konstruerades, ii) inhämtad kunskapsutveckling om de senromantiska orglarnas egenskaper och disponering av register har underlättat tolkningen, iii) det musikaliska uttrycket och legatospelet har förbättrats genom en kombination av speltekniska problemlösningar och musikaliska konstnärliga val, såsom manualbyten samt stumma fingerbyten, tumlegato/tumglissando och omfördelning av stämmor i händerna.

Denna uppsats handlar om Charles Tournemires (1870-1939) improvisation från 1930 över den gregorianska sekvensen Victimae Paschali. Improvisationen nedtecknades senare av Maurice Duruflé. Sekvensen återfinns i den svenska psalmboken från 1986 där den sjungs som en växelsång mellan kör och församling. Uppsatsen behandlar frågor gällande komposition och improvisation och den eventuella problematiken som kan uppstå i nedtecknandet av en annan musikers verk. Vad händer när man spelar musik som var menat att finnas en gång, där det framgått att upphovsmannen inte velat få den transkriberad? Hur mycket hänsyn till notbilden tar musikern när denne vet att det är en improvisation, gentemot när det rör sig om en komposition? / <p>Konsertprogram, examenskonsert:</p><p>J.S Bach: Komm, heiliger Geist, Herre Gott (BWV 651)</p><p>D. Buxtehude: Toccata d-moll (BuxWv 155)</p><p>M. Reger: Melodia (Op 59 no 11)</p><p>C. Tournemire: ur <em>Cinq improvisation</em>: Improvisation sur le Victimae Paschali</p>