Introduktion: Parodontit diagnostiseras och behandlas av tandhygienister. Behandlingen kan vara smärtsam och kräva anestesi. Syfte: Syftet med denna studie är att kartlägga tandhygienisters användande av anestesi vid scaling och debridering av tandköttsfickor i underkäkens molar- och premolarområde, samt deras anledning till vald anestesimetod. Frågeställningar: I samband med scaling och debridering i underkäkens molar- och premolarområde, hur ofta använder tandhygienister: enbart ytanestesi/ parodontalgel (exempelvis Oraqix), infiltrationsanestesi samt mandibularblockad? Av vilken anledning väljer tandhygienisten en viss anestesimetod? Metod: Empirisk kvantitativ tvärsnittsstudie där 249 webb-baserade enkäter skickades ut till legitimerade tandhygienister varav 118 besvarade enkäter låg till grund för analys. Resultat: Studiens resultat visar att subgingival scaling och/eller debridering i underkäkens molar- och premolarområde tillsammans med någon form av anestesi är ett för tandhygienister vanligt behandlingsmoment. Det råder ingen entydighet kring användandet av anestesi vid utförandet av detta behandlingsmoment. Den vanligaste anledningen till att injektionsanestesi helt väljs bort är att patienten avböjer. Konklusion: Många tandhygienister lägger inte mandibularblockad tillräckligt ofta för att känna sig säkra på det, detta samt patientens vilja är faktorer som påverkar valet av anestesimetod. Mer forskning inom ämnet behövs för att bättre förstå ämnets komplexitet.

Syfte: Att undersöka munhygiensvanor och kunskaper kring oral hälsa hos vuxna individer med utländsk bakgrund. Frågeställning: Finns det någon skillnad mellan män och kvinnors egenvårdsvanor samt kunskaper kring oral hälsa? Metod: Kvantitativ studie. Empirisk enkätstudie. Enkäten omfattar frågor om munhygienvanor, kunskap om karies och kunskap om parodontit. Urvalet bestod av vuxna män och kvinnor som har en utländsk bakgrund och är över 18 års ålder. Med utländsk bakgrund menas att individerna är födda utomlands och har utländska föräldrar. Studiedeltagarna befann sig på en SFI skola i Mellansverige. Resultat: Antal studiedeltagare som deltog i studien var 78, (n=36 män), (n=29 kvinnor), (n=13 som inte angav kön). Majoriteten av studiedeltagarna visade sig ha goda vanor med antalet gånger de borstar tänderna per dag, hur ofta de använder fluor och användning av orala munhygiensprodukter utöver tandborste. Studien visar även att en mindre del av studiedeltagarna känner de största riskfaktorerna för att få orala sjukdomar. Konklusion: De flesta individer med utländsk bakgrund har bra munhygiensvanor men har saknar tillräcklig kunskap kring varför man får orala sjukdomar som karies och parodontit.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligast förekommande cancerformen hos kvinnor. Vid diagnos och behandling är det vanligt med psykiska reaktioner och biverkningar. Bland annat förekommer ångest, oro, infektionskänslighet och trötthet. Fysisk aktivitet bidrar till många positiva hälsoeffekter som exempelvis ökad muskelstyrka och kondition, minskad depression och ångest och förbättrat immunförsvar. Detta gör det intressant att undersöka om detta samband även förekommer hos bröstcancerpatienter som genomgår cytostatikabehandling. Syfte: Syfte med studien är att undersöka hur hälsan påverkas av den fysiska aktivitetsnivån hos bröstcancerpatienter som genomgår cytostatikabehandling. Metod: Arbetet är en litteraturstudie. Artiklar söktes i databasen PubMed. Inklusionskriterier var att artiklarna skulle undersöka effekter av fysisk aktivitet avseende hälsan hos bröstcancerpatienter som behandlas med cytostatika. Resultat: Bröstcancerpatienter som utförde fysisk aktivitet under sin cytostatikabehandling, förbättrade, bibehöll eller minskade nedsättning av status på flertalet av de hälsoområden som undersöktes. På vissa hälsoområden sågs ingen skillnad mellan tränings- eller kontrollgrupp eller så var skillnaden inte signifikant. Fysisk aktivitet sågs inte i någon studie försämra hälsan hos patienterna. I något fall sågs att en mindre träningsdos var bättre än en högre. Fysisk aktivitet gav inga biverkningar. Slutsats: En ökad aktivitetsnivå för denna patientgrupp ger positiva hälsoeffekter, därmed bör fysisk aktivitet rekommenderas.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur färguppfattningen påverkades med Multilens filterglasprototyp för personer med rödgrön färgseendedefekt och personer med normalt färgseende.  Metod: 32 personer deltog i studien. 13 hade en färgseendedefekt i det rödgröna spektrumet och resterande normalt färgseende. Två av Multilens filterglasögonprototyper med filtren B och D testades mot färgseendet utan något glasögonfilter. Testet som användes var Metropsis Systems (Cambridge Research System) test CCT-Ellipse 10a där resultaten av testen visades i form av ellipser. Resultaten om ellipsens ”Area” och ”Axel” jämfördes för de tre olika förhållanden: utan filter, med filter B och med filter D, både för de med normalt färgseende och med färgseendedefekt med en Friedman-test. Resultat: Filterglasögonen gav en signifikant skillnad i färguppfattning för både de med normalt färgseende och de med färgseendedefekter. En statistiskt signifikant förändring av färgseendet konstaterades mellan filter B och filter D för personer med normalt färgseende. De med färgseendedefekter fick en signifikant förändrad färguppfattning endast med filter D. Den subjektiva upplevelsen av filterglasögonen var positiv för de med färgseendedefekt. Slutsats: Filtren ger en förbättring för en del deltagare och ger för alla förändrat färgseende. Förändringen gäller att kunna se olika nyanser. Blir en nyans enklare så blir en annan svårare att uppfatta. / Aim: The aim of this study was to see if there would be any difference in color vision perception between two different Multilens prototype filter-lenses product for people with color vision deficiencies in the red-green spectrum. The filters were also tested in normal individuals who acted like as controls. Methods: 32 people participated in this study. 13 had a color vision deficiency in the red-green spectrum and 19 of them had normal color vision. Two of Multilens new filter-lens prototypes, filter B and filter D, was tested against no filter. Instrument used was the Cambridge Research System´s Metropsis. The test for measurements was CCT-Ellipse 10a, which presented results in terms of ellipses. The necessary values were analysed by Friedman test. Results: Multilens filter-lenses gave a significant change in color perception for both subjects with normal- or deficient color vision. A significant change in color vision between filter B and filter D was shown for those with normal color vision. Subjects with deficient color vision only experienced a significant change with filter D. The subjective impression of the filter-lenses was generally positive for those with deficient color vision. Conclusion: Filter B and D gives an improvement on color vision for some of the participants but is not statistically significant. All participants experienced changed color vision, but when a specific hue became easier to see, other hues became more difficult to see. Subjectively, some of the participants with color deficiency saw a big positive difference between with and without the filter-lenses.

Sammanfattning Bakgrund: I Sverige finns idag cirka 250 000 kvinnor med endometrios. Sjukdomen har många invalidiserande symtom men de mest framträdande är smärta och fatigue. Vägen till en diagnostisering är ofta lång och mer kunskap behövs. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors erfarenheter av hur endometrios påverkar livet. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning i databaserna Cinahl och PsycInfo. Nitton artiklar kvalitetsgranskades och tolv av dessa ansågs hålla tillräckligt hög kvalité för att användas till resultatet. En innehållsanalys gjordes för att nå en ny helhet som besvarade valt syfte. Resultat: Resultatet utmynnade i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Huvudkategorierna var fysisk påverkan, psykisk påverkan, påverkan på det sociala livet och mötet med hälso- och sjukvården. Kvinnornas liv påverkades signifikant av sjukdomen och dess symtom vilket ofta ledde till att kvinnorna isolerades och relationer med vänner och familj samt arbetslivet påverkades negativt. Slutsats: Smärta och sjukdomens oförutsägbarhet gjorde att kvinnornas vardag inskränktes vilket ledde till isolering och förstörda relationer. Mer forskning om sjukdomen behövs för att hitta nya effektivare behandlingsmetoder och snabbare diagnostisering. Författarna ser även behov av mer kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal så att de på ett bättre sätt kan bemöta och hjälpa de drabbade kvinnorna.

Bakgrund: Under 2018 har 18 078 957 stycken människor insjuknat i cancer varav 52,8% avled av sin cancerdiagnos detta resulterar i att den palliativa vården belastas mer och kravet på sjuksköterskor ökar.   Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med cancersjukdom i palliativ vård.   Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats har genomförts. Datainsamlingen resulterade i 31 artiklar som sedan kvalitetsgranskas, av dessa ingick tio artiklar i uppsatsen. Manifest innehållsanalys genomfördes.   Resultat: Resultatet utgörs av sex kategorier: Sjuksköterskans upplevelser av utbildning inom palliativ vård, Svårigheter med begreppet palliativ vård, Smärtlindring, Spirituella frågeställningar, Kommunikation, Mötet med patient och närstående. Sjuksköterskorna kände otillräcklighet och bristande kunskap/utbildning i hur den palliativa vården bör bedrivas och hur frågeställningar inom det spirituella bör bemötas. De kände sig samtidigt privilegierade att vara så nära patient och närstående i livets slutskede.   Slutsats: Det krävs mer utbildning för att bemöta patienter inom palliativ vård. Mer forskning behövs inom ämnet för att kunna få fram vad som brister i utbildningen. Genom att identifiera bristerna kan dessa läggas till i grundutbildningen alternativt i fortbildning och stärka upp sjuksköterskornas kunskap i hur patienter ska bemötas i palliativ vård.

No description available.

Bakgrund:Hot och våld är vanligt förekommande i sjukvården. Sjuksköterskor som arbetar på en akutmottagning tillhör en riskgrupp som kan hamna i situationer med våld och hot. Beroende på vart man jobbar och vilken bransch man är i så finns det olika anledningar och orsaker till hot och våld.  Enligt Arbetsmiljöverket (2018) ska arbetsgivaren se till att det finns resurser och informationen till personalen som är tillräcklig för att kunna arbeta på ett tryggt och säkert sätt. KASAM har använts som teoretisk referensram. Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld på akutmottagning. Metod: Det har gjorts en litteraturstudie med integrerad analys. Strukturerade sökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet består av 16 vetenskapliga artiklar. Resultat: Det framkom att sjuksköterskor upplevde en otrygghet och osäkerhet på arbetsplatsen, vilket var obehagligt för många. Hot och våld upplevdes av sjuksköterskorna som en del av deras arbete och det påverkade även deras privatliv både fysiskt och psykiskt. Resurser och utbildningar för att hantera våldsamma situationer var otillräckliga. Slutsats:Sjuksköterskor som blev utsatta för hot och våld drabbades psykiskt och fysiskt, samt att det väckte starka känslor. Det fanns behov av kontinuerlig utbildning för vårdpersonal för att stärka kunskapen kring hur hot och våld kunde hanteras på bästa sätt.

Bakgrund: För att minska risken för fallrelaterade skador hos amputerade är envaliderad modell som beskriver och undersöker balans viktigt. The invertedpendulum model (IPM) är en validerad modell som beskriver människans posturalakontroll vid stående. Validiteten är ifrågasättbar för transtibialtamputerade då desaknar aktiv plantarflektion i ankelleden. Därför hypotiserade Rusaw och Ramstrand(2016) att en ny modell krävdes.Metod: Protesanvändare (n = 8) och en kontrollgrupp (n = 7) utförde tre tester,stående på två kraftplattor, under tre olika villkor (totalt 9 tester). Villkoren var ögonöppna, ögon stängda samt feedback på viktfördelning. Data samlades in ochkorrelationskoefficienterna beräknades för att undersöka skillnaderna mellangruppernas medelvärden. För att validera modellen kinetiskt använde Alinder ochEdholm mekaniska begränsningar på kontrollgruppen. Detta i form av en anordningsom låste centre of pressure till en specifik punkt.Resultat: Som hypotiserat blev korrelationen mellan vänster sida för kontrollgruppen(r = -0.557) och den intakta sidan för protesbrukarna (r = -0.423) negativ. Dessutomvar korrelationen och för både protesanvändarna (r = 0.024) och kontrollgruppen (r= 0,207) nära 0 på högersida.Slutsats: Rusaw och Ramstrands (2016) nya modell kunde valideras utifrån resultatetpå denna studie.

Introduction: There have not been any prosthetic feet available that can match an intact foot in functionality. Little focus has been on research on prosthetic foot performance in frontal plane motions and while most have investigated sagittal plane motions. Background: Normal gait is an artform of falling, thus the intact anatomical foot needs to be capable of handling a wide-range of environments. A prosthesis is an external helping aid for amputees, therefore they lack the ability to adapt to different environments. Most of the researches on prosthetic feet have focused on the sagittal plane, which has limited understanding and literature towards frontal plane motions. In this study a relatively new insole measuring system was used, Vebitosolution. The Vebitosolution insole has five separate sensors. It’s made from a flexible, specially shaped material to allow the sensors to measure independently, and measures both bending and torsional moments. Aim: The aim of the study to investigate if the Vebitosolution system is capable of measure torsional moments in frontal plane during straight line walk in two different types of prosthetic feet. Method: The participants were two transtibial amputees of that used the same size and category foot. They walked in a straight line with two different prosthetic feet. Results: There was a statistical significant difference (P < 0,05) for all measurements except for one (P > 0,05). Discussion: The results give indications that the Vebitosolution system is capable in differentiating between two different types of prosthetic feet. There are also indications of both product and gait specific gait pattern, but further researches are needed.  This research is limited by its sample size and amount of measurements performed. Conclusion: The take-away from this research is that the Vebitosolution system might be capable of measuring differences in frontal plane moments in two different types of prosthetic feet. / Inledning: Fram tills idag har det inte funnits en protesfot som kunnat matcha en intakt anatomisk fot. Det har lagts betydligt mindre fokus på hur väl en protesfots rörelse fungerar i frontal plan jämfört med i sagittal plan. Bakgrund: Normal gång är konsten att hindra från att falla och den anatomiska foten behöver anpassa sig till ett brett spektrum av miljöer för att upprätthålla balans. En protes är ett externt hjälpmedel, de som är amputerad saknar därför förmågan att anpassa sig till olika miljöer. Störst fokus har varit att granska protes fötter i sagittalplanet, och därför saknas förståelse och litteratur för rörelser i frontalplanet. I den här studien användes ett relativt nytt mätinstrumentssystem genom inlägg från Vebitosolution. Vebitosolution inlägget har fem separata sensorer och är tillverkad i ett flexibelt och specialformat material. Designen möjliggör att sensorerna mäter självständigt och mäter både böjnings- och vridmonent. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om Vebitosolution systemet kan mäta vridmoment i frontplanet under gång i en rak linje för två olika typer av protes fötter. Metod: Studien har undersökt två deltagare vilka båda varit amputerade på transtibial nivå och som använt sig av samma storlek och kategori av fot. De båda gick i en rak linje med två olika protes fötter. Resultat: Undersökningen visade att det var statistiskt signifikant skillnad (P <0,05) för alla mätningar utom för en (P> 0,05). Diskussion: Resultaten ger indikationer att Vebitosolution systemet kan differentiera mellan två olika typer av protes fötter. Det finns också indikation att det finns både produkt- och användarspecifikt gångmönster, men ytterligare undersökningar behöver göras. Denna forskning är begränsad av dess stickprovstorlek och mängden mätningar som utförts. Slutsats: Slutsatsen från denna forskning är att det finns en indikation på att Vebitosolution systemet kan mäta skillnaden i frontplan med avseende på vridmoment för två olika typer av protes fötter.